Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 2 december 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 ÏDUN 1898
nummer — men man får väl vara nöjd!
Det är vackert så att en pariserstjärna, ännu
i sitt strålande zenith, länkar sin bana
öfver vår vintriga himmel, och vi vänta i
alla händelser af dessa förestående Jane Ha-
ding-kvällar en angenäm och lyftande om-
växling i vårt något jämngråa teaterlif.
–––- *–––-
P
et drager en svärm af tankar
i svanehamn öfver våg.
Min tanke den flyger ensam
och ej i de andras tåg.
Mot skimrande underländer
de färdas på luftig stig,
men hän öfver hafvets spegel
min tanke flyger till dig.
Där färdas med krönta hufvud
de andra tankarna fram,
med fjädrar, som aldrig fläckats
af jordiskt stoft eller damm.
De skåda med stolta blickar
kamrat, som flyger allen,
som vore han ej dem likställd,
så vacker, så djärf och ren.
Min svan han flyger som förut
med mäktiga vingeslag;
den hamn han känner se’n gammalt,
den hinner han nästa dag.
Han hvilar där sina vingar,
som tröttats af färden dit;
hans hufvud också får krona,
hans skrud blir bländande hvit — —.
Men ute på hafvet flyga
de andra svanarna än;
de nå ej det fjärran målet,
de hitta ej hem igen.
De plundras på hvita fjädrar
och blickarna mista glans;
till sist i djupet de glömma
det drömland, som aldrig hanns.
Emil Linders.
–––- ––––-
Familjeband och
iamiljeplikter.
forna tider häfdades familjens rätt allt-
r för strängt på personlighetens bekostnad ;
men i våra dagar har ett omslag ägt rum.
£tt omslag, hvilket man dock må hoppas
icke varit så nndergräfvande för familje-
lifvet, som det nu kan förefalla. Det lig-
ger nämligen i vår tids ringaktning för fa-
miljeband, dess brist på familjekänsla och
Ena vågen säger till den andra :
Ack, så hastigt vi få vandra!
Andra vågen till den tredje säger:
Kort lif liten smärta äger !
K. B. Tanner.
dess afvoghet mot traditionen något visst
skrytsamt och demonstrativt, hvilket möj-
ligen torde vara mera lofvande för ett nytt
och bättre sakernas tillstånd, än hvad en
fullständig indifferentism skulle vara.
Familjelifvet och familjesolidariteten äro
ej längre på modet, man ser i dem mot-
ståndare till personlighetsprincipen, och tids-
andan är alltför benägen att tillgodose in-
dividen på bekostnad af familjen. Men
härmed har man angripit själfva kärnan i
folkens samhälleliga lif, ty bringas familjen
i upplösning, så skadas i och med detsam-
ma hela samfundsorganismen. Lika väl
som ett samhälle har rätt att af individen
kräfva aktning och hänsyn för det allmän-
na bästa, lika väl bör familjen äga rätt att
af individen kräfva hänsyn och solidaritets-
känsla. Att vara solidarisk med någon in-
nefattar ingalunda, att man måste uppgifva
den individuella åsikten och rätten; det
innefattar blott, att man vet att respektera
andras åsikter och rätt. Det är endast en
sjukligt öfverretad individualitet, som i
hvarje eftergift för allmänt väl och allmän
trefnad ser ett band på den fria individua-
liteten och en fara för själfständigheten.
Familjen är en stor och helig inrättning,
som bör stå öfver den enskilde. Och fa-
miljelifvet är icke till men för individuali-
teten; den sanna personligheten hvarken
hämmas eller förminskas genom den dag-
liga beröringen med olika karaktärer, mot-
satta lynnen och skilda åsikter, tvärtom
det härdar, stålsätter och utvecklar. Det
finnes ett oafbrutet sammanhang mellan
vårt lif och andras; därför måste vi lära
oss att lefva för andra. Och ingenstädes
lär man sig bättre än inom familjen att
finna den jämvikt mellan plikterna mot
sig själf och plikterna mot andra, hvarför-
utan ingen verklig utveckling är möjlig.
Ömhet och solidaritetskänsla utgöra fa-
miljens säkraste grundvalar; svika dessa,
då är det ett nedgåendets tecken för fa-
miljen likaväl som det är det för ett sam-
hälle, när fosterlandskärlek och samhörig-
hetskänsla där försvunnit.
Hos verkligt sunda och harmoniska na-
turer gör sig alltid blodets röst starkt gäl-
lande. Historien lär oss, att hos nästan
alla mänsklighetens store — dess sanna-
vänner — var familjekänslan starkt utpräg-
lad. Man må genom öfverensstämmelse i
tycken, åsikter och lynnen känna sig lifli-
gare dragen till oskylda än till blodsför-
vanter, men att nedtysta blodets röst för
en öfverspänd och förvrängd tidsriktning,
att vilja betrakta en allmän människokär-
lek och de förhållanden, som äro byggda
på »själisk grund» såsom stående äfver fa-
miljebandens »tillfällighet», det är att för-
blanda tomma dåraktiga floskler och ett
osundt tidsmod med naturens egen röst och
dess egna lagar.
En kommande tid, hvilken det skall åligga
att sofra våra dagars utveckling, skall bland
de stora framsteg den utan tvifvel på många
banor kommer att konstatera, sannolikt
kunna uppleta mycket få framsteg på mo-
ralens och sedernas område. Och denna
kommande tid skulle troligen lära sig att
inse, hvad de flesta tider uppfattat, men
våra dagar så ofta tillslutit ögonen för,
nämligen att familjelifvet är den mänskliga
sammanlefnadens blomma, och att det är
familjen som har att värna om dygd och
sed. Denna tid skall inse, att om man
lyckas höja andan inom familjen, så höjes
i och med detsamma äfven andan i . sam-
hället. Ny lifskraft skall då spira fram ur
en slocknande familjekänsla, de slappade
familjebanden skola ånyo blifva fasta och
starka, orons och splittringens ande skall
vika, och våra hem skola åter blifva, hvad
de en gång varit. Ömhet och solidaritet
skola utgöra de flesta banden mellan gamla
och unga, kvinnor och män, trots skiljak-
tiga åsikter och tycken, ty alla skola vara
genomträngda af känslan att utgöra en
familj. Och i detta att utgöra ben af sam-
ma ben, blod af samma blod skola de se
mera än en fysisk »tillfällighet», de skola
nämligen därmed anse sig hafva mottagit
ett gemensamt andligt arf att förvalta.
De skola inbördes känna sig skyldiga att
bära ansvaret för det namns heder och an-
seende de gemensamt bära. Och därmed
skall den gamla vackra åsikten, att nam-
nets ära bör för familjen vara detsamma
som fanans ära för soldaten, åter komma
till heders. Plikten, detta till hälften glömda,
nära nog missaktade begrepp, skall återupp-
vakna, Man skall börja att vårda minnena
och hafva aktning för traditionen, icke blott
för den glans och det anseende de möjli-
gen kunna skänka, utan därför att dessa
minnen, dessa traditioner och denna anda
åstadkomma liksom en själarnes kontinuitet
genom släktleden, en kontinuitet som lik-
som lyfter individen öfver sig själf. Och
detta att tillägna sig och söka bevara det
bästa af deras själ, som lefvat före oss,
inbegriper ingen fara vare sig för den in-
dividuella utvecklingen eller för framåtskri-
dandet. Tvärtom, det blir blott såsom en
hjärtats milda barlast, som hindrar vår lef-
nads farkost att som ett blindstyre drifva
med strömmen utför de olika tidsriktningar-
nas hvirflande flod.
Den splittringens anda och den sedernas
förslappning, som i våra dagar hotar fa-
miljen, kan för visso blott af familjen själf
förbättras. Och det är framför allt på kvin-
nan, som denna ansvarsfulla samhällsupp-
gift hvilar. Måhända bär ock kvinnan
största ansvaret för den upplösning, hvar-
uti familjelifvet råkat. Det är nu en gång
så, att de milda, samhällsbevarande insti-
tutionerna städse i kvinnan funnit sitt säk-
raste ankarfäste. Och först med kvinnans
pockande på friheten att vara sig själf och
att lefva ut sitt eget jag, såsom den mo-
dernaste — lätt missuppfattade och icke
vackra — parollen lyder, har det kunnat
blifva tal om en för familjelifvet verkligt
ödeläggande individualism. De individuella
rättigheter, som icke få uppoffras, behöfva
för det närvarande knappast häfdas. Frå-
gan bör snarare gälla att komma till rätta
med plikterna, ty fordringarna hafva fått
taga ett betydligt försprång framför- dem.
^Men vi må icke glömma att många i sig
I själf] goda och välsignelsebringande omda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
