Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 21 oktober 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 1898
IDUN
Endast kärleken ger kunskapen lif.
N. M. Petersen.
nas tjänst, hämtade ur af henne till värt
förfogande ställda tidigare biografier.
Då ferietiden ingått, beger hon sig af som
biet för att samla honung, ut, ut i den
stora världen för att studera dess inrätt-
ningar, för att gå på jakt efter goda tan-
kar, nyttiga under arbetet för folkupplys-
ningens i hemlandet befrämjande.
Maikki Friberg har utgått från ringa kret-
sar och har arbetat sig fram så godt som
med egen hjälp. Som barn blef hon ej
delaktig af mycken undervisning, och redan
vid 12 års ålder måste hon ut att förtjäna
sig sitt bröd. Senare lyckades det henne
att komma till Helsingfors och blifva in-
skrifven i en privat lärarinneanstalt, och då
hon efter två års studier utgick härifrån
med ett synnerligen godt dimissionsbetyg,
utgjorde det hennes högsta önskan att kun-
na fortsätta sina studier vid universitetet.
Af ekonomiska skäl grusades dock alla dy-
lika tankar och arbetet för brödet begynte
åter. Då hon emellertid fått sig en syssel-
sättning anvisad i Helsingfors, kunde hon
vid sidan af sin verksamhet i skolans tjänst
åhöra föreläsningar och aflägga några exa-
mina vid universitetet. Så grydde Finlands
mörka dagar med alla de kända häftiga
angreppen österifrån och under denna all-
varsamma period ingöts hos fröken F. en
liflig känsla af de bildades och lyckligare
lottades plikter gent emot massorna. Hon
använde sina lediga stunder, sina söndags-
aftnar till att besöka arbetarnes nykterhets-
och fackföreningar i syfte att pröfva hvad
det lifgifvande ordet förmådde uträtta, då
det gällde att väcka och intressera dem.
Tidigare hade hon haft stark motvilja mot
att uppträda offentligt, men den oro och
spänning hon då erfor ingåfvo henne mod,
och resultatet blef det bästa. Under som-
marferierna reste hon omkring på lands-
bygden och höll föredrag, närmast beröran-
de nykterhetssträfvandena.
Under ferieresorna i de skandinaviska
länderna kom hon i beröring med folkhög-
skolorna där och fästes med allt varmare
intresse vid sträfvandena för dessas fram-
gång. Ett synligt vittnesbörd härom ut-
gjorde det, att hon 1890 ingick som med-
lem i den komité, som fått i uppdrag att
anordra folkhögskolekurser i Helsingfors.
Då det visade sig vanskligt att erhålla
lämpliga föreläsare, pröfvade hon sina kraf-
ter som föreläsare i Finlands historia jämte
det hon ledde diskussionsöfningarna vid
dessa kurser.
Några års ansträngande verksamhet, som
lärarinna och föreläsarinna vid folkhögskole-
kurserna äfvensom i åtskilliga nykterhets-
och arbetareföreningar pröfvade småningom
för starkt hennes andliga och lekamliga
krafter, hvarför hon beslöt sig att lämna
sitt fosterland för en tid och begifva sig
till utlandets universitet, dels för att ut-
vidga sina kunskaper, dels för att studera
kulturströmningarna i Europa. Universite-
tet i Berlin var, som bekant, stängdt för
kvinnan, men önskan att få vistas i en
världsstad och åhöra föreläsningar vid en
vida berömd högskola ingaf henne mod.
Hon inlämnade till kulturministeriet en an-
sökan, gjorde uppvaktning hos åtskilliga
professorer och erhöll slutligen tillåtelse att
åhöra föreläsningarna under vintern 1894
—1895. För att kunna immatrikuleras som
student måste hon emellertid byta om up-
pehållsort och begaf • sig sålunda först till
universitetet i Zürich, där hon kvarblef
under två terminer, samt därpå till Bern.
Under vistelsen i dessa städer förtjänade
hon sitt uppehälle genom artiklar och kor-
respondenser till åtskilliga tidningar och
tidskrifter jämte det hon till finska bear-
betade några arbeten, bl. a. Edmondo d’Ami-
cis »El Cuero».
Under sin vistelse i Berlin kom hon en
gång under en dispyt i ett privat sällskap
om arbetareundervisning att nämna de nor-
diska folkhögskolorna, och resultatet häraf
blef, att man uppmanade henne att hålla
ett föredrag öfver detta ämne. Detta upp-
drag var henne vid denna tidpunkt af flere
orsaker ovälkommet, men hon beslöt sig
dock till sist för att efterkomma denna
önskan. Föredraget gick också af stapeln
i början af mars 1895 i föreningen »Frau-
enwohl» i Berlin, inför en talrik samling
af Berlins intelligentaste damer och herrar.
Detsamma åhördes med spändaste upp-
märksamhet och mottogs med intensivt bi-
fall samt åtföljdes af diskussion.
Föredraget väckte stor uppmärksamhet
i Berlin. På uppmaning höll fröken F.
samma föredrag sedermera i den stora för-
eningen »Jugendsehutz», där det likaledes
åhördes af en talrik och intresserad samling,
bl. a. ett antal riksdagsmän och publicister.
Efter dess slut vände en förläggare sig till
henne med uppmaning att låta föredraget
utkomma på hans förlag, något som ock
senare ägde rum.
Sina föredrag rörande folkhögskolorna
höll hon sedermera äfven i den stora kvinno-
föreningen »Berliner Frauenverein» samt i
Dresden och Wien, då hon på resan till
Schweiz passerade dessa städer.
Emellertid studerade hon ifrigt vidare
på folkhögskolans gebit för att kunna fram-
lägga ett omfattande verk om detta ämne.
Ifrågavarande arbete slutfördes också år
1896, och på grund af detsamma promo-
verades hon i december samma år till dok-
tor vid universitetet i Bern. Hennes afhand-
ling utkom våren 1897 som band 2 af:
»Etisch-social-wissenschaftliches Universal-
bibliotek» i Bern och bar titeln: »Entste-
hung und Entwickelung der Volkshochschu-
len in den nordischen Ländern».
Det vore frestande att här närmare re-
dogöra för denna afhandling, dess öfver-
siktliga och träffande klara framställnings-
sätt samt dess innehållsrikhet, men detta
skulle föra oss för långt. Vare det blott
sagdt, att hon genom den liksom öfver
hufvud genom sitt uppträdande på utländsk
botten gjort folkhögskolesaken i sitt foster-
land, ja, i hela norden tjänster, hvilka ej
böra skattas ringa.
Såsom redan nämnts, har fröken F. vid
sidan af denna sin hufvuduppgift äfven
haft tid att ägna sig åt annan fruktbrin-
gande verksamhet, och i detta afseende är
det vår plikt att påpeka, att kvinnosaken
i henne äger en framstående och intresserad
gynnarinna. De uppsatser hon under den
allra senaste tiden publicerat i kvinnosaks-
förbundet Unionens i Helsingfors tidskrift
läsas städse med stort intresse, tack vare
deras sakrikhet, klara framställningssätt och
den öfvertygande varma tonen. Det är ej
heller få artiklar och korrespondenser hon
under sin vistelse därute tillsändt den pe-
riodiska pressen i hemlandet rörande kul-
turströmningarna och lifvet därborta, ar-
tiklar, hvilka städse kunnat påräkna den
läsande allmänhetens intresse.
Detta är i hnfvudsak konturerna af den
lifsbild jag här velat teckna af denna
sympatiska, varmhjärtade kvinna, som med
egen kraft arbetat sig upp till en fram-
stående plats i folkupplysningskämparnes
led. Och jag kan ej annat än tillönska
henne all framgång till nya landvinningar
på den beträdda banan, en bana, som helt
visst städse skall leda mot ett ljust mål.
Helsingfors, hösten 1898.
V. Lindman.
––––-*––––-
Den nötta ringeit.
i<ör ring, som glänser blank och ny
r jag ej tar hatten af —
lätt brister vårens gyllne sky,
som seglar öfver haf.
Och kärleken som vårskyn är,
den skiftar i ett nu —
du, gyllne ring, som flickan bär,
o, hvad betyder du? —
Du, nötta ring, som tunn och fin
på skrynklad hand jag ser,
dig liknar jag vid ädelt vin,
som blir hvart år för mer.
Du följt från drömmars fagra kust
i lifvets allvar ut,
du pröfvats uti nöd och lust
och stått ditt prof till slut.
Din gyllne cirkel rymmer nog
all saga, som är sann —
om lifvet, hvilket grymt bedrog,
om kärleken, som vann.
Den hand jag ser dig glänsa på,
du ring, så nött och tunn,
den för jag gärna, tro mig då,
af vördnad till min mun.
Jag vet, att den som bär den har
ett hjärta, varmt och rikt,
och att sitt lif från ungdomsdar
hon har åt trohet vigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
