Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 18 november 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN isys
H
H 88
B s
^ I
P
•ö p*
H S*
P
H
P
d-
Hl Ü
O: *8
H
d-0
s: ®
p ö
p*
O
n
B
p
B3
O
►s
H 8
p* 8
" §
05
crK
gDo
QO
368
helt och hållet artist.... Trodde han inte,
att hon också ibland kunde längta efter en
annans kärlek... en enda, som var stor
och stark och lyfte henne så liten och lätt in
i sin varma famn och bonade om henne; så
att hon bara fick krypa in och ha det lugnt
och godt och stilla. . . Visste han inte, att
hon ibland kunde knipa sig själf i bara ar-
men med naglarna, därför att hon icke
kunde låta bli att gråta för sig själf i tyst-
het, när hon. såg ett knubbigt, litet barn
på sin moders arm . . \ Kunde han tro, att
hon ibland kände sig så obeskrifligt ensam,
att hon skulle kunna skrika högt af smärta,
och att: det fanns stunder, då hon ibland
alla sina diamanter, ’ alla sina lagerkransar
bara önskade att hon vore ett sådant där
vanligt litet fruntimmer, som ingenting kun-
de i världen annat än älska och älskas?
Kunde han tro, att hon ibland kunde sitta
och längta som en galning efter att någon
skulle komma och svepa’, en mjuk, varm
•sjal omkring henne, stoppa riktigt väl in
henne, kalla henne för sin Curra, sitt lilla,
hjälplösa lam och hviska så mildt och godt:
»Du behöfver inte alls tänka på någonting . . .
om det skall blifva fullt hus på konserten . ..
om du skall få applåder ... om du skall få
goda recensioner ... du behöfver inte alls
tänka på någonting . . . Luta dig intill mig,
jag skall vaka öfver dig . . . och taga hand
om dig.» — — — •— — —––––––––-
Nej . . . nej . . . nej . . . Han skulle genast
släppa henne ! Hur vågade han ?... vå-
gade? . . . Det var ju bara en stämning,
och stämningar hade hon hundra olika om
dagen .. . Trodde han, att hon skulle sitta
länge med själen svept omkring sig? . . .
Åh, det skulle bli alldeles för enformigt i
längden ... Det skulle minsann inte dröja,
förrän hon kastade den af sig . ..
. . . Och ändå . . . det var så obeskrifligt
sorgligt, att se honom så där förtviflad ...»
Det fanns ingen annan än nulle Curra,
som kunde få ett sådant skiftande uttryck
i sin .röst och i sitt lilla, oregelbundna an-
sikte.
»... Hon höll verkligen af honom. — Det
måste väl ändå fram en gång och därför
sade hon det nu. . . Icke brydde hon sig
om honom liksom de andra, därför att de
bjödo på magnifika supéer och höljde hen-
ne med blommor och diamanter . . . utan
därför att han var så stor och stark och
ändå så ödmjuk och lydig. . . och hade
sådana innerligt goda, trogna ögon. Alla
de andra, de tyckte om henne för sin egen
skull. . . det visste hon nog . . . Men han,
han höll af henne på sitt sunda, stadiga
vis bara för hennes skull . . . Åh, det kände
hon . . . Därför hade hon också talat till
honom, så som hon aldrig talat till någon
och hon ville så gärna att han skulle för-
stå henne ...
... Hon ville berätta honom något. . .
och han skulle lofva, att höra snällt på . . .
. . . När hon var en liten flicka . .. rik-
tigt ful. . . jo . . . jo . . . ful och outveck-
lad . . . alltid knuffad och misskänd . . . och
gick i skolan ... då lärde hon sig förstås
ingenting ... ty då liksom nu brydde hon
sig icke om något annat än sin fiol.
Men en gång fingo de läsa grekisk my-
tologi och man berättade dem om vesta-
lerna, som alltid måste förblifva jungfrur.
. . . Det hade gjort ett underbart intryck
på henne . . . Han skulle kanhända bara
skratta, han. Men hon trodde på det lika
fullt och orubbligt fast nu som då, när
hon var en liten flicka. — Konsten var den
heliga elden och den, som fått den minsta
lilla gnista däraf att vårda, måste förblifva
Förstod han henne nu?
Hon drog varsamt sin lilla hand ur hans.
Han skulle nog lära sig att öfvervinna
det. . . Lifvet lär en så mycket . . . Lifvet
är ofta så sorgligt . . .
. . . Hon skrattade så ofta, hon, bara för
att inbilla sig och andra att det var idel
lustighet. . . idel lustighet. . . Han skulle
också skratta . . .
Och hon fyllde hans glas och sitt — häf-
tigt, så att champagnen steg öfver bräd-
darne, skummade och yrde, liksom därinne
funnes tusende, små onda andar, som
ville ut.
Hon höjde det våta glaset högt öfver sitt
hufvud.
»Jag dricker min mans skål! Hans skål!»
Med tillbakaböjdt hufvud och spända
halsmuskler tömde hon glaset till botten.
–––– *––––
Innehållsförteekning:
Prinsessan Thyra ai Danmark; af Adelaide Nauckhoff.
(Med porträtt.) — Borgfröken; poem af Anna Knutsson.
— Förtroligbet mellan barn och föräldrar; af Tora. —
Ea middag; en lifsbild för Idnn af Hälla. — Vår prista-
garinna. — Med gamla tiders toner... af J. N—g. — Hus-
lig ekonomi; efter d:r A. Cleves föreläsningar. V. —Frän
Iduns läsekrets; En papegojfråga; ett svaromål af S. B.
— Nämndemansmor om »ötveransirängning*. — Ur notis-
boken — Tealer och musik. — »Min man»; skiss för Idun
af Elsa Lindberg. (Forts. o. slut.) — Tidstördrif.
o\
oq B
® gj
B}
p:
(5 a
R F
ef
’s %
te
TIDSFÖRDRIV
££3zag>esa3i3S?
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Hur allting dock växlar i världen.
Hur mycket som ändrar gestalt.
I dag hvilar lugn öfver fjärden,
I morgon i uppror är allt.
Se solen, hur vänligt den lyser,
Sä brännande het är dess glöd,
Dock — snart den sig gömmer, man
fryser,
Naturen nyss liffull — är död.
Se där tvä uppriktiga vänner,
Som alltid i sällskap man fann,
Nu knappast hv&ranara man känner
Och helst de undvika hvaTann.
,Så strålande ljus är ju dagen,
Man tror knappt förändring kan ske,
Men mörker på ljus är ju lagen
Det växlar i väl och i ve.
I dag åt en kvickhet du skrattar,
I morgon du finner den fadd,
Och bäst som man lycklig sig skattar,
Kanhända i nöd man är stadd.
Se här några prof på mitt hela,
De tala nog själfva sitt språk.
Hvad roll jag däri nu kan spela
Det finner du snart utan bråk.
Ja, bokstäfver tretton är klafven,
Se så, nu jag hjälpt dig på trafven.
Hvad finnes på kappa och rock?
Hvad stundom är lika med »pock».
Hvad säkert i spisen du finner.
Hvad blir den, om däri det brinner?
En flod uti Ryssland vi ha’.
Tre räkneord sedan vi ta’.
Ett verktyg i läkarens händer.
I-Ivad ett blott man tager i sänder.
KMifr, Kap, Bi
Geografisk kedjegåta.
Siffrorna i hvarje kors utbytas mot bokstäfver, som bilda fem geo-
grafiska namn med början från midtrutorna. Namnen äro; 1) trakt i
Italien, 2) stat i N. Amerika, 3) dito dito, 4) stad i Skottland, 5) berg i
hög-Asien. Äro de fem orden rätt funna, bilda bokstäfyerna i de sex
midtrutorna namnet på en stor engelsk koloni i N. Amerika.
F. M. C.
Hvad frasar så präktigt ibland?
Hvad hänges att torka på strand?
Den äldste af gudar i norden.
En man som drar nytta af jorden.
Hvad stundom i skogen man ser.
Hvad plär man gå upp på och ner?
Hvad oftast på bössan ju sitter.
Och hvarifrån ofta hörs kvitter.
På hvad man ett arbet’ kan få.
Och se’n hvarpå smeden plär slå.
Ett djur bland de nyttiga, ringa.
Ett annat som skyggt brakar springa.
Ett ljud som du ofta nog hört.
Hvad säkert till hemmet dig fört.
Två husdjur. En del af det hela.
Hvad aldrig i flaskan får fela.
Familjemedlem. Så en fisk.
Hvad mången till själen gör frisk.
Försvarsmedel brukadt af många,
I hvad plär man björnen ju fånga?
En del af ett kreatur se’n.
En buske hvad kallar du den?
I torka hvad blifver då fatet?
Hvad önskar du nu uppå pratet?
Moster Lisa.
Bortplockningsgåta.
Från det gifna hufvudordet bort-
tages en bokstaf i sänder, så vald
att man med de återstående bok-
stäfverna alltid kan bilda ett nytt
ord, eller en annan form af det
förutvarande.
Hufvudordet :
Det återfinnes öfverallt,
I hem, i kyrkor, på muséer,
Kan verka rikt, kan verka kallt,
Allt efter mästarens idéer.
Groteskt ibland — ibland så fint,!
Att blicken tjusad därvid dröjer.
Det oftast är en kvinnlig hand
Hvars konstnärsgrepp däri sig röjer.
Andra ordet:
Om vi en bokstaf låta gå,
Vi få en maskulin benämning,
Och mannen vi därmed förstå
Bör icke vara oss en främling.
Tredje ordet;
På scenen kunna vi det se
Samt på en hofbal likaledes,
Men äfven i den »atelier»,
Som af »la haute volée» tillbedes.
Fjärde ordet:
På vatten bjuda jag nu vill
För den som kan till södern fara,
Uch önskar någon saft därtill,
Finns där citroner — plocka bara!
Femte ordet:
Med typer tre vi än ha kvar
Skall nu ett präktigt storverk göras,
Och om vi endast bygga bra,
Kan en armé däröfver föras.
Sjätte ordet:
Med återstoden än en flod,
Man dock citroner där ej plockar.
Nu tack för sammanvaron god!
1 största ödmjukhet jag bockar.
Fix.
Ordgåta.
Tag 6 ord, hvilkas begynnelse-
och slutbokstäfver bilda namn på 2
slags sötsaker. Orden äro : 1) en
härskare, 2) något obehagligt, 3)
frakt, 4) ett läte, 5) växt, 6) sädes-
slag. Reseda.
Lösningar.
Logogryfen: Knappnål: lapp, kåpa, låna,
plank, kål, napp, ån, knapp, Pål, påk,
pank.
Charadvisan : Haf-rem-jöl.
Skärningsgåtan : Svsnte, Alarik, Vera,
»anka», stil.
Aritmoremet: Portnyckel: ty, ny, Jo, not,
Per, nyck.
Konsonantförändringsgåtan: Mandel, man-
gel, mantel.
Apokopen: Linda, lind, lin.
kemiskt tvättas och färgas, ntan att söndßvspvättas»
Billiga priser. Välgjordt arbete.
HILDIB AJTBEKSSOirS Ullspinneri- & Sfcrädderiafetiebolag.
Oxtorgsgatan 16. Filial: Hornsgatan I. — Allm. Tel. 30 435. Rlkatel. 163. Allm. Tol. 7653»
Gods afhämtas tacksamt afgfiftsfritt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
