Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. 7 januari 1899
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7 IDUN 1899.
Hon jordades här i Vadstena i S:t Annas kor, hvil-
ket hon själf grundat och låtit uppföra. Hon var
detta klosters samt hela vår ordens moder och be-
skyddarinna.»
Drottning Katarinas grafsten ligger numera bred-
vid Filippas. Katarina, Karl Knutssons andra ge-
mål (f 1450), är omtalad för sin ovanliga skönhet,
sitt glada lynne samt dygdiga och milda väsen, och
till hennes ära lät konungen, som med henne lef-
vat i det lyckligaste äktenskap, i Vadstena kloster-
kyrka bygga ett härligt kor. Hvar detta varit be-
läget, vet man nu ej med säkerhet. — Rimkrönikan
ger denna drottning ett synnerligen vackert efter-
mäle. Vi anföra därur några versrader:
Af alla fruar man kan leta
skall man aldrig en skönare kvinna veta;
Gud hade henne så väl skapat,
att ingen fägring var å henne tappad,
lif och anlete hade hon e
och de skönsta händer man ville se.
Åt alla lade hon godt till,
och ingens värsta hon veta vill,
Ingen man så sörjande är,
kom han där som hon var när,
sin sorg han snart förgät,
så blid var hon af tal och lat,
till dans och glädje alltid rede,f i
man såg henne sällan någon tid vrede o. s. v. t,;
»Att dansa och vara glad,» säger Hildebrand,
»räknades den tiden till härliga egenskaper till-
sammans med skönhet, visdom och blidhet.»
En annan sten här bredvid har gömt stoftet af
Karl Knutssons första gemål Birgitta Bjelke (f 1436).
Hennesgrafsten prydes af Bondeättens och Bjelkeska
vapnen.
Den fjärde stenen i denna grupp tillhör S:t Bir-
gittas barn, Birger, Cecilia och Katarina. Den sist-
nämndas ben hafva sedermera, som vi veta, blifvit
upptagna och flyttade.
Vid de hänsynslösa reparationer och grafransak-
ningar, som tid efter annan öfvergått kyrkan, rubba-
des en mängd grafstenar, klöfvos och stympades
för att inpassas på lämpliga ställen, eller flyttades
ut på kyrkogården. Tröskeln till en af ingångarne ut-
gjordes af stenar, prydda med Sturevapnet, de tre
sjöbladen ! Endast några få stenar kvarligga på sin
ursprungliga plats. Ingen vet hvar de hvila, alla
dessa hundratals medlemmar af de i vår historia
så berömda ätterna Bjelke, Brahe, Sture, Vasa,
Wrede, Gytta, Natt och Dag, Ribbing, Puke och
många fler. — Deras stoft är blandadt med jorden.
Den i götisk stil och af naturlig sten byggda
klosterkyrkan är utvändigt 68 meter lång och 68
meter hög till spetsen af takryttaren. Grundste-
narne lades i slutet af 1300 talet och hon invigdes
1430. Ursprungligen saknade kyrkan torn, men kort
efter dess invigning genomdrefvos af de mäktige i
riket, emot munkarnes vilja, takhöjning och takryt-
tare. I nyare tider nedtogs takryttaren och taket
sänktes. Vid den senaste restaurationen 1892—
1898 återkom takryttaren, taket höjdes ånyo och
bröts samt täcktes med skiffer. De flesta af inred-
ningsföremålen äro nya, väggarna hafva befriats
från den missprydande kalkrappningen. Det yttre
restaurationsarbetet har varit det dyraste. Sträfpe-
larne äro till största delen ombyggda och en ny
granitsockel har lagts under hela kyrkan.
* *
*
Det härliga templet, ett af våra främsta histo-
riska minnen, är nu i fullfärdigt skick. Dock —
ett fattas ännu! De anslagna och hopsamlade med-
len ha omöjligen kunnat räcka till värmeledning.
Vi ha förut omtalat »svenska kvinnors» vackra
gåfva till kyrkan. Vår egen drottning har skänkt
grundplåten till den fond för kyrkans uppvärmning,
på hvars förökande Vadstena samhälles kvinnor
oförtrutet arbeta. Men omkring 11,000 kr. måste
ytterligare insamlas för att en värmeledning skall
kunna komma till stånd. De gamla sjukliga kvin-
norna, just de som väl mest torde längta till Guds
hus, äro nu för köldens skull mer än halfva året
utestängda därifrån. Läsarinnor, viljen I göra något
för att de snart med oblandad glädje må kunna
säga, att spcirfven har funnit ett hus och svalan sitt
bo, nämligen sina altaren, Herre Zebaoth, min konung
och min Gud?
IUR NOTISBOKEN !
TAROTTNINGEN, hvars hälsa under senaste tiden
varit mindre tillfredsställande, kommer, för att
söka så mycket som möjligt återvinna sina krafter,
enligt sin läkares inrådan att tillbringa ett par veckor
å Ulriksdal i fullständig stillhet. Drottningen ut-
flyttade dit den 2 januari
TDUNS PRISTAGARINNA, Fröken Annie Quiding,
»Hvidehus’» författarinna, har i dagarne vunnit
ännu en litterär utmärkelse. Enligt hvad man nu
försport, är nämligen fröken Q. författarinna till det
af Svenska akademien vid senaste sammanträdet
med hedersomnämnande belönade skaldestycket
»Natt».
p AMI,A FRU SARS OCH GAMLA FRU BRANDES.
Tredje dag jul afled i Kristiania den öfver
hela Norge kända änkefru Sars, skalden Velhavens
syster, hustru till professor Michael Sars och mo-
der till professorerna J. O. Sars och G. O. Sars
samt fru Eva Nansen. Hon var vid sin död 87 år
gammal. Fru Sars salong var den mest eftersökta
i Kristiania och samlingsplatsen för vetenskapsmän,
föifattare, konstnärer och politici. I Iduns senaste
julnummer fingo våra läsaiinnor en liten inblick i
detta typiska Kristianiahem.
Samma dag som »gamla fru Sars» afled i Kristi-
ania, slöt i Köbexlhavn »gamla fru Bi-andes», brö-
derna Brandes’ mor, sina ögon. Fru Brandes var
kanske icke i Köbenhavn fullt så populär som fru
Sars i Kristiania. Hon höll icke »salong», men till
hennes söndagsbord, kring hvilket sönerna ända
till det sista samlades, var en hvar välkommen,
som var deras vän.
»Allt, hvad dansk ungdom hänförts af under den
sista mansåldern,» skrifver Peter Nansen, »allt hvad
Danmarks andliga frihet under dessa senaste de-
cennier utkämpat under växlande nederlag och seg-
rar — allt fyllde hennes lugna gammaldags hvar-
dagsrum, där hon satt ifrigt spörjande, klokt rå-
dande, säker att förtro sig åt, trofast och troende
som ingen annan.»
EN KÄRNGUMMA. Å Ringstads egendom vid
Norrköping har i dagarne aflidit änkefru Jacobina
Christina Lönnberg i den liöga åldern af öfver
82 år. Den aflidna hade varit gift tre gånger första
gången med teol. doktorn Mathias Stenhammar i
Risinge, med hvilken hon hade dottern, författar-
innan fru Mathilda Lönnberg. Andra gången gifte
hon sig med en brorson till sin förste man och
hade med denne en son, godsägaren Matts Sten-
hammar å Ringstad-, Tredje gången ingick hon äk-
tenskap med sin svärsons, doktor Carl Lönnbergs
halfbroder, rådmannen L. J. Lönnberg i Linkö-
ping och blef änka 1889.
Såsom en egendomlighet kan nämnas, att den
aflidna dog 132 år efter sin förste mans födelse, ity
att doktor Mathias Stenhammar var född i Eds
socken den 6 juli 1766 samt var son till prosten
Adolf Stenhammar och Anna Sofia Mozelius. Dok-
tor S. afled i Risinge prästgård den 7 maj 1845.
pTT CIRKUSSÄLLSKAP lär ha anländt till huf-
vudstaden och slagit sig ned någonstädes borta på
Östermalm. Dess föreställningar torde dock icke
vara beräknade för den bättre familjepubliken, då
man icke önskat underställa sig kritik från den-
saminas tidningsorgan. Enligt hvad som förljudes,
lär ock redan premieren ha blifvit eftertryckligt ut-
hvisslad.
AYUSIK
Heater fp
F. Dickins foto.
PRINSESSAN KARADJA.
E
tt nytt skådespel af prinsessan ka-
RADJA, född Smith, uppfördes i veckan å Hel-
singborgs teater af Håkansson-Svennberg-turnéen
inför fullsatt salong. Det
är ett 4-aktsdrama och
bär namnet: »Efter upp-
vaknandet». Pjäsens ten-
dens riktas mot den fria
kärleken, i det förfat-
tarinnan låter en kvinna,
som predikar denna kär-
lekslära, själf erfara de
bittra följderna af att
lefva efter densamma.
»En värre börda än ett
äktenskap är en kronisk
kärleksföi-bindelse,» sä-
ges som slutreplik rö-
rande detta spörsmål,
Dialogen är väl skrifven,
originell och djärf, och
de psykologiska rönen
visa en stor iakttagelse-
förmåga. Spelet var godt
på alla händer. Hufvud-
1’ollerna utfördes af hr
Svennberg och fru Hå-
kansson, hvilken sist-
nämdas uppgift var syn-
nerligen fordrande och
tog skådespelerskans hela kraft i anspi-åk. Bifallet
var mycket lifligt, och efter skådespelets slut hör-
des starka rop på författarinnan, som bevistade fö-
reställningen, men ej framträdde.
KUNGL. TEATERN har äfven denna jul återupp-
tagit »Värmländingarne» och det gamla välkända
stycket gifves ännu med god fi-amgång. Brister fö-
refinnas dock, allt fortfarande, så snart det gäller
den talade dialogen.
— Stenhammars opera »Tirfing,» som nu gifves
i något, dock ej tillräckligt, förkortad form, samlar,
glädjande att nämna, ännu en varmt intresserad pu-
blik. Musikdramat vinner ock gifvet på att åter-
höras.
T ■- A ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ A ^ ^ ^ ^ ^ * A * * A A A 4 A ÅA AAi I
: Stureplan jj^ Lundberg
- Låga, bestämda priser! * Goda varor! * Största urval!
i *
< ........Illustrerad priskurant sändes franko på begäran. ......-.-—––-
I FTTTTTTTTTTT T T T T T T T T T"^ T’"T"V TVTTTTTTT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0019.html
