Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 28 oktober 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 I DU N 343
påträffas hos endast få växter, hvilka emellertid
odlas i stor utsträckning. Sockerröret är ett
stört, kraftigt gräs, mer än manshögt, med grof
stam och yfvig vippa. Från sitt hemland, Ostin-
dien, har det öfverförts till Amerika och Syd-
europa. Saften i stammen utgör sockermateria-
let. De grofva stråna krossas mellan valsar; då
saften torkat, bildar den små kristaller. Dessa
utgöra puder- eller råsocker. terstoden utgör
sirap, som är mindre ren och söt än sockret.
Eörsockret renas i raffinaderier genom att lösas
i. vatten och kokas jämte benmjöl såsom affärg-
ningsmedel. Därpå filtreras det och kristallise-
ras åter, sista gången i omvändt koniska formar
(sockertoppar).
I kandi-(bröst-)socker äro kristallerna stora,
i topp-, sylt- och strösocker små. Nykokia kara-
meller äro släta, d. v. s. ej kristalliserade; som
gamla spricka de, taga upp fuktighet ur luften,
bilda kristaller och bli tröga.
Af kvitbetor beredes likaledes socker. Denna
industri, som är omkring 100 år gammal, fick
ett uppsving under Napoleon, då kontinentalsy-
stemet tillämpades. Den bedrifves mest i Frank-
rike, Tyskland och Ryssland samt hos oss i Skå-
ne. Betorna skäras i skifvor, utlakas i vatten
och upphettas, tills ägghviteämnena koagulera.
Sockret utfälles medels tillsats af kalk. Socker-
kalken sönderdelas med kolsyra I tropikerna
beredes socker äfven af sockerhirs och socker-
lönn.
Drufsockret förekommer inom både växt- och
djurriket, t. ex. i söta frukter och rötter, i ho-
nung, i djurens blod samt i urinen vid s. k. soc-
kersjuka. På gamla russin kristalliseras det ut
i form af hvita, korniga gyttringar. Då druf-
sockret kristalliseras hos honung, som dessutom
innehåller fruktsocker, säger man, att honungen
stelnar. Drufsockret är mindre sött än rörsock-
ret och brukas ej som sötningsmeclel. Af rör-
socker och stärkelse kan man på teknisk väg
framställa stärkelse- och potatissocker. Däremot
har man ännu ej lyckats förvandla drufsocker
till rörsocker.
Maltsockret liknar drufsockret och anträffas i
malt och det närande maltextraktet. Mjölksockret,
som uteslutande tillhör djurriket, förekommer
i komjölk till omkring 5 proc. Ar mindre sött
än de förutnämda slagen. Vid ostberedning åter-
finnes mjölkens hela sockermängd hos vasslan,
som efter bortkokning af vattnet utgör mesost.
Mjölksockret jäser ej till sprit, men till mjölk-
syra (sur mjölk).
Bland öfriga kolhydrater må nämnas arabiskt
gummi, dextrin (stärkelsegummi) och växtslem.
................t|>...............-
En barnhemsmammas bröllop.
FRAN IDC1NS
lÄSEKRElHI
Ute vid Sundbybergs hushållsskola ägde här om
dagen en vacker .högtidlighet rum, i det förestån-
darinnan för Östermalms barnhem, förlagdt där
i närheten, fröken Augusta Lundqvist ingick äk-
tenskap med herr Per Vesslund. Festen bar
alltigenom en älskligt högtidlig prägel. Därtill
bidrogo de hemtrefliga rummen, för tillfället rikt
upplysta samt smyckade med lefvande växter,
den högtidliga af pastor Rehn förrättade vigseln,
men först och främst anblicken af de 9 små barn-
hemsbarnen, hvilka unisont och klockrent sjöngo
vigselpsalmerna, och hvilka efter aktens slut slö-
tos i sin afgående »mammns» famn under myc-
ken bedröfvelse från de ungas sida, de som visste
och kände, att »mammans i den osedvanliga hvita
dräkten nu skulle blifva dem fråntagen.
Efter en grundlig, förträffligt tillagad middag
repade de dock mod ; de ängsligt bedröfvade mi-
nerna, hvarmed de följt hvarje »mammas» rörel-
se, ljusnade upp, hälst när hon öppnade fam-
nen och bredde slöjan om dem alla, de små
värnlösa, hvilka, där de så stodo, med klara rö-
ster sjöngo sin lilla »Sparfvarnas visa». Det var
vackert att iakttaga den vakna tillitsfulla blicken
i klara barnaögon, att nu se dessa friska, väl-
omhuldade barn och så göra en jämförelse, huru
de, mänskligt att se, skulle ha framstått, om de
fått fortlefva i de fattigdomens och lastens nä-
sten, från hvilka de togos, när det lilla hemmet
bildades. Detta skedde för nu 8 år sedan genom
några för det allmänna eländet ömmande perso-
ner, och sedan dess har hemmet genom offervil-
ligheten hos dem, hvilka aldrig tröttna att verka
i det godas tjänst, och som lämnat årliga bidrag
till hemmets underhåll, ostördt kunnat fortgå.
Under årens lopp har dock genom dödsfall och
oförutsedda anledningar antalet af dessa gifvare
så betydligt reducerats, att det lilla hemmet i
närvarande stund synes gå en bekymmersam
tillvaro till mötes.
De tre små goda bäddar, som hemmet ännu
kunde hysa för hemlösa, utkastade små, få stå
tomma. Det varma hjärta, den kärleksfulla om-
vårdnad, som hos den nya »mamman» ej skulle
tryta., om äfven »familjen» på så sätt tillökades,
stå redo, men medlen att mottaga dessa afvakta-
de hjälplösa små finnas i närvarande stund ej.
Dock, »Sparfvarnes visa», som de små i fredags
sjöngo under fostermoderns skira slöja, torde ej
ha förklingat ohörd för Den, som äger starka
skyddande vingar för jordens små eländiga, nak-
na, frysande människobarn. Kanske skall Han
väcka slumrande offervillighet i ömmande hjär-
tan, att komma de små sparfvarne därute i det
lilla barnhemmet vid Sundbyberg till undsätt-
ning, kanske ha de ej förgäfves på fostermoderns
bröllopsdag kvittrat sin visa.
Laura Fitinghoff.
––––-*––––-
iim.NOTISBOKBtf.nl’
■msmmsamsm
Prinsessan Ebba Bernadotte fyllde i mån-
dags 40 år. Drottningen och kronprinsessan
sände henne vackra blomsterbuketter, öfriga med-
lemmar af den kungliga familjen och hofvet samt
medlemmar af statsrådet och den högre socie-
teten framförde personligen eller genom tele-
gram och bref sina lyckönskningar. Prinsen och
prinsessan Bernadotte firade födelsedagen i all
enkelhet.
––––- ❖––––-
TEATER f tool /’VuSI K.
anin
•EE
Kungl. teatern gaf i måndags »Don Juan» med
till hufvudsaklig del samma rollbesättning, som
på sista tiden användts. Ett par nyheter för
oss voro hr Lejdström som Leporello, i hvilken
roll denne unge sångare fått ett nytt tillfälle att
visa sin användbarhet, samt hr Bygren, hvilken
debuterade i guvernörens roll. Detta parti, hvars
hufvudsakliga del är förlagd till sista aktens
slutscen, är ej af den betydenhet, att man kan
uttala ett bestämdt omdöme om de utsikter, de-
butanten må hafva att varda en mer eller mindre
god ackvisitioh för basfacket vid operan. Stäm-
man föreföll att vara rätt klangfull, med mörk
timbre. Den skulle säkerligen vinna på, att ett
mera öppet sångsätt användes. För guvernörens
skiftningslösa parti lämpade den sig väl. — Bland
öfriga uppträdande glänste naturligtvis framför
alla andra fru Östberg som donna Elvira. Hr
Forsell förtjänar ock erkännande för sitt utfö-
rande af titelpartiet. —■ Föreställningen var myc-
ket talrikt besökt.
Dramatiska teatern gaf i lördags för första gån-
gen »Hofgunst», lustspel i 4 akter af Thilo von
Trotha, fri öfvers. af Oscar Wijkander. Stycket
kan närmast betecknas som en variant af »Ma-
dame Sans Gêne», en variant hvars »äppeltysk-
het» i anläggning och åskådning ofta nog verkar
ofrivilligt komisk. Den munviga parisertvätter-
skan är här ombakad till en liten knapadelsfrö-
ken med landtliga slynfasoner, kejsarhofvet för-
krympt till ett småfurstligt tyskt dussindito,
men eljes har man alla de välkända ingredien-
serna med: naturbarnets otympliga åthäfvor i
hofnigning och annan yttre decorum, hennes
oförvägna gåpåarhumör och naiva djärfhet, där
det gäller att läsa sanningens osminkade språk
för de höguppsatte. Och så på köpet en hel furst-
lig liten kärleksroman, i hvilken »naturbarnet»
spelar trådarna till en säll och lyckosam dubbel-
förlofning i slutscenen mellan den ädle unge
landsherren och en skön jämnbörig prinsessa
samt den allra stiligaste husarlöjtnant och
»hennes egen ringhet». Allt detta i en ram af
förgyllda salonger, glänsande kammarherrefrackar
och frasande hofsläp. Pjäsen blir bestämdt po-
pulär, vår bön förutan. Med f. d. fru Hartmann
skulle den ha varit outslitlig.
Nu är det i stället Signe Widell, som skall
göra’t. Och i det stora hela gör hon det bra. Att
det emellanåt också verkar »gjordt», är säkerligen
hennes fel mindre än uppgiftens. Tj’ inte på-
kallar den just någon så synnerligt »hög och
konstnärlig anda».
Om vi så därtill cum laude nämna fm Dorsch
som den hypermajestätiska änkefurstinnan, hr
Palme som den ädle fursten, fröken Janson som
den gudomliga prinsessan och hr Hansson som
den stilige husarlöjtnanten, anse vi oss mot
både pjäs och direktion ha uppfyllt allan rätt-
färdighet — och litet därutöfver.
Ej minst roligt hade man om kvällen i den
kungliga logen, där hans majestät närvar jämte
uppvaktning-
Till Vasateaterns nya program, den engelska
operetten »Geishan», som gick för första gången
i onsdags, sedan detta mr redan var presslagdt,
få vi närmare återkomma i nästa nummer.
Sven Scholanders musik- och Bellmansafton i
förra veckan hade naturligtvis fyllt Vetenskaps-
akademiens hörsal med en lika distinguerad som
animerad publik. Raden af vapenprydda ekipa-
ger utanför portarna och trängseln af livréklädda
lakejer i vestibulen vittnade granneligen om den
popularitet den moderne trubaduren åtnjuter upp
i de högsta kretsar,. medan på galleriet en ej
mindre trogen publik af snälla små borgarfruar,
kontors- och telefonfröknar gaf smattrande fyllig-
het åt applådsalvorna. Lycklige »Sven i Lut-
hagen» — eller man vore nästan mera frestad
säga »Sven i rosengård»!
Violoncellisten Berndt Carlsson gaf i tisdags en
kammarmusikkonsert i Musikaliska akademiens
stora sal, hvilken för dylik musik förr såväl som
nu visade sig mindre lämplig. Konserten var
emellertid intressant. Programmet upptog Beetho-
vens präktiga stråktrio, op. 9 n:r 3, utförd af
konsertgifvaren med biträde af hrr L. J. Zetter-
qvist och A. Bergström, samt en särdeles märklig
duo för violoncell och piano af Berwald, op. 7,
för första gången utförd härstädes. Pianostäm-
man sköttes här öfverlägset af hr Stenhammar,
och konsertgifvaren hade tillfälle att visa, det
han alldeles gifvet gått framåt i sin konst. Kon-
sertens slutnummer utgjordes af en mycket lustig
serenad i gammal divertissementstil, kompone-
rad af Dvorak för 2 oboe, 2 klarinetter, 2 fa-
gotter, kontrafagott, 3 valdhorn, violoncell och
kontrabas. Samspelet var i allmänhet tillfreds-
ställande, om än en och annan ojämnhet kunde
spåras. Den ganska talrika publiken, bland hvil-
ken befann sig hertiginnan af Daiarne och prins
Eugen, visade sig belåten med sin afton och
framkallade de uppträdande flere gånger.
Pianisten Harold Bauer, hvilken i utlandet och
nu senast i Köpenhamn skördat stora triumfer,
gifver konsert i Musikaliska akademien härstä-
des nästkommande tisdag.
–––- *–––-
På hemfärd.
Skiss för Idun af Agathe Lind.
Y
arm och andfådd kom fru Holm i sista stund
springande till ångbåten. Väl ombord, fick
hon dock ej lugn- eller ro, ty då började ett
ifrigt kollationerande med styrmannen, om allt
var med: paket från kryddboden, ölkorgen, såp-
fjärdingen samt alla öfriga paketer och korgar.
När så slutligen allt var tillrättakommet, uppköps-
listan för tredje gången genomsedd och ingen-
ting var glömdt, utom några buntar band, gick
fru Holm upp på öfre däck. Där funnos endast
ett par passagerare förut; fru Holm slog sig ned
ensam på en soffa och svepte sin tjocka ullschal
omkring sig. Det kändes kyligt på sjön.
Ångbåten hade redan hunnit ett godt stycke
ut, längs stränderna lågo villa vid villa. De sågo
alla så inbjudande ut, näpna små dockhus med
vildt vin och stamrosor, solglans och vågskvalp.
En och annan villa stod redan tom, man anade
höst, det var mörka kvällar, — in till staden,
till lifvet, värmen och ljusetI
Fru Holm drog en suck. Hvad det ändå måtte
vara roligt att så där få slå sig ned, hvar man
fann vackrast och bäst, och se’n njuta af som-
mar och frihet hvarenda dag! Hvad gjorde det
där, om det regnade eller var solsken, de hade
ingen säd att så, inga skördar att berga. Den
föreföll henne. så’ oändligt aflägsen den tid, då
hon själf var en sommarfågel, som hvarje vår
flyttade ut på landet med sina föräldrar. Var
Väggohyra, Mal och Bakterier utrotas af Aktiebolaget Desinfection.
i rum, fartyg oeh bostäder, allt på stället — utan borttörande at möbler.
Rikstel. 34. — Kontor: 4 Stallgatan 4. — Allra. Tel. 7494.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
