Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 36. 9 september 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 I D Ü N 287
fönsterplattan. D. v. s. bågarne, som öpp-
nas och stängas, borde, n. b. om de vore
inåt gående — och det äro de väl under
hela den tid dubbelfönstren äro i — mel-
lan sig och bordets eller rättare fönster-
fodrets skifva ha ett minst trettio centi-
meters mellanrum, tillräckligt att tillåta en
kruka eller en skål stå där utan våda för
kollision med fönsterbågens underkant.
Gårdsfasaden och dennas fönster blifva
ju vida prydligare genom de s. k. hela
rutorna, men i köken äro dessa opraktiska.
Svårhandterliga bli de genom sin tyngd
samt lätt spräckta och sönderslagna på
grund häraf, och det under fönstret vägg-
fasta skåpet är härtill orsaken. (Ett på
väggen, t. ex. ofvan vedlåren anbragt skåp,
hvilket endast nådde upp till den kring
köket löpande kärlhyllan, skulle godt er-
sätta skåpet under fönstret. Ett mindre
skåp för järnkokkärlen kunde ju göras, om
man ändtligen vill ha ett väggfast bord
med skåp under.) Den lämpligaste modellen
för kökens fönsterbågar vore en ungefär
sjuttio centimeter eller så hög båge, ämnad
för det stundliga öppnandet i och för mat-
osets bortförande, samt så lämpliga bågar
öfver och under deD ofvannämnda.
Hvad rummens inredning angår, så vore
det bra om det iakttoges, att, där utrym-
met är knappt, i stället för breda, stort
svängrum fordrande dörrar, skjutdörrar in-
sattes och att i öfrigt utrymmet ej så njuggt
tillmättes. Huru smakriktningen än må
yttra sig hos de människor, hvilka succes-
sivt komma att bebo en våning, äro likväl
det till sängkammare afsedda rummets
möbler vanligtvis tämligen enahanda till
mängd och storlek, ehvad de eljes kunna
växla i dyrbarhet och andra afseenden.
Följaktligen borde man kunna påräkna, att
detta rum hade sina väggytor af vissa mått,
men detta är ingalunda säkert. Huru lämp-
ligt och godt det än är att ha en garderob
invid sig, kan dörren till ett dylkt för-
varingsrum draga ett svårt streck i det
påräknade utrymmet.
För att än en gång citera amanuensen
Folcker, talar han om rummets hörn och
om kakelugnsvrån. Ja, en sådan och t. o. m.
hörn utan dörr eller fönster finnas väl i en
del salonger här i Stockholm, men i andra
rum — näppeligen 1 I hvart af rummens
hörn finnas dörrar och här och där i hörnen
dessutom fönster. Och ändå dekreterar
modet »att möblera hörn», en lustig para-
dox.
(Forts.)
–––- *–––-
IUR.NDTISBOKEV.Pi’ „ É
Drottningen anländer till hufvudstaden i
morgon lördag efter sin sejour vid Skinnarböl
i Norge. Med anledning häraf har prinsessan
Ingeborg några dagar uppskjutit sitt tillämnade
besök i Köpenhamn.
*
Nittio år fyllde i går den aktade och fram-
stående skriftställarinnan fru Vendela Hebbe.
Ännu i full besittning af sina själsförmögenheter,
omhuldas och vårdas fru H. allt fortfarande på
det ömmaste af sin dotter, den kända och fram-
stående sånglärarinnan Signe Hebbe. Under da-
gens lopp fick fru H. mottaga många bevis på
vänners minnesgodhet och tillgifvenhet.
–––- *–––-
AUSIK.fi
TEATER flocii
Kungl. operan. Det lär nu vara bestämdt att
den nya operan kommer att invigas måndagen
den 19 dennes. Biljetterna till denna föreställ-
ning komma, med undantag af dem som till-
ställas de inbjudna, att bortauktioneras någon
dag’i nästa vecka.
Dramatiska teatern, hvars inre under somma-
ren genomgått en rätt vidlyftig ombyggnad, till
båtnad för publikens både säkerhet och bekväm-
lighet, öppnar sina portar i dag fredag med upp-
förandet för första gången af ej mindre än tvän-
ne svenska originalstyckeu, nämligen »Han kom,
han såg .. .», komedi i en akt, samt »Förfallo-
dagen», pjäs i 3 akter, båda styckena af onämn-
da författare. Teatern, hvars inspektör och cen-
sor är baron Carl C:son Bonde, står i konstnär-
ligt hänseende närmast under ledning af inten-
denten Nils Personne med hr Christiernsson som
förste regissör. Flere goda krafter hafva visser-
ligen lämnat teatern, såsom fruarna Hoving,
Hartmann och Sandell samt herrar G. Fredrik-
son, Emil Hillberg och Aug. Lindberg. Men
bland det gamla gardet återstår dock så goda
och välkända förmågor som, utom intendenten
själf, hrr Bseckström, Palme, Skånberg ooc.h Ör-
tengren’ samt fru Fahlman, fröknarna Åhlander
och Janson, hvarjämte bl. a. nyengagerats fru-
arna Lotten Dorsch, Aug. Lindberg och fröken
Signe Widell. Som gäst lär därjämte hr G. Fre-
drikson komma att under spelåret uppträda ett
antal gånger å Dramatiska teatern. Bland gäster
märkas äfven fru Anna Petterson-Norrie, hvilken
bl. a. lär komma att uppträda som madame
Sans-Gêne.
Svenska teatern, hvilken som bekant under
de senare åren användts till k. operascen, har
nu återtagit sitt ’ursprungliga namn och öppna-
de i tisdags sina portar under hr Albert Kanfts
direktion. En fulltalig publik hade infunnit sig
och fick redan i förstugan en försmak af den
förändring till det bättre, teatern under somma-
ren genomgått. Strålande elektrisk belysning,
mattor och draperier fägnade ögat, hvart man
såg, kvinnliga vaktmästare mottogo öfverplaggen,
och vid inträdet i salongen undslapp nog mån-
gen ett lätt utrop af glad förvåning öfver den
elegans och hemtrefnad, som hvilade öfver det
hela. Vi vilja ej inlåta oss i någon närmare
beskrifning öfver de förändringar, som vidtagits,
utan uppmana våra läsarinnor att själfva gå dit
och se.
Men teatern förtjänar ej endast härför ett be-
sök. En hvar skall säkert och med nöje se om
Frans Hedbergs gamla välkända skådespel »Bröl-
lopet på Ulfåsa», hvilket hr Banft mycket klokt
valt till invigningsstycke för sin teaters nya skede.
Utförandet har visserligen att uppvisa brister —
särskildt mycket stora försyndelser mot den svåra
konsten att framsäga en dialog på vers —■ men
något särskildt störande utom i nyss antydda
hänseende förekom ej. Spelet var jämnstruket
och godt, utan att vara medryckande. Bäst syn-
tes oss hr Lindberg i sin lilla roll som priorn;
det var en väl genomförd bild han gaf oss. Hr
G. Panft hade fått ett godt grepp på den store
Bjälbojarlen, men lyckades ej naturligt få fram
det väldiga och storslagna hos denne märkes-
man. Framställningen förtjänar dock erkännande.
Af jarlens höfvitsman gaf däremot hr Eliason en
mycket bra bild. Som Bengt Lagman hade hr
de Wahl åtskilliga goda pointer, men bjöd ej nå-
got utöfver det vanliga. Hr Olsson gaf däremot
en mycket god bild af jarlens svurne fiende rid-
dar Knut, fader till Sigrid den fagra. Denna
sistnämnda roll, på hvilken en god del af styc-
ket hvilar, uppbars af fröken Holmlund. I yttre
fägring brast här intet; framställningen hade ock
att uppvisa många goda ansatser, men den på
en gång blyga och höga värdighet, som bör prägla
Bengt Lagmans sköna husfru, särskildt gentemot
jarlen, kom ej riktigt till sin rätt. Här och där
framträdde något förkonstladt, som den unga
skådespelerskan bör kunna bortarbeta. Fröken
Lundeqvistvar förträffligt på sin plats som jarlens
släktstolta syster Magnhild, och i fru Olsson hade
jarlens blida gemål fått en särdeles behaglig re-
presentant. Föreställningen gick som sagdt i sin
helhet bra och framkallade lifligt bifall. Af upp-
sättningen har hr Molander all heder. Stycket
kommer nog att draga många fulla hus. Konun-
gen och prins Eugen med uppvaktning bevistade
föreställningen.
––––-*––––-
Onkel David.
Skiss för Idun af Sophie Linge.
(Forts. o. slut.)
Men redan innan de hvita syrenerna i
häcken utanför Marys kammarfönster hun-
nit att blomma nt, kom hon. Litet mindre
rund om kinden än förr, men med all sin
forna friskhet.
Det sista brefvet, som föregick hennes
ankomst, hade varit ganska förbehållsamt,
men David och Vivika hade mellan raderna
läst, hvad som fattades på dem. Ett något
ömtåligt förhållande hade uppstått mellan
generalskan och Mary på grund af — ja,
där låg just det hemlighetsfulla, men att
brorsonen var orsak till brytningen kunde
man lätt gissa sig till. Mary ville ej af
grannlagenhetsskäl tala fullt ut, men an-
tydde att hon emot sin vilja bedröfvat en
person, som varit mycket god emot henne,
och att hon därför ansåg det vara bäst att
lämna sin plats så fort som möjligt, syn-
nerligast som hon ej längre ansåg sig nöd-
vändig för generalskan.
De hade så mycket att tala om, Vivika
och hon, de första dagarne, och äfven Bane
var emellanåt en intresserad åhörare. Lik-
som förr sutto de om aftnarne tillsammans
på förstugubron och sågo, hur solen sjönk
ner bakom träddungarne, hvilka kransade
Lindåssjön. Här var också vackert, tyckte
Mary, ja, vackrare än där nere i södern,
ty här låg barndomens trollska minnesskim-
mer öfver den minsta buske och tufva, och
här kände hon att lifvet var skönt att lefva.
Men mellan Mary och onkel David hade
dock kommit någonting nytt och främmande,
som ej förut funnits i deras förhållande till
hvarandra. Han var mindre hjärtlig emot
henne än förr -— mera reserverad. Hon å
sin sida visade ej samma öppna frimodig-
het i sitt umgänge med honom och undvek
att vara tillsammans med honom på tu man
hand. I Vivikas närvaro kunde de båda
vara glada och ogenerade, men blefvo de
lämnade ensamma, föll alltid en viss tyngd
öfver deras samvaro.
Så gick några veckor förbi, utan att Mary
ännu talat om sin afsikt att bli sjuksköter-
ska, och de båda syskonen aktade sig för
att »väcka björnen som sofver.»
En dag förde Bane helt behändigt talet
på generalskans brorson och lät Mary för-
stå, att han hade gissat sig till hennes
hemlighet.
»Men hvarför kunde du ej hålla af den
unge mannen?» frågade han på en gång.
»Han var ju hederlig och älskvärd?»
Mary rodnade djupt och svarade med
nedslagna ögon:
»Låt mig slippa att besvara denna fråga,
onkel David — det hade varit mera fin-
känsligt, om du ej frågat mig därom.»
»Ja, du har rätt,» svarade han, »jag är
en björn — men en hetsad sådan,» tilläde
han bittert, tog sin hatt och aflägsnade sig
skyndsamt.
Mary följde honom med ögonen.
Hvad kunde han mena — var det möj-
ligt? Var det verkligen mera än onkelns
och förmyndarens tillgifvenhet han kände
för henne? Hade de båda lekt kurra gömma
med hvarandra?
* *
En dag på eftersommaren, då Bane va-
rit ute på en längre promenad, fick han
Aktiebolaget Désinfection.
bostäder, allt på stället — utan bortförande af möbler.
- Kontor: 4 Stallgatan 4. — Allm. Tel. 7494.
Väggohyra, Mal och Bakterier utrotas af
i rum, fartyg och
Rikstel. 34. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0291.html
