Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 28 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. o
Grefvinnan Clara Bonde afled den 12 januari,
och hennes jordfästning skedde i Östermalms
kyrka den 17 i närvaro af representanter för
konungahusets medlemmar samt släktingar och
vänner.
Den enda krans, som prydde grefvinnan
Bondes kista, var från »Sessan», och den ta-
lade på sitt tysta språk om hvad den aflidna
varit för konung Carl den femtondes dotter.
Af de tvänne porträtt af grefrinnan Bonde,
som Idun i dag bringar sina läsare, framställer
det större den hädangångna i hennes senaste
år. Den mindre bilden är en kopia efter ett
miniatyrporträtt, måladt af ingen mindre än
Fredrika Bremer och af denna skänkt till gref-
vinnan Rålarnb, när hennes dotter blef hof-
fröken. På baksidan däraf har grefvinnan
Rålarnb skrifvit följande, förmodligen syftande
på den äldre dotterns död och den sorg, som
detta efterlämnade.
»Blott en suck var hennes ungdoms minne,
Länge tårar skymde hennes blick,
Tröste Gud med blida ödens skick
I en framtid hennes ömma sinne.»
Så har nu den sista grefvinnan Bonde af
Björnö af den s k. Hörningsholmsgrenen sam-
lats till sina fäder, och på henne kan i san-
ning tillämpas skaldens ord :
»Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill,
hvad skönt du drömt kan ej af tiden härjas,
det är en skörd som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.»
Adelaide Nauckhoff.
MORMORS RUM.
M
ÄRKER DU, hur helgdagsstämning livilar
öfver mormors lilla enkla rum?
Där ej hvässas skvallrets dolska pilar,
elakheten blir därinne stum.
Gamla möbler, välbekanta, nötta,
möta dig vid hvarje steg du tar.
Inga skarpa färger ögat trötta,
åren lämnat harmonien kvar.
Oeh se taflorna på väggen sedan!
Mörka ramar, gamla kopparstick,
som följt med i lyckans ny och nedan,
ropats in, när mycket dyrbart gick.
Ett porträtt med gyllne ram dock prålar;
det är morfars: prästrock, ämbetsmin!
Minnets pensel bättre honom målar,
mera varm och rik, om ej så fin.
Gamla slagur, du som mätt vår gamman
och vår sorg, är du ej ännu stum?
Efter dig lick klockarn ringa samman,
trodde dig som evangelium.
Allt härinne har sin egen saga,
täljer flydda dagars hemlighet,
men besitter makten att behaga
äfven främlingen, som intet vet.
Mormors rum! Där är oss godt att vara;
där finns tröst för den bedröfvad är.
Känslor lugnas, gåtor blifva klara,
evighetens gryning skönjes där.
Anna Berg.
ÖFVERRLICK.
O
M DU HAR EN SYSSLA att sköta, så
sträfva efter att skaffa dig en ordentlig
öfverblick af hvad som hör till densamma.
Endast en sådan öfverblick skall sätta dig i
stånd att rätt leda och behärska det, som är
dig anförtrodt att handhafva.
I hemmet bör du icke endast känna dina
rum, utan äfven vara fullt hemmastadd både
i källaren och på vinden samt i de minsta
vinklar och vrår af ditt hus och dina ägor.
Du bör icke blott veta hvad för klädespersed-
lar, som gömmas i dina garderober, utan också
känna till allt, intill den allra obetydligaste
dammtrasa, som dina tjänare använda. En-
dast den husmor, hvilken noga känner till allt,
som står till hennes förfogande, kan därför
finna den mångsidigaste, sparsammaste och
nyttigaste användningen. På samma gång
vinner hon i sitt uppträdande en säkerhet,
som inverkar förskönande och harmoniskt på
hela hennes väsen samt gifver det hem hon
sköter en prägel af lugn och ordning. Vänjer
sig frun i huset vid en ständig öfverblick, så
stärker hon därmed på samma gång sitt eget
minne. Det skall då icke komma i fråga, att
hon suckande utbrister: »Ack, om jag ändå
hade tänkt på, att vi utom det stora vinds-
kontoret också hafva ett mindre, luftigt och
ljust rum till vår disposition, så skulle inte
vinterkläderna beböft uppätas af mal här nere.»
»Hade jag vetat, att det ligger så mycket ut-
märkt linne kvar i skåpet, hade jag icke be-
höft kasta ut så mycket pengar på att köpa
nytt.» »Om jag kunnat tänka mig bara, att
köksan skulle låta så mycket, ligga och mögla
eller förstöras i skafferiet!» Påkommer någon
’ förlägenhet, kräfves intet nervöst sökande eller
långvarigt dröjsmål, ingen onödig tvekan, utan
med lugn blick öfverskådar hon, hvad som är
att göra, och ger sina befallningar med snabb-
het och säkerhet. Osäkerhet och förargelse
öfver misslyckade order känner hon sällan ;
hon vet ju alltid hvad som finnes och brukas
samt hvad som kan anskaffas eller beställas,
utan att hemmet däraf på något sätt betungas.
En klar öfverblick lär henne snart, huru ut-
gifterna böra ordnas med klok hänsyn till till-
gångarna. Huru många fruar råka icke »i
hastigheten» köpa någ"t riktigt dyrbart för att
strax därpå å annat ställe finna samma sak
afsevärdt billigare, men dock fullt ut lika pas-
sande för det afsedda ändamålet ; eller ock
köpa de något, som redan finnes förut, under
det att rena nödvändighetsartiklar kanske ofta
brista. Och då sucka de. Men alla suckar i
världen lära icke husmodern — lika litet som
någon annan — den rätta öfverblicken.
Hvartill vore nu en sådan öfverblick icke
nyttig !
Vill jag möblera ett rum, kan jag först då
göra detta smakfullt och harmoniskt, när jag
har fullständig öfverblick öfver rummet och de
möbler, prydnader o. s. v., som skola finnas i
detsamma. Vill jag packa en koffert, kan jag
först då på bästa sätt begagna mig af utrym-
met och placera sakerna på det mest prakti-
ska sättet, när jag känner till äfven den min-
sta sak, som skall nedpackas i densamma.
Har jag icke denna öfverblick, måste jag kan-
ske tio, ja, tjugu gånger packa ned och åter
rifva upp, utan att ändock ernå den fullkom-
liga, praktiska anordning, som är möjlig för
den, som med en enda blick öfverskådar det
hela. Dessa små exempel upprepa sig oupp-
hörligen i lifvets alla angelägenheter oq,h göro-
mål, och den skall säkert nå längst samt ut-
rätta mest och bäst här i världen, som har den
klara öfverblick, som ensamt möjliggör att för
hvarje tillfälle utdela de lämpligaste befall-
ningarna samt hålla alla störande inflytanden
fjärran.
Sträfvar åu efter en redig öfverblick, så sträf-
var dn på samma gång efter att fullkomna
•ditt eget väsen, ty lika litet som man i trångt
instängda rum kan skåda ut öfver det fria
landet, lika litet förmår en inskränkt ande att
behärska én brydsam situation samt komma
allt och alla ätt lydigt underkasta sig densam-
ma. På fritt liggande berg den vidaste ut-
sikten, på den fria andens höjd den säkraste
öfverblicken ! Den som endast förmår se det
för stunden närmaste, den kan ju kanske vara
en ganska användbar arbetare vid en del af
lifvets stora maskineri, men någon ledande
ingeniör blir han icke.
A. N.
DEN SOM HADE DET ÄNDÅ! SKISS
AF ERNST HÖGMAN.
IN VÄN revisorn berättade:
»Härom dagen skulle jag telefonera
till en person, men lyckades ej komma fram
för ett liniefels skull. Medan jag stod med
luren tryckt mot örat, hörde jag två frun-
timmersröster samtala. Den ena rösten sade:
»Jo, tack, snälla Agnes, barnen ä’ krya,
jag mår bra och Albin också . . . Han vägde
sig i går, och kan du tänka dig, att han ökat
två kilo i vikt sen oktober!»
Den andra rösten:
»Det var ju roligt.»
»Ja, det förstås . . . men det är inte nog
för att försona en med tillvaron.»
. »Hur mycket borde han egentligen ökat då?»
»Åh, skämta intel Jag är så ledsen, så det
kan du inte tro.»
»Ja, jag hör det, min lilla Dora. Hvad är
det som fattas dig?»
»Vi ha otur. . . en riktigt grym otur.»
»Det har väl litet hvar ibland.»
»Ibland ja . . . men vi ha det för jämnan . . .
Du känner ju Wahlbergs? ... Ja . . .. Frun har
emaljöga oeh läspar en smula. . . Ja, du var
tillsammans med dem hos Eks på Gustafs-
dagen förra sommaren . .. De bo i Upsala . . .
Och nn fick jag alldeles nyss bref från dem,
att mannen blifvit antagen till disponent vid
ett sågverk i Norrland. Han får sextusen i
fast lön, fri bostad och dessutom vissa pro-
cent utaf årsvinsten . . . Tänk så ståtligt!»
»Är det därför du är ledsen?»
»Ja, kan man vara annat. Där kommer
lyckan så godt som ramlande öfver dem, me-
dan Albin skrifver ansökningar och svarär på
anonser både härs och tvärs. Men ingen bryr
sig om att engagera honom som disponent
vid något sågverk, inte.»
»Vet du, du gör mig riktigt förvånad . . .
Din man har själf många gånger låtit på-
skina, att han står sig utmärkt på den plats
han har.»
7 »Ja, naturligtvis räcka hans inkomster till
åt oss . . . Men när han nu arbetar i samma
branche som Wahlberg, och när jag längtar
så rysligt mycket att få komma till Norrland,
där vi kunde få det mycket bättre än här...»
Längre fick jag inte vara med, ty rösterna
tystnade plötsligt. Men den där familjen, i
hvars hemliga förhoppningar och bekymmer
jag oförmodadt blifvit invigd, stod hela afto-
nen för min inbillning, och halft omedvetet
kompletterade jag bilden i mina tankar.
Jag såg den lilla frun gå af och an i sina
nun med det fatala brefvet i handen, sedan
hon i telefonen utgjutit sin ledsnad för vänin-
nan. Hennes hår var ljust och burrigt, före-
ställde jag mig, ty rösten hade ägt blondi-
nernas sprödt sonora klang; förmodligen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
