Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 24 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 195
Öch flickorna slången
må vira och sira,
och gossar dess spira
må resa mot sky;
och gummor må gnola
och gubbarne tralla
och hurrarop skalla
i hela vår by!
jNu gnid på fiolen,
drag dragspel till polska!
T^ej, toner så trolska
i midsommarstund!
Öch hjärtat får värmen
och ögat får glansen
i yrande dansen
på grönskande grund.
förr ormen af koppar
sågs kvalen betvinga:
så majstångens slinga
förjagar all sorg —
Ja, bot ger den enkla,
bekransade stången
fåfänglighetsfången
från gator och torg.
Harald Jacobson.
–––- *–––-
I kvinnohänder.
Ett inlägg i fattiguårdsfrågan
af
Vitis Idæa.
II.
Ett förkastligt system.
f de senast utkomna statistiska upp
gifterna framgår, att vi i vårt land
äga omkring 5,000 fattighus. Anmärkas bör,
att i denna siffra icke äro medräknade våra
större städers, hvilka i allmänhet äro jäm-
förelsevis väl ordnade, ej heller de, som
blifvit omdanade till arbetsinrättningar och
fattiggårdar. Det är således endast fråga om
dessa landsbygdens och småstädernas fattig-
hus, som mäktat ingifva allmogen dess väl-
kända fasa för allt hvad inrättning heter
och som i orubbadt skick fått kvarstå, ett
arf från den tiden, då man ändtligen lärde
sig inse, att det inte rätt öfverensstämde
med samhällets förpliktelser gentemot indi-
viden att låta auktionera bort de orkeslösa
åldringarna till den minstbjudande. 5,000
sådana fattighus 1 Där döljer sig bakom
denna siffra, jag vågar påstå det, en hel
värld af lidande, elände och last. Om vårt
folks skattbetalande medlemmar hade en
aning om förhållandena på detta område,
sådana de i sin nakna verklighet äro, i san-
ning, de skulle inse, att det nu varande
tillståndet är en skam för vårt land, och
det skulle icke länge få förblifva. Ty detta
tillstånd är icke, såsom man ofta vill låta
påskina, ett nödvändigt ondt. Det orsakas
icke endast, icke ens i hufvudsak af bristan-
de penningemedel. Till den kommunala
fattigvården användes numera årligen
öfver 12,000,000 kr. Än mer: erfaren-
heten visar, att utgiftsposterna på detta
konto i de kommuner, som äga en rationel
fattigvård, i allmänhet icke äro högre än i
de flesta öfriga. * Det är således i det all-
mänt tillämpade systemet, som felet främst
är att söka.
Hurudant är då detta system? På fattig-
husen intages efter därom gjord framställ-
ning hvar och en, som på grund af hög
ålder, sjukdom, lyte, brist på arbete o. s. v.
icke kan förtjäna sitt uppehälle och som
icke af egna anförvandter försörjes. I fler-
talet kommuner erhålla emellertid ej alla
hjonen samma underhåll. Endast de sjuka
och mest orkeslösa bespisas vid inrättnin-
gen; de öfriga få husrum och vedbrand, de
flesta äfven vissa matvaror eller visst kon-
tant understöd, vanligen två till fem kr.
1 månaden.
Till husmoder städslas en f. d. piga, en
gumma, som ej ännu är alldeles oförmögen
till arbete, stundom t. o. m. en kvinna,
som till fattighuset medför egna barn, hvil-
ka hon naturligtvis ägnar sina mesta om-
sorger. Man får icke vara nogräknad, ty
lönen utgår vanligen med 60 till 140 kr.
om året. Några större förråder eller kon-
tanter till hushållet vågar man naturligtvis
icke anförtro denna husmoder, hvadan be-
höfliga matvaror af någon handlande levere-
ras för hvarje vecka.
Följderna af detta system äro i mer än
ett afseende beklagliga. Hvad mathållnin-
gen vidkommer, kan denna icke annat än
lida af att ingen egentlig hushållning före-
kommer, enär kommunalnämndens ordföran-
de vid årets början rekvirerar matvarorna
att till lika mängd för hvarje vecka levere-
ras. Tyvärr innebär det en minskning i
besväret vid denna rekvisition, om matse-
deln bestämmes så enformig och föga sam-
mansatt som möjligt. Hur långt man kan
gå i förenkling, visar följande matordning.
Till frukost : Alla dagar sill och potatis.
(Ingen mjölk eller annan dryck.)
Till middag: Ärter och fläsk, vattvälling
eller s. k. sluring.
Till kvällsvard: Alla dagar vattgröt med
2 à 4 delar skummjölk per hjon.
En kaka rågbröd per dag och hjon.
Att det enligt statistiken linnes kommu-
ner, som beräkna underhållskostnaden per
år och hjon till 40 kr. eller icke fullt 11
öre per dag, torde äfven i detta samman-
hang böra påpekas. Om än denna siffra
icke är fullt exakt — man kan ju hafva
underlåtit att upptaga en del naturapresta-
tioner i kostnadsberäkningen — ja, om den
än torde böra ökas med sitt halfva
belopp, så kan det dock med skäl ifråga-
sättas, huruvida det icke måste anses före-
nadt med allt för stora umbäranden, sär-
skildt för minderåriga, sjuka och åldringar,
om hvilka det här egentligen är fråga, att
år ut och år in lifnära sig af den föda, som
för dylik anspråkslös summa kan erhållas.
Hvad vidare den vård som hjonen er-
hålla angår, så är denna lätt beskrifven:
den är i de flesta fall vanvård. Äfven om
den s. k. föreståndarinnan — hvilket tyvärr
icke alltid är fallet — skulle hafva hjärta
* Ett förhållande, som har sin förklaring i
att hjonens arbetskrafter i dessa kommuner till-
varatagas.
för de lidande, har hon naturligtvis ingen
aning om hvad sjukvård vill säga. Detta
begära icke heller de kommunens förtroen-
demän, som städsla henne. Är hon nöjd
med en låg lön och kommer hon icke
med några fordringar för sin egen eller
hjonens räkning? — se där blott allt för ofta
den första frågan. Är hon villig att laga
maten, baka och tvätta? — se där den andra.
Någon tredje gifves det icke. Under sådana
omständigheter är det naturligt, att fall af
upprörande vanvård komma att inträffa
inom de lagstadgade inrättningar, som kal-
las fattighus. Den, som likt författaren på
nära håll skärskådat förhållandena, har blott
allt för mycket tillfälle att konstatera detta.
Äfven hvad angår de hjon, som anses
själfva böra bidraga till sitt uppehälle och
därför endast erhålla visst månatligt under-
håll, medför systemet svåra olägenheter.
Redan detta, att hvar och en skall hemföra
och i det gemensamma rummet förvara och
tillreda sina lifsmedel, måste ur renlighets-
synpuukt betraktas såsom mindre lämpligt.
Besinnar man vidare allmogens vana att
lefva för dagen, inser man lätt, att de flesta
hjon under månadens första dagar använda
nästan hela sitt underhåll, för att sedan stå
så godt som utan. Det gäller då att söka
förtjäna. Men det är icke alltid lätt att få
arbete, särskildt för dem, som på grund af
något lyte eller nedsatta kroppskrafter icke
äro dugliga till hvilket arbete som helst.
Hvad göra nu hjonen, när lämpligt arbete
fattas dem? Somliga lida formligen nöd,
d. v. s. de nödgas lefva på en kost, som
icke rimligtvis motsvarar en människas be-
hof; de tillhandla sig t. ex. för ett öre eller
två, hvad kamraterna lämnat kvar i sina
stenfat. Men de flesta tigga. Genom detta
sätt att tilldela understöd befordras sålunda,
om än indirekt, tiggeriet. I ett af de få
stadganden, som vår svenska lag har för
kommunernas skyldighet att utöfvgt fattig-
vård, heter det emellertid, att hvarje sam-
hälle underhålle sina fattiga på så sätt, att
bettlande förekommes, ett stadgande, som våra
herrar ledamöter af fattigvårdsnämnder ty-
värr icke ägna tillbörlig uppmärksamhet.
Men vi hafva äfven missförhållanden af
än allvarsammare art att påpeka. Våra fat-
tighus befolkas ju till största delen ur sam-
hällets allra lägsta lager. Egen lättja och
last göra flere medborgare till fattighjon än
ogynnsammalefnadsomständigheter.Närman
nu, utan att ålägga dem ordnadt arbete och
utan att utöfva något slags tillsyn öfver
dem, sammanför alla ett samhälles förolyc-
kade existenser och lägst stående individer,
hurudant blir månne det lif de föra? Vi
få ett svar på denna fråga, om vi t. ex. en
juldagsförmiddag besöka karlstugan på när-
maste landsfattighus. Vi skola då i nästan
hvarje säng finna ett af julruset redlöst hjon.
Ett annat svar på den frågan erhöllo vi
för någon tid sedan i den notis, som bland
domstols- och polisärenden i våra tidningar
förekom under rubrik: Ruskiga sedlighets-
förhållanden vid fattighus.
Ännu ett ord. I denna atmosfär danar
samhället en del af sina medlemmar. På
våra fattighus intages ju ett icke så litet
antal barn. Hvilka förutsättningar äga väl,
mänskligt att se, dessa små att blifva goda
och hederliga medborgare? Om man nå-
gonsin ägde rätt att tala om människor,
förutbestämda till elände, så vore det väl
med tanke på dessa barn.
En gren af den kommunala fattigvår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
