Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 50. 16 december 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 IDUN 1898
n
v E:
-
v
*
<D
P
»rf
P
H
P
& PL
Hi E!
O:
lo
s: ®
t* 0
pi y
kom från Berling,» upplyste han sin mamma.
»Mamma vill väl ha litet kaffe?» frågade Signe.
»Nej, jag tackar så mycket!» sade modern efter-
tryckligt.
»Jag sätter i alla fall på till en liten ters,»
sade Signe och tände åter spritköket. »För när
det kommer till stycket, så kan mamma i alla
fall inte motstå kaffetåren.»
»Jag hade nästan tänkt att absentera mig, se-
dan jag druckit ur den här sumpen; men då
väntar jag. Och nu ha vi ju ’förkläde’, så nu
finns det då inte det minsta att anmärka däre-
mot,» sade Ville och nickade skälmaktigt åt sin
mamma.
Och så gick han bort och satte sig hos Gerda
samt beundrade hennes bård och fingrade hennes
garner. Gerda var litet afvisande och kort för
hufvudet, men Ville var inte den, som lät sig
afspisas så lätt. Slutligen lyckades han också
att narra Gerda att skratta, och därmed var isen
bruten, och inom kort var hon midt uppe i ett
af sina ordkrig med Ville, till större fromma för
honom än för hennes dörrdraperi.
Signe hade hämtat flere kaffekoppar. Olga för-
kunnade därpå med lifligare åtbörder, än som
var fullt lämpligt för hennes filtkostym, att det
var serveradt.
»Nå, flickor,» sade fru Hallberg, sedan en god
stund fått förflyta, efter det kaffet afdruckits.
»Hinna ni med mycket?»
Flickornas nålar, som långa stunderna fått
hvila, kommo plötsligt i fart.
»Jaa då,» Sade Ebba, hvars flit varit jämförel-
sevis oberörd af de opåräknade visiterna.
»Ja, vet tant, det gör vi visst, fast vi hade ju
inte beräknat detta sällskapslif,» instämde Gerda.
»Men det hjälps med att vi sitta uppe så myc-
ket längre,» fortsatte hon med en skälmsk blick
på fru Hallberg.
»Inte längre än till tre,» sade fru Hallberg,
med en bestämdhet, som om hon toge för af-
gjordt, att hennes förhållningsorder inte skulle
kunna öfverträdas. »Ja, det var rätt Olga, gå nu!»
»Ja se, klimatet lämpar sig icke riktigt för min
toalett — i längden,» sade Olga och stack fram
sin blott i toffeln instuckna bara fot. Men när
mamma nu började förfasa sig öfver detta oför-
stånd samt förmana, gjorde Olga en hastig reve-
rens för sällskapet, tog ett ljus och sprang till
sitt eget, på andra sidan vinden belägna rum.
»Nå, hvad säger du, Ville? Kanske det vore
tid på, att äfven vi droge oss tillbaka?» undrade
fru Hallberg.
»För min del, är jag alls inte sömnig,» för-
klarade Ville, men reste sig likväl för att aflägs-
na sig på samma gång som modern. »Men det
var fasligt, så du plitar på denna kudde, Ebba.
Det skulle göra mig riktigt ondt, om du öfver-
anstränger dig för min skull.»
»Var du lugn!» sade Ebba högdraget. — »Den
otäckingen har ändå snusat upp, att jag ämnar
ge honom en kudde i julklapp. Men den skall
minsann bli af en annan kaliber,» hviskade hon
till Gerda och sydde vidare på sin kudde, hvars
ljusa elegans onekligen motsade hvarje förmodan
om att vara afsedd för herr- eller rökrum.
Mamma nickade till flickorna och ämnade nu
draga sig tillbaka, men Ville gick omkring och
tog i hand. Så tog mamma sonen underarmen
och begaf sig, nöjd och lätt om hjärtat, ut ur
flickornas rum. Hela hennes besök hade endast
varit en förevändning för att få höra, om Ville
var hemkommen, orolig som hon alltid kände
sig, då hennes gosse var ute och roade sig till-
sammans med löjtnant Berling.
Men flickornas arbetsflit ville icke komma i
samma goda fart som under början af natten.
Man sydde galet, sprättade upp och blef läns på
silke och garner. Geh det rådde en ifrig, febril
stämning, som tog sig uttryck i en forcerad mun-
terhet och mer eller mindre motiverade, nervösa
skratt. Den bleksiktiga Mimmi Malm orkade
knappast längre sitta kvar på stolen. Men huru
litet det än gick framåt med hennes arbete,
hängde det henne dock troget i händerna, ty hon
var visst icke den, som ville svika fanan.
Vid fyratiden vek Signe med ett belåtet: »Fär-
dig!» ihop sin buffetduk. Hon skulle emellertid
varit villig att gripa till med ett nytt arbete, om
icke oljan i den stora lampan — till fromma för
de unga damernas nerver och bleksot samt den
kommande dagens id — i detsamma sagt: »Topp
och slut!»
–––- *.–––-
När blir det frid ? — Än hör jag lifvet sjuda
Vredt som en bränning utanför min dörr.
Alltjämt det samma! — Nu, som alltid förr!
Från fjerran hör jag dofva stämmor ljuda
I glädje och i klagan, skratt och gråt,
Och täta skaror följas ilsamt åt
Mot ett förborgadt mål! — Ilvart leder färden?
Jag ser det icke! Mörk och stor är världen,
Och lifvets lösen är ett blindt: »framåt» !
Ellen Lundberg.
–––- *–––-
Innehållsförteckning:
Ellen Anckarsvärd ; af Ellen Key. (Med porträtt.) —
Adventstankar ; af E. — Den 20 december; af A. B. -
Ett konstnär,-jubileum ; af Magnus Josephson. (Med 3 por-
trätt.) — Iduns julnummer. — Jul och ungdomsglädje.
Ur notisboken. — Litteratur. — Teater och musik. —
När julen står iör dörren; en fliekrumsinteriör iör Idun
at Göril. — Tidsfördrif.
.. ––––-*––––
TlDSFDKDRIIT
ge
CPQ
to
&>
m
SD
»
E3
pr
Bidrag mottagas med tacksamhet
rjUB
X
?§•
ö» gg
CD 2 S
£
O m g
= £i
^ B M-
0*5
« S3
k
hi .C’!“
£.3g
®
8 g
(q cr
«2.
B
Jui-logogryf.
Hvad står på? Hvilket stim!
Hör af bjällror hvad klang,
Som förtonar i stjärnklara kvällen.
Efter vägen ett tåg
Ütaf slädar dras fram,
Med båd’ gammal och ung under
fällen.
Än af röster ett sorl,
An ett klingande skratt,
Än en manande smackning åthästen,
Ty fast färden är skön,
Längta alla ändå
Att snart göra sitt intåg på fästen.
Först på afstånd man ser,
Hur det lyser på snön
Ur en rad" utaf upplysta fönster.
Se’n välkomnad man blir
Med båd’ miner och ord
Af prostinnan, bland fruar ett mön-
ster.
Själfva prostfar, så blid,
Tar sin pipa ur mun
Och ber herrskapet vara välkomna.
Utur sina fodral
Krypa alla i hast,
Sträcka lemmar, som hunnit att
domna.
Vi som ej höra hit —
Äro »utsocknes» barn —
Vi få stanna i förstu’n, måhända.
Lika roligt för det;
Vi försöka ändå
Att bli kvar, till dess fästen tar ända.
Se, af fruar en rad.
Uti gammaldags ståt;
Huru många? Och främstbaronessan.
I hvad förde hon hit
»Negligén», som hon bär,
Med en vaggande plym öfverhjässan?
Därinunder — men tyst,
Ack, för ingen det säg —
Hon ju är — ja, nu få ni det gissa.
Invid fönstret en grupp___________
Utaf flickor och barn
Höras pladdra och skratta och
»fnissa».
Huru äro de band
Och de böljande veck,
Som ses pryda de unga? Hur heta
Dessa systrarna två,
Hvilka uti en vrå
Med sin danslust och skrattlust ses
streta?
Se en fin kavaljer
Gör just nu sin entré;
Säg hans namn. Och hvad heter
notarien?
Med ett hår såsom —?
Och hans hrända mustasch
Är af kvällsluften — hvad? Kom-
missarien
Ju har blifvit —? Fatalt!
Han, som dansar så väl!
Men där kommer nu — hvem?
Prestgårdsjungfrun, så nätt,
Med båd’ kaffe och te uppå brickan.
Hon är fin, må ni tro,
Bär i håret en nål
Med en — hvad? — utaf silfver.
Den flickan!
Nu förser sig en hvar,
Och när druckit man har,
Från klaveret en — hvad? — höres
trilla,
Som preludium blott.
Man drar handskarna på,
Unga ben kunna ej hållas stilla.
Så en vals. »Får jag lof?»
Öfver leende läpp
Blygt ett — hvad? — hviskas fram.
Ut i valsen!
Hvems är halsbandet där,
Som flög bort öfver — hvad?
Det är — hvems? — och blef löst
ifrån halsen.
Prostfar kommer nu in
Med sin pipa bak’ rygg
Och ses — hvad ? — uppå salsgolf-
vet spilla.
Blott en gång är det — hvad?
Och han känner sig nöjd,.
Att ej fästen tycks arta sig illa.
Snart man måste i hast
Byta om? — ty allt .fläng
Kommer sådana fasligt att rinna.
Under tiden ett bord,
Dukadt re’n, bäres in,
Och nu blir fru prostinnan värdinna.
Hej, hvad mat! Visst en hel —?
Utaf smågrisar — och
De ju — ? ha äpplen i munnen.
Deras — hvad? — är så mört,
Att det knastrar i mun;
Långt i kokkonst prostinnan är hun-
nen.
Se, den hungriga pys,
Som vid bordet i vrån
Synes — hvad ? — läckerheter i massa,
Ej han lärt sig ännu,
Men han lära det — hvad?
Hvad i dylika fall brukar passa.
Hu, den glacen, den var
Ju så — hvad? — ölet godt!
Gamle skrifvarn lik — en? — hur
bedröfligt!
Då man ätit, ännu några danser,
och se’n
Tar man afsked och tackar så höfligt.
Nu man sveper sig in
Uti — hvad? — och i päls;
Framför trappan stårradenaf rackar.
De ha stått hela kväll’n
I ett — hvad? — Nu, farväl!
Sist man vinkar med handen och
tackar.
Sibylla.
Jul-aritmogryf.
1 1 2 3 4 5 6 7
2 8 9 3 10 11 12 13
3 4 14 7 9 5 3 15
4 8 9 16 17 18 19 4
5 8 5 4 14 9 20 3
6 12 4 2 8 9 19 3
7 ~ i-L 21 7 9 13
8 1 22 5 23
9 6
10 1
11 24
12 3
13 8 16 4
14 Ii! 5 3 9 18 14 )l5
1) Ett souvenir, en ägolott,
För ägaren af värde blott.
2) Ett plagg, som här i norden kalla
Vi mycket väl behöfva alla.
3) En »knöl» förarglig nog, men som
Man dock är rädd och aktsam om.
4) En sak af läder det kan vara,
Men ock ibland ett »skällsord»
bara.
5) Ett smycke utaf dyrbart slag,
Som icke bärs i hvardagslag.
6) Kan ofta nog i värk och sveda
En märkbar lindring snart bereda.
7) Ett »hus» med väggar utaf glas,
Går därför också lätt i loas.
8) En,som har pröfvat mer än andra
Och ej på rosor just fått vandra.
9, 10, 11, 12) En rad af konsonan-
ter se’n,
Ja, fyra på hvarann, min vän.
13) Som bot för soten vill jag hviska:
Det kanske hjälper med en —
piska.
14) Den sista droppen nog vi tål’
Af hvad? Jag hälsar: Julen —
skål !
Äro orden rätt lösta, bilda bok-
stäfverna i den vertikala mellersta
radens rutor, lästa uppihån och ned,
något som i de flesta fall bjudes på
julaftonen.
Moster Lisa.
Lösningar.
Julklappsdeviserna.: n:r 1 tofflor, n:r 2
väggalmanaek, n:r 3 kappsäck, n:r 4 atlas.
Bokstafsuppgiften: Altrida, Andreas, Al-
perna, Sumatra, svar, sela, Skye, Sara,
soda, snus, röts, Sala, Ave, aln, eka, Noa.
Anagrammet : ekan, enka, Aken, neka.
Fyrkantgåtan: helg, Egil, Lima, Glan.
Aritmoremet : Kristianopel. Kristian, Kri-
stina, konsiapel, kortspel, aprikos, persika,
panter, spilta, piano, sopran, Paris, Trosa.
Cirkelgåtan: Karlavagnen: kar, Karl,
Arta, lava. Ava, vagn, agn, Agne, en, enka.
kemiskt tvättas och färgas, utan att söndersprättas.
Billiga priser. Vftlgjordt arbete.
•III.DI K ANDERSSONS Ullspinneri- * SkrÄdderiaklieboIagr.
i Oxtorgsgatan 16. Filial: Hornsgatan I. —Allm. Tel. 30 435. Rlltstel. 163. Allm. Tel. 76 53
Gods afhämtas tacksamt afgiftsfritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0404.html
