Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 42. 21 oktober 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3898 iDUN 335
Fröken Emma Klingberg, som i 32 år
verkat i sjukvårdens tjänst, har nu afgått från
sin befattning som öfversköterska vid Sahl-
grenska sjukhuset i Göteborg, hvilken hon in-
nehaft sedan 1871. Vid sitt för två år sedan
inträffade 25-års-jubileum som öfversköterska vid
sjukhuset mottog fröken Klingberg Patriotiska
sällskapets stora guldmedalj. Sin rikaste belö-
ning äger hon dock i de många lidandes tack-
samhet, hvilka hon vårdat under de gångna åren.
Idun bragte redan år 1895 (i nr 18) den för-
tjänstfulla kvinnans bild och biografi.
*
Karlskoga praktiska skola för kvinnor
afslutade den 14 oktober sin 6:te lärokurs med
104 elever från skilda delar af landet. En rik-
haltig utställning af arbeten i huslig ekonomi,
sömnad, väfnad, slöjd, glansstrykning och bok-
föring, utförda af eleverna, förevisades. Examen
förekom i bibelkunskap, svenska språket, hus-
hållslära, räkning och sång. Praktiska skolan
för män öppnas den l:sta november.
AVUS IK
Gustaf Bergströms 40-ärs-jubi!eum
som skådespelare firades i måndags kväll å Sö-
dra teatern med en festföreställning, och den
utmärkte komikern mottog därvid från en full-
satt och entusiastisk salong en den hjärtligaste
hyllning — ett tack för de många oförgätligt glada
stunder, hans konst under ett långt och plikt-
troget teaterlif beredt hufvudstadspubliken. Till
program för sin hedersföreställning hade jubila-
ren valt den lustiga, för några år sedan gifna
tyska farsen »Neckens dotter», där han som den
gemytlige kapitalisten Heinzelmann har en af
sina många glänsande roller. Redan vid sitt
första framträdande hälsades han af dånande
applåder och hyllande lager, och för hvarje akt-
slut upprepades sedan ovationerna i oafbrutet
crescendo. Det låg en sällsynt hjärtlighet öfver
hela denna hyllning, en hjärtlighet som vittnade
om, att Gustaf Bergströms trogna tempeltjänst
i Thalias gårdar förvärfvat honom lika varma
vänner som uppriktiga beundrare. När till sist,
efter styckets slut, ridån åter en gång gick upp,
stod kvällens hjälte där formligen höljd af lager
och blommor och omgifven af hela teaterns per-
sonal. Direktör Wagner öfverlämnade å kam-
raternas vägnar en lagerkrans af gediget silfver,
och publiken jublade sitt instämmande i denna
förtjänta hyllning åt en gedigen konst.
Efter representationens slut var ett festligt
samkväm ordnadt på den flaggprydda foyern,
hvarvid kamrater och talrika vänner i många
hjärtliga tal och skålar ytterligare fingo lägga
sina känslor i dagen för den aktade jubilaren.
Kung!, teatern återupptog den 13 dennes »Tann-
häuser», och har Wagner därmed gjort sitt in-
träde å den nya operascenen. Vi hälsa honom
välkommen och hoppas, att vederbörande ofta
måtte låta den genialiske mästaren uppenbara
sig i såväl gamla som för vår opera nya verk.
Tannhäuserföreställningen i fråga lämnade emel-
lertid åtskilligt öfrigt att önska. Flere af de
uppträdande tycktes ej vara synnerligen väl di-
sponerade och åtskilliga slitningar förekommo.
ITvad som dock — utom verket själft — förlä-
nade föreställningen ett visst intresse var dels
fröken Nordins fortsatta debut som Elisabeth,
dels åtskilliga förändringar beträffande utstyrsel
och regie, de senare afgjordt till förmån för det
hela. Hvad fröken Nordin beträffar måste nog
hennes debut betraktas som ganska lofvande.
Hon har ett präktigt yttre och en klangfull
stämma, hvilken senare dock ännu ej är tillräck-
ligt utbildad för att kunna göra sig gällande.
Intonationen är ej ren, och föredraget saknar
de egenskaper, som fordras att förläna glans
och intresse åt partiet. Genom trägna studier
och förståndig ledning borde dock fröken N.
kunna varda en god ackvisition för vår opera.
Som Venus visade fru Lindberg afgjordt ett godt
framsteg, såväl i vokalt som dramatiskt hänse-
ende, och äfven hr Bratbost hade bättre utmejs-
lat sin Tannhäuser. :Sträfvan att sjunga drama-
tiskt bör dock ej få inkräkta på konsten att
sjunga vackert. En som har förmågan att vär-
ma åhörarne med sin vackra sång är emellertid
hr Lundqvist. Så ock här i »Tannhäuser».
— Första abonnementsföreställningen ägde rum
i onsdags, då »Vilhelm Teil» uppfördes. Vi torde
i nästa nummer få tillfälle återkomma till denna
repris.
Svenska teatern bjuder för närvarande på ett
program af den lätta halt, som tydligen ej ef-
tersträfvar något högre mål än att bereda åskå-
darne en sorglös afton. Inledningspjesen, ett
»skottdagsskämt» i 2 tablåer, benämndt »Flic-
korna fria», kunde saklöst ha fått hvila i den
anonyme förf:s skrifbordslåda — åtminstone till
nästa skottdag. Den genom naiva lilla pensions-
fiickehistorien spelas emellertid nätt, och sär-
skildt fröken Åberg kunde förtjäna ett litet »pre-
mium».
För hvad man nu kan beskylla den därpå föl-
jande franska farsen —- »Kontrollören vid sof-
vagnarne» af Bisson — icke är det för naivitet.
Det bör åtminstone vara så pass brådmogna
barn, som vi, »det dalande seklets söner», äro, för
att ledigt kunna smälta denna blandning af hård-
kokad frivolitet och glödhalstrade tokstoliighe-
ter. Men vår digestion är syperb — Gud för-
därfve den !
De äro nu ock ena riktiga virtuoser att ser-
vera dylik andlig föda, den Ranftska liftruppen.
Direktören själf och hr Eliason och hr V. Lund-
berg och hr Hedlund och fröknarna Gottschalk,
Borgström och Rustan bilda en briljant lustspels-
ensemble, det måste medgifvas! Ej ens en fo-
nograf, som genom tre akter spelar ärkeengeln
Gabriel kan på allvar taga upp täflan. Men
här är ju ej heller fråga om något allvar, allra-
minst något etiskt. För det estetiska svare hr
Bisson och teaterdirektionen.
Filharmonislca sällskapet ämnar under inneva-
rande musikår gifva två abonnementskonserter.
Vid den första, som hålles i första veckan af
februari 1899, skall utföras Beethovens väldiga
Missa solemnis (D-dur messan), som Sällskapet
introducerade i Sverige för 4’/2 år sedan. Andra
konserten upptager Liszts oratorium »Legenden
om den heliga Elisabeth», hvarur förut endast
spridda stycken sjungits här vid en Sällskapets
konsert 1887. Att abonnementskonserternas an-
tal för denna säsong inskränkes till två i st. f.
de sedvanliga tre, beror närmast därpå att in-
öfningarna af Beethovens stora messa erfordrar
ansenligare tid för att mogna. Dirigent är hr
Wilhelm Stenhammar.
Abonnement à 6 kronor kan tecknas i Lund-
quists hofmusikhandel, Malmtorgsgatan 8, samt
vid Sällskapets repetitioner måndagsaftnar i Mu-
sikaliska akademien. Abonnent äger disponera
en biljett till dyraste plats vid hvardera af de
två ofvannämnda konserterna samt har tillträde
till sällskapets öfningar, musikföredrag och sam-
kväm.
Fru Dagmar Möller gifver sin tiedje svenska
romansafton instundande onsdag med benäget
biträde af hr V. Stenhammar. Programmet upp-
tager kompositioner af J. A. Josephson och Emil
Sjögren.
‘Famiijemeddeianden“.
Under rubriken »Famiijemeddeianden» ha vi
anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår an-
nonsbilaga för s. k. legala annonser och för dem fast-
ställt ett pris, som rätt mycket understiger vårt
annars beräknade annonspris, eller för födelse-,
förlofnings~ och vigselannons kr. 1: 50
samt för dödsannons inom ram kr. 5: —
ett pris■ som måste betraktas som synnerligen mode-
rat, då hänsyn_ tages till vår upplagas ovanliga
storlek och den jämna och utbredda spridning till-
hännagifvandet därigenom erhåller.
^Redaktionen af Idun.
Väggohyra, Mal oå Bakterier utrotas af
i rum, (artyg och
Rikstel. 34.
Den hvita mössan.
Skiss för Idun af E. L.
IJe sutto därute på verandan, far och
son, den senare med blicken följande
moderns smärta och spänstiga gestalt och
den lilla yrhättan, som fladdrade omkring
henne.
Han hade kastat af sig den nyförvärf-
vade hvita mössan och strök med en käck
rörelse det mörka vågiga håret. Det låg
någonting starkt och friskt öfver hela
hans ungdomliga person, som fadern satt
och iakttog.
»Det är en historia, jag skulle vilja be-
rätta dig, Gunnar,» sade han. Sonen såg
hastigt upp — det var en sådan underlig
klang i faderns röst, tyckte han — och deras
ögon möttes med denna sympati, som alltid
hade funnits mellan dem, men nu med en
tillsats af sorg i faderns.
»Ja, en historia, Gunnar; historien om
ett lif — eller om ett ögonblick. Det kan
komma på ett ut. Ett ögonblick kan växa
ut till en evighet, och ett lif är ofth icke
långt nog för det, som skall botas och göras
helt igen — — —
Jag hade också en gång rätt att bära
en sådan där hvit mössa — det var en
jublande glad sommar, solig och ljus med
lifvet som ett långt, fritt perspektiv, hjärtat
öppet och famnen vid. Det var därhemma
på Helgestad, som mor var så duktig att
sköta, en landtbrukare i hvar tum. Far,
som dog när jag var årsgammal, hade
varit en god, glad människa med pungen
lika öppen som dörren till sitt hus. Där
gick folk ut och in — till kalas och lån
om hvarann, och så kom det sig, att han
lämnade mindre än intet till änka och son.
Mor hade afgudat honom, och många trodde,
hon skulle dö af den vansinniga sorgen —
hon ville hvarken äta eller tala eller se en
människa. Där foro vänner och allt slags
lagfolk fram och åter, rotade i papper och
talade om skuld och försäljning af gården.
Då var det, som om hon vaknat. Hon
visade dem allesammans höfligt, men be-
stämdt på dörren, tog själf affärer och gård
om hand och skötte det sedan som en hel
karl.
Men en annan hade hon blifvit. Hon
hade varit en ung och sorglös flicka, när
far med de svarta hästarna i spann kom
körande till gården med henne. Och lyn-
net var som aprilväder. Nu log hon aldrig,
talade litet, var alltid jämn och lugn och
blef aldrig vred. Men folket hade en oge-
men respekt för henne.
Mellan henne och mig fanns ett starkt,
oslitligt band, en tyst sympati och förstå-
else, som växte sig starkare år från år, fast
vi sällan växlade många ord med hvarandra.
Jag visste, att jag var hennes lif och enda
glädje, den för hvilken hon arbetade. Det
var också min högsta fröjd att få visa henne
vackra betyg, ehuru hennes enda erkän-
nande oftast bestod i ett kort:
»Tack, min gosse!» Men det gjorde mig
stoltare än någou jordens kung.
Och den våren, jag kom hem och kunde
svänga den hvita mössan till hälsning, där
hon stod på den höga trappan! Jag sprang
ur vagnen, tog trappan i två, tre skutt
och var där i hennes varma famn, innan
jag visste det själf — då såg jag henne
U
g
v1
f-t p»
•P.M
h ra
H fm
2:°*
•fi to
o o
«a pq
«3 .
d O
é
Q
O
pj
p§
CO
H
Pl
m
»
■3
X t
*5
s-i
05
3
s
i
I 5 M
"SÄ
° «
m°cS
s
rN B g
Ö * £
. 8 fa
SS
& »
’it
Is!
:o
I I 3
. cö
:0 ^
•H
I S I
I £ 3
« fa
» a :<8
n 0:
S 00
M w
fl
fl)
.X
tjso
« ÖB
- b
eö 22
CQ*W
«fai
a
sä
60® £
^.■3 ©
rO © rf
a
CD CO
ft-Ö
i® CQ ps
>
o
3
O
O
-»
03
Ï?
0
1
3
o
3 sä
CS
m
H
14
<4
ö
Aktiebolaget Désinfection
bostäder, allt på stället — u!an bortförande af möbler.
— Kontor: 4 Stallgatan 4. — Allm. Tel. 7494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0339.html
