Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 25 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 IDUN 1899.
,*vMi
mms
«W,
n
-
spår, som kunde leda till
upptäckten af något brott.
Underläkaren och jag re-
sonnerade en dag öfver Gre-
gersen och hans egendomlig-
heter, och jag yttrade min
misstanke, att han var detek-
tiv. Men på denna förmo-
dan fick jag endast svaret:
»Gregersen är en fint bildad
man af god familj och äger
en betydlig förmögenhet, af
hvilken han visserligen i ut-
landet förstört en del. Det är
endast af smak han valt sitt
äfventyrliga, farliga yrke.»
Gregersen var mycket god-
hjärtad och särskildt en gång
räddade han genom sin klok-
het och sin goda vilja en,
mänskligt att döma, annars
förlorad medmänniska, så att
denna åter bief en nykter och
bra medlem i samhället.
En eftermiddag kom läka-
ren och förberedde mig på, att
jag skulle få en vildsint pati-
ent — han var kolbärare,
hade
afpo-
lisen1
blifvit funnen redlös
och sjuk samt mot sin
vilja förd till oss. I
badrummet hade han
slagit omkring sig, och
det var en ganska rus-
kig uppenbarelse att
skåda denne ursinnige
jätte med det svartran-
diga ansiktet och hän-
der, alltid färdiga att
slå till. Han lades i
sängen, och jag gjorde
genast i ordning tvätt-
vatten för att få honom
någorlunda presentabel
till den blifvande läkare-
undersökningen. Jag
gick till sängen, satte
4-n n +4-Po U/->4-
BISMARCKS MAUSOLEUM.
bredvid och såg med lugn fast blick på den
sjuke, rasande karlen. Gregersen hade hela
tiden följt mig med sin skarpa blick, nu reste
han på sig och stod i närheten af den nykomnes
säng. Då jätten såg, att jag skulle börja min ren-
göringsprocess, höjde han handen, men snabbt
lade jag min hand öfver hans samt tryckte den
lugnt och bestämdt ner bredvid honom. Bör-
jade så mitt arbete. Därpå lades kuddarna
till rätta, den feberheta pannan svalkades och
jag räckte honom en läskande dryck. Då jag
var färdig, smög sig ett: »tack, syster !» öfver
hans läppar, och det ursinniga uttrycket i an-
siktet förbyttes till ett godmodigt. Pillerna
han skulle ta in väckte dock åter hans harm,
men då jag fått dem i hans mun, knep jag
honom raskt om näsan — och nere voro de !
Sedan gick allt utan protester.
Rasmussen hette han och hade egentligen
varit packhuskarl hos en grosshandlare, men
EN SJUKSKÖTERSKAS MINNEN.
UPPTECKNADE FÖR IDUN AF GER-
DA WIGSTRÖM. II.
»MINA VÄNNER DETEKTIVEN OCH KOL-
BÄRAREN.»
E
FTER NÅGRA månaders tjänstgöring på
en af de kvinnliga medicinska afdelnin-
garna fick jag order att begifva mig till samma
afdelnings manliga sida. Jag fick en sal på
tio patienter, och då läkaren samt afgående
sköterskan förde mig från säng till säng för
erhållande af de nödiga instruktionerna, fästa-
des genast min uppmärksamhet vid en af de
sjuke, som såg ovanligt intelligent ut. Han
å sin sida riktade en genomträngande, forskan-
de blick på mitt ansikte, och då jag en stund
efteråt gaf honom litet hjälp, hörde jag af det
sätt, på hvilket han tackade, samt af den hän-
synsfullhet, hvarmed han i det hela behand-
lade mig, att han tillhörde den bildade klassen.
Jag kunde ej få reda på hans yrke. På
taflan öfver sängen stod endast namnet: »Jo-
hannes Gregersen». Att han ägde akademisk
bildning, hade rest mycket samt fört en världs-
w. A. Smith foto
TEATERN PÅ CRAIG-Y-NOS.
mans lif, blef dock snart klart för mig. Hvar-
för låg han då på allmän sal, han som ej var
fattig? Och att han ej var det, märktes ju af
hans frikostighet mot fattiga rumskamrater.
Hans sjukdom var lindrig — hvarför blef han
ej utskrifven ? Med ett ord, hela hans person-
lighet var mig en gåta.
Jag kunde ej låta bli att observera denna
människa, som jag märkte å sin sida noga
studerade de andra patienternas karaktärer och
förhållanden. Särskildt gaf han akt på en af
de sjuka, för hvilken jag kände formlig mot-
vilja, utan att jag rätt kunde säga hvarför.
En tid försvann så en del saker, tillhörande
dels de sjuka, dels afdelningen. Gregersen såg
väl, att jag hade mina misstankar riktade åt
ett bestämdt håll, ty han sade en dag, att jag
var på rätt spår, men bad mig ej göra något
vidare vid saken så länge. »Men,» utbrast
han på sitt egendomliga korta sätt, »ni, syster,
skulle ha blifvit detektiv. Ni har goda för-
utsättningar! Ni skulle komma till Paris eller
London i en riktig skola — där kunde ni skapa
er en god framtid.»
Litet häpen betraktade jag min vän Greger-
sen. Nu var gåtan löst — detektiv var han !
Och troligen låg han på sjukhuset, ej för den
lindriga rheumatiska åkomman, utan för helt
andra orsaker. Troligen sökte han därinne
;iiii»iHi8iiiiiiiiliiiiit
sisz
W. A. Smith foto. SLOTTET CRAIG-Y-NOS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
