Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 30 december 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i DU N 1898
402
Hör, det klingar af unga röster
Genom bruset likt morgonsång!
Se, det klarnar där bort i öster
Till ett årsskiftes soluppgång!
Seglarn mumlar: »framåt!» I dimman
Styr han rakt mot den bleka strimman.
Sigrid ElmWad.
Ligue des femmes pour le désarmement
international, som stär under franska rege-
ringens beskydd och har sitt hufvudsäte i
Paris, 7 bis rue du Débarcadère, grunda-
des den 18’mars. 1896. Själf regelbunden
medarbetare i la Revue Diplomatique och
l’Époque, har prinsessan förstått att från
begynnelsen stämma franska pressen utom-
ordentligt gynnsamt för sin förening och
att åt denna tillförsäkra medverkan af fram-
stående stilistiska förmågor såväl inom som
utom Frankrike. Medlemmar af styrelsen
äro sålunda m:me Camille Flammarion i
Paris och m:me Marya Chéliga i Brüssel,
vicepresidenter i utlandet fru Lina Morgen-
stern i Berlin och baronessan Bertha von
Suttner i Wien, föreningsledamöter m:me
Tola Dorian (prinsessan Mechtchersky) i Ryss-
land, mr o.ch mrs Fearing Gill i Newyork,
m. Hyacinte Loyson och baron Charles du
Prel i Paris samt många af världsfredens
mest betydande skandinaviska förkämpar.
Fredsföreningar med kvinnor i spetsen
hafva redan förut funnits i Frankrike. Men
prinsessan Wiszniewskas är den första, som
vändt sig specielt mot folkens fruktansvär-
da rustningar i fredstid, hvilka icke ensamt
sluka millioner af nationalförmögenheten,
utan hota såsom en ständigt öfverhängande
krigsfara. Från flere håll har man tillrådt
prinsessan att ur föreningens namn bort-
taga det för många så förhatliga ordet af-
väpning. Som skäl för sin vägran har hon
emellertid nppgifvit, att hon anser sig ge-
nom sitt framhärdande härvidlag bekämpa
olycksdigra fördomar, att den politiska kom-
passen pekar på fred, och att regeringar-
na ej begära bättre än att med stöd af
en stark opinionsyttring från folkens sida
börja gradvis afrusta för att rädda sina
under militärbördan dignande stater fran
ekonomisk undergång. Tsarens manifest
har på ett märkligt sätt bekräftat vissa af
hennes förutsägelser.
Varmt och kraftigt besvor prinsessan
Wiszniewska uncler spansk-amerikanska kri-
get de fientliga makterna att räcka hvar-
andra handen till fredlig uppgörelse. Varmt
och kraftigt har hon i här anförda ordalag
uppbådat hela den civiliserade världens
kvinnor till kamp mot kriget, detta mänsk-
lighetens själfknutna gissel:
»Vi uppmana kvinnorna inom alla nationer att
sprida tanken om internationell afväpning, hvil-
ken, af somliga ansedd som en utopi, för dé
offentliga myndigheterna framställer sig som en
tvingande nödvändighet. Hvarje dag gör sig
inom Europa behofvet gällande att få den be-
väpnade fredens bördor lättade. Alla staters
ekonomiska intressen fordra en snar lösning af
denna fråga.
Fredsvännernas intellektuella elitkår såväl som
fredskongresserna fordra kvinnans hjälp i detta
krig mot kriget. Mödrar, systrar och trolofvade
hafva en obestridlig rätt att sluta ett förbund
till försvar för denna ungdom, som tillhör dem
och utgör framtiden. ,Vi förena oss härvidlag
med de yppersta vetenskapsmän och politici i
syfte att öfver hela världen bereda^ väg för fre-
dens och rättvisans herradöme. Må alla länders
varmhjärtade män och kvinnor stå oss bi. ^ Då
skola vi vinna en seger, mer lysande än någon
kunnat drömma.
För att afvända lidandet från krigets utsedda
offer och för att spara mödrars och änkors tårar,
alltså i mänsklighetens namn, begära vi inter-
nationell afväpning. Må vi betänka, att Europas
beväpnade fred sedan 1872 kostat den oerhörda
summan af 60 milliarder, och må vi föreställa
oss, huru mycken tryckande nöd, som kunde
hafva lindrats genom ett så ofantligt belopp.
Vår förening åsyftar ingalunda fosterlandets
afväpning; vi vända oss allenast mot den beväp-
nade freden, som, till Amerikas och Asiens po-
litiska och industriella båtnad, skall utarma Eu-
ropa både på folk och penningar, innan ett krig
ens hinner utbryta. Vi vörda såsom heligt för-
svaret af fäderneslandet och dess kolonier, hvilka
af hvarje rättskaffens fosterlandsvän bör skyddas,
ända till dess kriget försvinner inför en skilje-
domstolslag, hvilken betryggar hvarje nations
själfständighet, jämte det den undanrödjer or-
sakerna till fientliga sammanstötningar. Foster-
landets oberoende skall då hafva sitt värn i fol-
kens rättvisa och billighet sins emellan.
Må vi därför anlita alla möjliga medel för att
sprida tanken om internationell afväpning, hvil-
ken skall göra slut på brödrakrig och männi-
skooffer.»
Därpå följer en uppmaning att i alla län-
der bilda kvinnoförbund, för öfrigt oafhän-
giga, men med samma stadgar och öfver-
styrelse som liufvudföreningen i Paris. Dessa
förbund, heter det vidare, skola vid det nya
seklets början förena sig i en jättedemon-
stration till världsfredens befrämjande, för-
beredd genom- en medels möten, föredrag,
petitioner, romaner, taflor, skådespel o. d.
kraftigt bedrifven propaganda.
Då man vet, att världsfreds- och skilje-
domstolsidéerna med lefvande intresse af-
handlats på de sista årens kvinnokongresser,
att de skola stå främst på programmet öfver
diskussionsämnena å det möte, som nästa
år kommer att hållas i London af »The
International Council of Women» och att
en mängd kvinnliga fredsföreningar utöfva
en lifiig och framgångsrik verksamhet så-
väl i Europa som i Amerika, förstår man,
att prinsessan Wiszniewskas tändande ord
skulle finna sinnena förberedda och göra
åsyftad verkan. Ensamt i Tyskland slöto sig
sistlidne oktober månad 60,000 tyska kvin-
nor till sina franska själsförvanter — ett
lysande bevis på fredstankens betvingande
makt gentemot nationalhat och politiska
misstämningar. Sedermera har beslutits,
att den beramade demonstrationen skall i
form af ett skriftligt uttalande, försedt med
den största möjliga mängd namnunderskrif-
ter från alla kulturländer, vid den stundande
världsfredskongressen stödja tsarens initia-
tiv i afviipningsfrågan. Listor för namn-
insamlingen hafva redan någon tid cirku-
lerat i Norge, Danmark, Tyskland, Belgien,
England, Italien och Frankrike.
Äfven till vårt land har det behjärtans-
värda maningsropet från de franska kvin-
norna trängt. Likt sin maka rikt begåfvad
och varm fredsvän, är prins Wiszniewski
genom personlig tillgifvenhet förenad med
Sveriges nuvarande konung, som 1871 —
då ännu »prins Oscar» — på hans förbön
kraftigt främjade den nobla transaktion,
hvarigenom svenska landtbrukare, äfven
från våra fattigaste provinser, med en för
våra förhållanden betydlig summa bisprungo
sina nödställda franska bröder — ett drag
af uppoffrande vänskap, som fransmännen
än i dag bevara i tacksammaste minne.
Också prinsessan har vid flere tillfällen ut-
talat sina varma sympatier för Sverige,
»sedan århundraden tillbaka Frankrikes van»,
och för dess i flere internationella tviste-
frågor till skiljedomare valde, upplyste och
rättänkande konung. Under sådana för-
hållanden måste ju gifvetvis den franska
föreningens närmande till sin svenska sy-
ster varda af hjärtligaste slag.
Som förut i denna tidning meddelats, har
Sveriges kvinnliga fredsförening, stiftad i janu-
ari år 1897 af fru Emilia Broorné, beslutit
samverka med det franska kvinnoförbundet
i alla de åtgärder till fredssakens befräm-
jande, som äro enliga med förbundens olika
program. Till dessa samfällda mått och
steg hör, som af en notis i dagens nummer
synes, den för tsarens fredskongress afsedda
folkdemonstrationen, hvilken, om alla freds-
vänner sin plikt likmätigt ansluta sig till
densamma, torde bli af öfverväldigande
verkan och öfva ett oemotståndligt, välsig-
nelserikt inflytande på kongressens för hela
människosläktet och för alla tider så djupt
betydelsefulla förhandlingar.
Krig är hat och mord, ångest och död,
lögn och falskhet, kriget hånar den gudom-
liga lagen och trampar den mänskliga un-
der fotterna, säger en af samtidens ädlaste
författare.
Har dess tusenåriga skräckvälde nu nått
sitt slut?
Skall det nittonde seklet få taga dess
blodiga kvarlefvor med sig i grafven?
Skall det tjugonde århundradet med kloc-
kor, glimmande af den unge ryske monar-
kens gyllene ord: » Sonne les sentiments de
Paix et de Fraternité entre les peuples», få
ringa in den eviga världsfredens sera?
Tora Kjellberg.
––––-*––––-
Till Ic/uns läsarinnor!
Med årets sista nummer känna vi oss
af hjärtat manade att sända ett varmt tack
till våra läsarinnor för allt hvad som varit
hafver dem och oss emellan. Vår fasta
förhoppning är att äfven för framtiden få
behålla deras ynnest, vår årliga sträfvan
att allt bättre söka göra oss förtjänta af
densamma. Ja, än mer: med hänsyn till
den betydelsefulla utvidgning, vår tidning
för det kommande året går till mötes, våga
vi hoppas, att äfven vår vänkrets år 1899
skall vidgas, och påminna alla, som ännu
ej verkställt prenumeration, att nu oför-
dröjligen besörja densamma. Därvid kan
man i orter utom Stockholm bekvämast
begagna sig af de postprenumerationsblan-
ketter, som medfölja detta nummer. I huf-
vudstaden verkställes prenumeration på
tidningens byrå, Klara Södra Kyrkogata
16, samt hos våra kommissionärer, hrr
bok- och tidningshandlare.
Till sist uttala vi titt alla våra läsare
och vänner vår innerliga önskan om
ett godt och fröjdefullt nytt år!
Stockholm den 30 dec. 1898.
Red. af Idun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
