Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 1 juli 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
H W
P P
Pu
P
HJ p:
h te*
P
H
P
d-
H, U
0: *3
H
s: ©
P o
puy
© 1—
H m
P O
P H
! 2
srg
■■ §
IB
208 I DU N 1898
Karin hade krupit in i soffhörnet och satt
orörlig, stirrande framför sig.
»Hur är det, liten?» frågade Ebba tyst och
strök mildt öfver det burriga håret, Karin tog
hennes hand och kysste den, så reste hon sig
och gick sakta ur rummet,1 in i sitt eget, och
kastade sig på sängen. Tankarne jagade hvar-
andra. Hvad hade hon gjort? Hade hon varit
elak och trotsig? Yar det ej Fredrik, som var
grym? O — mamma, mamma! Och så kommo
tårarne.
Kap. VII.
Några dagar därefter sjuknade Ebba Verhaft’
häftigt i lunginflamation. Fru Charlotte kände
icke tillräckligt förtroende för sin gamle huslä-
kare, utan skickade äfven bud till Fredrik, som
genast kom och sedan skötte sin kusin med out-
tröttlig omsorg. Han vek knappast från hennes
sida under den svåraste tiden, och när slutligen
krisen var öfverstånden och en förbättring bör-
jade, kallade också faster Charlotte honom för
»sin dotters räddare» och fann ej ord nog för
att uttrycka den tacksamhet hon kände.
Det var en blåsig, regnig aprildag, och doktor
Verhoffs tålamod sattes på hårdt prof under hans
vandring från sitt hem till Ebbas. Med en suck
af lättnad öppnade han porten, skakade af sin
paraply och sprang upp för de tre trapporna.
Ebba var nu så mycket bättre, att hon fick ligga
ofvanpå, men doktorn fortsatte med sina besök
och kom vanligtvis på eftermiddagen, när faster
Charlotte skulle taga sin lilla lur. Och hon blef
alltid lika öfverväldigad, hvar gång han kom.
»nh, käre Fredrik, tittar du till oss i dag
med! Hvad skall jag göra för dig? Nå, hvad
säger du om Ebba, ser hon ej kryare’ut? Hon
åt riktigt snällt i middags. Ja — Fredrik, Fred-
rik, hur skall jag kunna tacka dig?».
Han skrattade. ’ »Ja, säg det! Men hur är det
med faster själf? Litet trött tror jag. Var nu
så god och sköt om sig, och hvila en stund, så
skall jag sitta hos Ebba under tiden.»
Det kunde naturligtvis faster Charlotte aldrig
gå in på, men det dröjde ej många minuter, förr
än hon lydigt gick och lade sig på soffan i sitt
rum. De båda kusinerna voro ensamma.
»Tack för att du kom i eftermiddag,» sade
Ebba och räckte honom sin hand. »Sätt dig nu
som vanligt där i länstolen. Jag tänker det är
sista gången du ser om mig.»
»Hur vet du det?» frågade han kort.
»Jo, Karin var uppe på förmiddagen och tala-
de om, att ni skulle resa i öfvermorgon.»
»Ja, jag kan ej stanna längre,, föreläsningarna
äro slut.»
»Karin var så söt idag i sin nya hatt. Vet
du, jag är så glad att ha fått lära känna din
fästmö, och jag håller så mycket af henne. Hon
kommer att blifva en sådan god liten hustru.»
»Ja — jag tror det,» sade han lugnt.
»Fredrik du!» Ebba vände sig, så hon kunde
se honom rakt i ansiktet. »Jag har legat och
tänkt på så mycket under de här dagarne, och
när man har varit så nära döden som jag, då
faller ett underligt, skarpt ljus öfver vårt gångna
lif, — man tvingas att se till och med det man
hållit doldt för sig själf.»
Han böjde sig framåt och såg upprörd på
henne.
»Ebba,» utbrast han, »hvad menar du, hvad är
det du sett?»
Hon slöt ögonen och låg stilla, utan att svara.
Då gick han fram, fattade båda hennes händer
och frågade med låg röst:
»Har du kanske märkt detsamma som jag?
Har du känt att —• att det förflutna är icke dödt?»
»Det förflutna kan° icke dö,» hviskade hon.
»Ebba — Ebba! Ah — det är ej möjligt —
icke älskar du mig än?»
»Fredrik,» sade hon allvarligt och såg på ho-
nom, »hur kan du göra mig den frågan nu, nu
när vi äro ändå mera skilda än för åtta år sedan.»
»Förlåt mig, Ebba, förlåt! Ser du, jag har bu-
rit ett sådant hat till dig under dessa år, —
alltsedan du bröt ditt löfte. Jag har försökt att
glömma dig, — och jag trodde att jag gjort det.
Men nu under dessa dagar, då jag„kämpat för
ditt lif, då’ har jag känt — — — Åh Ebba —
hvarför bröt du? Hvarför bief du ej min?»
Han fattade åter tag i hennes händer, men
hon drog dem sakta undan.
»Därför att du ej kunde göra mig lycklig,»
sade hon.
»Och ändå visste du, att jag älskade dig —
älskade dig så, som jag aldrig skall älska någon
annan kvinna?»
Hon drog ett djupt andetag. »Ja,» sade hon,
»jag visste det, men du älskade ditt arbete, din
vetenskap, din framgång och — dig själf lika
högt. Åt dem har du offrat mer och mer för
hvarje år, hvad hade till slut blifvit öfver åt
mig? Hvad hade du frågat efter mina lifsintres-
sen, min andliga utveckling. Redan då, när du
höll mig kär, skrattade du åt mina konstnärs-
drömmar, och religion var ett ämne jag ej fick
tala om. Nej, Fredrik, det var endast smulor
från ditt bord du hade att ge mig, och dem var
jag för stolt att samla upp, — hellre går jag
ensam —»
• »Du är samma ohjälpliga fantast!» afbröt han.
»Hvad begär du af en man? Skall han försum-
ma sitt arbete för att sitta på en pall vid sin
hustrus fötter?»
»Nejri svarade Ebba lugnt, »men jag begär att
han skall ha lika mycket intresse för hennes
lifsgärning, som han önskar att hon skall ha för
hans. Är det ett för stort kraf att mannen bör
se i hustrun en själfständig personlighet? Skall
ett äktenskap vara lyckligt, bör väl däri vara ett
ömsesidigt tagande och gifvande, och ej, som i
de flesta fall, att hustrun får offra sig helt och
hållet, medan mannen —» —»
(Forts.)
–––- *–––-
Innehållsförteckning :
Charlotte von Scheele ; af Tora Kjellberg. — Lördags-
kväll; poem af Tant Barbro. — I kvinnohänder; ett in*
lägg i fattigvårdsfrågan af Vitis Idæa. III: Vägen till det
bättre ! — Ett par ord till kvinnliga resenärer ; af H. —
Bortskymda stjärnor; skiss för Idun af Fru Sissi. — ör
skuggornas värld; några minnesblad för Idun af Vilh.
Bäckman. VI: Alelierstudier. — »Nålens dikter»; kåseri
för Idun af Pen. — Ur notisboken. — Inga kraf; skiss för
Idun af Agathe Lind. (Forts.). — Tidsfördrif.
TIDSFÖRDRIF
3, 5, 1 = inrymmande,
10, 3, 8 = folket styrande.
E. O. N.
Diametergåta.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Mitt första finns i sjö, på land,
Du kan det bära på din hand
Och med din fot det trampa ner.
Det hjälper dig att bygga hus.
Det hvirflar uti vindens brus
Som snö, men smälter ej som den.
På godt och ondt mitt andra är,
Ett nutids kunskapsträd som bär
En frukt, som pröfvar redligheten.
All världens goda lofvar den
Och bjuder mammon såsom vän
Åt den, förbjudna frukten tar.
Mitt hela finns i haf och sjö,
Är stundom början till en ö.
Mång’ sjöman där han gått i kvaf.
Det älskas utaf fiskar små,
Som solens värme vilja nå.
Men ack, där finns ock fiskarns
garn !
Adotå.
Siffergåta.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 = för
det finare köket,
10, 7, 5 = stängande,
2, 9, 1 = fägnande,
4, 7, 5 = öfver vatten skådande,
G, 3, 2 = öfver huset rådande,
Orden beteckna:
1, 8, 2 = del af ett djur,
3, 8, 4 = hvad mången kvinna är,
1, 8, 5 = användes i musik,
4, 8, 5 = finnes i jorden,
3, 8, 2 = födoämne,
6, 8, 7 = hvad mången gjorde
som ung,
2, 8, 1 = mången kvinnas stolt-
het,
4, 8, 3 = stad,
5, 8, 1 = musikaliskt,
6, 8, 4 = mansnamn,
2, 8, 3 = konjunktion,
7, 8, 6 = adjektiv.
Moster Lisa.
Palindrom.
Hur man än mig vända må,
En kärleksgärd jag är ändå,
Både hitom »Herkulesstoder»
Och hos våra antipoder.
Pensée.
Ifyllningsgåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
+ X + X +
+ X X + + X X +
+ X X + + X X +
x + + X X + + X
X + + X X + + X
X + X + X
Bokstäfverna som infalla i de med + betecknade rutorna bilda ett
ordspråk, och de med x betecknade äfven ett ordspråk.
sva, dau, ra, ny, ur, viv, ce, g, ra, la, t, nd, rm, nam,_ y, äg, ri, bö,
ak, san, og, go, rö, gis, gm, a, ec, ås, b, fö, ml, mb, dr, ie, 11, lan, nä,
t, o, år, t, er, s, ut, m, rna, ea, ar, eka, me, sp, a, n, g, po, sm, s, s, pa,
ak, a, are, st, se, da, o, r.
1) sammankomst, 2) stad i Asien, 3) bagatell, 4) pseudonymen, 5)
landtunga i Amerika, 6) åkdon, 7) skiljo\*ägg, 8) kötträtt, 9) håligt, 10)
dryckeskärl, 11) yttring af vrede, 12) mansnamn, 13) apoteksvaror, 14)
gammalt mynt, 15) farkost, 16) något opålitligt, 17) emballage, 18) rum,
19) rum, 20) kyrkohögtid, 21) flicknamn.
Vivsan.
Konsonantförändringsgåtor.
Med p ett verktyg,
» v flytande ämne.
Med k ett kärl,
» n en fågel.
Med b en andlig,
» k ett djur.
Med t ett arbete,
» v en öppning.
Med 1 ett kärl,
» t existens med klena utsikter.
Med d aritmetisk begrepp,
» r sitter på stjälk.
Med g försåtligt,
» h ett djur,
» p hälsobringande — ibland.
Lösningar.
Logogryfm : Blomsterkruka : arm, mask,
blus, tre’ skola, blomster, bo, makt, mes,
ulster, turk, kula, bot, metkrok, bolma,
rost, rubel, krut, salt, mal, bom, storm,
lut, ok, Mora, mast, tobak, remsa, kruka,
semla, karl, stork, lek, tok, album, komet,
mor, last, skalk, skulor, trasor, ruter, sko,
ur, bark, mule, tom.
Éokstafsuppyiften : 1) Hollander, 2) Hen-
neberg, 3) Arlberg, 4) Haydn, 5) Götze.
Palindrom-Antmogryfen :
Aron
redo
oder
n o r a
Amfikop&n: fridag, Brida, rida, Ida, id.
Ordgåtan: Matilda Linden—Julia H&kan-
son: Maj, Aargau, tall, ironi, Larissa,
Djamileh, Arbrå, Lybeck, Ischia, Nansen,
Davos, Erato, Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
