Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUNS JULNUMMER
började med Amtmandens Dgtre, har allt jämt fortgått, och den
har fått många resultat i det yttre lifvet, icke mindre än i det
inre. Hustrurna och döttrarna i de bildade hemmen lefva icke
längre med något underdånighetsideal för ögonen, utan göra i all-
mänhet fullt och fritt sin personlighet gällande. Själfva kvinno-
saken har haft sina direkta förkämpar. Inom den äldre genera-
tionen var, utom Camille Collett, också Aasta Hansteen en brinnande
rättfärdighetsifrerska å kvinnans vägnar. Inom den nu för eman:
cipationen arbetande gruppen märkes framför allt Gina Krogh,
redaktris för Nylœnde och känd för Stockholms publik sedan
kvinnokongressen 1897, där hennes ståtliga yttre och hennes
varma vältalighet väckte mycken beundran. Den norska Kvinde-
sagsforeningen och den kvinnliga Stemmeretsforeningen arbeta för
att åt den norska kvinnan vinna de rättigheter, hon ännu icke
uppnått. I Norge saknar kvinnan ännu kommunal rösträtt.
Myndig är hon vid 21 år, men ingen minimiålder är bestämd
för hennes äktenskap. Hennes rätt att drifva handtverk och
handel är ungefär densamma som i Sverige, och som här kan
hon genom förord försäkra sig ägande- och förvaltningsrätt inom
äktenskapet, där hon äfven utan förord har rätten till sin ar-
betsförtjänst. De flesta förbättringar i den norska kvinnans ställ-
ning under senare år hafva ägt rum på 1880-talet. Universitetet
har öppnats för kvinnan, ehuru man ännu icke vet, i hvad mån
hennes där aflagda examina skola berättiga henne att söka de
ämbeten, till hvilka män genom samma examina äga tillträde. Där-
emot utöfva redan de norska kvinnorna en aktningsvärd verksam-
het på andra områden, t. ex. inom post, telegraf och telefon. Kvin-
nor bekläda vissa platser i statsdeparte-
menten, i statistiska centralbyrån, i Kri-
stiania magistrat och i straffanstalter för
kvinnor. De äro läkare, farmaceuter,
tandläkare och barnmorskor. Framför
allt är det på lärarinnebanan de norska
kvinnorna — liksom kvinnan öfverhufvud
— funnit sin rikaste och väl äfven i
regeln käraste, yttre verksamhet. I de
flesta städer äro skolkök förenade med
folkskolan, och rundt om i landsbygden
hållas dessutom föredrag om matlagning
och huslig ekonomi, hvarigenom ett mera
tidsenligt husställ småningom kan vän-
tas. De unga flickorna på landsbygden
begagna gärna de tillfällen, som amts-
skolor och folkhögskolor bereda till en
ökad bildning, och i Kristiania finnas
en konst- och handtverksskola samt en
afdelning af handelsgymnasium, där kvin-
nor äga tillträde, liksom vid landets
andra industriskolor och i de af sta-
ten ordnade kurserna för utbildning af
Brud frän Sogn. iärare.
Norges största samskola är stiftad och ledd af en kvinna,
fru Ragna Nielsen. Skolan går ypperligt under sin älskvärda
kvinnliga rektors ledning, och för de unga männen och kvinnorna
ända fram till studentexamen. Fröknarna Wulfsberg i Drammen
och Bonnevie i Kristiania hafva upprättat utmärkta hushålls-
skolor för flickor, men de unga norskorna, liksom de unga sven-
skorna, hysa nog i allmänhet mera intresse för bokliga eller konst-
närliga studier än för husliga sysselsättningar.
De norska kvinnorna liksom de norska männen utmärka sig
i allmänhet för stor politisk vakenhet. Så väl det ena som det
andra politiska partiets möten — och sådana hållas landet rundt
i alla skolsalar — äro ifrigt besökta af kvinnor, och dithörande
ämnen spela i Norge en stor rol i kvinnors samtal och intressen.
Redan från Wergelands tid har den nationella rörelsen och det
europeiskt kulturella, frisinnade framåtsträfvandet gått hand i
hand, och man finner bland kvinnorna — de äldre som de yngre
— många själar, hvilka brinna af ideal hänförelse, af framtids-
hopp med afseende å lösningen af tidens stora problem och
Norges uppgift inom det mänskliga kulturarbetet.
Rundt om i bygderna finnas ungdomsföreningar, hvilka —
jämte den rikliga tillgången på billig och ypperlig litteratur —
hafva en stor betydelse för de andliga intressenas utveckling, lik-
som de rundt om i landsbygden af föreläsningsföreningarna ord-
nade föredragen, som flitigt besökas af landsbygdens kvinnor så-
väl som dess män.
Bland de norska kvinnorna finnas lifliga sympatier så väl
för försvars- som fredssaken. En mängd kvinnor hafva, genom
insamlade medel, kunnat skaffa ett litet krigsfartyg. Kvinnorna
Två systrar. Efter en tatla i norska nationalgallcriet af liana Heyerdahl.
«JÛK
m m
hafva äfven bildat en Sanitetsförening för sjukvård i fred och i
krig. Själen i denna är den i Danmark födda, men i Norge gifta
Margarethe Vullum, dotter af den danske politikern Orla Lehman,
från hvilken hon ärft den stora talarebegåfning, med hvilken hon
på kvinnokongressen i Stockholm 1897 gjorde ett så mäktigt in-
tryck under sitt inlägg för fredsidén.
Sedan en mansålder hafva män och kvinnor, äldre som
yngre, under somrarne vandrat tillsammans i Norges härliga
bygder, framför allt i Jotunheimen, och om vintern är den
högt utvecklade skidsporten den i Norge mest älskade formen
af friluftslif. Såväl fotvandringarna som sporten hafva helt visst
sin del i det naturliga, okonventionella i den norska kvinnans
väsen liksom i den spänstiga styrkan i hennes gestalt, hvars
kraftfullt smidiga rörelser nu komma till sin fulla rätt, sedan
allt flere norska damer dels bära sin landsmaninna Kristine
Dahls vackra reformdräkt, dels själfva komponera de färgrika
dräkter, hvilka de bruka vid skidturer och annan sport. Detta
har fått till följd, att dessa unga norska kvinnor kläda sig mera
djärft individuelt och
ofta mera stilfullt än
sina nordiska systrar.
På det konstnär-
liga området äro flere
norskor verksamma.
Den stora pianisten
Erika Lie-Nissen är
jämförelsevis föga
känd i Sverige, men
Agathe Backer - Grön-
dahls kompositioner
äro lika mycket sjung-
na hos oss som i
/
Norge och Eva Nan-
sens romanssång är i
Stockholm lika högt
skattad som i Kri-
stiania. Gästar man
därprofessorskanSars’
hem, — hvilket hvarje
söndags afton öppnas
för främlingar liksom
för vänner, —- finner
man där som värd-
innor icke endast den
älskvärda gamla själf,
utan äfven hennes
döttrar. Af dessa är
det ej blott Eva, Nan-
sens hustru, • utan äf-
ven en äldre dotter,
gift med sångaren
Lammers, hvilka med
sin musik höja dessa
mottagningsaftnar, Ung nol.;ka skiddl.äkt.
lf>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
