Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 11 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jlïï
N:r 3 (578).
ILLCJSTRERAD M’TI DN ING
FÖR ■ KVINNAN OCH HEnnET
ONSDAGEN DEN 11 JANUARI 1899. 12:te Årg.
UTGIFNINGSDAGAR : REDAKTÖR OCH UTGIFVARE: BYRÅ OCH EXPEDITION:
HVARJE FRITHIOF HELLBERG KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ONSDAG OCH LÖRDAG.
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
ÖPPEN KL. 10—5.
lösnummerpris: 8 öre. Redaktionssekr.: JOHAN NORDLING, ALLM. TEL, 61 47. RIKS 16 46.
PRENUMERATIONSPRIS PR AR:
Idun ............................................ kr. 5: —
Iduns Modetidn. med plan-
scher och handarb. ... » 5: —
Iduns Modetid, utan pl. » 3: —
Barngarderoben.................... » 3:25
KOMMISSIONARER:
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
I KONSTNÄRERNAS NYA HEM.
I lördags invigde våra konstnärer sitt nya konst-
närshus här i Stockholm med en lyckad och stämnings-
full fest, till hvilken konungen, kronprinsen, prin-
sarne Carl och Eugén hade mottagit inbjudning. På
samma gång vår tecknare bjuder några bilder från
det unga konstnärshemmet, ha vi velat beledsaga dem
med en liten >introduktion», oct% denna har allas vår
glade vän Calle Larsson åtagit sig. För Iduns läsa-
rinnors skull har han så gärna en gång bytt penseln
mot pennan, och att han gjort det con amore — därom
vittna följande rader.
» y TaR SÅ GOD och stig på, min nådiga!»
V »Att vi gått vilse, att det här är hos
grefve Hallwyls? Nej, för all del, det prakthuset
ligger på baksidan af vårt. Ja, hvarför kunna
ej också vi ha det fint! Ty nog är det Snt i
bästa mening, vårt lilla hus. Jag tror ni
knappast kan leta rätt på någon onödig chablon
eller omotiveradt ditkletadt gipsornament. Det
där? — Nåja, nå’t ska det väl vara. Ni
har väl många gånger betittat det utanpå.
Visst är det förtjusande, och min gamle vän
Ludvig Peterson har heder af det. Dock i
mitt djupast innersta hjärta hade jag nog en
gång önskat, att det blifvit mera svenskt, mera
enkelt och reelt. Nu
är det en Riviera-fan-
tasi, till hvilken det
ständigt skall saknas
den djupblå himmelen
och det safirfärgade
vattnet. Men, bah, huf-
vudsaken är dock, att
det är vackert och prak-
tiskt. Och det är det.
Båda delarna. Ser ni,
så klart hela fasaden
är fördelad, det är nå-
got till skönt att slippa
se de där vanliga pa-
rodierna på kungliga
slottet, som hvarje hus
i staden är, där de
långa, dumma fönster-
raderna äro ditsatta
med cirkelbestick, utan
den ringaste motsvarighet till det, inres kraf.
Här ser ni utanpå huset, att det är ett
klubbhus, med själfva klubblokalen en trappa
upp. Festsalen är antydd genom det stora
midtelpartiet, och de båda på hvar sin sida
liggande rummen genom hvar sitt fönster.
Det stora, ädla, fönsterfria fältet därofvan
förstår man genast motsvaras af ett stort rum, *
hvilket måste få sitt ljus från taket. ’Att , „.„„g,
detta är en ganska stor utställningslokal kan Ä)stämningsfullt bland allt
H. Hanmqvist foto.
LUDVIG PETERSON. KONST-
NÄRSHUSETS ARKITEKT.
man ju icke precis gissa, men förstår att så
är, när man fått veta, att huset är de bil-
dande konstnärernas.
Hvarför tittar ni så intensivt på sidan om
porten? . Ah, jag förstår, där står visserligen
att* läsa Konstnärernas Buffet, men det har
Westbeck målat dit, bara för att hans smör-
gåsar skola smaka stiligare. Ni kan vara lugn,
min fröken, det är ju invigningsfest i dag och
hvar herre får taga en dam med sig. Idun
följer med Hellberg. Uscli, hvad det drar här
i Smålandsgränd! Nu gå vi allt in. Verkar
inte trappan riktigt gammaldags förnäm i sin
enkelhet? Den där lilla trefliga dörren för till
vaktmästarens lokal. Där är den lilla beskäf-
tige karlen som tar emot ytterplaggen här i
Vestibülen. Ja, men är det inte bra! De där
stiliserade blommorna, ja,
alltihop för resten har Gra-
bow målat — och det för
ingenting. Känner ni inte
honom? Åh, det är en så’n
bussig pojke. Han är ung-
karl. •— Jo, för all del,
jag skall genast presentera
honom. Nu slank han just
in däruppe. Vi kila väl
efter.
Nå, hvad säger ni nu!!!
Här sitta vi hvarje tors-
dags kväll och domdera
öfver våra intressen, både
de ideella och de materi-
ella. Där, i den där stora
stolen presiderar ordföran-
den, professor Adolf Lind-
berg, han som gör gubbarne
på alla mynt och medal-
jer. Klockan half tio an-
mäler klubbmästare Sör-
ling, att supén är serve-
rad, och då dragas skjut-
dörrarna upp till matsalen,
rummet till vänster.
Möblerna äro efter teck-
ning af arkitekten West-
man, och då skall ni inte
undra öfver, att de äro så
bra.
i Har ni varit inne i vårt
lilla biblioteksrum? Hvad
där skall studeras! Det
andra stora rummet är,
som ni ser, möbleradt helt
med gamla äkta barock-
och renässansmöbler. Vi
tyckte nämligen, att det
behöfdes något åldrigt och
detta splitternya, så bra detta än är. Men ack, här
fattas mycket ännu. Vi ha bland annat tänkt
att fylla väggarna med konstnärsporträtter, lika
stora, gående rundt salens panel. Dick Bergh
och jag ha redan börjat raden med de två
gamla ledamöterna, som ni ser stå och språka
med långe Kronberg därborta. Det är Carle-
man och Fahlgren. Sedan gamla tider kallas
de klubbens »pappa och mamma». Den ene
var nämligen många år ordförande och den
andre klubb- och skattmästare.
Ja, visst ha vi roligt om kvällarna! Lind-
berg berättar historier som ingen annan här
i landet. Vicke Andrén sjunger Bellman —
vågar jag säga det? — bättre än . . . än . . .
någon annan, till och med, och jag håller
tal. Ja, ibland.
roliga
.l»g
det där lejongapet
m
wmm
DET NYA KONSTNÄRSHUSETS FASAD MOT SMALANDSGATAN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
