Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 2 september 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 IDUN 1898
Hvem kunde tro något sådant — han
som alltid varit så kär i det barnet!
Redan i höst skulle Mary bort, men blott
»på försök», som Vivika sade. Åh, hon
skulle nog snart längta tillbaka till sitt
lugna bo igen.
* #
Mången afton när höststormen dref reg-
net emot försterrutorna i hvardagsrummet
på Lindås eller snön bäddade hvita drifvor
omkring knutarne och de båda syskonen
sutto tillsammans vid aftonlampan eller den
sprakande kvällsbrasan, föll talet helt na-
turligt på Mary. Allt emellanåt kom det
underrättelser ifrån henne — från Rivièran,
där hon för tillfället vistades som sällskap
åt en sjuklig generalska — och hennes bref
voro både långa och målande.
Visserligen var hon mycket bunden vid
sin sjukling, som ständigt behöfde hennes
omsorg, men tick dock tillbringa manga
njutningsrika stunder för sig själf i den
sköna naturen därnere.
Och om något så härligt hade hon aldrig
drömt — om en himmel så blå och om en
luft så lätt att andas.
I något sällskapslif deltogo de naturligt-
vis ej, men det saknade hon ej och hade
nog af de osökta nöjen, som ständigt stodo
till buds.
Brefven voro alltid ställda till Vivika,
men David tröttnade ej att hur ofta som
helst höra små utdrag ur dem, sedan han
först fått del af dem i deras helhet. Det
var som att ur en bukett välja en och an-
nan blomma för att njuta af dess särskilda
doft.
Vintern var förbi och vårarbetet i gång
vid Lindås. Godsets herre gick omkring,
ordnande och ledande, som vanligt, men fol-
ket kände ej rätt igen sin hurtige husbon-
ds — de tyckte att vintern gjort honom ett
par år äldre. Så mycket lifligare var Vivika,
där hon sprang mellan väfkammare, mjölk-
kammare och visthus och öfvervakade alla
sysslor samt rådgjorde med trädgårdsmästa-
ren om frön och plantor. Till henne kom
våren alltid med en ny tillströmning af
lifskraft, motsatt den förslappning, som den
medför åt mången.
Och våren skulle äfven tillföra någonting
annat. Ett bref från Mary hade medfört
underrättelse om att hon snart skulle följa
sin generalska upp till norden igen, men
denna gång skulle de båda damerna äfven
få ressällskap med en brorson till general-
skan — en ung man, som de händelsevis
träffat på där nere i södern.
Hvarför David plötsligt blef så mörk i
hågen, då han läste om detta, kunde Vivika
ej förstå — han borde ju i stället ha blif-
vit glad öfver utsikten att möjligtvis snart
få träffa Mary, ty alltid skulle hon väl få
tid att göra ett besök vid Lindås, äfven
om generalskan ej ännu ville släppa henne
ifrån sig på allvar. Och när Vivika som
vanligt ville repetera några särskilda detal-
jer ur det sista brefvet, afböjde han det
med ett kort: — »har ej tid — måste ut
på åker och äng».
»Ja, hvem kan förstå sig på de karlarne,
när han, som alltid varit så fästad vid det
flickebarnet, nu nästan förlorat allt intresse
för henne.»
Ett nytt bref kom, dateradt Vevey. Ge-
neralskan hade gjort en liten rast i sin resa
och för ett par veckor hyrt rum i ett hotell
därstädes. Mycket starkare än förr lämnade
hon nu Mary mera frihet, och denna fick nu
göra utflykter i de härliga omgifningarna,
alltjämt med brorsonen som ciceron. En
och annan gång deltog äfven generalskan i
någon kortare tur, eller också hade de säll-
skap af en medelålders engelsk lady, hvil-
ken också bodde på hotellet och med hvil-
ken de stiftat bekantskap. Denna engelska
dam tycktes ha fäst sig mycket vid Mary.
»Tant Vivika kan tänka» — skref hon
:— »att hon söker öfvertala mig att komma
öfver till England, där hon äger ett större
gods, och bli henne en dotter i dens ställe,
som hon förlorade för ungefär ett år sedan,
och hvilken jag skall likna. Äfven namnet
Mary är det samma. Men om onkel David,
såsom min förmyndare, ej har något där-
emot, så äro mina planer för framtiden af
helt annan art, ty under den tid jag vår-
dat generalskan, har jag alltmer kommit
till visshet om, att just sjuksköterskekallet
är det, hvaråt jag har lust att ägna mig,
och tror ej att jag är illa anlagd därför.
Men mera därom, när jag under sommarens
lopp blir i tillfälle att göra ett besök hos
mina kära på Lindås. » (1 orts.)
Innehållsförteckning ;
Vilhelmina, drottning af Nederländerna (med porträtt);
af Louise Stratenus. — På vandring ; poem af Anna Knuts-
son, _ yår älskade; en studie af Karm Hallgren (torts,
och slut). — Styfbarnen ; af Lilla mor. — Hushållmng i
Japan, af Johanne Munter; bemynd. öfvers. för Idun.
Pariserkloster: II. En vrà ai Polen i Paris ; for .dun af
Mark Stern. — Louise Stratenus (med porträtt). — Annu
en gång »Kvinnorna och skämttidningarna», af o m.
Ur notisboken. — Teater och musik. Onkel David ; skiss
för ldun af Sophie Linge. — Tidsföidrif.
ITIDSFÖRDRIP
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
I hvardagslifvets stilla ro
Jag trifves bäst; men kan du tro,
Jag brukar också gå på baler!
Och är jag ovärderlig då,
Så kan en annan gång du få
Mig, .stackare, för en riksdaler.
Helt anspråkslös i hvardagslag,
Jag är, på fest, en annan dag
Helt annorlunda till att skåda;
Men ack! När då de unga två
Sig dragit undan i en vrå
Att ostördt. hviska där de båda.
»Tyst!» ropte hon, »förargligt det!»
Skrek han, och deras tête à-tête
Bief störd; jag var dem visst i vägen.
Ett påhäng är just hvad jag är;
Dig ock jag kanske gör besvär,
Då här jag kommer, oförvägen.
ITvad fisken sprattlar på ibland.
Hvad kan ej tänkas utan strand?
Hvad sved i ögat, så det kändes?
En, som till sagoväTlden hör.
Hvad vid ett lustigt skämt man gör.
Hvad framför plog och åkdon spän-
des.
livad bak’ ett öra finnas kan.
Hvad gjorde kusken med sitt spann ?
Och hvad var gjordt, när fram han
hunnit?
En unge — ej af mänska född.
livad skogen var, af eld förödd,
När sommar blir, hvad då försvunnit.
Hvarmed en »björn» man döda kan.
Hvad man begår hvar dag minsann.
En växt. Ett träd. Och en sorts
»ända»!
Hvarpå i Eden man led brist,
Förrän af hvad? det gjorts till sist.
Iivartill ett krig lär alltid lända.
Hvad vintern medför ofvan jord.
Och hvad den medför uti jord.
Hvad utgör hvad utaf en krona?
Hvad gjorde ankan ett tu tre?
Hvad på en båt man kan få se,
Och hvad på den längst fram plär
troiia.
Hvad ljuft för jägarns öra lät,
Hvad tänder brasor äfven det,
Om ej precis i andra kammarn?
En dryck ! För svordom annat namn.
livad sjön kan äga i sin famn.
Hvad göra barn med lust och gam-
man ?
Säg, hvilket öra »slog» du »till»?
Sin egen hvad? man främja vill.
Hvad nog du många gånger varit.
Och hvad din kind blef då så lätt.
Och om ej ja du fick, hvad tvärt
För vildt beslut du hade tagit,
I skobutik, hvad finnes nog?
Ett litet upphof till en skog.
Hvad klingade på sångarfesten?
Och nämn nu en antagonist
Till den okunnige till sist,
Så skall du slippa undan resten.
Rosette.
Förvandlingsgåta.
1) edmur bagg = stad,
2) rent yfvä = substantiv,
3) ropa ginse = stad,
4) behts nac = flod i Asien,
5) rebell def = stad,
6) rigall rund = husgeråd,
7) hato ei it = ö i Stilla hafvet,
8) rora dalb = halfö,
9) Notes sua = ö i Europa,
10) ros flen = stad.
Begynnelsebokstäfverna, lästa upp-
Geografisk mosaikuppgift.
1 e TI
a v
•|
m
L
h r
_
°|
1
Y n
g q v
1
e r f
3 □
13 B
§ e
l a
Ld
_J !_! ___
TJd J p I a I
LED
EFli
J n t
Ofvanstående 26 smådelar skola sammanfogas till ett helt, hyars
vågräta rader, lästa från vänster till höger, beteckna 1) köping, 2) fa-
briksstad, 3) stad, 4) sjö, 5) skogsås, 6) stad, 7) berg, 8) ö, 9) handelsstad.
Äro orden rätt funna, så bilda deras initialer namnet pa en at gam-
malt namnkunnig stad. Moster Lisa.
ifrån och ned, bilda namnet på en
bekant pjäs; slutbokstäfverna, lästa
nedifrån och upp, namnet på dess
författare. S E.
Lösningar.
DubbelrCharaden : Vik-tor, mor-gon.
Bortploclnwgsgåtan : svalka, valk, al.
Länkgålan : Riskabel : ris-is-risk-riska-
kab-kabel-ALel-Bel. ___________ __
Ifyllningsgåtan : Bättre sent än aldrig :
1) Beata, 2) läder, 3) latin, 4) jätte, 5) ej-
der 6) Ibsen, 7) massa, 8) Genua, 9 o. 10)
natur, 11) fägna, 12) monad, 13) fasad, 14)
moral, 15) synda, 16) borga, 17) bibel, 18)
groda. ,
Antmoremen: Nr 1) Kramsfagel: mes,
gam, lake, slef, råg, grek. N:r 2) Lejon-
gap: Pan, jag, Joel, glop.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO
Guld.med.alJ
vid 1 897 års Konst- och Industriutställning
i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
