Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. 23 september 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
5 SS
* £
•d »
>g P»
P *
H ©
p
d- p,
Mi «
0: *3
H
cF©
S:<D
P o
pj y
(D ^
i’S
P N
m “
“ »
i ®
S
P1 p
S3
©
304 DUN 1898
<1
CD
<1
gOo
GO
&
CfQ
s»
S3
J»
cm
-3
CD
S3
af september, då solen kastade sina sista svala
strålar öfver Skeppsholmen, kom doktor Björk
dit ut. Han hade nyss återkommit från en stu-
dieresa i Tyskland och gladde sig att återse sitt
kära Stockholm, fagrare än någonsin i sin skif-
tande höstskrud. Långsamt vandrade han längs
strömmen, och lät de friska vindarne sig väl
smaka efter en kvaf sjukhusluft, som varit hans
dagliga kost den sista tiden. — På en af sofforna
satt en ung flicka uppkrupen med ryggen halft
vänd åt vägen. Hon hade lagt armen öfver rygg-
stödet och gömde ansiktet i kappans veck. Dok-
torn var så upptagen af sina egna tankar, att
han gick förbi utan att lägga märke till henne,
;men då han gått några steg, tvangs han af nå-
gon makt att vända sig om och mötte en blick
ur ett par bruna ögon, skimrande af tårar. Det
var Elsa, och doktor Björk kände vid hennes
åsyn en öfverväldigande glädje, som tydligt sade
honom, att han ej glömt sin sommardröm. Och
han såg ett glädjeskimmer i hennes tårade ögon
och ett lyckligt leende på hennes läppar, som
jaf honom mod att taga båda hennes händer i
sina och hålla dem fångna, medan han betrak-
tade henne med en öm forskande blick.
»Fröken Elsa, detta var ett lika kärt som oför-
modadt möte. Tusen tack för i somras, ehuru
jag bara borde minnas– ert grymma tilltag att
lämna oss utan ett vänligt ord. Men,» tilläde
han med en viss bitterhet i tonen, »hvad betydde
era vänner därnere mot alla hägrande framtids-
bilder.»
Till doktorns outsägliga häpnad drog Elsa vid
hans ord sina händer ur hans, dolde ansiktet i
dem och brast i häftig gråt.
Ett sådant odjur jag är,» utropade han, för-
tviflad öfver Elsas tårar. »Det tycks vara min
sorgliga lott att endast göra er ledsen. Vill ni
inte sätta er här och säga mig, hur jag skall
kunna godtgöra, hvad jag brutit,» och han drog
med mildt våld den unga flickan ner på soffan.
»Se så där ja, läxa nu upp mig duktigt, är ni
snäll, men kära fröken, gråt inte mer, om ni inte
snart vill se mig göra detsamma.»
»Jag vet att det är rysligt barnsligt,» svarade
Elsa leende mellan tårarna. »Men om ni visste,
hur förtviflad jag är. Jag blef så glad, först jag
fick se er, men så kom jag ihåg, hur allt var,
då vi sist råkades, hur olika världen var då mot
nu. Ack, allting är så mörkt och bedröfligt i dag.»
»Ni sade,» började doktorn och gaf den ena
af hennes små händer en vänlig smekning, »den
där härliga dagen i skogen, då vi första gången
träffades, att jag själf slagit mig till er riddare
och därför borde dela era bekymmer. Tro nu,
att det är er bäste vän, som sitter här, och be-
rätta mig nu, hvad det är, som gjort er så sorg-
sen och nedstämd.»
Elsa stred en liten strid med sin stolthet, men
det kändes så ljuft att få förtro sig åt någon,
och samma värmande trygghet, som hon erfarit
under deras promenad i skogen, stal sig öfver
henne. Hon visste nog, att det endast var hans
vänliga hjärta, som ömmade för henne, som det
skulle gjort för hvar och en öfvergifven stackare,
och att han såg ned på henne, men hon orkade
ej vara stolt just nu, det kändes riktigt frestan-
de att få ödmjuka sig. Och så berättade hon
hela den bedröfliga historien om profsjungningen
i dag, att hon varit så rädd, att hon inte ens
kunnat höra orkestern, mycket mindre sin egen
skälfvande röst, att herrarne där visserligen sagt
något vänligt, om att det nog skulle bli bra med
tiden, men hon hade nog förstått, att all vänlig-
het bara var medömkan, och så hade hon med
gråten i halsen rusat inån dem och ut dit. Hon
skulle aldrig glömma den stunden, och hon ryste
vid tanken, att hon kanske skulle få genomgå
denna tortyr många gånger, innan hon lyckades.
Elsa hade varit så upptagen af att beskrifva sina
lidanden, att hon ej märkt det glada leende, som
lekte på doktorns läppar, förrän denne brast ut
i ett lågt belåtet skratt. Elsa drog sig sårad
ifrån honom.
»Jag borde ha kommit ihåg,» sade hon, »hur
litet ni förstod mig. Ert goda hjärta förleder er
att visa sympati, som ni inte känner, men om
en så oerfaren varelse som jag får ge er ett råd,
så ber jag er spara på den. Den gör mera ondt
än godt.» Hon försökte modigt möta hans blick,
men uttrycket i hans ögon kom henne att slå
ner sina, af fruktan att hennes rättmätiga harm
skulle smälta bort.
. »Fröken Elsa,» sade doktor Björk upprörd,
»förstår ni ej, hur jag från första stund hatade
alla era drömmar om storhet, som jag visste skil-
de oss mer än det största haf, och att jag väl-
signar dessa människor, som förtagit er tron på
ert drömlands härlighet. Förstår ni ej, att jag
älskat er allt från vårt första möte och att jag
blott längtar att få skydda min kära Mignon från
alla mörka och bedröfliga dagar som denna. Gif
mig den rättigheten, min älskade!» Han hade
tagit hennes händer och såg kärleksfullt på hen-
nes uttrycksfulla ansikte, där hvarje spår af harm
försvunnit och lämnat rum för ett uttryck af djup
lycka.
»Jag förstår nu, att jag hållit af er, mer än
jag vågat tillstå för mig själf. Jag reste min väg,
därför att jag anade, att det förakt, jag trodde
ni kände för det lif, jag valt, skulle nedslå mitt
mod, fastän jag ej förstod, hvarför ert ogillande
betydde så mycket för mig. Den glädje jag kände,
då jag fick se er, skrämde mig och ännu mer
den smärta, jag erfor, då ni besvarade mitt för-
troende så hjärtlöst. Nu vet jag, hvad allt detta
var,» slutade Elsa med en varm rodnad, »och
det känns, som vore alla bekymmer hundra mil
härifrån och lifvet endast sol och glädje.»
»Min älskade Mignon,» sade den lycklige dok-
torn och drog Elsa intill sig, Ȋr du riktigt viss
om, att du aldrig skall ångra dig och sakna dina
drömmar.»
»Nej aldrig,» svarade Elsa lågt, »ty mina vack-
raste drömmar ha aldrig varit hälften så vackra
som verkligheten.»
Innehållsförteckning ;
Maria von Mentzer, född Marelius ; af Tora Kjellberg.
(Med portrött.) — Bittra ord; poem af Jeremias i Tröst-
lösa. — »Ungkarlsfliekor». — Från kröningshögtidlighe-
terna i Holland; bref från Iduns korrespondent. II. —
Vid Västerhafvet ; stämningsbild från bohusländska skär-
gården; af Knut Beifrage. — Stockholmska bostäder; nå-
gra reflexioner i flyttningstiden för Idun; af Bell. (Forts,
o. slut). — Ur notisboken. — Teater och musik. — Mig-
non; skiss för Iduu af Hjördis. (Forts. o. slut). — Tids-
fördrif.
TIDSrORDKlr
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
pr
notr»
“(IU
Mitt första fladdrar hit och dit,
Från blomma röd till blomma hvit,
Och af dess nektar svalkas.
Mitt andra är en säker död
För blomma hvit, för blomma röd,
När kulna hösten nalkas.
Mitt hela fordom bryggan var,
Från jorden till Valhalla bar
Och söktes då af mången.
Den väg står kvar ännu som förr,
Men sluten är dess himladörr;
Den öppnas blott af sången.
»Pirra.»
„X g"1’
a p.
£ J??
CD ■■ m
-O
Ë/TSt£
if
■; cß
O <
>m ct>
K 5g
©
CTj O
<6 2
s.£
Apokop.
(Septemberidyll.)
I »parken» sida vid sida
De sitta en aftonstund,
Och hennes namn är Alida,
Och hans är Jonatan Lund.
De hålla hvarandra kära,
De hålla hvarann’ i hand,
Han lofvat att henne bära
Till lifvets yttersta rand.
Och timmarne hastigt ila
För ungmö och ungersven,
Om ej de behöft att hvila,
De kanske suttit där än.
Dock •— plötsligt vakna de båda
Ur kärlekens sällhetsrus,
Och ropen »mitt fjärde» förråda,
De drabbats af vindarnes sus. —
Och Jon, hvad är han, kan ni fråga -
Mitt första, ej någon pultron —
Och tösen, hans ömmaste låga,
Alida — mitt andra är hon.
Hon varit i samma mitt tredje,
Alltsedan från hemmet hon for
Och alltid hon varit till glädje,
Till gagn och till nytta så stor. -
De unga sitt bröllop nu bida,
Snart knytes ett äkta förbund
Emellan majorens Alida
Och nämnde herr Jonatan Lund.
Moster Lisa.
Geografisk figurgåta.
a
a
a
a
1 de e e|f|
i
i
1 i 1 i 1 i 1 k|k 1 i i n t n 1 n 1 n 1 n 1 n
0
o
|o101pj p| r r S 1 B 1 S 1 8 1 t|
t
T
y_
Bokstäfverna i ofvanstående figur
omflyttas, så att den lodräta raden
gifver namnet på en europeisk stor-
stad samt af de tre vågräta raderna
beteckna n:r 1 en svensk stad, n:r
2 kuststräcka i Sydamerika och n:r
3 landtunga i Nordamerika. Är den
rätta lösningen funnen, skall man
af den första och sista bokstafven
i hvar och en af de fyra raderna
— då dessa bokstäfver ordnas på
ett visst sätt — kunna bilda nam-
net å en modern ort för lycksökare.
Fix.
Triangel-aritmogryf.
1 2 3 4 5 2 6 7
8|
2 6 8 9 2 3 7 10
3 8 11 12 6 13 14
4 9 12 2 13 4
5 2 6 13 ,8
1
2 3 13 ,4 1
6 7
ii1
7 10
Orden beteckna:
1) sydsvensk järnvägsstation,
2) hushållsartikel,
3) sjukdom,
4) skuggrik plats under somma-
ren,
5) födoämne (plur.),
6) oftast utan värde,
7) engelskt räkneord,
8) bekräftelsemedel,
9) konsonant.
Orden läsas uppifrån och ned
samt från vänster till höger.
Moster Lisa.
Länkgåta.
Vår lilla kedja ståtligt börjar
Med namnet på en liten stad,
Men hvar den ligger ej jag säger,
Blott att man där kan få ett bad.
Vår kedjas andra länk betecknar
Namn på ett ganska prydligt djur.
Den tredje svar uppå ett spörjsmål,
Där tviflet ligger uppå lur.
Den fjärde litet djur, som stundom
Dock mycken skada vålla kan.
Den femte, hvad man en gång tyckte
Att utaf vikt det var, minsann.
Hvad man är lycklig om man äger,
När fråga är om sannt och rätt.
En sittplats icke alltid säker,
Med törnen stoppad, fint och nätt.
Vår sista länk — hvad önskvärdt
vore
Vi alla finge denna natt.
Vårt hela raritet för gommen,
Af mången högt i värde satt.
Sibylla.
Lösningar.
Charaden: Bo-thes (stjärnbilden).
Prokopen: Modon, odon, don, on.
Bakstafsgåtan : Brödrakärleken.
Rebusen: Påfven Leo den trettonde.
Ordspråksaritmogryfen : Sällan vållar en
att två träta: 1) s, 2) räf. 3) kli, t) ulf, b)
Gad, 6) Ina, 7) Ava, 8) bål, 9) äig, 10) Als,
11) Sam, 12) örn, 13) Per, 14) Ann, 15) Irans,
16) t, 17) ute, 18) aster, 19) kosvamp, 20)
kråka, 21) Utö, 22) r, 23) säf, 24) rytbm,
25) stearin.
Geografiska namngåtan: Grekland—Ryss-
land: 1) Gotland, 2) t.hen, 3) Europa, 4)
Kiel, 5) Lemnos, 6) Alingsås, 7) Nykarleby,
8) Dover.
kemiskt tvättas och färgas, utan att SÖfl/lsvspvtittas.
Billiga priser. Välg)«rdt arbete.
HILbrR AVDliKSSOSS Ullspinneri- .t Skrädderiaktlebolag.
Oxtorgsgatan 16. Filial: Hornsgatan I. — Allm. Tel. 30 435. Rikstel. 163. Allm. Tel. 76 53.
G-ods afhämtas tacksamt afglftsfritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
