Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 34. 26 augusti 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
p g
’t l
»d B
5 *
p *i
3 ©
p
^ &
h, y
0: ’S
H
sr®
B 0
Pi
(D
H
B
P
p
<$
po
H
*5
O
*
%
«
R- §
0
(B
5"
ÇDo
oo
272
Karin ruskade betänksamt pâ hufvudet.
»Nej», sade hon allvarligt, »vi kan nog inte
stanna här, för dä kominer den där herrn och
tar dig, och jag blir ensam. Nej, det blir nog
bäst att vi följa med moster. Kom nu, Tusse!»
Det var endast med uppbjudande af alla sina
krafter, som Karin lyckades få upp locket till
kofferten. Slutligen gick det ändå.
Nu förstod Tusse ändtligen hvad det var fråga
om. Han hoppade ur korgen och sprang fram
till Karin efter att i hast ha ruskat af sig söm-
nen.
Karin lyfte på dockans kläder, därunder låg
hennes egen en liten yllekjol. I den gräfde hon
en rund grop, och så lyfte hon Tusse dit. Tusse
såg nog litet förvånad ut, men sedan han nosat,
i gropen och svängt rundt ett par gånger, slog
han sig i ro. Karin gick efter det blå täcket,
bredde detta öfver sin vän, och så var Tusse
resfärdig. Dockkläderna kommo ofvanpå, och
där syntes icke mer något spår af en lefvande
varelse i kofferten.
Fru Gullman hade varit uppe i otta, ty afre-
san skulle ske tidigt på förmiddagen. Hon gick
ur rum och i rum, ordnande allt det sista som
skulle göras. Så kom hon också till barnkam-
mardörren.
Hon tyckte sig höra ett lätt buller därinne,
och så hörde hon Karin tala med någon.
Varligt smög hon hufvudet genom dörren. Hon
kom just lagom för att få se Karin fälla igen
locket på kofferten. Den lilla var röd af ifver
och ansträngning.
Fru Gullman trädde in i rummet och ställde
sig midt framför barnet.
»Hvad gör du i kofferten?» frågade hon strängt.
Liten Karin blef hvit om kinden och hennes
läppar darrade.
»Hvad gjorde du?» upprepade moster och när-
made sig ännu mer.
»Söta moster», stammade Karin och gjorde
liksom en afvärjande gest med händerna, medan
de stora, blå ögonen fylldes af tårar.
Fru Gullman hade i samma stund fått syn på
Tusses korg. Hunden var borta, det blå täcket
likaså.
IDUN
Då förstod fru Gullman sammanhanget och
hennes hjärta rördes mot hennes vilja. Hon såg
från Tusses korg ånyo bort till barnet. Karin stod
där darrande af ångest. Skulle verkligen hennes
hemlighet bli upptäckt ändåi
»Har du lagt Tusse i kofferten?» frågade fru
Gullman med underligt vibrerande röst.
Liten Karin förstod icke, att det nästan låg ett
löfte i den veka tonen. Hon tyckte i dess ställe,
att nu var allt förbi, och så brast hon i den
bittraste gråt.
Men fru Gullmans hjärta veknade mer och
mer. Nej, hon kunde icke göra barnet en sådan
sorg, hon kunde icke skilja det från dess trogna
vän. Flunden finge väl i Guds namn följa med
då, det blefve väl någon råd för den, fast man
bodde i stad och flere trappor upp.
Och så ilade hon fram till kofferten för att
skyndsamt befria det stackars djuret från dess
plågsamma läge.
Locket till kofferten kom upp med fart, dock-
kläderna blefvo upprifna utan ordning — och
där låg Tusse med slutna ögon och den torra,
röda tungan långt ute ur munnen !
Fru Gullman strök hunden öfver hufvudet,
men han rörde sig ej. Karin stod i en vrå och
bara snyftade.
Då ropade fru Gullman åt den lilla flickan.
»Skynda dig, barn, och kom hit med litet
vatten», sade hon brådskande— »Tusse är sjuk.»
Då upphörde Karins tårar att rinna. Hon vän-
de sitt rödgråtna ansikte mot mostern.
»Är Tusse sjuk?» upprepade hon förvånad.
»Ja, men skynda nu med vatten», upprepade
fru Gullman ifrigt.
Då glömde Karin sin egen sorg för vännens
nöd, och hon hämtade skyndsamt Tusses lilla
vattkopp.
Fru Gullman doppade hundens nos däri och
dröp sedan några droppar på hans hufvud.
Och Tusse kvicknade långsamt vid igen. Slut-
ligen öppnade han ögonen och såg, i början litet
dåsigt, från den ena till den andra.
Men faran var lyckligen öfverstånden, och fru
Gullman vände sig leende till Karin.
»Nå, mitt barn», sade hon, »om jag nu lofvar
dig att Tusse får följa med, blir du glad då?»
1898
Karin såg på moster med stora ögon, hon visste
icke om hon vågade tro.
Tusse reste på sig och såg ut, som om han
tänkte krafla sig ur kofferten.
Fru Gullman upprepade sin fråga.
»Menar moster det . . . riktigt?» frågade Karin,
och hennes ögon strålade af glad förhoppning.
»Ja, min lilla flicka, jag ser att du inte kan
skiljas från Tusse.
Då var det, som om en smekande hand strukit
bort all sorg med ens. Karin slog sina armar
om mosters hals, och den lilla röda munnen pres-
sades mot fru Gullmans kind med ett jublande:
»Lilla älskade moster!»
Fru Gullman log genom tårar mot barnet och
tryckte den lilla hvita skepnaden djupt i sin
famn.
Och när Tusse såg det, började han hoppa och
skälla omkring dem så lifiigt, som om han aldrig
varit instängd i en koffert och nära att dö af
brist på luft.
Några timmar senare satt liten Karin vid sin
mosters sida i en järnvägskupé, på väg till det
nya hemmet. Men på bänken midt emot låg
Tusse i sin korg med det blå täcket öfver sig.
Karin språkade så lifiigt som aldrig förr, ty
nu hade hon funnit den, som ville lyssna till
hennes joller.
Men litet emellanåt böjde sig ljusa lockar öf-
ver de svarta i hundkorgen, och barnamunnen
hviskade allvarligt: — »Ser du, Tusse, att jag
inte kunde resa ifrån dig.»
–––- *–––-
Innehållsförteckning :
Gina Krog; af V. (Med porträtt.) — Bättre fly än illa
fäkta; af Titti. — Vår älskade; en studie af Karin Hall-
gren. (Forts.) — Snorres rimkrönikor. VIII. — »Tvärvig-
gen på Peterbof»; af Carl Walfrid. — Pariserkloster; för
Idun af Mark Stern. I: En klosterpension. — Från Iduns
läsekrets: Ett år har gått; af En svensk kvinna. — Pres-
sen och sensationslystnaden ; ett instämmande, af A. —
Ur notisboken. — Trogna vänner ; skiss af Ali. (Forts,
och slut.) — Tidsfördrif.
Cfç
83
83
xn
-i
03
PT
^1=
P P
3 p."
£hp
S* B P“
« P*
<T> P*
s-s;
œ S’*
o 2«
— !o:
e»
8°i
Ct> v*
£ 5g
£ ro “
a
kg
i?
ITIDSFÖRDRIFT (
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Dubbel-charad.
En mitt andra hela syns mitt första
andra
Med sin vän mitt första hela arm i
arm
Och med korg och fiskredskap på
ryggen vandra
Till en båt vid stranden under skämt
och larm.
Ty i dag de ämna fiskelyckan pröfva,
Skilja denna ifrån andras tunga id
Och i stället tålamod försöka öfva,
Ogeneradt njuta utaf lugn och frid.
Så till en mitt första första färden
ställes,
Listigt garn för fisken nu man läg-
ger ut;
Väntar tåligt sedan, knappt ett ord
där fälles,
Korgen full med fisk man också får
till slut,
Många med mitt andra första, men
då bakfram,
Många andra äfven som man lätt
förstår ;
Tycka nu de fått mitt andra andra,
bakfram,
Vända därför och mot hemmet snart
det går.
Moster Lisa-
Bortplockningsgåta.
Från hufvudordet borttaags be-
gynnelse- och slutbokstäfverna och
Ifyllningsgata.
9
1 2 3 4 5 6 7 8
10
/-^■N 11 12 13 14 15 16 17 18
X X X
X X X X
i X X X X X
X X X X
• X X
Bokstäfverna som infalla i de med kors markerade rutorna bilda ett
ordspråk.
a, a, a, a, a, a, ad, as, at, at, b, b, b, bs, bei, d, d, da, de, er, e, ej,
en, en, f, fa, g, ga, gr, i, i, in, j, 1, 1, lä, m, m, mo, n, na, na, nd, o, o,
or, r, r, r, s, s, sy, t, te, tu, u, ä, äg.
1) kvinnonamn, 2) djurskinn, 3) forna romarespråket, 4) abnormi-
tet, 5) fågel, 6) celebre man, 7) myckenhet, 8) italiensk stad, 9) och 10)
sammanfattning af allt skapadt, 11) bereda glädje, 12) enhet, 13) hufvud-
sida af byggnad, 14) sedelära, 15) mänskligt fel, 16) förekommer i han-
deln, 17) mycket läst bok, 18) kallblodigt djur.A. M.
från det nya, därefter uppkomna
ordet, likaledes den första och si-
sta bokstafven.
När sommarsolen i väster svunnit
Och stilla kvällsfrid har brutit in,
När trötte vandrarn sitt mål har
hunnit
Och hvila bjudes åt domnadt sinn’,
Då alla alla mitt första prisa
Och taga mot som en omtyckt vän,
Som ock åt alla då skänker lisa,
Ja, nya krafter kan ge igen.
Du son af arbete, kamp och möda,
Som dagens tunga och hetta bär,
Som ärligt, troget förtjänt din föda
Och den i stillhet förnöjd förtär.
Blygs ej för dräkten — för en mitt
andra —
Det hedersteeknet lär ingen klandra.
Bland gröna smycken som skogen
döljer —
Bland löfträds sus och bland fågel-
sång —
På strand som vattnet så sakta
sköljer,
Där trifs jag gärna, ja dagen lång,
Och där mitt tredje och björk sig
gömma,
Där vill jag svärma i ro — och
drömma.
Moster Lisa.
Länkgåta.
1) Hvad gossen hem på kälken drog.
2) Hvad vägen var som då han tog.
3) Hvad står man för sin bror, sin
vän?
4) En skogsprodukt om sommaren.
5) Ett mått hos forna Israel.
6) Hvad finns om skeppsbord, ord-
nad väl?
7) Så namnet på en fromsint man.
8) En afgud sist, hvad hette han?
Pensée.
Aritmoremer.
N:r 1.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 = läc-
ker spis.
4, 9, 5 = fågel,
8, 3, 4 = fågel,
10, 3, 1, 9 = i sjön,
5, 10, 9, 6 = i grytan,
2, 7, 8 = på logen,
8, 2, 9, 1 = af europeisk natio-
nalitet.
N:r 2.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 = blomma,
8, 7, 5 = gud,
3, 7, 6 = pronomen,
3, 4, 2, 1 = bibliskt namn,
C, 1, 4, 8 = stygg pojke.
E. 0. N.
Lösningar.
Logogryfen : Papperskorg : soppa, peppar,
sorg, skepp, ek, skare, spark, ko, so, korp,
korg, Prag, Po, rask, orre, skor, Per, Rosa,
skog, park, ros, papp, ark, eka.
Gåtor och ’paralleller: 1) Myggdans. 2) Bå-
da bjuda sina motståndare spetsen. 3)
Grannlåt. 4) Båda hafva tä(e)nder. 5) Huf-
vudskål. 6) Båda »lida» af vä(e)rk.
Vokalförändringsgåtan: bada, bida, båda,
Beda, Boda (järnvägs-), Boda (poststation).
Mosaiken :
KiÉp, Kappor, Rockar, Mostper m hl
kemiskt tvätttas och färgas, utan Utt SÖndevsprilttCIS.
Billiga priser. Välgjordt arbete.
HILDUR ANDERSSONS Ullspinneri- .V Skrädderiaktiebolag.
Oxtorgsgatan 16. Filial: Hornsgatan I. —Allm. Tel. 30 435. Rlkslel. 163. Allm. Tel. 76 53.
Gods afbamtas tacksamt afgiftsfritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0276.html
