Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 8 februari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 IDUN 1899.
Ssä
ae-Nj
mm*
ETT ARBETARPALATS: TOALETTRUM
KNÄCKEBRÖD SOM SALONGS-
PRYDNAD. AF CÉCILE GOHL.
(FORTS. O. SLUT.;
V
ÄRDINNAN och jag följdes ätuppför trappan till
stora sängkammaren, där hemmets tre döttrar
presenterades : en fullvuxen och en halfvuxen
tärna, hvitklädda, med blå gula skärp och bandrosor.
Späda och smidiga och hvithyade voro de som kon-
valjer, men sprittande lifliga och lediga till sättet. Den
lilla minsta var blond, med långa lockar och mörka,
krusade ögonhår, en förtjusande sexårig uppenba-
relse. Systrarna hade iklädt henne leksandsdräkten, -
som jag medhaft, och höllo på att haka ihop kolten
bakfram under ljudelig munterhet. Och med brin-
nande ifver underrättades jag nu af hela den yra
kvartetten, med hvilken ihärdighet TJlfåsamarschen
inöfvats af äldsta systern, — ja, hon tyckte att hon
varit med om 100 vigs-
lar på 14 dar. Och den
halfvuxna var rädd, att
tangenterna fått blåsor
och blåmärken. Och den
lilla sötnosen förklarade,
att hallonsaft var rysligt
godt, men att näckebråd
var inte så nice ; att det
var hon, som bundit sma-
la blå och gula sidenband
om hundra helt små »näc-
kebrådar» och lagt dem
påsilfverbrickaoch skulle
bjuda dem till hvarenda
lady till minne som kotil-
jongsordnar, så snart som
jag talat slut. Och när
alla de stora gått sin väg,
så ville hon rysligt gärna
höra en svensk spökhisto-
ria, den allra hemskaste
som jag visste.
Under tiden hade jag
kringbundit mitt hår med
hvita band och påtagit
rättviksmössan.
»Det var mamma som
letade reda på bagaren
som bakar svenskt näcke-
bråd ... och pappa hittade
en källa där hallonsaften
rinner fram,» förklarade
flickorna. »Ja, och mam-
ma blef riktigt förtjust i
bagaregubben, inte sant,
mamma lilla? Men pappa
fick ledsamheter af hallonsaften — den uppförde sig
skandalöst, rent af hedniskt. Den första buteljen
sprack öfver natten — kanske af hemlängtan och
den andra...»
De skrattade som en skara härmfåglar. »MrW,
min män, påstod att den andra saftbuteljen nog
hyste en gengångare af en viking med berserka-
lynne. Pastorn hade skaffat buteljen på min be-
gäran,» gentog prostinnan mysande, »och hade den
i godt förvar i bröstfickan på ytterrocken, då han
kom på elektrisk spårvagn hemåt. Det var ju så
kallt i går kväll och i spårvagnen var nog tempe-
raturen ganska hög ...» »Och pappa är så varm-
hjärtad,» inföll den musikaliska äldsta dottern.
»Och på en gång rusar ett fruntimmer, som sitter
midt emot pastorn, upp från bänken, fäktar med
armarna i luften, pekar på sin vis-à-vis, ropar för-
färad på konduktören: ’Du min store, milde! Han
blöder ... han dör . .. stopp . .. hjälp . . - »
»Pappa är alltid blek och har svarta polisonger,»
förklarade lillan förnumstigt »Det bief en förfärlig
uppståndelse. Ett par fruntimmer fingo tag i pappa
för att stödja honom, medan han hängde hufvudet
och bara stirrade på de röda droppar, som föllo
från kläderna på mattan och där redan hade bildat
en pöl. Han sade, att han var ett par sekunder
till mods som en vettvilling.. . kunde omöjligt
göra klart för sig hur det var fatt,. . hade blifvit
sömnaktig under färden. Då hörde han konduktö-
... i
«
L
_____
ETT ARBETARPALATS: SOFRUM. ETT ARBETARPALATS: FOTTVAGNINGSRUM.
MARIE-LOUISE AE BULGARIEN.
rens lugna röst : ’Ingen orsak att vara rädd ... sitt
stilla på platserna! Det osar godt... blod är det
inte ... sprit inte heller ... undan 1’ . .. Hallonsaften ! !
Ändtligen gick ett ljus upp för min käre man. Han
feste sig, bad konduktören stanna, försäkrade att
han var oskadd och ledsen öfver olyckshändelsen,
som drabbat sirupsflaskan, och försvann i nattens
mantelveck.» — Allmän skrattkör i olika tonarter.
»Nu svalkar buteljen n:r 3 sina upprörda känslor i
isskåpet. Jag törs inte vidröra sådana explosiva
tingestar. Yår svarte kyrkväktare vill taga itu med
den bångstyriga krabaten och lofvar att tappa och
servera saften i glasen utan tilltugg af skärfvor.»
Hjul rullade på gatan och stannade utanför por-
ten, en vagnsdörr smälldes igen och sedan ringde
det. Prästfamiljen spratt till.
»Nu får jag skynda på min post... men inte en
skymt får främmandet se af dalkullan och leksands-
tösen, förrän alla äro samlade. Roa er så godt ni
kan så länge.. . se’n skickar jag upp bud och då
kommer ni in som en surpris och .. . förkrossar dem
med ordets makt. .. var inte det bra sagdt,kanske?»
Med flickaktig vighet trippade värdinnan utför
trappan. Innanför porten stod negerbetjänten i frack,
vidlyftigt skjortbröst och hvita vantar, vred gång
på gång på dörrlåset och insläppte den ena gruppen
eleganta fruar och fröknar efter den andra.
ETT ARBETARPALATS: FÖRVARINGSFACK.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
