Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. 22 juli 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
1898
IDUN
efter, hvad jag undrade öfver. Du har
tydt alla mina gåtor, Olof.»
De gingo med armarne slingrade om
hvarandra ned i Susenborgshagen, där for-
dom Birger Jarls mäktiga fäste stått, och
i kapp med fåglarne kvittrade de sin nnga
kärlekssaga, denna saga, hvilken mer än
andra är berättigad att alltid börja med
de vemodiga sagoorden : Det var en gång . . .
»Hur skall det bli, min Inger, när pröf-
ningarna komma och man skall söka att
slita oss ifrån hvarandra,» sade Olof efter
en stund.
Inger hade satt sig på en mossig tufva
och såg ut mot sjöns glittrande vågor.
Olof låg vid hennes fotter, med blicken
riktad på hennes täcka, ljushylta ansikte.
Hon svarade icke genast; det bortskämda
barnet, som knappast visste, hvad sorg ville
säga, kände en frisk, sund människas fasa
för ett kvaft, jämmerfullt sjukrum, men var
det så, att det hon höll kärast i världen
fängslades på sorgens sjukbädd, ja, då ville
hon också stå därinne i mörkret och kämpa
om det med själfva döden. Hon tog sakta
den lilla svarta mässboken, hvilken låg på
hennes knä, gjorde tvänne gånger korsteck-
net öfver dess prässade pärm och sade hög-
tidligt:
»Vid den heliga Guds moders namn lof-
var jag att aldrig svika dig, Olof.»
Stackars liten Inger, de orden fick hon
tillfälle att pröfva, ty skvallret var en ört,
som växte lika frodig då som nu, och man
hade , snart samlat ett helt fång af den på
vägar och gärden, och detta bars nu till
rika Peder Krämare. En hade sett hans
dotter där, en annan där, och alla hade
sett henne tillsammans med Olof den tyste.
Och så tog sommarsagan slut, när de första
höstlöfven föllo. Fader Peder blef vred
och lät hårda ord falla likt isande slagrägn
öfver Inger; det är så människorna ofta
döda glädjens frukblom i unga sinnen, och
Inger blef allvarlig och tankfull. Det lade
sig ett beslutsamt drag omkring de fint
skurna läpparne, leendet kom mera sällan
och ofta mängdt med tvifvel på fröjdens
äkthet.
Den enef förnäme och rike friaren efter
den andre tillbakavisades stolt af den fagra
köpmansdottern, som flitigare än förr satt
vid sin sybåge, men nu broderade hon med
mattare färger och i mindre lekande mön-
ster.
Bister, med rynkor i pannan och med en
blänkande guldkedja på sin dyrbara dräkt
stod fader Peder en morgon framför sin
egensinniga dotter.
»Vill du ej äkta någon af de män, jag
utsett åt dig, så skall du bli himmelens
brud,» sade han kallt. »Olof får du aldrig.»
Inger blef blek, och hon såg med ett
ångestfullt uttryck mot den höga kloster-
muren, hvilken glödde röd som en flam-
mande hotelse emot henne.
»Olofs trolofvade är och förblir jag,» sade
hon fast.
»Är det ditt sista ord?»
»Ja.»
»Så hör då också mitt: den dag i dag
är för jag dig till mor abotissan Märta
Turesdotter. Ett år har du trotsat min
vilja, nu är mitt tålamod slut. Du får taga
farväl af den värld, det ej lyster dig att
med rätt sinne njuta af.»
Inger hade nyss fyllt aderton år, våren
stod ånyo för dörren och fågelsången jub-
lade med tusen välkända ljud, men hon
sänkte tyst hufvudet inför det maktspråk,
hon ej förmådde bryta, ty där man ej kan
spela på hjärtats strängar, kan en kvinna
sällan locka fram den sökta melodien. Bittra
tårar föllo på det blanka silket och gjorde
det ännu blankare, men inga öfvertalande
ord häjdade Peders gång till klostret.
Olof fick icke ens taga farväl af sin Inger,
hon kunde endast smuggla till honom några
fattiga, skrifna ord, och de föreföllo honom
som hjärteblod, hvilket skulle förrinna, utan
att han fick förbinda det.
Han rufvade öfver något, som den tiden
ansågs liktydigt med ett gräsligt brott:
klosterrof, men nu när sommarens glädje-
blomster blifvit omsatta på förnuftets kall-
jord, tvekade han, ty han hade ju hvarken
hem eller härd att bjuda henne ännu. Ar-
modets svarta, fuktiga mull skulle måhända
döda deras kärlek, skulle komma den att
förtvina eller förtorka.
(Forts.)
–––- *––––––-
Innehållsförteckning ;
Amelie Brandt ; af J. A. Bergstedt. — När rosorna blom-
ma ... ; af Adi. — I sekelslutet; några tankar och re-
flexioner at E. V. A. — Sila mygg och syälja kameler el-
ler Professorskan och hinkarne ; ett penseldrag ur rama
verkligheten af Chicot. — Önskningar : af Ellen Bergström.
— Dröm; af Adi. — Spanska kvinnor. — Från Iduns läse-
krets : Haf tand för tunga! af Spectator. — Ur notisboken.
— Teater och musik. — Liten Inger ; ber. från 1500-talet
af Elisabeth Kuylenstierna. — Tidsfördrif.
TIDSFORDRIn
Charad.
Mitt första finns af många slag,
Af järn, af stål, af ek skulpterad,
Är stundom äfven madrasserad,
Försedd med fina öfverdrag.
Bidrag mottagas med tacksamhet. I gamla slott jag finns, »antik»,
Med vapenlika monogrammer.
Hos mig bo hyresfritt »madamer»,
Som störa drömmens romantik.
Geografisk kedjearitmogryf.
I II III IV
2 3 4 2 3__ 4 2 3 4 2 3 4
1 X X X 1 X X X
i|x X xh X X X
Ix X x ! _ 1 X xl
X X X 5 X X X 6 X X X| 5 X X X 5
8 7 “ 876 876 8 7 6
I hvar och en af de med kors betecknade rutorna insattes en af de
nedan angifna bokstäfverna, och är då den rätta lösningen funnen, så
skola de bokstäfver, hvilka infalla i kedjans 5 mellersta länkar, gifva
namnet å en halfö i Europa.
Bokstäfverna äro: 2 a, 1 b, 1 c,- 1 d, 3 e, 1 g, 1 i, 1 k, 2 1, 1 m,
4 n, 2 o, 1 p, 2 r, 1 s, 1 t, 1 y, 1 å, 2 ö.
Länk 1: ö i Medelhafvet; länk 2: stad i Hannover; länk 3: vatten-
drag i Sverige; länk 4: stad i Sverige.
Sibylla.
Rebus.
Siffer-logogryf.
1, 3, 2, 7 = En vanlig sjöterm man
ofta hör.
6, 4, 7 = En som i vatten så lätt
sig rör.
3, 6, 5, 8 = För vissa fåglar begär-
lig föda.
9, 6, 4, 5 = Kan både hälsa och
gods föröda.
1, 3, 8, 7 = Hvarmed rätt mången
har nått sitt mål.
4, 1, 2, 7, 6 = En ganska enkel och
blygsam skål.
1, 2, 3, 4, 5 = Om skön ju ofta
beundran väcker.
7, 6, 3, 8, 9 = Utefter väggen sig
alltid sträcker.
4, 2, 3, 6, 6 = Ett öfningsstycke
uti musik.
1, 8, 9 = Bör kanske räknas till
erotik.
5, 6, 9, 1 = I handskbutiken jag
tror det finnes.
2, 1, 6 = En flod i — Ryssland,
om rätt jag minnes.
7, 2, 9, 1, 6 = Däri kan göras rätt
månget hopp.
5, 6, 3, 1, 8 = Bra svår att hindra
uti sitt lopp.
2, 6, 4 = En vederkvickelsens plats
på jorden.
3, 8, 6 = En älf som flyter i höga
norden.
7, 8, 9, 4 = I sommarvärmen ej
gärna tåld.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 = En grad-
benämning på krigsman båld.
Moster Lisa.
Mitt andra för allt lefvande
Nödvändigt är som sol och vatten.
Det stundom fås af själfva katten —
Och smakar ej så rasande.
Jag är en sällsam jordisk lag,
Som tvingar lif och död i ringdans.
Jag ger åt jordelifvet fästglans,
Men äfven gikt, podager, slag.
Mitt tredje är en dundergud,
Som ännu mänskobarnen skrämmer,
Och liksom skrattar åt dess jämmer,
När bärgen gifva återljud.
Till ledning nu jag säger blott:
Mitt hela bredes för mitt första
Såväl de mindre som de största —
Och är ej allas ägolott.
Adota.
Ordgåta.
Följande bokstäfver och stafvelser
sammansättas till nio ord, hvilkas
begynnelse- och slutbokstäfver hvar
för sig bilda namnen på tvänne
hvarandra närgränsande svenska
städer.
Bokstäfverna och stafvelserna äro :
ad, al, an, ar, d, dro, ef, er, ia, ir,
le, lo, med, n, na, nd, om, or, pla,
ra, sed, st, te, u, us, v, van, ve.
Orden äro: 1) ö, 2) gudinna, 3)
fyrfotadjur, 4) styresman, 5) väg-
längd, 6) rysk flod, 7) hvad en seg-
lare stundom måste göra, 8) öst-
kusten af Medelhafvet, 9) hvad
Schweiz är. JE. Ö. N.
Räkneproblem.
1 2 2 2
2 3 3 4
4 4 4 4
5 8 8 8
Siffrorna omflyttas, så att hvarje
särskild rad — både de våg- och
lodräta — gifva samma tal.
Isse.
Namngåta.
Bilda af 9 a, 2 c, 2 e, 1 h, 2 i,
1 j, 1 1, 2 m, 4 n, 2 o, 3 r, 2 t, 2 v,
4 fruntimmers- och 2 karlnamn och
ordna dem så, att de båda sista bok-
stäfverna i det föregående’ namnet
äro lika med de båda första i ett
efterföljande.
Fix.
elserfrån
ragnindeh
Moster Lisa.
Lösningar.
Logogryfen : Samvete : Eva, Set, mat, mes,
Sem, mast, as, tam, Ave, vas, meta, tes,
te, stam, Ems, samt, smet, tema, vase, amt,
Svea.
Charaden: Vät-stol.
Tiargåtan: Garnering: aga, rör, Natan,
Edane, roldjur, Ijojoki, negerbarn.
Kvadratuppgiften : Åreskutan: Kurt, Aten,
åska.
Förvandlingsgåtan : Danmark—Kolding :
hank, orm, mila, skald, ister, lån, talg.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO GrUld.med.alj
vid 1 897 års Konst- och Industriutställning
i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
