Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 14 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 IDUN 1899.
»Tack sâ mycket, det hade varit att öka lifvets
enahanda! Dig har jag känt sedan jag var tolf år,
och dessutom äro vi näst kusiner; nej, med den
dummaste karlen i hela vår stad. Titta ut, om han
ej som vanligt sitter vid sin kontorspulpet och
fånstirrar mot våra fönster i stället för att skrifva
i sina handelsböcker!»
»A, långe Pellén, född Persson! Är han så dum!
Eller kanske han också vill förlofva sig af idel
ledsnad.»
»Du är ofantligt artig, vän Hjalmar. Det är hög
tid att_ här nu kommer en främmande dam hit i
huset i mitt ställe, så du får en smula sällskaps-
skick.»
»Du menar väl ej, att du ingått i underhandling
med människan, som annonserade, att hon ville ut-
byta sitt hem på landet mot ett i någon sydsvensk
kuststad! Farbror kan aldrig ha gifvit sitt samtycke
till en dylik transaktion.»
»Jag blef myndig för ett halft år sedan, herr
ingeniör, och i dag åtta dagar reser jag till en för-
tjusande skogs- och bergstrakt med speglande in-
sjöar, holmar och skär, och ni få hit en ung dam,
som formligen törstar efter att se bördiga slätter
samt det stora hafvet. Ändtligen skall jag då få
ströfva omkring i vidsträckta, skyhöga barrskogar,
få ligga i gräset med en bok och företaga utfärder
i båt till de trollska små öar, hon beskrifver!»
»Var det inte äfven fråga om något arbetsbyte;
de husliga bestyren och så vidare?»
»Faller af sig själft. Har Hjalmar den vise eljes
något att anmärka vid saken?»
»Hildur, det är af Ekborn uttydt krigarinna, ned-
gör ej din fosterbroder med dina blickars blixtrande
bilor, då dristigt jag spörjer, hvad namn och titel
den höfding bär, hvars hugfulla dotter i ditt ställe
skall träda?»
»Vise Hjalmar, mångordkunnig som gamla tant
Maja, får nöja sig med svar på prosa: Fadern skrif-
ves för godsförvaltare Björk-gren, nej Björk —
Björk —»
»Bis kanske?»
»Björk-mai?, var det. Äldsta dottern, Agda, byter
hem med mig; familjen består i öfrigt af föräldrar,
en sextonårig dotter, Polly, samt sonen, Ernst,-som
är militär. Är det ännu något vidare, som Hjalmar
den vise önskar veta?»
»Bara en småsak, stridslystna ungmö. Hurudana
månde väl dessa björkeris — björkemänniskor vara?»
»Tråkigare än vårt umgänge i den här stads-
hålan kunna de i hvarje fall omöjligt vara. Här
kan jag på förhand hvarje så kalladt nöje, hvarje
bjudning utantill, och i vår enda promenad känner
jag för länge sedan hvarje träd, buske och tarfliga
blomstergrupp.»
»Liksom du också känner hvarje skiftning på
hafvet, tant Maja, din pappa samt undertecknad
mera noga än din katekes, som jag vill minnas du
brukade ligga i fejd med?»
»Tala^kanske pappa och du — när ni äro hemma
— om något annat än mätning, afvägning och hvad
det allt heter? — Ja, Hjalmar, det hjälper ej, att
du nu försöker tala på vers; du är till den grad
prosaisk, att du till och med ställer dig på tant
Majas sida hvarje gång jag gjort försök att få vår
för hvarje vecka till evinnerliga tider fastställda
matordning ändrad så, att vi åtminstone sluppe att
hvarje söndag få pepparrotskött och färsk soppa.»
»Hvar annan söndag med klimpar, hvarannan
med frikadeller. Du skall vara rättvis, Hildur! Ska
vi fortsätta spelet?»
»Ett spel för — unga gubbar, som du.»
»Så spela vi ett parti tärning med insats, det
är poetiskt!»
»Hvad skulle insatsen väl vara?»
»Henne, skön jungfrun; det är stilenligt.»
»Hvad skulle väl jag med en sådan vinst?»
»Skänka den åt mig, ifall jag ej själf vinner
henne.»
»Ja, hvarför icke! I vår pension brukade vi
större flickor att i smyg spela ’Katt’, om ungherrar.»
»Bör att öfva eder i fångstsport, förstås. Tärning-
spel är ridderligare. Tre kast hvar; den som slår
högst de två, har vunnit skön jungfrun!»
»Dum lek. Jag sätter i taukarne upp någon
annan för mig.»
»Långe Pellén, kanske? Intet fusk i spelet nu!
Antingen henne eller —»
»Ingen. Nåväl då! Första kastet är mitt. —
Tolf!»
»Här kommer jag! — Nio. Den första gång
guldtärningen — det är ben af en oxe, men det gör
ingenting — den förste gång guldtärningen på taf-
velbordet rann, den ungersven han tappade och
sköna jungfrun vann,» sjöng Hjalmar Berg med
rörande vemod. »Nu är det du, Hildur! Hvad fick
du? Sexton. Aj, det kommer att stå mig hårdt —
Tjugu! — Den andra gången tärningen på tafelbor-
det rann, den sköna jungfrun tappade och unger-
svennen vann. — Nu gäller det! — O ve, bara sju!
Slå nu det afgörande slaget, Hildur! — Hurra, bara
fyra! Den tredje gången tärningen på tafelbordet
rann, den sköna jungfrun tappade och ungersven-
nen vann!» jublade Hjalmar.
»Håll till godo med vinsten, herr ingeniör!»
»Hjärtligt tack! Hur lyder adressen?»
»Hvad skall du med den?»
»För hennes skull, min vinst. Jag måste väl veta
hvar hon dväljes.»
»Hon kommer ju hit. — Men här har du adres-
sen, och nu får jag ut och se, om tant somnat, så
vi få vänta ännu längre på eftermiddagskaffet.»
När Hildur lämnat rummet, stämde Hjalmar upp
melodien »Den muntre kopparslagaren» till orden:
»I den där bygden jag ju har en »moster», kan-
torns fru,
till henne skrifver jag ett bref, får svar på sidor
sju.
Tra la, lalla la!»
satte han i, så det hördes ut i köket och föranledde
tant Maja till den impertinenta anmärkningen, att
hon ej på länge märkt Harald vara så glad som nu,
då en främmande flicka skulle komma i stället för
Hildur.
Både sången och anmärkningen voro nervretande
för husets unga dotter, men ännu mera angrep det
hennes nerver, när hennes egen pappa hvisslade
den populära melodien, då han nu med Hjalmar
infann sig till eftermiddagskaffet.
Några dagar förhöll sig Hjalmar tämligen tyst,
men så fick han ett tjockt bref, och sedan han läst
det, tog han rent till vana att, när han ritade, med
dämpad röst sjunga den gamla visan med omkvä-
det : »De lekte, de spelte guldtärning.»
Hildur prisade sig lycklig att ej länge behöfva
lida af denna Hjalmars ovana.
Det är tolf kilometers väg från Stenhult — Agda
Björkmans hem—till närmaste järnvägsstation, nå-
got som Hildur också räknade till ställets stora för-
måner, emedan hon där skulle slippa att få sina
hörselnerver pinade af ånghvisslor. Men vågläng-
den föranledde till aftal, att samma skjuts, som af-
gått med Agda, skulle hämta Hildur, så det komme
att endast bli ett helt kort möte vid sammanbind-
ningsstationen emellan de två, som för en tid af
två månader skulle byta hem med hvarandra.
Detta möte blef än ytterligare förkortadt däri-
genom, att Hildurs tåg blifvit försenadt, så hon
hann endast växla ett handslag med en dam med
prickigt hvitt flor, spändt för hela ansiktet, och där-
under blott se en skymt af mörka ögonbryn under
en rad små ljusa pannlockar, innan konduktören
manade Hildur att stiga in i sin kupé, hvars dörr
han slog igen med en skräll, som tolkade hans otå-
lighet.
»Agda Björkman är ju rent af skön!» sade Hil-
dur till sig själf, men ehuru hon var begåfvad med
stort skönhetssinne, beredde henne åsynen af ställ-
företrädarinnan ingen vidare njutning.
Vid framkomsten till den station, där skjutsen
från Stenhult skulle invänta Hildur, låg redan en
lätt skymning öfver nejden och hon såg sig förgäf-
ves om efter vagnen.
(Forts.)
illiillililllilllliiii
Hylin & C
FABRIKSAKTIEBOLAG
––- = KONGL. HOFLEVERANTÖR =
OS!
UTSTÄLLNINGSTVÅLAR :
Viol, Hyacinthe, Heliotrope, Syrén m.
THEA-ROS-PARFYM m. fl.
firisbelönta vid i8g7 års utställning med
GULDMEDALJ
fl.
Försäljes i våra butiker
8 Eeg^eringjsgjeitan — ATesterlå.ngfgfatari 16
A. T. 64 69. A. T. 24 97.
samt hos alla finare Parfymhandlande i riket•
JjUR NOTISBOKEV.fi
TAÖDENS SKÖBDAR. Nyårsafton afled i Stock-
holm fröken Henriette Sofie Löwen, dotter till
innehafvaren af Gärdesta och Trollesunds fideikom-
miss, kaptenen frih. Otto Trolle Löwen och hans
maka Anna Charlotta Cederstråle. Den aflidna till-
hörde under lång tid Nyköpings samhälle, där hon
mot slutet af 1860-talet inrättade en småbarnsskola,
hvilken efter hand utvecklats till ett fullständigt
8-klassigt elementarläroverk för flickor. Denna väl-
signelserika verksamhet fortsatte hon ungefär 20 år,
ända till dess hon i följd af sjuklighet, ådragen genom
öfveransträngning, såg sig tvungen att afstå därifrån
och lämna skolan i andra händer. Under de senare
åren var hon bosatt i Stockholm. Äfven här var
hon verksam för unga flickors bästa dels genom att
stifta ett elevhem för flickor, dels genom att samla
medel till stipendier för unga kvinnor, som vid
tekniska skolan ville förvärfva yrkesskicklighet o.
s. v. Med denna verksamhet fortfor hon, tills hon
angreps af den sjukdom, som nu slutat hennes lif
vid nära 68 års ålder. —•
På årets näst sista dag skildes ock hädan en
annan förtjänt kvinna, änkefru Eva Pontén, född
Silfversparre, änka efter lektorn och förste stads-
läkaren, filosofie och medicine doktorn Jonas Otto
Pontén, som då afled efter långvarig, svår sjukdom
vid 78 års ålder i sitt hem i Strängnäs. Doktorin-
nan Pontén var dotter till öfverstelöjtnanten frih.
Gust. Johan Silfversparre och hans maka, grefvin-
nan Sofia Mörner af Morlanda. Hon var under sina
kraftigare dagar väl känd i hela Strengnäs-trakten
och var ock den, som i mångt och mycket styrde
och ställde i staden. Hennes och hennes mans gäst-
fria hem torde tacksamt ihågkommas af generatio-
ner af studerande vid Strengnäs gamla läroverk.
»TAAMERNAS IDUN». Sällskapet Nya Idun hade
^ förliden lördag sitt första samkväm för i år.
En utställning af de under sistlidna året hädan-
gångna medlemmarnas, fruarna Bosalie Olivecrona
och Ellen Anckarsvärd samt fröken Elisabeth Key-
ser, porträtt var på ett synnerligen vackert och stäm-
ningsfullt sätt medels växter, draperier och krusflor
anordnad af fröknarna Clara Löfgren osh Anna Bil-
ling. I samband därmed erinrade sällskapets vice
ordförande, fru Agda Montelius, i varma ordalag om
betydelsen af deras lifsgärning och om den förlust
sällskapet genom deras bortgång lidit. När senare
på aftonen julgranen tändts, roade den populära
Delsbostintan sällskapet med sina berättelser och
visor, och med vackra verser önskade fröken Hen-
rika Widmark Nya Idun all lycka under 1899.
Doktor Carl Fritzell.
Grefmagnigatan 10.
Invärtes och barnsjukdomar.
Hvardagar kl. 10—Vall, VaS—Vs4. Sön-
ooh hälgdagar kl. 10—11. Allm. tel. 88 98.
Tandläkaren D:r^IberisBerg,
14 Sturegatan 14.
Träffas 9—10 0. 1—2, — Allm. Tel. 122 80.
Drottninggatan 68, Stockholm.
flamer, $om uilja Hopa verkligt solida
moderna Sidentyger,
ombedas att begära våra profver, hvilka sändas omgående
gratis och franko.
Storartadt urval af alla till damtoalet-
ten nödiga sidentyger från 50 öre pr meter till
15 kronor.
De utvalda sidentygerna sändas tull- och portofritt
till hemmets
Schweizer & Co., Luzern (Schweiz)
Sidentygs-Export.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
