Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 8 juli 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
015
är. Lät henne bara icke gå ut för tidigt. Adjö
faster! Jag reser —»
De gingo ut i tamburen, och Ebba kunde ej
uppfatta mer. Det blef så tyst omkring henne,
— så isande tomt. —
Kap. VIII.
Tåget skulle gå om några minuter. Det var
oro och spring bland människorna på perrongen,
trängsel och knuffar. Fredrik och Karin stodo
på platformen till sin vagn och talade med Boj
och Eva, som hade följt dem ned.
»Hvad det skall blifva tomt efter er de första
dagarne,» sade Boj.
»Ja,» nickade Eva bekräftande, »det är sant!
Jag kommer visst att gråta en stund, när jag
kommer hem, det känner jag på mig!»
»Gråt nu,» föreslog Fredrik, »det skulle se så
systerligt och bra ut.»
»Nej tack, den glädjen skall du slippa. Du
glömde väl inte chokoladen, Karin?»
»Nej, både den och apelsinerna ligga i kapp-
säcken.»
»Hör du, Kajsa,» sade Boj, »vi komma nu i
häst till ert bröllop. Och jag vill ändtligen ha
din kusin löjtnanten till marskalk, det paxar
jag för, kom ihåg det!»
»Jag skall skrifva upp det,» sade Karin skrat-
tande.
»Men hvem får jag då?» frågade Eva.
Karin töjde sig ned. »Jag skall bedja Fredrik
bjuda löjtnant Ander,» hviskade hon skälmaktigt.
»Åh du skulle våga!» utbrast Eva mörkröd i
ansiktet.
»Seså flickor, nu är tiden inne! Adjö med er!
Glöm inte att hälsa föräldrarne!»
»Adjö — adjö — adjö!»
Karin stod kvar och viftade, så länge hon kunde
uppfånga en skymt af de båda flickorna, sedan
gick hon in i kupéen och satte sig bredvid Fredrik.
»Åh,» sade hon med en suck, »nu är det slut!
Jag har haft så roligt de här månaderna, och
alla ha varit så snälla! Se bara sådana rosor
Ebba skickade mig. Ja, henne skall jag sakna
allra mest, tror jag. Men jag är så glad på sam-
ma gång öfver att få komma hem till mamma.
Vet du hvad, Fredrik,» — hon såg på honom
och smålog, »jag undrar om mamma skall känna
igen mig, så gammal och förståndig som jag har
blifvit?»
»Då får hon allt vara bra skarpsynt,» sade
han skämtsamt. »Men det gläder mig, Karin,
att du är nöjd med din vistelse hos mina för-
äldrar.»
»Nöjd,» upprepade hon, »åh, jag är tacksam,
så djupt tacksam för all deras vänlighet!»
»Ja, jag önskar bara att jag också hade varit
vänlig mot dig.»
»Det har du väl varit!»
»Nej,» sade han allvarsamt, »långt därifrån.
Jag har icke varit mot dig, som jag bort, många
gånger.»
»Så du pratar,» utbrast hon. »Är du litet sträng
ibland, så behöfver jag väl det, Du är ju så god
som vill taga hand om mig!»
»Du har inga kraf, du liten,» sade han med
ett eget tonfall.
»Kraf? Hvad menar du?» Hon såg förvånad
på honom, men mötte ej hans blick, — den var
riktad utåt med ett längtande uttryck, medan
hans hand gled liksom smekande öfver Ebbas
rosor.
Konduktören kom in för att se på biljetterna,
och när Fredrik öppnade sin plånbok för att taga
fram dem, föll något därur ned på golfvet, utan
att han märkte det. Karin böjde sig fram och
tog upp det. Ebbas porträtt! Bar Fredrik det
på sig? Hon satt helt häpen och stirrade på
kortet.
»Flvad har du där?» frågade doktorn häftigt.
»Hvar har du fått det ifrån.»
»Det är ditt,» svarade hon stilla. »Det föll ur
plånboken.»
Han rodnade, tog porträttet och lade ned det
i sin kappsäck. Karin följde hans rörelser med
en orolig blick, och när han satt sig ned igen,
utbrast hon ångestfullt:
»Fredrik, hvad är det mellan dig och Ebba?»
»Det är ingenting,» svarade han kort.
»Ja, men har det varit något då? Ni äro mer
än kusiner för hvarandra. Du var ju så besyn-
nerlig, när hon var sjuk, du hade inte tanke för
någon annan, — jag fanns inte till för dig. O,
nu kommer jag ihåg så mycket, som jag ej har
tänkt på förut. Fredrik, svara mig!»
»Nåväl Karin,» sade han långsamt, »jag skall
säga dig det: Ebba och jag ha varit förlofvade.»
»Förlofvade!» flämtade hon. »Och det får jag
veta först nu. Äh, så grymt! Hvad hela värl-
den vetat om, det har du dolt för din fästmö!»
»Du är den första som får höra det, Karin,»
sade han lugnt. »Vi ville icke eklatera, förrän
jag slutat mina studier, och när den dagen kom,
då — då voro vi redan skilda åt.»
»Af hvad?»
»Låt det förflutna hvila!» bad han. »Det är
ju framtiden vi skola ha gemensam.»
»Ja, just därför att vi skola det, borde jag ha
rätt att fråga och veta, men du är så hård emot
mig. Ah, Fredrik, hvad är jag för dig?»
Flan lade armen om hennes lif och drog henne
intill sig.
»Hvad du är?» upprepade han. »Du är min
lilla Karin, barnet, som jag sett växa upp, som
jag fostrat och ej kunde låta någon annan få.»
»Men skall jag aldrig blifva annat än ett barn
för dig?» frågade hon snyftande.
»Jo, Karin, du skall bli min hustru.»
»Tror du, att jag duger till det?» frågade hon
sakta.
»Ja, Karin, det är jag säker på. Du hör till
de varelser, som ge mer än de taga, och det är
nog endast sådana kvinnor som kunna göra oss
män lyckliga.»
(Slut.)
–––- *–––-
Innehållsförteckning :
Frida Stéenhoff; af Ellen Key. (Med portrait ) — Hög-
sommarsång; af Harald Jacobson. — Några tankar om
ferierna; af A. Roth. — Bref frän en svensk delegerad vid
K. F. U. K:s världskonferens i London. — Sagan om lju-
set ; af Mari Mihi. — Ditt namn ; af Emil Linders. — Visi-
tationskalaset; humoresk af Petrus Hedberg. — Ur skug-
gornas värld; några minnesblad för Idun af Vilhelm Bäck-
man. VI: Atelierstudier. (Forts. o. slut.)— Från Iduns lä-
sekrets: Okynnnestefonerandet; af Quidam. — Ur notis-
boken. — Teater och musik. — Inga kraf; berättelse för
Idun af Agathe Lind, (Forts. o. slut.) — Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
TIDSFÖRDRIIT
# iiarait rm*
Logogryf.
Mången småsak här i lifvet
Ej i skönhet priset tar.
Är den nyttig blott, är gifvet
Att den dock sitt värde har.
Många sinnen, många tycken,
Sällan två ha samma smak.
En del vill ha granna smycken,
Andra ha^n enkel sak.
I ett tredje fall så gäller
Praktisk nytta kanske mer
Än den dom man omildt fäller,
Att den ej sig prydlig ter.
Men jag kommer bort från saken,
Glömmer att förklaring ge.
Jo, jag tror du hittar maken,
Blott du vill omkring dig se.
Trogen uti alla väder,
Hårda mindre eller mer,
Jag min plats så väl bekläder,
Säkerhet och trygghet ger.
Fast jag sitter, må du veta,
Däri just min kraft består.
Skall du nu behöfva leta?
Ej du mera hjälp här får.
Om du gissat nu mitt hela,
(Som ju ganska troligt är,)
Vill jag ordet sönderdela,
Se hvad det i skötet bär.
Mången yngling i vår lärdomsstad,
Som här tränar sig till snille,
Har med glädje tagit mot — ja hvad?
Tvistefrö vid månget gille.
Under vinterns kalla kulna tid
Hvad som då så bra kan smaka.
Hvem uti bekymmer sorg och strid
Bringar ofta mången maka?
Hvad en gång har räddat folk och
djur
Ifrån kvalfull död och pina.
Hvad ju passar präktigt, eller hur,
Till ett möblemang hos svina.
I naturen du nog funnit har
Något som så sällsamt ljuder.
På ett fat från köket, fin och rar,
Se’n en middagsrätt jag bjuder.
Nu jag presenterar en kamrat,
Som förut du kanske känner;
Den gett upphof till så mjmket prat,
Har som stekt dock många vänner.
Så ett namn jag ber dig tänka på.
Gissa på en månad sedan.
Sen en fisk som plär på djupet gå,
Namnet känner du nog redan.
Men hvad kommer där för en figur,
Se, han stannar, synes bida,
Har du nà’nsin sett en så’n filur,
Må’n han dröjer vid din sida?
Här en annan bild vi visa se’n,
Undrar hvad om den du säger,
Brukar ej af snygghet lida men,
Dömes efter hvad den väger.
Så en märklig tingest här vi ha’,
Som i rymden brukar fara.
Hvad som säges vara mycket bra,
När man vill en sak förvara.
Handelsvara som gjort, mången rik,
Fast man fin den ej kan kalla.
Ord ju stundom gälla får som »pik»,
Det på läppen ej plär falla.
Hvad som »viktigt» förr man an-
vändt har,
Hör nu till förgångna tider.
Hvad nog mången i sitt inre bar
Och däraf då alltid lider.
Ibland kvinnonamn vi hafva tre,
Hvilka äro ganska nätta.
Namn på tvänne blommor sen migge,
Men naturligtvis de rätta.
Hvad förstör så långsamt mångensak
Och till mycken skada länder?
Hvad som stundom sker med myc-
ket brak.
En som ståta ses med •— tänder.
Hvad du nog i jorden söka får,
Om du annars den vill finna.
Hvad som stundom på ett skrifbord
står.
Släktbenämning på en kvinna.
Men du tröttnat på mig längese’n,
Ty min kost är ganska mager.
Kanske att vi träffas snart igen,
Därför här jag afsked tager.
Moster Lisa.
Amfikop.
Hufvudordet, pudelns kärna,
Döljer namnet på en sak,
Hvilken fordom brukat värna
Krigarns kropp i stridens brak.
Första runan borttag sedan,
Genast ett nytt ord vi få:
Hvad som båd i ny och nedan
Vintern lång oss bjuder på?
Låt den sista sedan fara,
Enklare blir gåtan då,
Ty det är ej svårt att svara:
Hvad hvar båt plär flyta på?
Så är turen att förlora
iiter första helt galant;
Hvad, som njuts af små och stora
I »das grosse Vaterland»?
Uppå resten sen ej spara,
Än en gång den sista tag;
Blott en bokstaf kan förklara:
Hvad som finns i vattendrag?
Olle.
Kvadratgåta.
a a a a
d d o i
O r r r
r 8 t t
Calle C.
Förvand1i ngsgåta.
Korp, grön, ni = en stad.
Tant, lena = ett haf.
Kom, du, nise = ett bibliskt namn.
Must, lilea = ett berg.
Är, ben, lös = en dryck.
Dank, neri = en skald.
Begynnelsebokstäfvernabildanam-
net på en ryktbar man.
Siri K—n.
Omkastningsproblem.
Italienare bruka idka musik, p, t,
Var tisteln ej i min schal? g, j.
Af desssa ord och bokstäfver sko-
la7 nya ord bildas hvilkabeteckna: 1)
stad i Bulgarien, 2) vandrare, 3)
kroppsdel, 4) adjektiv, 5) flod i Asi-
en, 6) vetenskap, 7) blomma. Or-
densbegynnelsebokstäfvergifvanam-
net på ett land och slutbokstäfver-
na namnet på en världsdel, hvilka
båda för närvarande låta mycket ta-
la om sig. Ghittel.
Lösningar.
Charaden: Sand-bank.
Ifyllningegâtan: Små smulor äro också
bröd—En svala gör ingen sommar: 1) se-
ance, 2) Smyrna, 8) småsak, 4) Vivsan, 5)
Panama, 6) laudau, 7) lamell, 8) ragout,
9 poröst, 10) bägare, 11) raseri, 12) Torgny.
13) droger, 14) specie, 15) snäcka, 10) svag-
is, 17) tomlår, 18) tambur. 19) iörmak, 20)
böndag, 21) Dagmar.
Diametergåtan: nos, mor, not, rot, mos,
dog, son, Kom, ton, Tor, som, god.
Siffergåtan: Kramsfågel: lås, rek, mås,
far, ask, lag.
Palindromen : Aga—aga.
Komonantjwändringsgåtorna : 1) spett,
svett; 2) skäppa, snäppa; 3) Billing, kil-
ling; 4) sticka, svicka; 5) liggare, tiggare;
C) dussin, russin; 7) giller, hiller, piller.
.åit»
Bland nu befintliga Cacaosorter II III TM A M Q rATAH GrUldmed.aU
intages säkert förnämsta platsen af mULI IYiMIiO LMuMU vid 1897 års Konst- och Industriutställning
i ïatocknoim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
