Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 24 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 IDUN 1898
Men löjtnanterna Verhoff voro uppmärksamma
värdar. Den äldsta af dem frågade Karin, om
han fick vara ett ovärdigt surrogat för Fredrik
och anhöll om första valsen, och sedan presen-
terades den ene unge officern efter den andra
för henne, och det dröjde ej länge, förrän pro-
grammet var fulltecknadt, Och när första valsen
spelades upp och Karin fick öppna balen med
löjtnant Edvard, dä glömde hon sina bekymmer,
det var härligt att dansa, roligt att lefva och
hon var ju bara nitton är!
Tredje valsen var hon uppbjuden af löjtnant
Ander, som Eva öppet beundrade och förklarade,
att en bal utan honom var som en lykta utan
ljus. Ja, han dansade väl, bedårande väl, tänkte
Karin, men ack, blott ett hvarf och så förde han
henne till en bekväm soffa inne i salongen.
»Puh — så varmt! Här var skönt! Har fröken
varit på många baler i vinter? Jag kan icke på-
minna mig att jag sett fröken.»
»Nej,» sade Karin blygt, »detta är min första.»
»Åh, jag gratulerar! Då har det åtminstone
ett behag — nyhetens.»
»Många andra också,» svarade K-arin gladt.
Han smålog. »Nåja, — tycke och smak!» En
axelryckning fick uttrycka fortsättningen. »Yi
svenskar ha nu ingen aning om, hvad det vill
säga att roa sig. Här drager ett olyckligt värd-
folk samman en massa människor, det dansas
på tid, det ätes på tid, och sen får man gå. Och
dessa supéer! Den ena lik den andra som ett
bär, — man får afsky för lax och förfäran för
glace. Nej, i Paris, fröken, där är annat! Där
är esprit, konversation, champagne och kvinnor,
åh, sådana kvinnor! Där är man ibland på en
»bal rose», endast unga fruar, charmanta, eldiga,
och klädda som endast parisiskor kunna vara!
En annan kväll är man på en »bal blanc», idel
unga flickor, ingenuer som ni, och så naiva, så
förtjusande naiva!»
Karin såg icke mycket road ut. Hvarför kunde
han icke dansa i stället för att prata, det var en
sådan vacker vals.
»Är icke löjtnanten road af dans?»
»Nej, vet ni, motion i trettio graders värme
får jag nog af om somrarne på Gärdet.»
»Men hvarför går löjtnanten då på baler?»
frågade Karin förvånad.
»En öppen fråga fordrar ett öppet svar! Man
går på sådana här tillställningar för att se på
de vackra flickorna och göra bekantskap med
de rika.»
»Stackars löjtnant Ander,» sade Karin skrattan-
de, »då är ju hela den här valsen alldeles för-
felad!»
Han fann sig genast. »Nej, förlåt mig, fröken,
det är med de söta och trefliga flickorna, som
man dansar. Får jag lof?» —
»Nå, vi hinna ju alldeles lagom med ett hvarf.
Hvad behagar fröken för förfriskningar?»
Han förde henne till buffeten, men nästa dans
spelades snart upp, och Karin hämtades af sin
nye kavaljer ut till balsalen. Det var en lång,
mager man, med bestämda, energiska drag. Han
fattade ett hårdt tag om hennes lif och förde
henne med mera säkerhet än behag.
»Kider fröken?» var hans första fråga, då de
hvilade.
»Nej, jag har aldrig varit i tillfälle att lära.»
»Åh, vi ha ju två ridhus i staden.»
»Ja, men jag är icke bosatt i Stockholm.»
»Nå, det var en annan sak. Är fröken släkt
med min Karlbergskamrat Hugo Jungman?»
»Ja, det är min kusin.»
»Jaså, — jag gratulerar. Präktig ryttare, och
hans Dafne är också charmant, Sådana rörelser,
sådan uthållighet! Ja, fröken har väl sett henne?»
»Nej, det har jag inte.»
»Nå, det var skada, för hon är verkligen bra,
och var i utmärkt kondition i somras, fastän hon
var skarpt tränad. Jag ägde en helsyster till
henne för några år sedan, som jag dock måste
sälja, ty hon var för liten för mig. Ja, det var
för resten hon, som tog första priset i steeple-
chaisen i Malmö förra året, om fröken var där?»
»Nej, jag har aldrig varit på någon kapplöp-
ning och vill heller aldrig se någon. Ett sådant
ohyggligt djurplågeri!»
Löjtnanten brast i skratt. »Jaså, fröken sjun-
ger också den visan! Men kan fröken bedöma
saken, som icke en gång rider själf? Får jag nu
ett hvarf?»
Då de kommo tillbaka till sin plats, stod Fre-
drik där.
»God afton, liten,» sade han vänligt till Karin.
»Vill du presentera mig för din kavaljer. Du
har väl gömt supéen åt mig.»
Ja, Karin hade supéen ledig, och Fredrik såg
helt förnöjd ut och slog sig ned på andra sidan
om Karin.
»Jag dansar icke, ser löjtnanten,» sade han,
»och för att då få någon glädje af min fästmö,
när vi äro borta, får jag lof att passa på medan
hon äter.»
»Du smakar förstås icke en bit själf under ti-
den,» sade Karin skälmaktigt.
Dansmusiken slutade och löjtnanten drog sig
genast diskret tillbaka. Karin kände Fredriks
blick hvila på sig, och då hon såg på honom,
smålog han.
»Hvad är det?» frågade hon sakta.
»Du är så söt i kväll, liten,» svarade han.
Karin rodnade af glädje, och det blef ändå
mera glans i ögonen. Hvad det var roligt, —
allting! (Forts.)
–––- ❖–––-
I hvarje hjärtas djup du träffar på
en liten undangömd och helig vrå,
där skrinlagdt ligger, hvad ej talats ut,
och som förblef en dröm till lifvets slut.
Daniel Fallström.
–––- *–––-
Innehållsförteckning :
Sigrid Millrath ; af Gurli Linder. (Med porträtt ) — Mid-
sommarsång; af Harald Jacobson. — I kvinnohänder; ett
inlägg i fattigvårdsfrågan af Vitis Idxa. II: Ett förkast-
ligt system. — Snorres rimkrönikor. VI. — Tystnade rös-
ter .. af Adi. — En midsommardröm ; skiss för Idun af
Elsa Lindberg. — Ett nytt halfår. — Ur notisboken. —
Inga kraf; berättelse för Idun af Agathe Lind. (Forts.) —
Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
TIDSFÖRDRIF
yv, ^yryj
Logogryf.
Att liknas vid mitt första
Är hvarje flickas dröm..
Att kallas för mitt andra
Ej anses som beröm.
Men har man en mitt hela,
Så ställer man nog så,
Att i den finns mitt första,
När hemmet prydas må.
Småord :
För fattig annat ord.
Hvad finnes uti jord?
En sommardräkt, så sval.
Ett ofta användt tal.
Hvart skickar man de små
Att något lära få?
Hvad under sommarn finns.
Hvad genom »giftas» vinns.
Hvad alla önska få.
En liten fågel blå.
Ett manligt ytterplagg.
Den drabbats har af agg
Från hela Greklands folk.
I krig en mäktig tolk.
Hvad fås i Enköping?
Ett litet krokigt ting.
Hvad rökarn ofta plär.
Hvad på metaller tär.
Ett mynt, som ryssar ha.
Hvad är i krig så bra?
En krydda, oumbärlig.
En insekt, rätt besvärlig.
Hvad söndagsjägarn sköt.
Hvad mången skeppsmast bröt.
Hvad brukar man vid tvätt?
Hvad ingen finner lätt.
En ort, historiskt känd.
En topp, mot himlen vänd.
Ett stimuleringsmedel.
En lång och smal persedel.
Hvad kallar man en feg?
Hvad göres utaf deg?
Namn på en manlig varelse.
En långbent uppenbarelse.
För barn ett älsklingsnöje.
Hvem väcker ofta löje?
En plats att samla bilder i.
Hvad går vår jord helt fort förbi?
Det käraste bland namn.
Hvad fartyg får i hamn.
Hvem lyssnar man ej till,
När i fördärf han locka vill?
Det köksan ger åt svin.
Hvad blir af dräkt, om än så fin ?
I kortspel vanligt ord.
En sak, af läder gjord.
Kretsgångare helt visst.
Hvad omger trädets kvist?
Af oxens hufvud del.
Hos vinbutelj ett rysligt fel.
»Bw.»
Bokstafsuppgift.
a a b b d
d|
e e
e e
e g
ö g h h i 1 [
n n
n n
0 r
r r r t y
jJ
Bokstäfverna i figuren skola ord-
nas så, att de tre horisontala ra-
derna bilda namnet på hvar sin
kompositör, samt de två lodräta ra-
derna namnet på den fjärde och
femte. Moster Lisa.
Amfikop.
Gladt på hemväg två väninnor
vandra
Efter dagens arbet’ och besvär.
En utaf dem kallar man mitt andra,
Och den andras namn mitt fjärde är.
»Ack, mitt fjärde, hvad det skönt
skall blifva
Att i morgon en mitt första få,
Tidigt vi till landet oss begifva
Ty vi hela vägen nog få gå.»
Därpå skämtande mitt fjärde sva-
rar:
»Nej, mitt tredje är ett bättre sätt,
Både skor och krafter då man spa-
rar,
Färden också blir bekväm och lätt.»
Så de glamma, skämta under vägen
Lyckliga och glada i sitt hopp. —
Snart till ny mitt femte, kanske
trägen,
Kallas’ de igen när sol går opp.
Moster Lisa.
Ordgåta.
Följande bokstäfver och stafvel-
ser sammansättas till 13 ord, hvil-
kas begynnelse- och slutbokstäfver
hvar för sig bilda namnen på en
populär sångerska och en framstå-
ende skådespelerska.
Bokstäfverna och stafvelserna äro:
ar, ar, lar, nan, da, era, ma, ga, tal, ir,
iss, jam, brå, ly, ile, oni, isch, sen, vos,
son, to, nil, beck, a, d, h, 1, ia, j, u.
Orden äro: 1) en månad, 2) kan-
ton i Schweiz, 3) ett träd, 4) spe-
fullt tal, 5) grekisk stad, 6) namn
på en opera, 7) socken i Helsing
land, 8) stad i norra Tyskland, 9)
ö vid Italien, 10) berömd forskare,
11) kurort i Schweiz, 12) en af de
nio sånggudinnorna, 13) berömd
sångerskas flicknamn. A. Gr.
Palindrom-aritmogryf.
12 3 4
Orden rättfram:
1) mansnamn,
2) hvad den snabbe är,
3) flod,
4) namn på stad.
Orden omvända:
1)
2)
3)
4)
kvinnonamn,
vattendrag,
hvad cirkusartisterna gjorde,
mansnamn.
Olle.
Lösningar.
Charaden: Luftballong.
Geografiska stafvelsegåtan : Stockholm-
Göteborg. 1) Sundsvall, 2) Strängäs,3) Kron-
stadt, 4) Newcastle, 5) Frankrike, 6) Köpen-
hamn, 7) Barcelona, 8) Venezuela, 9) Jerusa-
lem, 10) Chudleigh, 11) Södertörn, 12) Darm-
stadt, 13) Amsterdam, 14) Cambridge, 15)
Skottland. 16) Trondhjem, 17) Gibraltar.
Triangelpalindromen : Rakel, asar, kar,
er, 1— lekar, rasa, rak, Re, 1.
Vokalförändringsgåtan : Rasta, rusta, ry-
sta, rosta, resta, rista.
Rebusen: En turk utan turban.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO GrUldmedalj
vid 1897 års Konst- och Industriutställning
I Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
