- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1898 /
288

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 9 september 1898 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDUN
H 288
189Ö-
K *
P H
vj 2
p £
•tf SK
h te*
p ^
H ©
ht* rr
O: ^
H
sr0
s: ©
p ©
p, y
0 Vrf
4 rS
p oJ
P 5
B 3
, ©
± ®
SI
P* i
" 0
©
o
erh-
<1
ÇOo
GG
se Mary framför sig på en gångstig, som
slingrade sig fram genom en vacker björk-
hage, hvilken slutade vid grindarna till
Lindås’ park. Just som han fick sikte på
henne, satte hon sig på en sten, och som
det var mycket varmt, tog hon af sig hat-
ten och lade den bredvid sig på marken.
Solljuset, som föll in mellan björkarna, lekte
på hennes ljusa hår och strödde ljusgröna
strimmor öfver hennes hvita blus. Bane
tyckte, att han knappast någonsin sett hen-
ne älskligare, och han stannade en stund
för att- iakttaga henne på afstånd, innan
han visade sig, men fann sedan detta ej
rätt grannlaga och fortsatte sin väg fram
till henne.
Hon satt då fördjupad i läsningen af ett
bref, hvilket tycktes intressera henne lifligt,
och märkte ej Bane, förr än han stod midt
framför henne.
Hon spratt till vid hans åsyn.
»Åh, hvad jag blef rädd, onkel, jag hör-
de er ej komma.»
»Jag stör dig kanhända,» sade han och
ville fortsätta sin väg.
»Ack nej, onkel David. Jag skulle just
vilja tala vid er om en sak, som rör min
framtid. Har ni tid att höra därpå nu,
eller skall jag spara därmed till en annan
gång?»
Bane såg mörk och misstänksam på bref-
vet i hennes hand och frågade:
»Är det någonting i anledning af det
där brefvet?»
»Ja, onkel!»
»Detta förd—- förhatliga ’onkel’,» utbrast
han häftigt — »skulle du ej för en gång
kunna kalla mig David, rätt och slätt?»
»Gärna, David, om ni önskar det.»
Han slog sig ner i gräset bredvid henne,
såg upp i hennes ansikte och sade:
»Låt mig nu höra hvad brefvet innehål-
ler. »
»Det är från lady Dudley,» sade Mary,
»hon uppmanar mig återigen att komma
till henne — åtminstone ett år, på försök,
och jag vet ej hur jag skall göra därmed.
Jag är ju ännu för ung att komma in som
elev vid Sophiahemmet, och den tid som
ligger emellan kunde jag kanske. . .?»
»Är du trött på oss härhemma?»
»Onkel — David — hur kan ni fråga
så?»
»Ja, hvad skall jag tro, när du vid för-
sta tillfälle som erbjuder sig strax är fär-
dig att lämna oss. Ha ej Vivika och jag
äldre rättigheter till dig än denna främ-
mande engelska dam?»
Då Mary ej genast svarade, tilläde han:
»Ja, jag är en tölp, som påminner dig
om detta, men när man drifves till det yt-
tersta, tillgriper man också nödfallsutvägar.»
Mary ryckte till sig några grässtrån och
plockade sönder dem bit för bit. Bane
hade stigit upp och gick fram och tillbaka
för att dämpa sin sinnesrörelse.
»Skulle ni verkligen ha någonting emot
att jag reste, David?»
Denna fråga kom blygt och dämpadt öf-
ver Marys läppar.
»Ja, mycket!»
»Skulle det bli tomt efter mig härhemma?»
»Här skulle bli en ödemark» — han stan-
nade tvärt framför henne och fäste sina
mörka ögon på hennes älskliga ansikte —
»vore jag endast tio år yngre!»
Detta utrop halkade ofrivilligt öfver hans
läppar, men innan han hunnit att gräma
sig däröfver, såg Mary upp på honom och
frågade skälmskt:
»Hvarför önskar ni det — onkel?»
»Se där,» svarade han bittert — »bästa
beviset för att jag är gammal. Du kan
ju ej ens komma ifrån att ge mig denna
förhatliga titel. »
»Kanske skulle jag ändå kunna vänja
mig af därmed, om — om ...»
»Om?» frågade han, nästan andlös.
»Om ni, pä prof, bad mig att stanna
som — er hustru.»
»Mary, hvilken lycka — är det möjligt
att du håller af mig?»
»Hur skulle jag kunna annat, David,
och — det var ju just därför, som jag
ville bort ifrån eder.»
»Sällsamma motsägelse! Men nu behöf-
ver jag ej längre frukta att förlora dig,
min lilla Mary. Tror du, att Vivika skall
bli glad, min älskling?»
Mary slog till ett litet klingande skratt.
»Kanske,» sade hon, »men berätta ej för
henne, att jag friat själf.»
–––- *–––-
Innehållsförteckning :
Amelie Unger (med porträtt); at Quidam. — Visa; poem
at Daniel Fallström. — Öfveransträngning; af N—a. — Ur
en furstinnas barndomslif (med porträtt); af Gudrun. —
Hushållning i Japan, at Johanne Munter; bemynd. öfvers.
för Idun (forts, och slut). — Stockholmska bostäder ; några
reflexioner i flyttningstiden ; för Idun af Bell. — Ur notis-
boken. — Teater och musik. – Onkel David ; skiss för ldun
af Sophie Linge (forts. o. slut). — Tidsföidrif.
–––- *–––-
SO
CTÇ
m
ST
so
ITIDSFORDRIFT
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Oo2.5
-
■ - mZ
P
^ O t-*
•-iVJ
*** ® ja
Œ ©
kg o
sa sr o
<Q O V
1 F
e+.
8)
B
Logogryf.
Försök vårt ursprung att förklara,
Hur den får lif, vår dunkla skara.
Det är ej lätt att säga, nej !
Ty ännu känner man det ej.
Ehur’ man slutsats drager af
IJvad möjligtvis oss formen gaf.
Ibland vi komma — ljufva, ömma —
Den lidande sin sorg att glömma.
Ibland vi åter med bäfvan slå
Den som för stunden vi gästa få.
Ja, den vi taga få om hand
Vi kunna föra till himlens rand,
Men också skoningslöst färden ställa
Till andra öfter än just de sälla.
Hur man benämner ett brott, så
svårt.
Hvad man visst aldrig bör göra
hårdt.
Hvad nog helt säkert den tiggarn är,
Som knappt en trasa på kroppen
bär.
Hvad brukar tafian du sätta i
Att den förvarad skall kunna bli?
Säg, hur var kakan du smaka fick,
För hvilken du gaf en tacksam
blick ?
En gång gick Janne till sin — ja,
hvad?
Och hur han var mot den vännen,
glad.
Hurdan nog kinden bör kunna bli
Om hårdt man nupit sig däruti.
Hvad fasligt mycket man svälja får
Kappor,
Om man skall sopa i gamla vrår.
Hvad kallas land utaf sjö kring-
flutet?
Hvad alla göra på sista slutet.
Siri K—n.
Biljett med 44 inkapslade
geografiska namn.
Kära flickor!
(Nu få ni ej vara arga utan orsak
(förlåt mitt prononcerade uttryck).
Hvarje dag ösregnar det ju, rakt
som under syndaflodens elände,
och då trifves man illa på sin an-
nars så dyrbara »stålbäst». Bertas
tur i enspännare gick också om in-
tet, men vi spara endast på kon-
fekten. Hör nu, Bess, kan dina
wienerskor, fula som de voro, be-
gagnas än? Var det ej att kasta
sina slantar i sjön? Köp Inga ett
par, samt åt mig en bricka, rund
eller oval, af gul metall. I ersätt-
ning får du »Erotiska skaldestyc-
ken» i sammetspermar tillsammans
med evig tacksamhet. Ja, var jag
nu inte storartad? Förbarmen edei
också öfver min hatt. Den gick
igenom en vådlig pers i en regn-
skur och behöfver en ny bandros
för att bli presentabel, fastän som-
maren, nesligt nog, snart är förbi.
Hör åter efter er post endera da-
gen, ty snart ha ni mera nyheter
från eder Lisa.
Charad-palindrom.
Uti mitt hela bor
En ung mitt andra (rättfram),
Bor hos sin far och mor
Och är mitt första (bakfram).
Hon alltid vänlig är.
Ja ock mitt andra (bakfram)
Gör ej en mask för när,
Knappt en mitt första (rättfram).
Figurgåta.
1 2
X X X
X X X
X
X X

X X |x
Orden i de lodräta raderna be-
teckna:
1) Gastronomisk värd,
2) Berg i Europa.
Orden i de horisontala raderna
beteckna :
1) Godt att äta,
2) Land vid Medelhafvet,
3) Attribut till en riddräkt,
4) Israelitisk vägvisare.
Äro orden rätt lösta, bilda de bok-
stäfver, som infalla i de i figuren
markerade rutorna tillsammantagna,
rätt ordnade, namnet på en stad i
Skandinavien.
Moster Lisa.
Aritmorem.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11
7, 5, 6, 3, 4, 10, 9, 11, 2 = hvad
du och jag äro,
7, 8, 6, 3, 4, 5, 9, 11, 2 = hvad
våra fönster stundom äro,
4, 5, 2, 7, 8, 9, 10, 1 = musika-
liskt,
4, 5, 6, 9, 10, 1, 2, 8 = geome-
triskt,
8, 6, 10, 11, 9, 5, 2 = fisk,
7, 5, 6, 10, 1, 8, 9 = ätbart,
7, 9, 3, 2, 5, 10 = bostad,
5, 2, 8, 6, 10, 1 = del af en båt,
3, 4, 6, 10, 9 = kvinnonamn,
7, 5, 2, 4, 9 = ö,,.
7, 8, 9, 3 = mansnamn,
1, 9, 8, 4 = djur,
7, 6, 2, 8 = stad,
4, 6, 7 = djur,
5, 6, 3 = födoämne,
6, 11 = för kroppen hälsosamt,
9, 8 = växer i skogen.
Moster Lisa.
Vokaiförändringsgåtor.
Med u en liten gurmand,
med å en »sjöfarande».
Med a någonting brändt,
med å något som bränner.
Med a ett land,
med e en dryck. Kåre.
Lösningar.
Logogryfen: Förkläde: ref, älf, rök, fe,
1er, ök, räf, körde, lärd, föl, öde, köld,
rek, fel, fläder, ek, kö, kläder, löf, fred,
lore, käle, öre, del, dök, köl, för, dref,
eid, öl, ed, ö, lek, döff-örat), fördel, kär,
röd, dö, läder, frö, kör, lärd.
FörvancLlivgsgåtan: Mäster Olof—Strind-
berg: Magdeburg, äfventyr, Singapore,
Tschcuab, Elberfeld, rullgardin, Otaheiti,
Labrador, Ouessant, Florens.
Mosaiken: Bethlehem: Bergqvara, Elber-
feld, Trondhjem, Hjelmaren, Långbeden,
Engelholm, Holaveden, Elepbanta, Mar-
seille.
Moster Lisa. del af Sveriges rike,
kemiskt tvättas och färgas, utan att söndersprilttas.
lîilliU» priser. Välgjord* »rbete.
HILDUR AMtKKSSOXS Ullspinneri- & SkräddcriaRlieboIag.
Oxtorgsgatan 16. Filial: Hornsgatan I. —Allm. Tel. 30 435. Rikslel. 163. Allm. Tel. 76 53.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free