Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 43. 28 oktober 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
IDUN 1898
Q
i>
B
H
K)
ta.,(D S*3
< ...
esS
p.® B
io o p
e+O Mi
p CD o:
o,»-j *-J
• gt>
P*l_l
£&
w ®
2^
*
©!&
9N?
Em-
|fc
§•
M. «
00 s
51o
1 Bi
E ”
S *
S: g
9 -
det då så längesedan hon gifte sig? Ah nej,
— sexton år. Ja, det var en tid då! Hon små-
log vid minnet af den uppståndelse det väckte,
då hon, öfverste Ahleborgs enda dotter, förlof-
vade sig med en herre, som man icke visste
någonting annat om, än att han hette Holm och
var landtbrukare.
De hade träffats, då hon under några måna-
der var inakorderad i en prästgård på landet,
för att hvila ut efter en ansträngande vinter.
Hon var då 23 år, hade deltagit i hufvudstadens
societetslif under Here vintrar och kände sig så
trött, så utled vid alltsammans. Så mötte hon
Holm. Frisk och hurtig var han, kraftig och
lefnadsglad. Han arrenderade prästgårdsjorden,
som gränsade till hans egen, och hon såg
honom vara med på fälten från morgon till
kväll; aldrig var han rädd att gripa in, där det
behöfdes, aldrig tycktes han bli trött, alltid för-
hoppningsfull.
»Det börjar snart att regna, herr Holm; så sorg-
ligt för höet!»
»Det står sig nog, fröken, och i morgon få vi
vackert igen.»
Och fröken Ahleborg bief intresserad aflandt-
bruk, road af hushållsbestyr och kände sig gla-
dare och friskare, än hon gjort på många år.
Hon gled in i allt detta oreflekterade, omedveten
om, hvarifrån denna inre- glädje egentligen här-
ledde sig. Men så en dag då de båda unga sutto
med prästfrun nere på gungbrädet under häng-
björken, möttes deras blickar, hastigt, oväntadt,
och hans sade mer än ord förmådde. Hon skyn-
dade upp på sitt rum, förskräckt, upprörd Hur
kunde han våga? Hon skulle resa genast! Eesa,
— aldrig få se honom mera — nej, nej, det var
omöjligt! Och hastigt som en blomma slår ut,
förstod hon — förstod, att hon älskade honom.
Starka, häftiga känslor hade hon, — kamp
och strid blef det, både yttre och inre. Först
för att öfvervinna egen stolthet, sedan hans blyg -
het, och slutligen för att erhålla föräldrarnes
samtycke. Kärleken, varm, ungdomlig kärlek,
eggad af svårigheter, var bundsförvandt i de
båda första skärmytslingarne, och mormor i den
sista hufvuddrabbningen, — annars vet man ej
hur det hade gått.
Förlofningstiden var ej oblandadt lycklig. Herr
Holm blef aldrig rätt hemmastadd i svärföräldrar-
nes hus, utan kände sig generad både för dem
och sin fästmös vänner, blef stel och tillbaka-
dragen och gjorde så korta besök som möjligt
inne!i staden. Det varade dock blott en vinter,
på våren gifte de sig, — och sexton år hade
förflutit sedan dess. Icke hade de medfört så
mycken lycka och glädje; det blef arbete, bårdt
arbete, svåra tider, missväxtår, penningetrassel,
— det blef dagar så mörka, att till och med Arvid
Holms glada lynne blef dystert och tungt. Ång-
rade hon sig? Nej, nej, men, — nog hade hon
en gång drömt sig framtiden bra annorlunda! —
Hvad var det för en välbekant röst, som hör-
des i hennes närhet? Fru Holm såg sig sökande
omkring. En lång herre med distingueradt ut-
seende stod och talade med ångbåts-kaptenen.
Hvem var det? Åh — Georg Malmfelt! Honom
hade hon ej sett på många, många år. Kanske
han icke skulle, eller icke ville känna igen henne
längre. Fru Holm hade några bittra erfarenheter
i den vägen.
Protokollsekreterare Malmfelt måtte ha känt,
att någon fixerade honom, ty han vände sig plöts-
ligt mot det håll, där fru Holm satt. Stadigt
mötte hon hans blick, rädd att visa den oro
hon känt. Tänk, om äfven han, — men nej,
han kom fram till henne. Hon blef så glad, att
hon reste sig upp och gick honom till mötes.
»Det är ju Anna?» frågade protokollsekretera-
ren försiktigt, i det han hälsade litet stelt.
»Ja, det måtte väl Georg se!» Hon skakade
hans hand lifligt. »Kom nu, så sätta vi oss här!»
»Ursäkta mig, att jag ej genast kände igen
Anna! Men det är allt bra många år sedan vi
sist sågo hvarandra. Var det ej rent af på Annas
bröllop?»
»Åh nej, jag har allt sett Georg senare, på en
supé hos någon af bröderna, men det var heller
icke i går.»
»Anna är visst inte ofta i staden?»
»Nej, det är jag inte; ett par gånger under
sommaren och mycket sällan på vintern. Kom
munikationerna äro ju så svåra.»
»Men blir icke tiden outhärdligt lång på landet?»
»Åh, nej! Jag har så fullt upp att göra, att
den aldrig räcker till.»
»Hm! Jag för min del kan då rakt icke för-
stå, hvad man gör på landet om vintern.» Han
svepte den mjuka plaiden tätare omkring sig
och lutade sig bekvämt mot bänkens ryggstöd.
»Vi göra heller ingenting, — vi ligga i ide.
All körning och tröskning m. m. m. m. gå af
sig själft medan vi sofva».
Protokollsekreteraren satte sin pincenez tillrätta
och svarade med en viss värdighet:
»Jag trodde verkligen icke att Anna var med
om sådant!»
»Nej, som väl är, med jag har minnsann fullt
upp att göra med att sköta mitt stora hushåll
och mina fyra barn!»
»Men hvarför bor Anna icke hellre i staden
om vintrarne?»
»Jo, hade jag några tusen kronor till öfver-
lopps, skulle jag mycket gärna göra det!»
»Men», sade han, »jag får verkligen säga, att
både för Annas egen och för barnens utveckling,
tycker jag det skulle vara en nödvändighet att
någon tid af året vistas i hufvudstaden.»
»Min utveckling! Åb, bevara mig väl, den har
jag inte haft tillfälle att tänka på, sedan jag blef
gift! Hvad barnen beträffar, så har jag just
följt in min äldste gosse till staden. Han är
inackorderad där om vintrarne. Det går så bra
för honom i skolan!» Hennes ögon glänste af
modersglädje.
»Men längtar Anna inte ofta efter sina gamla
vänner?»
(Forts.)
––––- *––––-
Innehållsförteckning :
Ida Geijer, f. Anderson; af Tora Kjellberg. (Med por-
trätt). — Snorres rimkrönikor. X. — Selma Giöbel och
den svenska konstslöjden; af Amalia Fahlstedt. — I in-
ackorderingsfrågan. V. — Artnr Hazelius ; hvad kvinnorna
tacka för. Af Gurli Linder. — (Med porträtt.) — Elisa-
beth-orden. (Med illustration). — Huslig ekonomi; d:r A.
Cleves föreläsningar på Stockholms högskola III. — Från
Iduns läsekrets: En barnhemsmammas bröllop; af Laura
Fitinghoff. — Ur notisboken — Teater och musik. — På
hemfärd ; skiss för Idun af Agathe Lind. — Tidsfördrif.
§■’3 K
©
T H
« 2L
55 a
5 t
K *
O: *5
4 9
>
j?gO
83 B .
B
3 <! ^
B
lo
ä?
c
00
r+-
3.
<h
53
B
b*
a
10
M
CÖ
tö
ÎÔ
o
u
3.3
O É»
c*-(W
io »-xj
ttfcr.
d *-J
K ra
2 s»:
TIDSFÖRDRIFr
lAasgjfêsaæsgg
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Anagram.
1.
En liten stad jag är. Mig sök
i — ragnarök.
2.
Hvad kaffe och desslikes bröd
man kan på glöd.
3.
Martyrer under pressens tryck,
kan fås per styck.
4.
Hvad plantan bör, där hon ses stå,
om hon skall gå.
5.
Jag sluten är utaf natur’n
och tyst som mur’n.
6.
En plats, som hvar arkeolog
har i sin håg.
7.
Hvad vi ju ville blifva, då
vi voro små.
8.
Hvad ofta liten svartalf gör
i många rör.
9.
Hvad handelsmannen varan har
i alla. dar.
Ifyllnadsgåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
! il i I [+ +1 1 ! 1 l+i+l ! ! ! j
1 1 1 j+j l+l 1 l+l 1 l+l 1 1 1
1 i I +| 1 l+l+l 1 1 1 l+l i 1
1 1 l+l M 1 1 1 1 1 1 1 1 l+l —
1 l+l ,11111111+
j+l M 1 1 1 I 1 1 1 1. 1 -4-|
+1 1 1 1 1 1 l LldJ LLU LJ+J
cu, da, dan, de, dor, e, ed, el, en
io, ir, ist, ka, kut, la, la, le, le, lig,
on, re, reb, rem, ris, s, sa, sk, tar,
De tjugo orden äro : 1) stad i
Bokstäfverna och stafvelserna äro: a, ad, ad, afv, ak, al, an, b, bar,
er, erg, fr, ft, fur, fö, gi, got, il, il,
ma, mat, mo, mod, n, nb, nd, o, ol,
te, te, ud, nv, var, väl, äd, är.
Grekland, 2) styrelseform, 3) veten-
skap, 4) ö, 5) livad Sveriges kungatron är, C) hvad träpatronerna göra,
7) dryckeskärl, 8) sydamerikansk stat, 9) uppoffrande egenskap, 10) lik-
tydigt med varsel, 11) liktydigt med tillflykt, 12) greki.sk hjälte, 13) lä-
skedryck, 14) rysk stad, 15) sjö i Amerika, 16) musikterm, 17) svensk
stad, 18) fruntimmersnamn, 19) fest för de små, 20) vinterbehof.
Äro orden rätt funna, bilda bokstäfverna i de med kors markerade
rutorna namnet på en afliden tonskald. E. O. N.
10.
För hvilkens skull bar Eagnar käckt
en tjärad dräkt?
11.
En man vid mycket pengar van;
amerikan.
12.
Om du af anagrammet — hvad?
jag blir helt glad.
F. M. C.
Korsgåta.
a
a a a
a a a c d
cl d d d e e e
r i i m m m n n ii
0 p r r r 8 s
s s t t t
1*
t t
Lii
1) konsonant, 2) ö, 3) stad i Frank-
rike, 4) stad i Italien, 5) stad i Tysk-
land, 6) stad i Preussen, 7) berg i
Asien, 8) konsonant. Calle C.
Siffer-akrostikon-logogryf.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 = plats,
hvarest ord och siffror spela huf-
vudrollen,
3, 1, 2, 4 = ansvarsfullt,
1, 2, 4, 6 = flod i Tyskland,
1, 2, 3, 6 = intelligensprof,
6, 4, 3, 1, 8, 7, 9 = sjö i Sverige,
4, 3, 1, 2, 5, 6 = brukar finnas
i köket,
4, 3, 6, 1, 2, 9 = bibliskt uttryck,
1, 6, 9, 5, 2, 7 = dekoration,
9, 8, 3, 6 = hvad en mor ofta är,
4, 8, 9, 6 = hvad den hederlige
fruktar.
Siffrorna i hufvudordet skola ut-
bytas mot sina respektive bokstäf-
ver. Siffrorna i de därpå följande
orden omkastas så att de gifva de
betecknade orden.
Moster Lisa.
Lösningar.
Logogryfen: Riddarsporren: Orsa, Ore,
dop, orre, ripa, prisa, ris, roddare, pris,
do«a, nos, Paris, sirap.
Prolcnpen: Fröken, röken, öken, Ken, en.
Namngåtan: Nöjdt barn bar alltid nog:
Nils, Östen, Julia, David, Titus, Brita, Al-
lan, Ruben, Natan, Hanna, Arvid, Rosa,
Alma, Linus, Lovisa, Ture, Ida, Doris, Nan-
ny, Olga, Gustaf.
Ordgåtan: Helena Nyblom : l)hufvudman,
2) Esterhazy, Hl labti, i) Escorial, 5) nät-
ver^ko, l>) Abraham.
Sifferproblemet :
2 2 3 5 4 6 2 3
4 7 3 3 2 3 4 2 1
1 4 2 3 6 3 6 3 I
4 3 4 1 2 1 3 4 7
3 3 2 4 5 3 2 2 5
4 4 2 2 1 2 4 3 7
3 3 5 4 4 3 3 3 1
4 1 4 3 1 4 3 6 3
4 2 4 4 4 4 2 4 1
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO G-uldmedlalJ
vid 1897 års Konst- och Industriutställning
i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0348.html
