Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 14 oktober 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1898
328
O
>
K
H
Ul
i-tcg,
»"C.
ssg-S
ggs*
P*1® g_*
02 O g
c-+- O »-*»
P o o:
P-2 2,
ir
* gs»
M
yo?
05w
85 ?
qj”
0
C
t-4
t
(b
i0
s
a
ira
fc-
o
8
K W
-^0
fe?“
’i S ,
SS m
1 o
SK
Id
SiSE
II ►
S „ jjj
S.3W
Slo
pas tålamod blef så pass frestadt, att han
med egen hand smiskade upp sin lilla dotter.
»Hm, jaså, nu får den arma ungen um-
gälla, att hennes föräldrar i grund skämt
bort henne,» sade lilla Saras moster, som
hade den särskilda turen att för sina besök
välja kritiska och olämpliga tillfällen.
»Du tycker ju, att hon är i så stort be-
hof af aga,» sade Saras mamma med stark
bitterhet.
»Hm, ja, det. tycker jag visst, fast en
sådan här exekution är bra ynklig. Men
det är i alla fall synd att förmena den
lilla stackaren sin risbastu. Fast hennes
mamma och pappa skulle kunnat bespara
henne åtskilligt i den vägen, om de icke
låtit henne växa sig öfver hufvudet. »
Bland vänner och bekanta skämtade man
smått öfver det unga herrskapets fanatiska
föräldraömhet, äfvensom åt lilla Saras märk-
värdigheter och härskargry, ty Sara regerade
sin bleka och ansträngda mamma med järn-
spira.
Men, när lilla Sara var tre år, började
hennes mamma att blifva ännu blekare, och
om blott lilla Sara innehaft den erforderliga
reflektionsförmågan, skulle hon haft grun-
dad anledning att finna sin mamma osed-
vanligt matt och ointresserad. Efter någon
tid blef det tydligt, att Sara skulle få en
syster eller bror. Mamma syntes egentligen
inte glad, utan det såg nästan ut, som om
hon led i förkänslan af det nya slafveri,
som väntade henne.
När det gällde lilla Sara, brukade ödet
alltid, gifva med rund och slösande hand,
så gick det äfven nu, ty en vacker vårdag
fick hon både en bror och en syster.
b
a
N -
a ?
c
»
Fru Amy blef så medtagen af denna
händelse, att lilla Sara under många veckor
såg sig alldeles försummad af sin annars
så trogna vårdarinna. Och till och med
då fru Amy åter kommit på fötter, kunde
hon ej falla in i sin vanliga slaftjänst. Det
var nu tre, som hade lika stora anspråk
på henne, och hon var ju ej mer än män-
niska. Hennes tvillingar växte och froda-
des emellertid lika bra under ammans vård,
som Sara en gång gjort under hennes egen,
och Sara fann sig onekligen ganska väl
inne i barnkammaren, blott hennes mamma
icke visade sig där, ty då lämnade hon den
roligaste lek och var färdig att falla iu i
sitt gamla tyranni. Men mamma var så
öfverväldigad af sina många nya plikter,
och det var nästan, som om hon varit rädd
att låta Sara intaga sitt forna välde öfver
henne. Allt som oftast flyktade -hon där-
för undan barn och pigor och höll sig långa
stunder inne i lugnet i sin mans arbetsrum,
så att mannen tyckte, att det nästan på-
minde om dagarne under det första året
af deras äktenskap.
Amy var emellanåt ledsen öfver den slapp-
het och pliktförgätenhet, som fått makt
med henne. Men mannen tröstade henne
och uppmuntrade henne på allt sätt att fort-
fara med »att försumma sina barn», som
hon kallade det.
Lilla Sara hade emellertid under den se-
naste tiden blifvit riktigt sedig, och hennes
mamma gladde sig åt bilans vaknande för-
stånd och de goda resultaten af sin upp-
fostringsmetod; men det fauns äfven de,
som hade andra åsikter om den saken, och
bland dem Lisa.
»Min kära Sara,» sade hon en gång och
tog den lilla systerdottern i sitt knä, »hade
inte dessa välsignade tvillingar’ kommit till
och hindrat din mamma att fullborda ditt
moraliska fördärf, så vet jag inte, hur det
skulle slutat.»
Saras pappa skrattade, men mamma fick
ett stramt drag kring munnen och bibehöll
sin värdighet. Sara nickade bekräftande och
instämmande: »Ja, ja,» på mosterps upp-
repade: »Är det inte så, Sara? Är det inte
så?»
Och därefter afseglade mostern skrattande
och belåten. Och när historien kom ut,
skrattade de goda stadsborna också och
instämde i, att tvillingarne räddat lilla Sara
från att blifva moraliskt fördärfvad.
»Ja, vet du, Amy,» sade också hennes
man, då de blifvit ensamma, » det var verk-
ligen för väl med våra små tvillingar. Tänk
så lugnt och trefiigt vi fått i huset, sedan
de kotnmo till. Nu börjar jag känna mig
som make igen och inte blott som fader.
Och hade det endast blifvit en, så hade du
bestämdt fallit in i samma blinda uppoffring
och hängifvenhet, som du visade Sara.»
»Så stygg du är,» sade Amy.
––––*––––
Innehållsförteckning :
Bergliot Ibsen ; af Ann Margret Holmgren, i. Tersmeden.
(Med portrBtt.) — Gud välsigne ; af Tant Barbro. — »La-
ga fardag»; af Bell. — Fru Lovisa Petterkvist skrlfver.
— Kvinnoöden oeh kvinnobilder ; för Idun af Birger
Schöldström: Eva Loffman. — Huslig ekonomi : D:r Astrid
Cleves föreläsningar på Stockholms högskola. — Ur no-
tisboken. — Teater oeh musik. — Ulla Sara ; en bild ur
lifvet för Iduu af Hälla. — Tidsfördrif.
––––❖––––
TIDSFÖRDRIF
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Ul
H
Ü!
td
!d
o
b
•m
2-0
o
t+tiq
* £»
o 2
era 2-
e-o
t*r o:
d 4
C xn
3 g*-
rt P
Logogryf.
Vill du höra här mitt lefnadslopp:
Ur ett torftigt läger togs jag opp,
Fick med syskon flytta,
Skulle göra nytta,
Fast jag är en oansenlig kropp.
Af naturen är jag rund och trind,
Än med hvit och än med rosig kind.
Dock med mig man drifver,
Så att flat jag blifver.
Ögon har jag med mig, är ej blind.
Såsom många andra stackars små
Kastas jag i »Grottes kvarn» också
Att där malas sönder.
Herremän och bönder,
Barn och tjänstfolk skinnet af mig
flå.
Fast man ropar både ack! och o!
Öfver min förträfflighet, må tro,
Kan af harm jag spricka,
När de i mig sticka.
Blott i jordens mull kan jag få ro.
Men jag kommer dock så sällan dit;
Många trådar hålla med all flit
Mig så fast vid världen
Och den varma härden:
Först och främst så är det er — ?
(sätt dit).
Se’n får ni på trådarne gissa på
helt annan meter.
Ett mått, hvari äfven jag mätts uti
små kvantiteter.
En makt som af mig har sin vinst,
se’n jag likväl först
Har blifvit en flod som släcker na-
tionens törst.
En fiende hård, som kommer mitt
inre att frysa.
Ett rum dit ibland jag kastas —
jag må väl rysa —
Ty hon som härskar därinne, ni vet
väl hvem —
Behandlar mig bitande, krossande
och med kläm.
En fru ock säg, som med stor at-
traktion mig drager,
Fast om mig personligen ingen no-
tis hon tager.
Hon lider stundom, den frun, af ett
ondt, gunås,
Men själf får ni ställa sjukdomens
diagnos.
En stor konstnärinna, med hvilken
man ej får pruta,
Hon njuter af mig, sen andra af
henne fått njuta.
Som hon är jag kosmopolit, du
kanske mig fann
I staden med »tornet» —• vid alpflod
som brusande rann.
Jag trifves dock icke i öknarnes
kväfvande hetta,
Ett svalkande ställe däri, huru näm-
ner ni detta?
Där har kanske någon mig — hvad ?
Och hvad ljuder för rop
Vid upptäckten .af mig från hung-
rande uttröttad hop.
Jag skickas till höger och vänster —
som prof kan ock hända.
Manmigmedett»sfafsbud»—och hvil-
ket— iblandkunnat sända.
Och nämn ibland mina kamrater
vid bordet nu två.
Hväd aldrig vi kunna till bords —
vi blott stå eller gå.
Helt plötsligt när färdig jag står,
kan jag bli öfverfallen
Af svartalfer små. — Tillsammans
säg hvad I dem kallen.
Och om, hvilket lätt nog kan hända,
jag råkar bli bränd,
Hvem skvallrar därom så beskäftigt
att saken blir känd.
I arla morgon — hvad kallas den
— oftast jag gripes.
Säg antalet klor på den gaffel med
hvilken jag knipes.
I särla afton vid ljudet af — hvil-
ken musik —
Jag åter är utsatt för rofgirig kri-
tisk publik.
Hvad mången, helst illa uppfostrad,
åt mig rakt kan göra.
Och hvad jag så mången — af an-
dra då ock,kan få höra.
Då åter en ann’ med — säg ordet —
mig tar i försvar
Och finner mig likna till färg — hvil-
ken ädelsten klar?
F. M. C.
Korsgåta,
a
a a a
a a a a
al
b d d e e e e
F g i i k k i i a!
m n n n n n r
r 8 s 8 8
t t t
Ll
Orden beteckna:
1) konsonant,
2) en samhällets stödjepelare,
3) stad i Asien,
4) skämtsam benämning på den
»lindrigt trötte»,
5) ö i stilla hafvet,
6) bränsle,
7) finnes på östra halfklotet,
8)
9)
galanteriartikel,
konsonant.
Moster Lisa.
Geografisk förvandlings-
gåta.
Signe margin = stad i Europa.
Alma igenott = flod i Italien.
En ny bro =. stad i Europa.
Skön lök drivs = köping i Sverige.
Karoa miab = stad i Amerika.
Olof permis = stad i Ryssland.
Roms matref = stad i Europa.
Maria le = stad i Spanien.
Bild nu — stad i Europa.
Begynnelsebokstäfverna bilda
namn på en europeisk stad.
»Folifåsa».
1-5
Prokop.
motsats till ordning, 2-
5 = varelse med lif, 3—5 = kvar-
låtensk-ap.
E. 0. N.
Lösningar.
Charadlogogryfen: Makaroni: krona, ar,
karm, Noak, ark, in, ok, karmin, Karin.
Nora, Aina, Irma, Mina, Maria, Monika,
Oka, Kama, Amor, Aron, Kina, ko, orm,
anka, mor, rik, arm, orkan, Kan, arm,
orka.
Anagrammet: Lagen, Engla, enlag, galen,
angel, nagel, Lange.
Fyrkantgåtan: Prins, radie, idyll, Nilla,
Selaö.
Sexkantgåtan : Öm—mö, må—åm, ås—så,
so—os. ok—ko, kö—ök.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO
GrUldmedalj
vid 1897 års Konst- och Industriutställning
i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
