Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 11 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7 — IDUN 1899.
samlade dana ett helt galleri af mänskliga öden och
. lidelser.
Hopplös öfvergifvenhet, jublande glädje, själf-
- uppoffrande innerlighet, blodig satir, en viss portion
skalkaktighet och en god dosis sorglöshet, allt detta
är förkroppsligadt i Yvette Guilbert, under det att
hon själf är en förkroppsligad bild af det franska
folket med dess ljusa sidor såväl som dess mörka.
»FÖRLÅT MIG!
E
NDAST TVÅ KOKTA ORD och dock mången
gång så svåra att uttala, att de — förblifva
outtalade! »Tungans synder» äro väl oftast
öfverträdelsesynder, men i fråga om dessa två ord,
liksom i allmänhet ord, dikterade af kärlek och
ödmjukhet, huru många underlåtenhetssynder har
hon icke låtit komma sig till last allt sedan Adams tid !
Kan du räkna alla de tårar, som gjutits, alla de
sinnen, som förbittrats, blott emedan de två orden :
»förlåt mig!» förblefvo outtalade. Jag säger icke,
att det var rätt att sörja så och ännu mindre att
känna bitterhet — förlåta är ju en kristens plikt,
antingen den felande beder om förlåtelse eller icke,
men — var det månne alltid så lätt att förlåta?
Skedde det ej mången gång först efter långa strider
och mycken själfförödmjukelse?
»Den felande» — ack, det beror så mycket på
hvem som nyttjar uttrycket. En utomstående kan
döma opartiskt, men du, som lefver i ovänskap med
en din medvandrare, huru kan du döma en rätt
dom — i egen sak? Du kallar din trätobroder »den
felande», och han kallar dig på samma sätt.
»Men,» säger du, »jag kan väl ej be om förlå-
telse, då jag ej tycker mig hafva gjort den eller
den personen (som det är fråga om) någon orätt.
Det vore ju att vara osann både mot mig själf och
den andre.» Kan väl så vara, men du kunde väl
åtminstone säga några vänliga ord. Du tycker dig
ej hafva gjort den andre någon orätt, och dock har
du genom ditt uppförande eller dina ord djupt sårat
honom. Vid hvarje omild beröring bryter såret upp
på nytt. Kanske’ voren I de bästa vänner, innan
missförståndet kom. Kanske önskar din »motpart»
af hela sitt hjärta, att allt vore som förr eder emellan.
Kanske har han äfven bedt dig om förlåtelse för
hvad han felat, och du förklarade dig villig att för-
låta. Kom du verkligen aldrig på den tanken, att
också du kunde varit felaktig? Ack, huru skulle ej
ett försonande ord från din sida lägga sig som en
helande balsam på den andres sjuka hjärta! Till
och med om du sade så här: »Jag kan icke inse,
att jag felat emot dig, men om jag mot min vilja
gjort dig ondt, ber jag dig så mycket att försöka
glömma det.» Men sådana ord få ej utsägas med
kall och ovänlig röst — det vore ju att håna, och
klyftan mellan dig och den forna vännen skulle
förstoras i stället för att minskas.
Och nu ber jag: lären de små att bedja om för-
låtelse, när de hafva felat! Om vidjan böjes »medan
hon är grön, så blir hon både fager och skön».
Men så här får det icke heta: »Om lillan snällt tier
om förlåtelse, så skall mamma ge lillan ett stycke
tårta,» eller: »Om gossen inte ber syster om för-
låtelse, får han inte följa mamma boit.» Säger
man så, bedja nog småttingarna om förlåtelse, men
icke alls af någon god bevekelsegrund, utan för att
ej gå miste om namnam och nöjen. Så fostras
barnen till hycklare. Nej, må mamma låta barnet
märka, att det har felat och att mamma är ledsen
på det. Detta kan ett helt litet barn fatta. Då blir
där hjärtesorg. Så utkämpas små strider mellan
en groende egenkärlek och stolthet å ena sidan och
lusten att försona sig med mamma å den andra.
Ack, hvad man känner sig outsägligt olycklig! Men
så blir hjärtat för öfverfullt, man kan icke uthärda
längre, icke tåla detta osynliga, men förskräckliga
något, som olydnaden ställt mellan mor och barn.
Och så, med ett ångestrop, ljuder det plötsligt:
»Mamma, mamma! Förlåt! förlåt mig!» Då öppnas
modersfamnen, och barnet kryper intill moderns
bröst och gråter ut sin sorg, smekes och lugnas
och lofvar att »aldrig göra så mer». Visst händer
det, att löftet brvtes mer än en gång sedermera,
men för stunden är dock allt åter så godt, så tryggt.
Nu kan visserligen invändas, att detta icke heller
är rätta motivet till att bedja om förlåtelse, näm-
ligen, att barnet ej kan uthärda, att mamma är
ond, utan att det bör inse sitt felsteg och ångra
sig. Kan väl så vara, men visst är det dock en
vida ädlare orsak, än om barnet ber om förlåtelse
för att vinna en fördel. Det är ju kärleken till
modern, som här gör, att barnahjärtat veknar. Detta
har också sin motsvarighet i människornas för-
hållande till Gud. Älska vi Gud, så känna vi oss
outsägligt olyckliga, då vi genom olydnad aflägsnat
oss från Honom, och få ingen ro, förrän vi, ånger-
fulla och botfärdiga som den förlorade sonen, åter-
vända i Faderns armar.
Men för den, som känner sig sårad genom en
medmänniskas uppförande emot sig och som för-
gäfves väntar på det förlossande ordet: »förlåt
mig!» — för honom eller henne, viil jag rekommen-
dera, när de bittra tankarne komma, den spetälskes
bön till den Store läkaren: »Herre, vill du, så kan
du göra mig ren!»
S-M.
O, själ, igenom syndafallet vorden
En främling och en gäst på denna jorden,
Statt upp! Församla rikedomar där,
Som ingen rost och ingen mal förtär!
Gack ut på åkerfältet tidt och särla,
Sök himmelrikets kosteliga pärla,
Och offra jublande för hennes skull
Förgänglighetens lumpna glittergull !
B. Ehrenborg.
TÉATER f flOGå1 A.USIK
QÖDRA TEATERN. »Rocamboles arfvingar», M.
bJ Warins glada lustspel, samt »Den stora strejken»,
nyårsraljeri med körer, kupletter och melodramer af
den kände revyförf. hr E. Norlander — se där det
program, hvarmed direktör R. Wagner undfägnar sin
publik på det nya året. Den franska farsen med sina
snåla släktingar, hvilka hvar och en i sin stad försöka
lura till sig ett större, i verkligheten obefintligt arf.
men till slut bli så grundligt som möjligt »lurade
på konfekten», senterades lifligt af publiken, som
särskildt hyllade hrr E. Wagner som Rocambole,
J. Hagman som kvacksalfvaren Chiendent, intrigens
bärare, och Gustaf Bergström, iklädd en 75-årings
»kusin» skepelse. — Ännu gladare blef emellertid
stämningen i salongen, då nyårsrevyn, bygd på
en ganska originell idé, började upprulla sina roliga
bilder med anspelningar på det gångna årets huf-
vudstadsförhållanden. Skallande skrattsalvor, applå-
der för öppen ridå och hardt när samtliga kupletter
omtagna! Bäst voro fru Lambert och fröken Olsson
såsom ett par Strixfigurer, fröken Lund som »geisha»
samt hr Wesslau som clown Tanti. Musiken var
rätt melodiös och framför allt, såsom sig bör i en
nyårsrevy, »lättsmält», och i dansen presterade
särskildt fröken Hjorth en synnerligen vacker
»fjärilsvals».
TjtN SVENSK INGEBORG I AMERIKA. I Worce-
ster i Förenta Staterna gafs förliden december
månad en romantisk opera i 3 akter, »Frithiof och
Ingeborg», komponerad af hr C. F. Hanson, en i
Uddevalla svenskfödd musiker, som i Amerika
skaffat sig ett namn som lycklig kompositör. Sin
första operett komponerade hr Hanson 1879 och
har sedan dess komponerat flere operetter, kantater
och annan musik. Hans största verk är den nu
uppförda operan, som gjorde mycken lycka, ej minst
hos den i Worcester talrika svenska publiken, som
med glädje omfattade detta tillfälle att få se och
höra en opera, med hvars handling den sedan barn-
domen är väl bekant
från Frithiofs saga och
som nu klädts i toner
af en landsman. Hvad
utförandet vidkommer
var det särdeles lyckadt.
Frithiofs parti var lagdt
i händerna på en god
sångare, mr John Layd
från Boston, hvilken åt-
minstone i vokalt hänse-
ende fyllde alla anspråk.
Mrs Lillian Hanson-
Gray, kompositörens dot-
ter, var däremot en ide-
alisk Ingeborg så väl i
sång och spel som i ytt-
re apparition. Vi med-
dela här bredvid por-
trätt af denna blonda
svensk-amerikanska In-
geborg. Mrs Lillian
Hanson-Gray har i Nordamerika redan länge haft
ett kändt namn som framstående solosångerska och
företagit omfattande konsertturnéer. I somras in-
gick hon äktenskap med läraren i English High-
School i Worcester mr A. Gray.
Operan »Frithiof och Ingeborg» är tillägnad
konung Oscar och ett exemplar af densamma har
öfverlämnats åt h. m:t. Den stora boken, i hvilken
så väl musiken som libretton på både engelska och
svenska språket skrifvits för hand, utgör ett verk-
ligt praktexemplar. Noterna och texten äro så utom-
ordentligt klart och tydligt utförda, att de ej kunnat
vara vackrare, om de förelegat i tryck. Den i boken
införda dedikationen till konungen är textad och
har följande lydelse: »To his most excellent maje-
sty, Oscar II, king of Sweden and Norway, this
work is by his majesty’s gracious permission, most
respectfully dedikated by the composer». Arbetet
är bundet i ett präktigt band af grönt saffian med
guld och tar sig särdeles nobelt ut.
KJR NönSBOKEvOl
Hg
IJ
TZ VINNOKLUBBENS JULSAMKVÄM firades den
4 januari med glädje och gamman. I den
stämningsfullt, att börja med blott af juljus, upplysta
salen deklamerades först ett julkväde och exekve-
rades ett par musiknummer för violin och piano.
Så började långdansen sin glädtiga rund kring gra-
nen och genom hela våningen. Grötrimmen voro
vederbörligen pigga och lustiga, och den af fröken
Gerda Meyerson diktade, efter supén på kända me-
lodier afsjungna julvisan flödade af kvicka och mun-
trande anspelningar på förhållanden och personer
inom klubben. Vid julklappsutdelningen fingo alla
närvarande sin beskärda del af skämtsamma ver-
ser och dito gåfvor. Och i talet vid bålen betonade
klubbens ordförande med rätta, att den trefnad,
som en gång för alla tycks bofast inom sällskapet,
gör sig gällande ej minst vid dess julfester.
MRS LILLIAN HANSON-
GRAY.
C. E Lagerström
StocKholm
Frejamagasinet
Sybeliörs- och Modeaffär.
Specialitet :
Garneri partiklar
till klädningar o. kappor.
?oulard‘$i(kn
35 öre
till 1er. 3: 85 pr meter i nyaste mönster
f■ och färger
äfvensom svart, hvitt och kulört Henneberg-Siden från 65 öre
till kr. 16: 45 pr meter — släta, randiga, rutiga, fasonerade, damast
etc. (cirka 240 olika kvalitéer och 2,000 olika färger, mönster etc.).
Siden-Damast________ fr 90 öre—16,45
Siden-Basttyger pr robe » kr. 1 2,30—58,80
Siden-Foularder, tryckta, » 85 öre— 3,85
Bal-Siden ............. fr. 65 öre—16,45
Siden-Grenadiner > 90 öre— 8,65
Siden-Bengaliner » kr. 1,75— 8,35
pr mtr. Siden-Armûres, Monopols, Cristaliiques, Moire antique.
Duchesse, Princesse, Moscovite, Marcellines, sidentyger till täcken
och flaggor etc. etc. tull- och portofritt i hemmet. — Profver och
katalog med omgående. — Dubbelt brefporto till Schweiz.
Siden-Fabriken. G. Henneberg, Zürich..
(K. & K. Hofleverantör.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
