Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUNS JULNUMMER
*fW>
stemm
wm
/lL!aaBl2«
î"K’:p\
Älip&ffW
V*a»
5«^
gpwz
anlägga sina mäns namn. Senare började också adliga
kvinnor, till sist, men blott delvis, kvinnorna på
landsbygden. Emellertid finns det ännu i
Sverige, liksom äfven hos oss och i åtskil-
liga andra land, trakter, där man allt fort-
farande öfvar den gamla, själfständiga
och från vanlig förnuftig synpunkt väl
också själfklara seden att bära den
släkts namn, till hvilken man hör och
naturnödvändigt fortfar
att höra. Det är ju ledt
i bevis, att det i synner-
het är kvinnorna, som
bevara släktegendomlig-
heterna, och att det i
regel är männen i en
släkt, som först urarta
och dö bort.
Karaktäristiskt nog
betecknar den följande
perioden en absolut ned-
gångens tid för kvinnor-
nas del och därigenom
också indirekt för sam-
hällenas. För en finare
iakttagelse spåras det
liksom i alla vrår, att
kvinnorna i det hela icke
längre äga den stolta
själfaktningen från förr.
Deras inflytande bliricke
mindre, men det blir an-
svarslöst under sitt in-
kognito och af en af-
gjordt sämre kvalitet.
Så att det ser nästan
ut, som om det funnes
något sammanhang mel-
lan denna nedgång och
det nyligen införda mo-
det.
Det var just under
denna period och just i
Sveriges, land som den
geniale Thorild kände sig manad
»Kvinnokönets naturliga höghet»
bjuden i Sverige».
Detta var det första, kanske af alla det snillrikaste manliga
inlägg för kvinnornas rätt, liksom för deras plikt — ett kraf-
tigt varningsrop till tusenden af svenska kvinnor, som hade
begynt glömma sina stora traditioner och börjat finna
sig i ansvarslöshetens dåsiga bekvämlighet och den
större lätthet, deras inkognito gaf dem, att öfva
tyranni.
Säkerligen hade dock ingen Thorild trädt fram,
om icke Sverige vid samma tid ägt kvinnor, som
kunde erbjuda honom anblicken af »kvinnokönets
naturliga höghet».
Och den gången, liksom tillförene och senare,
stod det i detta hänseende helt visst mycket bättre
till i Sverige än här och i de flesta andra land.
Redan det talar kraftigt därför, att det svenska vig-
selformuläret icke nämner ett ord om, att hustrun
skall lyda sin man. Det är en heder för Sverige,
att det har ägt kvinnor, hvilka, för att tala med
Thorild, haft så mycken känsla af sin »naturliga
höghet», att de till och med kunnat bibringa herrar
lagstiftare litet däraf. Märkligt är det också, att det
svenska prästerskapet för några århundraden tillbaka
hade åtskilligt lättare för att erkänna kvinnliga vär-
den, än det sedan har haft. Det finns flere långa
dikter från den tiden, författade af biskopar och
andra ärevördiga herrar, som med starka loford
prisa tidehvarfvets lärda kvinnor och försäkra dem,
att deras rykte skall lefva, »så länge tid är till och
glittrande stjärnor på himlaranden trifvas».
Att detta verkligen kunde gå för sig, äro vi
böjda att räkna den svenska kvinnan själf till för-
tjänst, på samma gång vi tillskrifva henne en hem-
Ur svenska hem : II. Interiör från artisten Carl Larssons hem i Dalarne.
att skrifva en afhandling om
med måtto: »Träldom är för-
skuld i, att det senaste seklets prästerskap har tagit
saken på ett annat sätt, i det de gång efter
annan på riksdagen kämpat för att för-
hålla henne hennes rätt. Och hon har
kanske icke glömt, att då det år 1809 fram-
ställdes förslag om att rätta en af de
orättvisor, som på nytt insmugit sig,
och åter införa i Sverige samma arfs-
rätt för kvinna som för man, att det
då var prästerna, som
sade nej och åter nej,
tills det till slut år 1845
blef lag. Och de ha
kanske icke glömt, att
då det år 1850 väcktes
förslagom kvinnors myn-
dighet, var det åter präs-
terna, som stredo emot,
till dess det tretton år
senare blef lag genom
de tre andra ståndens
sammanslutning.
Men hugfästes detta,
bör det häller icke glöm-
mas : att hvar där är
mörkan tid, där äro alla
medskyldiga. Och har
det icke varit svenska
kvinnors stolta skick att
kunna lära män att böja
sig för det, som är rätt?
Hvarför hade de icke
den gången olja på sina
lampor, så att de kunde
lysa för dem, som icke
kunde se att arbeta?
Under de senaste 40
åren af vårt århundrade
har inom den svenska
lagstiftningen företagits
en mängd reformer i
riktning af att gifva
kvinnorna den plats, som
tillkommer dem. Det är
mer än 36 år, sedan de i Sverige erhöllo kommunal rösträtt,
något som ännu ej är uppnådt hos oss.
Det är Sveriges äldsta kvinnosaksförening, »Föreningen för
Från Handarbetets Vänners utställningslokal i Stockholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
