Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 42. 21 oktober 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1898
ÎJ
p
v6
P:
P
H
p
d-
JS
P
e.
tf
►s
<D
a
Hi K
O: "S
H
& O
P: ©
V Q
P*
"5
o
*
%
H
P,
O)
S3
-al
CD
ÇDo
QC
H—1
PO
CT3
2»
S3
@3
W
le för första gången, ett stolt, gladt le-
ende — — —
Hvilken sommar ! Det var som någonting
smält hos henne, hon var så god, så mild
— — För mig var det sjudande vår,
allt var eld, var lif, var värme — det var
så lätt att lefva, lätt att tala, lätt att
skratta. Men ibland kom det öfver mig
ett allvar, som jag inte själf förstod, och
jag måste ut för mig själf att grubbla och
undra öfver lifvets gåtor. Och när jag så
kom hem, såg mor mig in i ögonen och
sade så mjukt och varmt:
»Gud bevare dig, gossen min!» Och jag
blef vek om hjärtat, så gråten steg mig
upp i halsen.
Där var mycket folk på gården, och det
var min fröjd att vara med dem — de
skämde bort mig och skrattade åt mina
pptåg. Jag var med dem på åker och
äng, i stall och ladugård. Om kvällarne,
när korna skulle fordras, var jag där och
skämtade med flickorna, kastade hö på dem
och rasade som en tosing. Det var lek,
och ingen af oss tänkte på ondt. Men så
kom där en kväll — den sista jag var
hemma — hon var ensam i ladugården, en
af dem, och–––- så hände det, som aldrig
borde fått hända — — — —• — — —■
Om morgonen reste jag till Upsala.
Jag beredde mig att fara hem till julen,
men ett par dagar, innan jag skulle resa,
kom bref från mor.
Jag läste det en gång, två gånger–––-
och hvad jag sedan gjorde, minns jag inte.
Jag minns bara en förfärligt pinande för-
tviflan.
Ȁr det min Gunnar, min Gunnar, som
m
va
Hi
£»
S3
fick pengar och ett
har gjort detta,» skref mor — — »Dittlif
är fläckadt, din ära smutsad, du har ingen
rätt mer att bära den hvita mössan, sym-
bolen af ett rent lif, en ofläckad heder.»
Gunnar, jag har aldrig burit den sedan
dess — — —- Hon skref också, att jag
fick inte komma till Helgestad, hon maste
få tid på sig — och det var det värsta. Det
skulle ha varit en lisa till och med att se
den stora sorgen i hennes ögon.
Det gick år. JaL
och annat kortbref. De berättade där hem
ifrån, att hon var sig lik utom håret, som
blifvit grått. Hon hade tagit hand om
flickan och barnet — — det var en liten
gosse, som jag aldrig fick se, han dog efter
ett par år.
Åren läkte så småningom såret — men
det aggande minnet fanns kvar, det för-
giftade hvarje glädje i lifvet. Hvad värde
hade mina vackra betyg och framgångar,
då jag inte fick göra mor glad med dem!
Den kvinna, jag lärde älska, kunde jag icke
bjuda en ren hand — jag måste gjuta sorg
i hennes glada, sorgfria sinne. Hon var
nog storsinnad att förlåta, men det var
ändå inte samma glädje, som det kunnat
vara.
Så kom du, vår förstfödde. Äfven den
glädjen var förbittrad. Inte sant, Gunnar,
det finns minuter, som växa ut och fylla
hela lifvet.» -—
De sutto tysta.
Sonen satt med hufvudet i handen och
skylde öfver ögonen. Det var bittra tankar,
som brusade genom honom •— fadern, hans
far •— o, nej det kunde inte vara sant!
—. — Men så kom den försonande tanken:
»Det är för min skull, för att göra mig stark,
han berättar det.» Bitterheten vek — hade
icke frestelsen också snuddat vid honom
— jo, jo! Och hvem var han, att han
skulle döma. Inte var det hans förtjänst,
att han stått hittills.––––––- Var det detta,
som skulle komma? Det strök som en
kall, svart skugga öfver hans ljusa sinne.
—. — — Det kom en annan tanke. Af
alla straffets bittra stunder måste detta
förödmjukelsens ögonblick vara det bittraste
för fadern.
Han såg hastigt upp, fångade det smärt-
samma, ångestfulla uttrycket i faderns ögon,
reste sig och gaf honom handen med ett
trofast handslag.
»Tack far! Jag skall inte glömma.» —
En bildad människa är icke den, på hvilken
naturen slösat sina gåfvor, utan den, som väl,
vist,, rikligt och på högsta sätt använder de
gåfvor, hon har ; som med fast blick kan se,
hvarest något fattas henne, och förstår att inse,
livad det är. L. Rakel.
––––*––––
Innehållsförteckning ;
Mtiikki Friberg; af V. Lindman. — Den nötta ringen;
poem af Daniel Fallströmi. — Från kyrkomötet ; af Laicus.
— Juldag ; skiss af Gustaf af Geijerstam — I inackorde-
ringsfrägan ; »andarnes sammandrabbning». — När dub-
delfönstren skola in; af &—m. — Huslig ekonomi; d:r A.
Cleyes föreläsningar på Stockholms högskola. .11. — Ur
notisboken — Teater och musik — Den hvita mossan;
skiss för Idun af E. L. — Tidsfördrif.
T1DSFÖRDRIF (
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Wert»
p ö
ÇB fä B
SS jija
£2-5’“
p.
o P*
CD ra
0:fij
H «
=3
»sl
°<i.
<D *-*•
i* n B
S s"2
3 Z
Sf
’S 3
8> •
ft-
$3
S3
Logogryf.
Jag vara kan rabattens prydnad,
Men också ett djurplågeri,
När djuret tvingas skall till lydnad
För någons öfversitteri.
Dock finnes jag uppå rabatten
(Nu mera sällsynt det nog är),
Jag skrämmer inte en gång katten,
Respekt för mig han icke bär.
Men fick han andra sorten pröfva,
Likt långt förnämligare djur,
Det vore annat än sig ö£va
Dels ligga på — dels ta sig lur.
Härmed mitt hela är beskrifvet,
Dess småord endast återstå,
Och gåtan, kan man ta för gifvet,
Sin lösning utaf dem skall få.
Två socknar, uti Dalom båda,
Man finner utan stort besvär.
Och en förrättning skön att skåda,
Om den ej profanerad är.
Namn på två fåglar uti lunden;
Den ena brukar vanligtvis
Med döfhet slagen bli den stunden
Han ifrig är i sin kurtis.
Hvad ej är skäl att ägna dagen,
Hvars afton ingen än har sett.
Så, hvad vi ha till vinst för magen.
Hvem på en sjöfart fart oss gett.
Hvad eftersträfvas vid en skjutning
På därtill afsedd lämplig plan?
Förvaringsrum för näsans njutning.
Och en fyrfotings luktorgan.
En hufvudstad man ock kan nämna,
Samt något som är ganska sött.
Nu är dock bäst att gåtan lämna,
På den en hvar kan vara trött.
Gammal dam.
Prokop.
1-6.
Det var en gång — det är nu gan-
ska länge sedan —
Jag stackars litet ord, blef dryftadt
af en hvar,
Men sedan dess min glans har svun-
nit, gått i nedan;
Ej mer en ädel klang i språket jag
nu har.
[2—6.
En danserska jag är, så lätt som
ingen annan,
Och stor är min bravur i luftig »ser-
pentin» ;
Men, ack! jag ständigt bär ett märke
uppå pannan,
Som eld så glödande, så rödt som
en rubin.
3—6.
För den som tröttnat har vid lifvets
larm och strider,
Jag är en tillflyktsort där hvila man
kan få.
För det jag hade namn i långt för-
flutna tider,
Och ännu denna dag jag bjuder där-
uppå.
4—6.
Två floder på en ö, som vi nog kän-
na alla;
En på dess norra del, den andra
längre ner.
Med samma korta namn man råkat
att dem kalla;
Jag har dem icke sett och kan ej
säea mer.
5-6.
Utaf vår jordmån karg, en ättling,
seg och härdig,
Som tyckes trifvas bäst, där han ej
har för fett.
Och nu till sist så blef prokopen
ändå färdig,
Fast den har pröfvat starkt på Sa-
ras klena vett.
Sara.
Sifferproblem.
(Tabula magica.)
Bokstäfverna och stafvelserna äro :
a, al, b, b, bra, co, d, es, es, f, ha,
ha, hu, ko, la, m, ma, n, näf, ri, s,
ter, ver, vu, zy.
De sex orden äro: 1) finnes inom
adelsståndet, 2) på senare tid i pres-
sen mycket omtalad person, 3) hvad
björnen har, 4) spanskt slott, 5) fot-
beklädnad, 6) mansnamn.
E. O. N.
1 1 1 1 1 1 1 1 1
1 2 2 2 2 2 2 2 2
2 2 2 2 2 2 2 2 3
3 3 3 3 3 3 3 3 3
3 3 3 3 3 3 3 3 3
3 3 3 4 4 4 4 4 4
4 4 4 4 4 4 4 4 4
4 4 4 4 4 4 4 5 5
5 5 6 6 6 6 7 7 7
Siffrorna i de 81 rutorna i ofvan-
stående figur skola omflyttas, så att
öifferraderna — antingen man hop-
summerar dem vågrätt, lodrätt el-
ler diagonalt — alltid gifva sum-
man 29.
Moster Lisa.
Ordgåta.
Följande bokstäfver och stafvel-
ser, rätt ordnade, bilda sex ord,
hvilkas begynnelsebokstäfver bilda
en bekantförfattarinnasförnamn och
slutbokstäfverna hennes tillnamn.
Namngåta.
1, 2, 3, 4 — 5, 4, 6, 7, 1 ■
3, 2, 10 — 11, 10, 12, 2, 11
6, 9, 4 - 13, 14, 2, 6, 10 -
3, 10, 1 — 14, 9, 13, 7, 1 —
6, 10, 1 - 15,- 10, 1, 1, 10 -
14, 12, 2, 11 — 14, 16, 4, 10
3, 17, 10 — 3, 2, 1, 9, 4 —
12, 2, 4, 10 — 6, 9, 14, 7 —
10 — 11, 16, 14, 2, 4 — 1, 10,
18 — 16, 3, 19, 10 — 19, 9,
10, 20.
Mans- och kvinnonamn, hvars be-
gynnelsebokstäfver bilda ett ord-
språk. rsse.
■8, 9,
-6, 2,
10, 3,
1, 10,
10,
- 10,
3, 16,
- 2, 11,
0, 1, 1,
4, 6,
Lösningar.
Logogryfen : Potatis : Aptit, stop, stat, is,
stia, so, sto, spatt, Patti, Pis., Po, oas,
satt, ol, post, ost, asp (fisk), sot, os, otta,
tio, tapto, spotta, sottis, patos, topas.
Korsgåtan: 1) T, 2) lag, 3) Basra, 4) lat-
mask, 5) Tasmanien, 6) granved, 7) Asien,
8) ked, 9) n
Prokopen: Slarf, larf, arf.
Förvandlingsgåtan: Strömstad: 1) Sigma-
ringen, 2) Tagiiamento, 3) RoDneby, 4) O.n-
sköldsvia, 3) Marekaibo, 6) Simferopol, 7)
Tammerfors, 8) Almeria, 9) Dublin.
2»
kemiskt tvättas och färgas, utan att söndersprättas.
Billiga pris-r. VÄlgjordt arbeie.
HIUDUK AXDERSSOSS Ullspinneri- «t Skrädilcriakliebolaf:.
i Oxtornsgatan 16. Filial: Hornsgatan I. —Allm. Tel. 30 435. Rlkstel. 163. Allm. Tel. 76 53.
Gods afliämtns tacksamt afgiftsfritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0340.html
