- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1899 /
1

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 18 januari 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’Hi’r’^imnn ■ y
N:r 5 (580).
I LLaSTRERAD UTI DN ING
FOR ■ KVINNAN OCH ■ HEnriET
ONSDAGEN DEN 18 JANUARI 1899. 12:te Årg.
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR :
Idun ........................................... kr. 5: ■—
Iduns Modetidn. med plan-
scher OCH HANDARB. ... » 5: —
Iduns Modetid, utan pl. » 3: —
Barngarderoben » 3:25
UTGIFNINGSDAGAR : REDAKTÖR OCH UTGIFVARE: BYRÅ OCH expedition:
HVARJE FRITHIOF HELLBERG klara S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ONSDAG OCH LÖRDAG.
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
ÖPPEN KL. 10—5.
LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE. Redaktionssekr.: JOHAN NORDLING, ALLM. TEL, 61 47. RIKS 16 46.
KOMMISSIONARER:
ANTAGAS öfver hela landet på all-
deles SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
SSSp
\ % •
E
n änka som icke är änka.
ETT PORTRÄTT TILL DAGSKRÖ-
NIKAN. AF THEODOR LINDBLOM.
VÄRLDEN FINNAS tusentals hust-
rur och mödrar, om hvilka man kan
begagna detta uttryck. På hvarje
kust vänta en mängd kvinnor un-
der åratal på männen eller sina trolofvade och
skola kanske förgäfves få vänta lifvet ut.
Men mycket sällsynta äro de kvinnor, hvilka
i samma bemärkelse som den, hvars bild Idun
i dag presenterar för sin läsekrets, kunna
sägas vara änkor, utan att ändå vara det.
Att berätta historien om denna kvinnas
väntan, det skulle vara att med blod och
tårar skrifva en af alla seklers mest upprö-
rande och gripande verklighetsromaner, och före-
taget skulle dessutom öfverstiga en människas
förmåga. För närvarande håller Frankrikes
högsta domstol på att teckna några blad därur,
sedan världspressen under ett helt år täflat
om att meddela de mest ka-
raktäristiska episoderna däraf.
Ur dagspressen ha Iduns läsa-
rinnor därför under det sist-
förflutna året kunnat inhämta
hufvuddragen af denna ett
kvinnohjärtas passionshistoria,
och det kan sålunda icke falla
inom min uppgift att söka
gifva en rekapitulation af denna
dreyfustragedi, hvilken väckt
ej blott en sådan sensation,
utan äfven så djupa sympa-
tier öfverallt i världen, ej
minst i de nordiska länderna,
och hvars slutliga upplösning
man inom kort kan vänta.
■ Däremot skulle jag tilläfven-
tyrs knnna fylla en uppgift i
en tidning, inom hvars läse-
krets tvifvelsutan förefinnes en
stark medkänsla med denna
djupt pröfvade kvinna, genom
att berätta några personliga
drag om fru Lucie Dreyfus,
sådana jag själf iakttagit dem
eller har dem af andra. Vid
några tillfällen, särskildt under
Zolaprocessen i början af förra
året, men äfven senare, har
jag nämligen på nära håll
kunnat observera fru Dreyfus
under situationer, då hennes
karaktärsstyrka satts på hårda
prof och då den äfven på ett
MADAME DREYFUS OCH HENNES TVÅ BARN I DERAS HEM I PARIS.
TECKNADT EFTER LIFVET AF PÀUL RENOUARD.
beundransvärdt sätt bestått profvet. Och från
personer, som stå henne mycket nära, har
jag också uppgifter, hvilka bekräfta mina per-
sonliga iakttagelser.
Ni spörjer kanske, om jag icke »interviewât»
henne. Det tycker ni helt visst ligger nära
till hands, då man är tidningsman och bor i
Paris. Till hundratal uppgår antalet af de
tidningsmän, hvilka tyckt detsamma och äfven
vidtagit åtgärder för att sätta en sådan tanke
i verkställighet. Och det är just på denna
grund, som det numera är absolut omöjligt
för journalister att vare sig erhålla en interview
med eller ens afiägga en vanlig visit hos fru
Dreyfus. Därtill kommer, att både hon och
hela familjen äro till den yttersta grad skygga
för offentligheten, en helt naturlig följd däraf,
att de blifvit så starkt utsatta för densamma.
Madame Dreyfus bor med sina två barn,
Pierre, som är 7, och Jeanne, som är 6 år,
hos sin far, den bottenrike diamanthandlaren
Hadamard, äfven han liksom familjen Dreyfus
af judiskt ursprung. Sedan olyckan drabbade
henne, har hon så totalt stängt sig inne inom
den trånga familjekretsen, att hon hvarken
går ut i sällskapslifvet eller hos sig mottager
några andra besök än den närmaste släktens.
Då tidt och ofta journalisterna storma trap-
porna till herrskapet Hadamards våning vid
rue Lafayette, mottagas de förekommande af
den nnge herr Hadamard, en belefvad, still-
sam yngling af den blonda judetypen, som
numera efter lång öfning besitter en utom-
ordentlig skicklighet i att afböja närgångna
frågor och afväpna indiskreta sonderingar
genom diplomatiska svar. Att i skötet af
denna familj träffa fru Dreyfus är sålunda
omöjligt. Likväl har det lyckats en af Paris’
mest kände tecknare att, genom hemedling af
M. Bernard Lazard, den man hvilken genom
sin broschyr »Un erreur judiciaire» först väckte
dreyfusagitationen till lif och som därför af
helt förklarliga skäl är nära lierad med famil-
jen, få tillträde till fru Dreyfus’ våning och
där teckna den interiör, Idun i dag meddelar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free