Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 9 december 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 IDUN 1898
Typisk svensk sängkammare.
Kliff
hr, h
ÉSil&ê,
fyti %:
a
LJr’ i
ÎMsS!:
’•/*’*>*.’J;
®SS* BM&m λ5S§<;#
3é3|?
<©*i«8îîfe
»K. F. U. K.» vill doek icke på något sätt
locka eller draga de nnga från hemmet, och
skulle t. ex. hemmadottern icAe få vara med
på arbetsmöten och samkväm, kan hon dock
såsom medlem af K. F. U. K:s »Blomster-
mission» sprida mycken glädje och väl-
signelse genom att besöka och med en liten
blomma, ett vänligt och uppmuntrande ord
hugna de å lasarett och sjukhus liggande
sjuka och elända.
I samma nummer af Idun, där »Hemma-
dottern» skildras, gifves genom den lilla
uppsatsen »Nyttiga julbref» ännu ett upp-
slag till människovänlig och nyttig verksam-
het, nämligen genom att vara med om och
sprida litet julglädje och julstämning i de
dystra fångcellerna och möjligen därigenom
blifva ett medel till något hårdt och för-
härdadt hjärtas uppmjukande.
Ja, såväl för »hemmadottern» som för
hvarje kvinna, för så vidt hon blott är va-
ken däröfver, finns det fullt upp af arbete,
och alltid finnes det någon stackars broder
eller syster »att taga vara på».
–––– ❖––––
För Idun af E. Q. Polcker.
VI.
Solrummet.
J
den enklare våning vi nu tagit i betrak-
tande återstår endast det eller de rum,
som äro ägnade åt hvilan. Då här icke är
meningen att studera den hygieniska sidan
af bostadsfrågan, hvilken då det gäller sof-
rummet är den viktigaste, utan den esteti-
ska, så kommer nog sängkammaren att er-
bjuda åtskilliga vanskligheter.
Sängkammaren plägar af alla hemmets
rum vara det i prydlighet mest vanlottade.
Hit bannlysas gärna alla de s. k. »pryd-
nadsföremål», hvilkas skönhet är mer eller
mindre tvifvelaktig, de handarbeten som,
utförda af mera flitiga än konsterfarna hän-
der, under årens lopp kommit som gåfvor
till hemmet, de tafior, gravyrer eller foto-
grafier, som icke mera vilja passa i sal eller
»salong», alla de udda och omaka småsa-
ker, som man icke vill visa för folk, men
ändå ej vill »ställa undan» eller göra sig
af med. Jag har hört mer än ett nygift
par yttra om en mindre kärkommen »lys-
ningspresent» : »den få vi sätta in i säng-
kammaren. »
På detta sätt förvandlar man till ett slags
»chamber of horrors» det rum, där man dock
tillbringar en så stor del af sitt lif, och
som väl mer än något annat, invigdt åt
lugnet och hvilan som det är, borde varit
fritt från »horrors» af något slag.
Det första villkoret för att ett sofrum
skall vara tillfredsställande är rymlighet,
och härvidlag är det sanitära mera än este-
tiska skäl som stifta lag.
Men i detta fall hafva de moderna stads-
husens våningar ett af de allra största felen
på sitt syndaregister. Sängkammaren är
här i de flesta fall mindre än något af de
andra rummen — med undantag naturligt-
vis af »herrns rum»
— och pläga jämt
och knappt lämna
en smal passage om-
kring de väldiga »en-
gelska järnsängar»,
som äro oeftergifliga
i ett nutida sofrum.
Visserligen borde
egentligen detta rum
endast och allenast
användas för nat-
tens hvila — och
häri gifva oss de
praktiska engelsmän-
nen ett exempel att
följa — men om äf-
ven så kunde ske,
är ett alltför in-
skränkt utrymme re-
dan af bekvämlig-
hetsskäl otillfreds-
ställande, för att ej
tala om huru ohälso-
samt ett sådant rum
måste vara.
En annan sak,
som på sitt sätt ock-
så är af sanitär be-
tydelse, är tapeterna.
Och jag menar här-
med ej deras »gift-
frihet», hvilken i vår
tid faller af sig själf
eller åtminstone bor-
de göra så, utan de-
ras färgstämning och
mönster.
Huru viktigt det kapitlet är känner hvar
och en, som fjättrad vid sjukbädden har
räknat och räknat tapetmönstrets figurer eller
pinats af dess råa eller skrikande färger.
Är det af vikt för trefnaden att de andra
rummens tapeter äro vackra, så är detta så
mycket mera fallet med sofrummets, och
det som här är vackert är det som är lugnast.
En enfärgad tapet i en lugn ton är all-
tid vacker och passar i sofrummet synner-
ligen väl, en tapet med upprepningsmönster
bör hafva dess figurer så litet som möjligt
framträdande. Ljusa färger äro här ännu
mer än i de andra rummen att föredraga;
icke bjärta väl till förståendes, utan neutrala
nyanser af grönt t. ex. eller lugna blå toner.
Hvad taket beträffar bör det vara ett
önskemål att hafva det enfärgadt hvitt eller
hvitgult utan alla ornament vare sig i gips
eller målning. Våra tapeter kunna vi ju
nu för tiden få vackra nog och i vår egen
smak, men takens dekorering är ännu allt-
jämt öfverlämnad åt mer eller mindre obil-
dade yrkesmålares godtycke.
Till prydande af sängkammarens väggar
använder man gärna, som sagdt, föremål,
hvilkas affektionsvärde är större än deras
konstvärde, ja, som totalt sakna allt sådant.
Men det finns särkildt ett slag af dekora-
tion som är sängkammarens väggar förbe-
hållen och det är fotografiporträtten af »de
närmaste». Dessa hafva ju dock icke något
som helst anspråk på konstnärlighet -— de
hänga där endast och allenast såsom före-
mål för vår ömhet och kärlek och hafva
därför ett »raison d’etre», alldeles för sig.
På samma väggar plägar man också ofta
nog finna en eller annan religiös bild äfven
i hem af ganska »världslig» art, dessa bilder
äro också visserligen bäst på sin plats här-
inne i det rum, som mer än de andra är
invigdt åt lugnets och eftertankens stunder.
Då vi gå till hvila, vilja vi ju gärna fri-
göra oss från tankarna på dagens veder-
mödor och bestyr, från verklighetens stun-
dom hårda erfarenheter för att bereda oss
för sömnens ro och vederkvickelse.
En egendomlig och intressant illustration
till det jag nu sagt finna vi i den beskrif-
ning Edmond de Goncourt ger oss på sin
egen sängkammare: »Ett helt, som då jag
om morgonen öppnar mina ögon, ger mig
det intrycket, att jag uppvaknar icke i min
egen tid, som jag ej älskar, utan i den tid,
som varit föremål för all min kärlek och
mina studier.» Det är rococotiden han me-
nar, och hans sofrum var också anordnadt
till illusorisk likhet med ett sådant från
Ludvig XV:s dagar.
Det är icke allom gifvet att så arrangera
sitt sofrum efter sin egen smak, men det
är lyckligtvis ej heller allom gifvet att ha,
en så estetiskt sybaritisk smak; exemplet
är emellertid en till det yttersta drifven
konsekvens af hvad vi nog alla ville an-
ordna våra sofrum till : själens och tankens
hvila likaväl som kroppens.
Att man alltid »hvilar bäst i sin egen
säng», veta vi alla, och det skulle därför
tyckas som om sängen, dess beskaffenhet
och desS anordning skulle vara föremål för
hvars och ens egna personliga studier och
omtanke. Att så icke, är veta vi ju emeller-
tid alla, utan att det härvidlag är vanans
makt som är den enda bestämmande. Och
vanans makt är här som i så mycket ofta
nog beroende af en ännu högre makt: mo-
dets. Vi trifvas på den moderna järnsän-
gens spänstiga resårmadrass lika väl som
våra fäder i dunbolstrens mjuka famn.
Placeringen och anordningen af en säng
har också växlat på mångfaldiga sätt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
