- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1899 /
1

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 22 februari 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 15 (590). ONSDAGEN DEN 22 FEBRUARI 1899. 12:te Arg.
fl LLÖSTREPÄpyfibN
OCH • HEMMET!
FOR • KVINNAN
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR :
Idun -................................................... kr. 5: —
Iduns Modetidn. med plan-
scher OCH HANDARB. ... > 5: —
Iduns Modetid. utan pl. » 3: —
UTGIFNINGSDAGAR :
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE:
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
BYRÅ OCH expedition:
KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ÖPPEN KL. 10—5.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
lösnummerpris: 8 öre.
Redaktionssekr.: JOHAN NORDLING. ALLM. TEL, 61 47. RIKS 16 46.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
HOS GUSTAF FREDRIKSON.
ET HAK SAKNATS NÅGON här i
vinter. Stockholm har inte varit
Stockholm, ty det kan knappast vara
det ntan Gustaf Fredrikson.
Vi hade blifvit så vana att se den högresta
gestalten med den karaktäristiska axelryck-
ningen och de falkaktigt spejande ögonen, vid
middagstiden utanför artistingången till Dra-
matiska teatern, att vi icke kunnat undgå att
sakna honom, när han är borta.
Och vi ha gjort det ändå mer, om vi af
en händelse suttit i den lilla hemtrefliga sa-
longen vid Kungsträdgårdsgatan.
Ty Dramatiska teatern var nu en gång för
alla Fredriksons teater. Det var hans nobla
konst, som under år stödt repertoaren, gifvit
denna sin moderna prägel, och det var det
Fredriksonska namnet, som skänkte teatern
auktoritet och glans, och det var nog till sist
hans lycka plus lilla fru Ellens eminenta talang,
som lät det rika öfverskottet af recetternas
gnidregn fylla societärernas fickor.
Nu är han borta. Och hon med.
Och publiken beklagar det lifligt — nästan
lika lifligt som hans f. d. teaters artister, ty
de härliga sötebrödsdagarna äro nu förbi.
ÄSfäai
- —j.
«antas
Men Fredrikson känner sig fri och lycklig.
Han gör nu med Selanderska sällskapet små
artistiska ströftåg i landsorten, där han är
lika känd och uppburen som i hufvudstaden.
Han är ifrån bråket och ansvaret, och när
han nu visar sig i torget och ser intendenten
Personne utanför Dramatiskans portar, nickar
han helt vänskapligt, men tänker i sitt stilla
sinne :
»Smaka på, hur det känns, min gosse! Det
är ingen leksak att vara teaterdirektör.»
Och att f. d. direktören inte vill bli det på
nytt, kan jag försäkra.
Jag gjorde nämligen för några dagar sedan
Fredrikson min visit.
Det var alls inte
meningen att inter-
viewa. Jag ville en-
dast höra honom tala,
tala vårt vackra sven-
ska språk som endast
han kan det, låta örat
ännu en gång njuta
af dessa tonfall, hvil-
ka locka minnet blixt-
snabbt tillbaka till
aldrig glömda, men
länge sedan svunna
teateraftnar.
Ty Fredrikson är,
som han går och står,
som gick han och
stod på scenen. Klädd
i nattrock i sitt ar-
betsrum, är han den
öfverlägsne konstnä-
ren. Och detta utan
att på minsta sätt
behöfva anlägga tea-
terfasoner. Han är
född skådespelare,
och det är därför
man endast genom
att lyssna till honom
i hvardagslag kan
drömma sig höra och
se honom i någon af
hans bästa roller.
Det var i detta
egoistiska syfte jag
gjorde den ryktbare
skådespelaren min vi-
sit.
Om hr Fredrik-
son var hemma? Jo
visst, var så god och
stig på!
Han satt vid sitt
skrifbord och läste da-
gens morgontidningar. Inom parentes sagdt finns
det väl ingen vid våra teatrar, som så kan sina
tidningar utantill som Gustaf Fredrikson. Han
är ett vandrande lexikon i hvad som gäller
Stockholms mera kända personligheter, och inte
den minsta småsak går honom förbi i pressen.
»Mjnka tjänare! Ilvarmed kan jag stå till
tjänst?»
»Med ingenting, herr direktör.»
»Det var ovanligt mycket.»
Och efter denna lofvande inledning utspann
sig ett samtal, som lämnade till resultat allt
det intressanta, denna artikel innehåller. Och
det är inte litet, mina damer!
För det första tangerade vi helt lätt nuva-
CtUSTAF fredriksons arbetsrum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free