Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 18 november 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 367
komma här att gifvas »L’aventurière» af Augier,
»Le maître de forges» af G. Ohnet, »L’étran-
gère», »La dame aux camilias» och »Une visite
de nous» af’Alexandre Dumas fils.
Hr Albert Lindströms orgelkonsert på söndag
afton i Jakobs kyrka hade lockat en mycket tal’
rik publik. Bachs långa preludium och fuga
kom ej fullt till sin rätt, närmast nog som följd
af templets grumliga akustik, men af program-
mets öfiiga nummer anslogo isynnerhetden vackra
elegien, för horn och orgel af den unge begåfvade
komponisten Hugo Älfvén samt fru JEdlings char-
manta utförande af en aria ur Händeis orato-
rium »Messias».
Herr Georg Schnéevoigts konsert å Musikaliska
akademien i tisdags kväll hade förtjänat en full-
taligare publik, men det gemena höstrusket gjorde
nog sitt till att hålla folk hemma. De som in-
funnit sig ångrade emellertid ingalunda sin af-
ton. Hr S. dokumenterade sig som en verklig
mästare på sin violoncell; i de större sakerna,
såsom Jules de Swerts d moll konsert och Bruchs
»Kol Nidrei», ådagalade han en gedigen musika-
lisk uppfattning, medan han i några mindre
bravurstycken, Poppers »Spinnerlied» och »Elfen-
tanz», Moszkowskis »Près du berceau» m. fl., bril-
jerade med en aldrig svikande virtuositet. Bi-
fallet var det allra lifligaste och den sympatiske
unge konstnären belönade det till sist med ett
extranummer. Hr J. Lang utförde synnnerligen
förträffligt pianostämman.
Fröken Karin Webers musiksoaré i tisdags ha-
de endast till hälften fyllt Vetenskapsakademiens
hörsal. Konsertens värdefullaste utbyte var utan
tvifvel hr W. Stenhammars smärre pianonum-
mer och den tillsammans med hr Zetterqvist
utförda Beethovens sonat g-dur för piano och
violin. Soirégifvarinnans arior och visor fram-
fördes med en stor, ej illa skolad mezzosopran,
men lämnade dock åhörarne i det hela oberörda
genom sin brist på känsla och personligt tem-
perament. Bifallet var också ganska matt och
bar snarare prägeln af välvillig uppmuntran än
någon öfvertygad hyllning.
Fru Agate Backer-Gröndahls konsert i går tors-
dag kunna vi först i nästa nummer närmare om-
nämna, då detta presslades redan på onsdagen.
–––- *–––-
Kamraten är den friskaste,
den ungdomligaste, den mest fosterländska af
våra ungdomstidningar. Fråga Eder son eller
dotter, livad de helst önska till julklapp i år,
och de skola svara som med en mun: Kam-
raten för 1899!
––––*––––
”isar* ”
JVhn man .
Skiss för Idun
af Elsa Lindberg.
(Forts, och slut.)
»... Det, som är omöjligt, är omöjligt. . .»
bröt hon tvärt af honom ... »Vi ska inte
tala mer om den saken ... Jag har ju min
man...»
. . . Gif mig en cigarrett! ... Ni lofvade
ju att jag skulle få roligt på er supé . . .
Ni håller just vackert era löften . . . Ni. . .
Inte ett ord säger jag mer. . . förrän ni
tar en annan min på er... »
Hon blåste ut röken rätt i ansiktet på
honom, kastade bort cigarretten, som hon
knappast hunnit tända, och blef så sittande
med utskjutande liten röd körsbärsmun,
smällande med klackarna i marschtakt mot
bordsfoten.
Ett litet fnissande, gäckande skratt bröt
tystnaden.
»Om ni bara visste, hvad ni ser komisk
ut.. . skulle ni inte sitta och hänga huf-
vudet så där .. . gamla karlen .. . Roa mig
. . . roa mig ! Jag har tråkigt... så trå-
kigt ...» Hon sträckte armarna öfver huf-
vudet och låtsades gäspa . . . »Jag går al-
drig mer på supé, när ni bjuder mig . . .»
»Ni kan naturligtvis inte hafva roligt,
när er man inte är med,» sade han och
försökte göra sin röst lugn . . .
»Min man! Han går aldrig på supé . . .»
skrattade m:lle Curra öfvermodigt. »Efter
konserten tycker jag för resten alltid, att
det är skönt att bli af med honom på en
stund. »
»Och han låter er verkligen alltid gå
ensam?»
»Låter mig gå! Min man har ett så stort
förtroende till mig. Jag lägger honom och
täcker väl om honom och så går jag . . .
Voilà tout!»
»Lägger honom?»
»Jaha! Lägger honom i hans lilla låda.»
»Lägger er man i hans låda ... ! Er man?
. . . Det är då ... »
»Min fiol, ja, min Stradivarius!»
»Er fiol! ...»
»Då, Curra! Då är ni ju inte gift. . .
Bara er fiol ...»
»Bara min fiol! Du stora, dumma gosse . . .
Bara min fiol! ... Se inte så där öfver-
lycklig ut, för då blir ni bara ledsen och
tråkig nästa stund igen . . . Min fiol är min
man . . . Och jag förblir honom trogen . . .
trogen . . . Hör ni? . . . En man af kött och
blod skulle jag snart ledsna på . . . det kän-
ner jag på mig . . . och så skulle det vara
slut med den saken. . . Han skulle inte
kunna kufva mig . . . Han skulle skämma
bort mig . . . Och jag skulle pina honom . . .
Men min man, det är något annat det. ..
Han pinar och plågar mig . . . han har mak-
ten öfver mig . . . Och jag är bara ödmjuk
och älskar honom . . .
Var ni glad, att jag inte nu säger —
»ja» — åt er. Det skulle bli er olycka.
Akta er för mig! Vet ni inte att jag är
ett troll?...» Hon böjde sig fram mot
honom, och hennes ögon skimrade gröna
som smaragderna i det lilla guldspännet,
hvilket i form af en orm bet samman tyll-
fichyn, som kantade klädningens fyrkan-
tiga urringning.
»Curra! Curra! Hvarför har du förhäxat
mig?» Han blef sittande med hufvudet
doldt i händerna.
Hon satt stilla och såg på honom en
stund, drog en liten otålig suck och steg
så upp ur soffan. I sin skiftande lösa si-
dendräkt, under hvilken hennes kropp rörde
sig så dockliten och späd, gled hon fram
till honom och lade bägge sina små hän-
der — mjuka och inställsamma som katt-
tassar — på hans nedböjda hufvud. Och
hon talade till honom sakta och mildt, som
till en sjuk.
»... Om han var riktigt snäll och still-
sam skulle han få sitta bredvid henne i
soffan. Ja, han fick behålla hennes ena
hand i sina två stora, om han var riktigt
rädd om den . . .
Inte så hårdt. . . bara smeka den då och
då . . . Det var en stor grace, att han alls
fick hålla i den . . . Han skulle bara inte
se så förtviflad ut. . . Inte skulle han bry
sig om ett troll... ett litet troll. . . han
som var så stor och stark och präktig . . .
Det fanns ju så många stora, snälla, prak-
tiska flickor i världen, sådana där riktigt
genoinhederliga, som bara hade en kärlek
i hela sitt lif . . . Hon själf var en elak*
falsk liten satunge . .. Ja, hon kände hur
han ryckte till för ett sådant fult ord . ..
men henne generade det inte alls att säga
det . . . och att vara det. . . och inte kunde
väl. en sådan passa till fru åt honom . . .
För resten var hon artist, och en artist skulle
aldrig gifta sig . . . Förstod han riktigt hvad
som menades med en artist... Nej, det
gjorde han bestämt inte. . . Han trodde
visst att alla, som utöfvade någon konstart,
voro artister . . . Nej, nej, nej, det var en-
dast ett fåtal af alla dessa, som voro verk-
liga artister. En artist ägde icke så myc-
ket som den allra minsta lilla bit af sig
själf, för att kunna gifva bort den åt den
han eller hon höll kär. En artist — en
verklig artist tillhörde med andra hälften af
sitt jag sin konst —- den bättre hälften,
som är ödmjuk och hängifven, som tål och
lider och offrar allt, — den ena hälften
ägdes af publiken — den andra hälften
-—- den sämre, hvars lif är applåder och
luft är smicker och som ej fördrager nå-
gon jämsides med sig.
Visste han hvad afunden vill säga? . . .
Kunde han förstå, att en näktergal kan
sjuDga sig till döds för att öfverrösta en
annan? . . . Hon kunde förstå det, hon, ty
hon var artist. . .
». . . Nej, om en artist gifte sig, kunde
man lika gärna rycka tungan ur en näkter-
gal . .. Det var det samma som att på en
gång göra slut på alltsamman . . . Hon hade
en gång gjort en konsertturné med en ny-
gift sångerska — en stor präktig männi-
ska, en sådan där monumental skönhet,
som passar att bära upp portalen af ett
palats. Hvad var det man kallade sådana
där skulpterade jättinnor... Ja visst, ja,
karyatid . . . En riktig Valkyriatyp . . . med
en stor, obändig Vagnerröst. . . som bredde
sig ut på djupet, mörk som dödsfloden själf...
Ja, och med allt det där hade människan
gått och gift sig med en fet, snäll liten man,
som inte intresserade sig för något annat
här i världen än majonässås och tryffel och
knappt räckte henne upp till skuldran . . .
Visste han hvad hon gjorde hela dagen? . . .
Skref bref och läste bref och läste bref
och skref bref . . . Och när hon inte skref
bref till honom eller läste bref från honom,
så talade hon om honom. Hon brydde sig
inte alls om sin sång mera .. . sprang bara
midt i ett bref in på konsertestraden, öpp-
nade munnen och lät den där stora, härliga
altstämman kvälla fram bäst den kunde . . .
Utan uppfattning och utan känsla . . . Hon
var icke artist längre .. . Hon var gift.. .
... Af hela den långa konsertturnéen
hade hon ingen annan behållning än dåliga
kritiker och en massa olika virkprof ... ty
hon hade en mani att virka af lakansspet-
sen på hvarje hotell, där de togo in. Hon
skulle lägga sig till med linneskåp. Kun-
de han tänka sig en artist med linneskåp ? . .
Visste han, hvad hon gjorde om ett par år? ...
Hon skilde sig. . . förstås . . . skilde sig från
man och barn och linneskåp och alltihop .. .
Men hon hade förlorat tid och blifvit glömd ...
Och att förlora tid och blifva glömd . . . det
var det värsta för en artist.»
. . . Och den lilla glada m:lle Curra satt
och stirrade framför sig med en gammal
kvinnas världskloka ögon —–––– — —
»... Jaså . . . han trodde att hon ej hade
något hjärta, att hon bara vore ett troll
och icke någon kvinna. . . Trodde han då,
att det alltid kändes så lätt att vara artist. . .
VörffTnlnrrn M o 1 a,,}, utrotas af Aktiebolaget Désinfection
y y y ££ i.TI CXj. Uvll I j /’S jrk [r{ È ILA 1 mm, lartyg och bostader, allt på stället — utan bortförande at möbler,
öö J 5 kf 1 cI. 34. - Fuicr: Ficrldmmtfr 3 B. — Alfir. Tel. 74£4
c3
O
Al
o :c5
-£
o ®
Sm
<3 .
foQ-£
« s
0(3 ^
P
O
{4
P
ID
H
h
m
K
fe
s=* *8
■= q
O *H
ni
cr> 5
B S
y *
- « 5<
< ITS
^ « «
i a
I §
P||
Hsi
i:g
I rQ
. c8
a
09
i £ 3
! 6»
ö a
M 00
... -i
"S2I
^{0 2
?
et “
350
fe
O
•8
II)
H
M
Ü
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
