Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[DUNS JULNUMMER
■våg».
Från kvinnliga kurserna vid
Gymnastiska Central-
institutet i
Stockholm
gift kvinnas äganderätt», som i synnerhet har inlagt förtjänst
om att förbereda dylika reformer, och som ihärdigt verkat för
att bana. väg för kvinnorna fram till deras arbete, som grund-
lägger och upprätthåller samhällena och skapar lycka för dem
själfva och deras land.
På senare tider, då fabriksverksamheten beröfvat kvinnorna
en så stor del af det arbete, som förr väsentligen tillhörde dem,
ha svenska kvinnor med kraftig själfhäfdelse förstått att finna
ny mark för sin arbetskraft.
Här må i främsta rummet nämnas »Fredrika-Bremer-förbun-
det», en storslagen institution, som nu i mer än ett decennium
med lugn kraft har arbetat för mänsklighetens utveckling och
framgång. Och detta kan aldrig ske på ett bättre sätt än ge-
nom att taga sig an kvinnorna. Hela världen är skyldig Fre-
drika-Bremer-förbundet sitt tack för det lysande exempel, det har
gifvit, för att det så mildt och starkt har lyftat denna tanke
fram för folken och sagt: »I detta tecken skolen I segra! Plats
här för kvinnorna, låtom oss bära fram deras arbete i ljuset,
låtom oss värfva det för det godas tjänst. Och samhällena skola
renas därigenom.»
»Fredrika-Bremer förbundets» verksamhet kan redan uppvisa
de mest lysande resultat. Ingen samhällsklass,
intet mänskligt är dem likgiltigt. Ofverallt når
deras hjälpande hand. Förbundet har blifvit
en statsmakt, som de andra statsmakterna
måste taga hänsyn till. Det är ett vakande
I öga, som ser upp och som man generar
sig för. Det har skapat en solidari-
tet, som man hos. oss förgäfves
söker motstycke till.
Så hälsa vi då vår svenska
syster och säga henne
vår tack. Hon har ar-
betat väl och gör så ännu.
Vi vilja se till att följa
henne i spåren. Genom
hårda, bistra tider har
hon lärt oss, att hvad
som kräfves, det är att
kvinnorna vilja något,
och att det är framåt-
skridande de vilja. Låt
oss vända litet på det
gamla ordstäfvet och
säga : det kvinnorna
vilja, det vill Gud! Må
rundt all jordens krets
denna vilja väckas och lyftas till
en samhällsvilja, till den goda sam-
hällsviljan!
Under tiden glädja vi oss öf-
ver, hvad redan är vunnet. Vi
blicka öfver gränsen och säga tack!
Vi äro stolta öfver systrarna där-
inne: i vetenskap, konst och slöjd
har gjorts ett godt kvinnoarbete.
Men det goda kvinnoarbetet be-
höfves ofverallt. Öfverallt där det
icke finnes, saknas det — det mär-
kes, att det icke är när! Allting
skall bli bättre gjordt, när den upp-
fattning af ställningen en gång
klarnar, att man säger: kom och
hjälp oss, att det må bli gjordt,
som göras skall, och att intet för-
summas !
Och Sveriges kvinna har valt
den rätta vägen fram till sin plats.
Hon går lugn, stark, flitig och mild
— visar hvad hon kan och skall
uppnå att kunna.
Hon liknar till väsen sitt lands natur: den är mild, allvarlig,
den arbetar långsamt, säkert — och den når sina mål.
Där finnas sjöar och slätter och blånande berg mot himla-
randen, där är en fager jord med plats för lifvets fröjder vid
sidan af dess mödor — — —
Skänsk allmogekvinna.
Och där finnas djupa skogar, där ljuset faller blott som
guldstänk öfver mossan, med helgdagsro ocb skära drömmars
stämning —■ — Men ytterst ute ligger hafvet! Det smyger sig
upp mot landets bröst, brusar in’ till dess hjärta och uppenbarar
för det af sin oändlighets hemligheter!
Och de svenska kvinnorna — där de växa upp på slätten
mellan sjön och den blåa kullen eller i skuggan af djupa sko-
gars prakt — hvar de nu än finnas, så stämmas deras själar
af naturens egen hand. Den fyller deras barndom med sitt
äfventyr, deras ungdom med sin längtan och sin aning — den
styrker dem till arbetsdagen, lär dem att lefva lifvet.
Vi sända vår hälsning till landet på andra sidan Kölen —
systerlandet — där ifrån berg och dal och sjö tonar samma
djupa sång som från fjällarna och fjorden här hemma. Vi sända
vår hälsning till systrarna, som bo där, de som lyssna till sin
mors stämma och nå fram till det, hon väntar sig af dem !
Rättviks- och Leksandskullor.
Titelvignetten till artikeln »Två systrar» är tecknad af artisten
Victor Andrén. För öfrigt ha — utom de under reproduktionerna från
de norska och svenska nationalgallerien nämnda — följande konstnärer
medverkat till uppsatsens illustrativa utstyrsel: norrmännen ArneHjersing,
Olaf Krohn och Halfdan Ström, svenskarne Robert Haglund och David
Ljungdahl.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
