Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 12 augusti 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
............................
..........................................................
„
a
ij
■
ag
■
n
iin
c
lö
a,
u
«
n
ctiu
ci
a
y
U
i/Cü)
i
T
andpulver,
två
slag,
Tandpasta,
Tandünktur
b
^
i
SSSH
SK
IDUN 1898
P
H
s»
P
a
*{f
■S’B
S ©
p
**■ ©.
h» iî
0: 0
H
d-0
P ©
pi
ffi
H
P
P
a
*1
©
, ®
*1 @
ÎT g
P- g
" 5
09
256
Lillys mörkblå ögon. Alla tre yoro ohjälpligt
förälskade i fröken Lilly och kämpade dagligen
och stundligen en tyst kamp om hennes hjärta
och hand, medan unga fröken nådigt delade sina
gracer lika dem emellan. På morgname red hon
ut med löjtnanten, efter middagen spelade hon
lawn tennis med häradshöfdingen, och på aftnarne
talade hon om själarnes sympati med pastorn.
Nu satt fröken Lilly och sof.
Tassande steg hördes på sandgången. De kom-
mo närmare — närmare. Plötsligt skymdes ber-
såöppningen af en skepnad, och en uniforms-
mössa stack fram mellan löfverket. Det var
löjtnanten. Han stannade häpen, da han fick
se den sofvande flickgestalten. »Ah», hviskade
han, »riktigt söt, förbaskadt söt! Låt oss se
efter hvad det är för lektyr som lillan tycker
om!» Han smög sig närmare, vred ett tag på
mustacben och tryckte monoclen fastare in i ögon-
vrån ... »Heine! Bravo! Ståtlig militärpoesi»,
mumlade löjtnanten, som då han var på Karl-
berg brukat sjunga »Die beide Grenadieren»,
Då löjtnanten stått en stund och med beun-
drande blickar betraktat den vackra taflan, böjde
han ned hufvudet för att se, om fröken Lilly
verkligen sof eller endast låtsades. Ty löjtnan-
ten var en djärf natur och hade stort förtroende
till tjusningens makt i sin uniform och i sina
välvårdade mustacher. Mycket riktigt! Fröken
Lilly sof. Den unga barmen höjdes och sänktes
med lugna, regelbundna andedrag, munnen half-
öppen som en nyuppsprungen knopp, blottade
en rad af jämna, pärlhvita tänder, och kring
läpparne lekte alltjämt det hemlighetsfulla leen
det.
Men hvad nu? Löjtnantens solbrända ansikte
mörknade plötsligt. Ögonbrynen drogos samman,
underläppen sköts ut och en missnöjd rynkning
framträdde på den böjda näsan. »Fi donc!»
mumlade löjtnanten. »Högst malplaceradt!.. .»
»Omöjligt att gifta sig med henne...» »Quelle
douleur, då hon annars är så söt! ...» Och löjt-
nanten smög sig tyst ur bersån och började med
fundersam min promenera af och an på sand-
gångarne.
Svad hade löjtnanten upptäckt? Kunde han
läsa andras tankar och hade funnit, att föremålet
för fröken Lillys drömmar var någon annan än han
själf? Plade han- märkt, att unga fröken Lilly
begagnade puder? Var hennes lockiga har icke
hennes? Plade hon en vårta på näsan? Ack nej!
Intet af allt detta var anledningen till löjtnan-
tens mystiska utrop.
Då löjtnanten lutade sig ned, hade han sett
— en svag skuggning på fröken Lillys fina öfver-
läpp. Förfärligt! O, grusade kärlekslycka! Ty
den bålde krigsmannen kunde icke fördraga, att
andra än män hade mustacher, icke ens den
svagaste antydan till sådana.
Och löjtnanten gick omkring med sorg i hjär-
tat och tuggade sina egna.
En stund därefter kom häradshödingen. Han
gick med raska steg och kastade då och då en
blick i en uppslagen bok, som han bar i handen,
tian ämnade sig till bersån för att i ensamt
lugn grubbla öfver ett juridiskt problem.
Vid alla gudar! Fröken Lilly satt därinne
och sof! Häradshöfdingen hejdade sig med ett
ryck och stod stilla som en rapphönshund, då
han får syn på villebrådet. Så smög han sig
närmare, ty häradshöfdingen var också en djärf
karl med stor tur hos damerna. »Ah! Se lillan
har en liten anstrykning till mustacher,» mum-
lade han. »Skadar icke! Det förhöjer effekten
af ett vackert kvinnoansikte. Det verkar som
en mouche», sade han för sig själf och smålog
belåtet.
Plötsligt for han upp och förde handen till
pannan. Ha! Ett främmande mansporträtt i hen-
nes knä! »Det är det, som hon drömmer om
så ljufligt. O, de kvinnorna, de kvinnorna! Och
jag som trodde mig vara den lycklige», brummade
häradshöfdingen och gick ut baklänges.
Långsamt, drömmande med ögonen sänkta mot
marken och reciterande morgondagens predikan in-
trädde pastorn i bersån. »Sen uppå fåglarne på
marken och liljorna i luften ... nej, liljorna på
marken och fåglarna i luften, de så ... de så ...
å... å... Åh!!!»
Pastorn hade kommit ända fram till mar-
morbordet, innan han märkte fröken Lilly. Han
blef alldeles förskräckt och hjärtat flög upp
i halsgropen, ty pastorn var ingen djärf natur.
»Är hon död eller sofver hon?» hviskade han.
»Hon är icke död, hon sofver och har nyss
slutat läsa den bok, som jag gaf henne till själa-
spis», lugnade sig pastorn efter en stund. »Låt-
om oss se, hur långt det söta barnet hunnit!»
Pastorn sträckte på halsen och kastade en blick
öfver pince-nezen på boken... »Pleine! Hon
läser Heine, den kvinnoförledaren, den nihi-
listen, den gudasmädaren ! Och jag som tänkte
taga dig till min hustru! Aldrig, när du är ett
sådant världens barn», suckade pastorn och af-
lägsnade sig på tvären, alltjämt sneglande på
den förfärliga boken.
Fröken Lilly satt fortfarande och sof.
Efter en stund vaknade hon, gäspade ett litet
tag, gnuggade sig i ögonen, lade fotografikortet
som märke i boken och trädde ut ur bersån.
Med ett gladt leende nickade hon åt löjtnanten,
häradshöfdingen och pastorn. Men de hälsade
så stelt tillbaka och voro så dystra och besyn-
nerliga. »Aha! Nu äro de så kära och svart-
sjuka, att de knappast vilja umgås med hvaran-
dra», skrattade fröken Lilly för. sig själf. »Jag
undrar, hvem som kommer att fria först», tänkte
hon sedan, i det hon gick in i huset för att se
till middagen.
Den blef ovanligt tråkig. Och efter, några da-
gar voro löjtnanten, häradshöfdingen och pastorn
försvunna, den ene efter den andre. Och den
stackars fröken Lilly fick sitta ensam i många
långa år, läsa sin Heine och titta på sina foto-
grafier, tills skuggningen på öfverläppen blef allt
mörkare och mörkare och hjärtat allt kallare och
kallare — alltsammans för den olycksaliga för-
middagslurens skull.
–––- *–––-
Innehållsförteckning- :
Sigrid Engström, f. Molander; af A. S. (Med porträtt.)
— Ett arf; för Idun af Eva Wigström. (Aye.) — En stoek-
holmsbild; af A. L. — Brutna iörlofningar ; af Arla. -
Gamle notarien ; poem af Tant Barbro. — En norsk skå-
despelerskas lif, skildradt af henne själf ; ett referat för
Idun af Hellen Lindgren. (Med porlrätt af Lucie Wolff.)
— En modern yurm ; af Gabrielle. — Några ord om pri-
vata bref, ställda till kvinnan i synnerhet ; af... e. — »För
damerna»; en liten vink af J. Stade. — En förmiddagslur;
en bagatell af Nils H. — Tidsfördrif.
<ge°
£ g.
Ö.£
Ö g
<8 B
wg
TIDSFÖRDRIF
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
En litterär befattning är mitt hela,
Och många männer nog till sin den
gör,
Men om en kvinna muntligt den
vill spela,
En »skvallerbytta» kallas hon då för.
Rätt svår en uppgift torde det nog
vara
Till allas båtnad fylla detta kall —
Att kunna sanningsenligt allt för-
klara
I månget mörkt och äfven mystiskt
fall;
Att icke tanklöst någons heder såra
-Och ej med smicker allmänheten
dåra,
Ej med sin kvickhet vara elak blott,
Iden låta den ibland få skratta godt.
Hvad den som ålderstigen blifver
Nog många hade gjort och gör.
Ett tilltalsord, som man oss gifver
För att begagna som sig bör.
Hvad blott till nöje är, visst ej till
nytta —■
Förstörare af både mynt och tid.
Och hvem är mäktig att så högt sig
flytta,
Så att man riktigt hissna kan där-
vid?
Nu något annat, som man uppåt
stiga
Hälst ser — påverkadt af ett ele-
ment.
Och hvad man hör då bäst det är
att tiga,
Om man så lugn blott kunde vara
jämt.
När våren ur sin sömn har hunnit
vakna,
Hvad gör sin torfva hvarje landt-
man då ?
Hvad för ett hushåll är rätt svårt
att sakna.
Hvad uti skapelsen blott finnas två.
Och hvad till sist hvar individ vill
blifva,
Och en och annan får sin vilja fram.
Nu är ej nödigt mera härom skrifva,
Är det för litet, må det bli min
skam.
Gammal dam.
Dubbel-prokop.
Hvem vill ej mitt första första ha
Vid ett köp — det må man icke
klandra,
Mången får det ock, som kan fördra’
Blott den konsten att mitt andra
ändra.
Vattendrag mitt första andra är,
Som i Europa du bör finna.
En mitt första tredje, ren och skär,
Ger ju ton för både man och kvinna.
Ibland många slag utaf patent
Räknas också en mitt andra första.
Denna räddningshjälp man alltid
vändt
Åt det håll, där faran var den stör-
sta.
En mitt andra tredje kanske du
Ser i Iduns gåtafdelning nu.
Moster Lisa.
Charad.
Mitt första är ett adjektiv;
Mitt andra svar på nekad fråga;
Mitt tredje har en viss förmåga
Att tårar locka fram, då knif
En ände gör uppå dess lif.
Mitt hela, sådan knöl, kan våga
(För all del ej förskräckt nu blif)
Till kök och sal från jorden låga,
Ja, t. o. m. i soppskåln tåga.
Ifyllningsgäta.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
1 2 3 X
4 5 6 X
7 8 9 X
10 8 11 X
5 3 4 X
12 3 2 X
13 14 6 X
11 15 1 X
16 3 9 X
17 16 9 X
4 2 10 X
5 9 10 X
18 3 15 X
De med siffror markerade hori-
sontala raderna beteckna: 1) hvaraf
månget »gods» består, 2) benäm-
ning på en manlig svensk individ,
3) mansnamn, 4) kvinnlig bekläd-
nadsartikel, 5) del af människo-
kroppen, 6) räkneord, 7) finns vid
hvarje gata, 8) födoämne, 9) fågel,
10) kyrklig förrättning, 11) använ-
des under vintern, 12) fågel, 13)
färg.
Äro dessa ord rätt lösta, ifyllas
de tre återstående rutorna i hvarje
rad med ett svenskt begripligt ord,
så beskaffadt, att det tillsammans
med det föregående ordet bildar ett
helt sammansatt begripligt sådant.
Äro dessa i sin ordning rätt lösta,
bilda bokstäfverna i de med kors
markerade rutorna, lästa uppifrån
och ned, namnet på en svensk, än-
nu lefvande skald.
Moster Lisa.
Ordgåta.
Tag 8 bokstäfver och bilda däraf
8 ord, hvilkas begynnelsebokst., lä-
sta uppifrån och ned, bilda benäm-
ning på något, som vissa damer
äro förtjusta uti. Orden äro: 1)
udde, 2) farkost, 3) sagoväsen, 4)
»husbonde», 5) »konung», 6) adjek-
tiv, 7) farkost, 8) mer än en.
Reseda.
Gåta.
Jag finnes i början, men icke i slut,
I »smörj» är jag med, men icke i
»stwf».
Du mig söke i kyrkor och kojor.
Ser mig alltid i fjättrar och bojor.
Sally.
Lösningar.
Logogryfen: Alpros: Porla, sol, Po, ropa,
sopa, Lars, Ola, Rosa, al, asp, pol, ros,
Orsa, Paras, so, ro, apor, spolar.
Charaden: Jakt-by te.
Aritmogryfen: Hetvägg—påskris : Hötapp,
eskimå, tiingus, vårlök, ärmpar, guldbi,
galeas.
Konsonantförändringsgåtan : korf, korg,
kork, korn, korp, kors, kort.
Väggohyra, Mal och Bakterier
„ utrotas af Aktiebolaget Désinfection.
i rum, iartyg och bostäder, allt på stället — utan borttörande af möbler.
Rikstel. 34. — Kontor: 4 Stallgatan 4. — Allm. Tel. 7494.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
