Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 28 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■irntmiu,
N:r 8 (583). LÖRDAGEN DEN 28 JANUARI 1899. 12:te Arg.
ILLaSTRERAD blTIDN
KVINNAN OCH • HEnriET
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR: UTGIFNINGSDAGAR: REDAKTÖR OCH UTGIFVARE : BYRÅ OCH EXPEDITION: KOMMISSIONÄRER
Idun ______ ______________ ______
Iduns Modetidn. med plan-
scher OCH HANDARB. ...
Iduns Modetidn. utan pl.
kr. 5: — HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
FRITHIOF HELLBERG
träffas säkrast kl. 2—3.
KLARA S. KYRKOGATA 1 6, 1 TR.
öppna kl. 10—5.
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
» 3: — LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE.
Redaktionssekr. ■ JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 16 46.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
GREFYINNAN CLARA BONDE AF
BJÖRNÖ, FÖDD RÅLAMB.
t,Oll N
S. Jacobsson foto.
TT MED NÅGRA få penndrag skildra
en person med så mångsidiga egen-
skaper och så rik begåfning som
grefvinnan Clara Bonde, är ett svårt
uppdrag, helst som hennes egentliga verksam-
het tillhör en förgången tid. Grefvinnan Bonde
var för den nuvarande generationen den på
sina lagrar hvilande åldringen, hvilken ur sitt
rika förråd af minnen från framfarna dagar
framdrog än det ena, än det andra och i lifliga
färger skildrade det tidehvarf, för hvilket hon
själf, såväl på hufvudets som hjärtats område,
var en så ädel representant. Öfver hela hennes
personlighet låg detta »noblesse oblige», som
verkade fängslande på hvar och en, hvilken
var nog lycklig att få göra hennes bekantskap.
Clara Christina Eleonora Rålamb föddes den
1 juli 1806. Föräldrarne voro En af Rikets
Herrar m. m. ståthållaren på Drottningholms
slott, friherre Claes Rålamb och hans tredje
maka grefvinnan Ulrika Eleonora von Düben,
den sistnämnda känd för sitt vittra umgänge
med dåtidens skalder och lärde. Under den
lilla Claras första lefnadsår bredde sorgen sin
mörka slöja öfver det annars så lyckliga hem-
met, då en ettårig broder omkom genom olycks-
händelse.
Tillsammans med en äldre broder och sy-
ster växte hon upp i det fint bildade hemmet,
där Tegnér och hans samtida voro ofta sedda
gäster. Sin första undervisning erhöll Clara
Rålamb af bland andra sin broders informator,
sedermera en af de aderton i Svenska akade-
mien, professor L M. Enberg, benämnd »den
siste gustavianen». Den vänskap för professor
Enberg, hvilken började under barndomen, bi-
behölls sedan under hela hennes lefnad, och
bland sina djupare sorger räknade hon hans
den 20 nov. 1865 inträffade frånfälle. Augu-
sta Amalia, den äldre, af Clara så varmt äl-
skade systern, gick bort som tjuguårig flicka,
men hennes bild stod alltjämt för den efter-
lefvande i den skäraste dager. Till och med
ännu några dagar före sin död drömde hon
om henne.
Tidigt, knappast sjuttonårig, lämnade Clara
Rålamb sitt barndomshem för att blifva hof-
fröken hos den efter tolf års bortavaro 1823
hemvändande drottning Desideria. Och nor-
dens blonda dotter, blid och kvinnlig, vann
genast sin höga härskarinnas bevågenhet, hvil-
ken sedan under årens lopp öfvergick till den
varmaste vänskap. Vid Carl den fjortonde
Johans hof blef den glada spirituella fröken
Rålamb snart allas favorit Ryktet förmäler,
att när konungens omgifning af en eller
annan anledning måste till honom meddela
någon sak af mera ömtålig art, det blef frö-
ken Rålamb som därtill utsågs. Den skicklig-
het, hvarmed hon behärskade det franska
språket, och det höfviska sätt, hvarpå hon för-
stod att lägga en lätt sordin öfver monarkens
sydländska liflighet, vunno allt högre hans bi-
fall, och snart lärde äfven han sig att i sin
gemåls unga hoffröken se sin familjs sanna vän.
Den 16 dec. 1828 fäste drottning Desideria
med egen hand brudkronan i sin fagra hof-
tärnas ljusa lockar, då denna gick att förena
sina öden med en af Sveriges störste jord-
drottar, grefve Gustaf Ulf Bonde af Björnö.
I rikssalen på Stockholms slott ägde vigseln
rum, och efter en lysande bankett med ka-
driljer och fackeldans reste den unga bruden
i »sjuglasvagn», med drottningens öfverhof-
mästarinna och sin mor baklänges i vagnen,
med förridare och svenner och under högvaktens
honnör, till sitt blifvande hem i n:r 26 Drott-
ninggatan, där hennes make emottog henne.
En . gång skildrade grefvinnan Bonde själf
för mig sitt bröllop i kungaborgen, troligen
det sista s. k. storct hofbröllopet, men tyvärr
vågar jag ej inlåta mig på att söka återgifva
det.
Nu följde några år, hvarunder grefvinnan
Bonde odeladt ägnade sina omsorger åt sin
make och det stora hem, där hon som den ut-
söktaste värdinna gjorde les honneurs på samma
gång, som hon för den ringaste bland sina
många underhafvande var den ömmaste moder,
och såväl på Toftaholm som Hörningsholm
kommer hennes minne att sent förblekna.
Konung Carl Johan återkallade redan 1836
grefvinnan Bonde till hofvet, där han utnämn-
de henne till sin gemåls statsfru. För drott-
ning Desideria var »«« chère Glaire» den vän,
till hvilken hon ofta vände sig, och efter hvars
kloka råd och beslutsamhet drottningen mera
än en gång rättade sig.
I kronprins Oscars och kronprinsessan Jo-
sephinas hof var hon en alltid gärna sedd
gäst, och de ünga uppväxande furstebarnen
benämnde henne med hängifven förtrolighet
»tant Clara». Och många äro de bref till
henne, -i hvilka medlemmarne af den Berna-
dotteska familjen tydligt ådagalägga den vän-
skap, de alla hyste för »slottets bästa tomte».
Den 9 juni 1855 afled grefve Bonde till
bitter sorg för sin efterlämnade maka. Under
de första åren efter hans död visade grefvin-
nan en ny sida af sin rika begåfning, nämli-
gen den skicklighet, hvarmed hon förstod att
under de s. k. döds- och fardagsåren sköta
de stora fideikommissegendomarna, innan de
öfvergingo till en annan gren af grefliga ätten
Bonde af Björnö.
Den sista delen af sin långa lefnad tillbragte
grefvinnan Bonde dels i Stockholm och dels
på det gamla Bondeska herresätet Hessélby.
Men vare sig att hennes hem var i staden
eller pa landet, alltid samlade hon omkring
sig en krets af fränder och vänner, hvilka hon
omfattade på det kär-
leksfullaste sätt. Och
på samma gång som
grefvinnan Bonde var
den fina, belefvade
världsdamen, var hon
den varmhjärtade
kvinnan, hvars största
glädje låg i att med
frikostig hand lindra
lidande medmänni-
skors nöd och taga
personlig del såväl i
deras sorg som glädje.
Sedan många år till-
baka vistades i gref-
vinnan Bondes hem
hennes kära vän frö-
ken Elise Silfversparre, hvilken med dotterlig
ömhet vårdade henne och nu tillika med
många stå sörjande vid den hänsofnas grift.
UNGDOMSPORTRÄTT AF GREF-
VINNAN BONDE.
ETTER EN MINIATYR AF
FREDRIKA BREMER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
