- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1899 /
7

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 18 januari 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 IDUN 1899.
ha sådan smak. Skrika kunde hon inte, för Lars-
Johan höll hennes ansikte så tätt tryckt intill sin
pälskrage, att hon hade göra hela kvällen med att
få bort sjubbhåren nr munnen. Jag höll tambur-
dörren öppen på vid gafvel. I kapprummet såg jag
en skymt af Ursula, och jag väntade med klappande
hjärta på katastrofen.
Lars-Johan satte ned frun med en duns, och
så tog han henne, mera kraftigt än varligt, om lif-
vet och förde henne fram till rådmanskan. »Se så,
pussas nu som snälla barn!» befallde han, och Ur-
sula, som är lika godhjärtad som obetänksam, slog
armarne om Tekla och kysste henne, innan hon hann
göra motstånd.
»Din man är en ängel med osynliga vingar, kära
Tekla, och den där gången menade jag bara, att
han är stark som en... hm. .. Nå, sin styrka har
han väl aflagt prof på i afton ...»
Det blef ett mycket trefligt bröllop i alla fall.
»DE LEKTE, DE SPELTE GULDTÄR-
NING». EN SPORTHISTORIA AF EVA
WIGSTRÖM (ave).
(forts, från föreg nummer.)
D
ET KÄNDES en smula otrefligt, men i värsta
fall finge hon taga in på den gästgifvaregård,
som hon visste skulle finnas i närheten, ty
att fara med en lejd skjutsbonde genom den där
skogen, som likt en ofantlig biåsvart molnvägg reste
sig kring henne på alla sidor, därtill kände hon ej
lust nu på kvällskvisten. Hon gick fram till stations-
föreståndaren, som stod i dörren till sitt kontor och
nyfiket iakttog henne.
»Förlåt, här skulle vara en vagn från Stenhult
för att hämta mig, men —»
»Det är väl aldrig fröken, som skall till Björk-
mans?»
Hildur fortsatte samtalet med att göra en ny
fråga; formen och tonen i den, som stationsföre-
ståndaren gjort, föllo henne ej i smaken. »Är vag-
nen här någonstans?»
»Borta på gästgifvaregården. Svente, gå och
få’en hit!»
Tjänstemannen var stött och drog sig in i sitt
kungarike och tillstängde dörren. Hildur stod allena
och höll sin koffert sällskap; ej en lefvande varelse
syntes till, utom då och då en läderlapp, som snud-
dade vid hennes hattbrätte och kom henne att hoppa
till af rädsla. Ändtligen hördes vagnen komma
nere från byn. Hildur rätade upp sig; hon måsie
imponera på den försumlige kusken, vore det så
godsförvaltaren Björkman själf i egen person. En
ranglig vagn med blott ett säte och förspänd med
en lurfvig häst höll framför henne.
»Ursäkta, fröken Vestersson!»
»Fröken Östesson, om jag får be!»
» stersson var det, ja ! — Svente, hifva upp
skrinet bak i vagnen, fröken tar plats vid min gröna
sida, så kila vi i väg!»
»Hvem är karlen?» frågade hon stationskarlen
hviskande. »Jag åker ej med honom.»
»Sonen i huset. Det är ej värdt att fröken låtsar
om något, ty han blir lätt vild, när han fått sig ett
par glas, eljes är där inte vidare ondt med pojken.
Håll bara med honom på allt hvad han pratar !
Han kör säkert, för han är ju husar.»
»Officer,» tilläde Hildur i tankarne och klef,
modig vorden, upp och tog plats bredvid sin kör-
sven, och så bar det i väg tvärs genom den blå-
svarta molnväggen.
»Jag får be om ursäkt för mitt dröjsmål att möta
fröken Vestersson! — Är eljes aldrig försumlig på
någon mötesplats — Hi, hi! — Ja. Ajda är väl
framme nu; fiffigt uttänkt det där, att gratis få gå
och spankulera i stad ett par månader. Jag trodde
min själ aldrig, att hon skulle få någon till att byta
med sig.»
»Menar ni er syster, fröken Agda?»
»Ajda, ja! Stilig tös! — Men nia mig inte, mitt
namn är Ernst i hvardagslag.»
Hildur kände hur gråten steg henne i halsen;
hon hade aldrig förr kommit i beröring med en
rusig karl, och nu måste hon sitta inklämd i ett
smalt vagnssäte bredvid denne unge man, hvilken
hon föreställt sig som en ung riddare utan fruktan
och tadel, men som uppförde sig som en vagabond.
Lyckligtvis förlorade han snart lusten att hålla ett
samtal i gång, men i stället dref han på den lurf-
vige hästen, när det bar ner för hvarje backe, så
att Hildur måste hålla sig läst med handen i sätets
sidostöd och bita samman tänderna för att ej skrika
högt af rädsla. (Forts.)
|UR NOTISBOKEN.Pr
DÖDENS SKÖRD. Grefvinnan Clara Christina
Eleonora Bonde, f. Rålamb, afled i Stockholm
den 12 dennes i en ålder af 92 år. Den aflidna
gifte sig 1828 med hofmarskalken grefve Gustaf
Ulf Bonde af Björnö samt blef änka 1855. Hon
hade varit statsfru hos drottning Desideria:
— Enligt från London ingången underättelse
har öfverstekammarjunkaren grefve C. G. Rosens
svärmoder, änkefru Clara Moore, därstädes aflidit
vid hög ålder. Hennes flicknamn var Jessup. Hon
var, om vi ej misstaga oss, infödd amerikanska
och änka efter en amerikan Blomfield H. Moore.
Makarne vore bosatta i Filadelfia, då deras dotter
Ella i november 1864 ingick äktenskap med då-
varande kaptenlöjtnanten i svenska flottan, varfs-
adjutanten i Karlskrona grefve von Rosen, hvilken
vid nämnda tid besökte Amerika i sjömilitära upp-
drag från svenska regeringen. Grefvinnan von
Rosen afled 1892. Hennes moder, den nu aflidna
änkefru Moore, flyttade sedermera öfver till London,
där hon sedan flere år varit bosatt. Hon lär efter-
lämna en högst betydande förmögenhet. Dottersö-
nerna, grefvarne Reinhold och Clarence von Rosen,
ha med anledning af dödsfallet afrest till den brit-
tiska hufvudstaden, där en tredje dotterson, attaché
vid svensk-norska beskickningen, redan förut be-
finner sig.
U’RUARNA DICKSONS DONATIONER. Fruarna
T friherrinnan Marika Dickson, född von Rosen, «
Eleonore Dickson, född Willerding, och Blanche
Dickson, född Dickson, hvilka äro de sista innehaf-
varne af Svartviks aktiebolag, ha till åtskilliga kom-
muner i Härjedalen, där bolaget ägt stora områden,
donerat 25,000 kr., hvaraf räntan skall användas till
understöd åt fattiga skolbarn.
Samma gifvarinnor ha till Söderhamns församling
donerat 44,363 kr. till en fond för uppförande af
gudstjänstlokal vid Stugsund.
AVUS 1K
TEATER f/JOl
TARAMATISKA TEATERN har nu på sin spellista
-L’ upptagit »Arria och Messalina», skådespel i fem
akter af Adolf Wilbrandt. Stycket uppfördes år 1887
med framgång härstädes på Nya teatern, hvarvid
fru Fahlman uppträdde i Messalinas, den hatfulla
och hämndlystna käjsarinnans roll, som hon också
utförde för några år sedan vid en af henne anord-
nad mâtiné å operan. Liksom då, vann Kon äfven
nu en personlig succès, och publikens varma bifall
hälsade henne såväl efter de med medryckande
passion framförda kärleks-scenerna som efter de af
lidelsefullt hat och romai eblodets stolta förakt präg-
Hylin & cm
FABRIKSAKTIEBOLAC i
–– == KONGL. HOFLEVERANTÖR. = :
UTSTÄLLN1NGSTVÅLAR: f
Viol, Hyacinthe, Heliotrope, Syrénm. fl. e
THEA-ROS-PARFYM M. fl. §
frisbelönta vid i8ç7 års utställningmed \
GULDMEDALJ Ï
Försäljcs i våra butiker E
8 Regeringsgatan — YZeaterlä.ngfg;ata.n i0. =
A. T. 6469. A. T. 2497. E
samt hos alla finare farfymhandlare i riket. E
........ 1 ni ni min 11 111111111111 ...............1111T
lade uppträdena vid mötet mellan henne, envålds-
härskarinnan på tronen, och Arria, f. d. konsulns
maka, hvilkens son hon älskade. Arrias roll utfördes
af fru Dorsch, som, med ett för uppgiften lämpligt
yttre, egentligen var den enda af de spelande, som
förlänade åt sitt uppträdande något af det, man
tänkt sig karaktäristiskt för antikens romare. Herr
G. BMlberg som Marcus applåderades lifligt af pu-
bliken och fick tillsammans med fru Fahlman fram-
träda flere gånger, men kritiken har nu som förr
anledning att anmärka mot hans uttal. Det hög-
tragiska skådespelets första uppförande hade lockat
en ganska talrik publik, som lifligt applåderade.
"V”VETTE GUILBBRTS — tyvärr enda — uppträ-
X dande i Stockholm på Svenska teatarns scen
förliden vecka blef en glänsande seger för den geniala
konstnärinnan. Salongen var fullsatt af vår huf-
vudstads intellektuella och konstnärliga elite — i den
kungliga logen syntes kronprinsen samt prinsarne
Carl och Eugen — och den festligt högstämda förvän-
tan löstes efter divans framträdande inom få sekun-
der i den uppriktigaste underkastelse inför hennes
konst. Med geniets ofelbara makt griper hon åhöra-
ren ögonblickligen fast och släpper honom sedan icke
för ett ögonblick! Vare sig hon med skälmsk gratie
framför någon af dessa lätt frivola vi4or, dem man
är mest van att hänföra till varietétribunens reper-
toar, såsom i>Les ingenues», »Les quatre etudiants»
m. fl., eller med skakande patos upprullar de hemska
taflor ur parisergatans tragik som »La soularde» eller
»Le pierreuse* bjuda, finner hon alltid genom enkla
och äkta medel den rakaste vägen till diktens hjärt-
punkt. Och det är förunderligt att säga om en den
»lätta konstens» prästinna — men i de rent tragiska
momenten når hon högst! Den som en gång hört
henne föredraga till exempel Richepins »La glu*,
den gripande legenden om sonen, som på sin älska-
rinnas bud sliter ut sin egen moders hjärta, skall
sent glömma de gripande uttryck för förstelnad
fasa, för outsäglig moderssmärta och modersömhet,
Yvette Guilbert i blixtsnabb skiftning förmår breda
öfver de få enkla stroferna, I sanning, på detta
vis blir äfven den »minsta» konst stor och den
»lätta» vägande, och de korta minuter, den rykt-
bara vissångerskan förunnade oss, rymde inom sig
rikare skatter för eftertanke och erinring än en
lång serie hvardagliga teaterkvällar.
RÄTTELSE.
T SLUTET AF TEXTEN till fröken Annie Quidings
-*- porträtt i n:r 1 af Idun för i år har genom miss
uppfattning af hennes href kommit att inflyta, att
aftal träffats med författarinnan om hennes kom-
mande arbeten. Rätteligen borde det hafva stått,
att underhandlingar föras om förstahandsrätten för
Idun till hennes kommande arbete, hvilket Red.
ansett sig härmed böra meddela.
-X ■>. >- ^■>- -<■ -<• -<• -<• ^ ^
Sybehör Modvalfar
ilklar
kappor
klädningar
Si&en-^atttasl
90 öre
till kr. 16:45 pr mtr och Sidenbrokader
från mina egna fabriker
äfvensom svart, hvitt och kulört Henneberg=Siden från 65 öre
till kr. 16: 45 pr meter — släta, randiga, rutiga, fasonerade, damast
etc. (cirka 240 olika kvalitéer och 2,000 olika färger, mönster etc.).
Siden-Damast................
Siden-Basttyger pr robe
Siden- Foularder, tryckta,
fr 90 öre—1 6,45
»kr. 12,30-58,80
» 85 öre— 3,85
Bal-Siden .............
Siden-Grenadiner
Siden-Bengaliner
fr. 65 öre—1 6,45
» 90 öre— 8,65
» kr. 1,75- 8,35
pr mtr. Siden-Armûres, Monopols, Cristalliques, Moire antique.
Duchesse, Princesse, Moscovite, Marcellines, sidentyger till täcken
och flaggor etc. etc. tull- och portofritt i hemmet. — Profver och
katalog med omgående. — Dubbelt brefporto till Schweiz.
Siden-Fabrike» G. Henneberg, Zürich..
(K. & K. Hofleverantör.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free