Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 18 november 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1898
366
mål, skam till sågandes, annars hade jag kan-
ske blifvit »blåstrumpa». Säj mej, hvad menas
egentligen med »beriktigande»? I min okunnig-
het har jag trott, att det betydde, t. ex. i detta
fall, att rätta en faktisk felaktig uppgift i mitt
svar. Men jag har ju aldrig sagt, att »pape-
gojorna i fångenskap få äta kött» etc. Så här
skref jag: »I fångenskapen vänja de sig vid kött
och förtära sådant med begärlighet; de böra ej
få för mycket kött, ty då bruka de ofta rifvaaf
sig fjädrarna». Jag böjer mig för »El Lepaes»
auktoritet V. Wiese, men dristar mig nämna,
att mina uppgifter utom på personlig erfarenhet
från Here af mina vänners papegojor stöda sig
på arbeten af 0. B. Sundström, Sundevall, Brehm
m. fl. för att nu ej tala om Mathilda Langlet (se
»Husmodern» s. 1032). Kära moster! Man bör ej
ha horn i sidan till någon människa, men jag har
särskildt horn i sidan till »El Lepae», därför
att hon inkastat misstrons brand i min själ mot
Math. Langlets uppgifters pålitlighet. Jag, som
i åratal litat på »Husmoderns» förträfflighet!
Skulle jag så grundligt ha misstagit mig? Kän-
ner ni fru Langlet, så trösta henne med, att hon
har en olyckskamrat i Brehm, som äfven påstår
att såväl sallad som kål är »lämplig föda». Mot
»El Lepaes» påstående att det »t. o. m. är be-
visadt, att sallad och kål verka som gift», kan
jag ej bevisa motsatsen, men då måtte det väl
i all världens dar vara ett »långsamt verkande
giftt, som den 85-åriga i hela sitt lif kaffedric-
kande gumman sade om kaffet, ty hos mina vän-
ner finnes i 3:dje led en papegoja, som lefver
och mår bra, fastän den icke allenast fått såväl
sallad som kål, utan t. o. m. kött, dock det se-
nare visst ej i öfverflöd, men inte vill jag där-
för påstå, att alla papegojor tåla vid den dieten.
Ku får jag så ödmjukast be moster om förlåtel-
se för min långrandighet, men än en sak har
jag på hjärtat, innan ni slipper mig. Skulle ni
vilja vara så genomrar och säga »El Lepae», om
ni händelsevis stöta på hvarandra, att jag sagt
mitt sista ord i papegojfrågan. _Som hon säker-
ligen har större erfarenhet än jag vis à vis pa-
pegojorna, afstår jag gärna åt henne att besvara
frågorna på det området. Ej behöfva vi ta’s vi-
dare; nog räcker Iduns frågoafdelning till för
både »El Lepae», mig och många fler. Adjö nu,
kära moster Lisa. Heder och tack!
Stockholm i okt. 1898.
8. B.
P. S. Som vi kvinnor lära ha ett visst pri-
vilegium på att skrifva P. 8., vore jag dum, om
jag inte begagnade mig däraf för att bedja er
hälsa »El Lepae», att jag aldrig sagt att »pota-
tismos och blötta skorpor» äro universalmedel
mot papegojsjukdomar.
D. S.
öfver. Sedan skola pigorna också ut att arbeta
på betfälten, i trädgården, vid hö- och sädes-
skörden, tröskningen, eller vintertiden inomhns
med väfuing o. d. Jag är då ensam att verk-
ställa diskningen efter tio och ibland femton
personer och få middagen färdig till kl. toh.
Ofta får jag därvid ha lillen på armen eller åt-
minstone ha ett vaksamt öga på honom och de
andra två barnen, att de icke anställa någon
skada. Mellan kl. ett och två sofva drängarna
middag, min man läser dagens tidning. Den
ena pigan mjölkar och den andra diskar efter
middagen, medan jag kokar kaffe, som drickes,
innan de åter gå i arbete. Nu har jag kaffe-
kopparna att diska och så laga i ordning en
måltid till kl. fem. Min lilla Ellen kommer
då från skolan och hjälper mig med den disk-
ningen. Är det nu den dagen, vi skola ha stekt
gröt till kvällsmat, vidtager ett stort lugn vid
pass två timmar, och jag går in i stugan och
sätter mig att under sysselsättning med en ofull-
bordad strumpa eller en dylik,som behöfver
lagas, njuta af hvilostunden. Är det däremot
den andra kvällen, får jag sitta i köket och röra
i risgrynsgröten, så att svetten lackar ur pan-
nan på mig. Dessa två timmar ha dock sina
behag, ty jag kan samtidigt läsa dagens tidning
eller någon bok. Det är också den enda stund
på dagen, som gifves att vederkvicka^ anden på.
Vintertiden är det dock ledigare. Då samman-
slås de två sista måltiderna. Pigorna ha då ock-
så oftast tid att diska efter hvarje måltid. —
Half nio är kvällsmaten äten och allt arbete för
dagen undangjordt. Jag skall då afkläda och
söfva barnen. Det är min käraste sysselsättning,
och dessa stunder af oblandad glädje, då våra
små gifva far och mor godnattkyssen och läsa
sin aftonbön, skänka mig vederkvickelse för da-
gens strapatser. Så sitta min Anders och jag
och prata en halftimme, tills sömnen manar oss
i säng att få en välbehöflig hvila.
Där är en arbetsdag, som med få undantag är
lik de öfriga.»
Nan.
fru Emy Samson (allm. telef. 61 97) och fru Laura
Fitinghoff (Österm. 12 55).
Handarbetets vänner hade i måndags och
tisdags sin sedvanliga höstutställning, besökt af
en lika talrik som intresserad publik. Där före-
kommo både enklare, stilfulla arbeten och sann-
skyldiga praktverk i broderier på siden och linne,
i flossa-, gobelin- samt öfriga konstväfnader af
alla slag. Bland de utställda föremålen må sär-
skildt nämnas de under professor Clasons in-
seende för Hallwylska palatset utförda gobelin-
väfnaderna till möbler, dörröfverstycken m. m.,
komponerade af professorskan K. Clason och frö-
ken M. Sjöström, stolsbroderier i renässans af
fröknarna Widebeck och Westberg, en matta i
fiossaväfnad, hållen i modern stil, en väggbonad
i linneapplikation samt en praktfull portière,
komponerad af hr G. Wennerberg.
För första gången funnos äfven utställda väfda
gångmattor i norskt rödlakan samt i finskeväfnad.
Som kronan på verket torde dock få räknas det
för Wexiö kyrka beställda antependiet i purpur-
sammet, guldbroderi och filetguipure samt. ett
enklare dylikt för Arboga kyrka, broderadt i silke
och guld, det förra komponeradt af fröken S.
Gisberg vid Tekniska skolan i Stockholm, det
senare af fröknarna Widebeck och Westberg.
AUS IK
flämdematismor om ”öE/eransträng*
ning”.
I nummer 36 af Idun läses en uppsats om
Öfveransträngning.
Jag befann mig på besök hos nämdemansmor,
när det omnämnda numret af Idun anlände.
»Här är någonting för dig att läsa, kära Anna.»
Nämdemansmor genomläste uppsatsen.
»Hvad tycker du?»
Hon log.
»De fina fruarna borde ut på landet och en
gång få reda på hvad vi bondhustrur ha att ut-
rätta för dagen, så tror jag icke, de beklagade
sig öfver det lif de föra. När man är i arbete
från kl. fem på morgonen till nio om aftonen,
så är där icke tid till att blifva nervös, och ifall
man känner sig uttröttad, inte är det värdt att
tänka komma till en badort för det.»^
»Om vi skulle genom vår Idun låta dem få
en inblick i ditt dagliga lif, så kunna de själfva
anställa jämförelse.»
»Ja, gärna det, om du tycker det är något att
tala om. Tala då om, att jag har två tjäuarin-
nor til! mitt förfogande. Mitt första arbete för
dagen är att kl. fem på morgonen väcka dem.
De skola då till half sju mjölka hvar tio kor.
Till dess skall jag ha kaffe färdigt, som då ser-
veras med smörgås till. Sedan gå min man och.
drängarne (tre stycken) i arbete. Pigorna få i
bästa fall stanna inne till andra måltiden, som
ätes kl. nio. De ställa då i ordning den, bädda
och städa, och jag har att tvätta, kamma och
kläda barnen, ge dem kaffe och laga i ord-
ning matsäck åt de två äldste, som gå i skolan.
Åt min egen frisyr har jag icke tid att anslå
mer än tio minuter. Jag hinner dock godt på
den tiden slätkamma håret och reda ut och ord-
na min långa fläta, som jag är lite smått stolt
UR NOTISBOKEN
Kronprinsessans moder, storhertiginnan af
Baden, fyller den 3 december 60 år. Med an-
ledning däraf yäntas kejsar Wilhelm denna dag
komma att aflägga ett besök vid badensiska hofvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
