Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 4 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 4
ANNIE QUIDING. IDUNS PRIS-
TAGARINNA.
D
Å IDUN i detta första nummer för det nya
året i sitt »Romanbibliotek» begynner
införandet af Annie Qnidings berättelse »Hvi-
dehus», äro vi visse, att den unga författarin-
nans porträtt och några korta upplysningar
om hennes person äfven skola intressera vår
läsekrets. Det är en mindre vanlig tilldra-
gelse i vår litteratur, att ett nytt namn så
med ens bryter sig fram nr obemärkthetens
dunkel, som här skett. Det väckte ock i vida
kretsar uppseende, när det för några veckor
sedan förspordes, att den lyckliga segrare, som
i Iduns stora romanpristäfling hemförde det
betydande priset — 2,000 kronor —, var en
nng skånsk dam, förut helt okänd på det litte-
rära området. Och »Hvidehus», hvars första
sidor följa med detta nummer, kommer nog
att »slukas» med en nyfikenhet, som icke
kommer många förstlingsverk till del. Det är
vår öfvertygelse, att denna nyfikenhet, allt
efter som arbetet framskrider, skall bytas i ett
varmt erkännande och i en liflig tillfreds-
ställelse, öfver att vår litteratur i Annie Quiding
funnit ännu en talangfull och lofvande kraft.
Angående fröken Quidings person tillåta
vi oss, som ur bästa källa, anföra följande lilla
utdrag ur det bref, vi från henne erhöllo
omedelbart efter täflingsresultatets tillkänna-
gifvande.
»Jag har icke förut publicerat något, om
jag undantager två eller tre små skisser, som
en vän till vår familj, redaktör J. Ruhe, in-
förde för omkring tio år sedan i den tidning,
Hallandsposten, som han då redigerade. För-
fattat har jag gjort, så länge jag kan minnas
tillbaka; det har varit mig ett sant lifsbehof;
men jag har alltid känt en skygghet för offent-
ligheten och den ganska hårda medfart, unga
glädje, hvilken allt folket vederfaras skall. Ty
i dag är Eder född Frälsaren, som är Kristus,
Herren i’ Davids stad. — Därpå uppstämmer
en på orgelestraden placerad 4-stämmig kör:
»Ära vare Gud i höjden och frid på jorden,
människorna en god vilja.» — Liturgen : Nåd
vare med Eder och frid af Gud, vår Fader och
Herren Jesum Kristum. — Församlingen: Nåd
vare ock med dig ! — Åter preludierar orgeln
och församlingen uppstämmer psalmen n:r 55,
»psalmernas drottning»:-
Yar~ hälsad sköna morgonstund,
Som af profeters helga mund
Är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
På hvilken himlens välbehag
Ännu besöker jorden!
Unga sjunga
Med de gamla;
Sig församla
Jordens böner
Kring den störste af dess söner.
Från predikstolen tolkas sedermera, gripan-
de och vältaligt, julens betydelse. En ny jul-
sång afslutar den högtidliga gudstjänsten —
och vid tonerna af Södermans triumfmarsch
lämna åhörarne långsamt templet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
