Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 1 mars 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 4
’iff*«
:-V- Ä
• ...
■/*
•■*3afe&
tl
H
VARJE DAG jag från mitt fönster såg
Dystra, sorgliga begrafningståg,
Vagnen med den svarta fjäderbusken,
Och på vagnen troget alla da’r,
Körande sitt säkra svarta par,
Satt den samme gamle likvagnskusken.
Grånad, trött och tungsint såg han ut,
Aldrig för en endaste minut
Röjdes i hans drag af lif ett tecken,
Rakt framför sig blickade han slött,
Och hans ansikte var blekt och dödt,
Stelnadt i de samma dystra vecken.
Uti solsken som i ur och skur
Ständigt samma sorgliga figur
Satt där i den nötta svarta rocken.
Fast med åren mera trött och böjd,
Satt han troget kvar uppå sin höjd,
Sammanväxt, det tycktes mig, med »bocken
LIKVAGNSKUSKEN. FÖR IDUN AF
SNORRE.
A. Blomberg; foto.
HALLWYLSKA PALATSET: MATSALEN.
Så en dag, jag minns det som i går,
Solen sken och det var ljuflig vår
Efter alla skurarne och rusken,
Ifrån fönstret såg jag i allén,
Hur från kyrkogården smått i sken
Emot vanan körde gamle kusken.
Och jag såg så underbar en syn:
Älsklig, blåögd, ljus och skär i hyn
Satt en liten flicka med på »bocken»,
Varsamt armen han om henne slöt,
Och en flod af ljusa lockar flöt,
Som förgyllde rent den svarta rocken.
Ifrig, strålande och varm och glad
Kanske första gång en promenad
och oviktig fråga. Hela vårt sällskapslif lider där-
af. Man kunde mången gång tro sig vara i den
allra obetydligaste landsortsstad, så pinande
smaklöst är totalintrycket af den eleganta dam-
publiken i loger och å parkett på våra teatrar.
Man anser det för »god ton» att vara enfor-
migt klädd.
Ville våra damer blott en gång rätt tänka på
saken! Det individuella behag, som de endast
allt för länge bytt ut för ett banalt godtköps-
väsen, ville vi åter se framträda hos dem.
Aldrig fanns det en blomstrande konst, utan
att kvinnofantasien också räknade en blomst-
ringsperiod. Kvinnan tillämpade i sitt fram-
trädande de stora konstnärssjälarnas ofta
dunkla och omedvetna impulser. Huru för-
stodo icke Palmas döttrar att i sin hårklädsel
få in något af Veneziens sinnligt yppiga, glim-
rande prakt. Och har madame Pompadour
skapat rococcon — eller rococcon madame
Pompadour? Svaret ligger redan i frågan. De
voro ett. Och vi tänka vidare på » direktoriets »
kvinnor, på dessa revolutionens hofdamer, hvil-
ka i återuppvaknad lifsglädje gåfvo sina toa-
letter och sin hårklädsel något af segerrusets
öfverspända stämning. Vi tänka på den ele-
gantaste kvinna, som Frankrike någonsin haft,
på Josephine Beauharnais. Den antikhärmande
stil, som kejsar Napoleon påtryckte sin tids
konst, sammanväfde hon genom fina remini-
scenser med det skönaste epos hennes make
diktat: det egyptiska fälttåget. Messalina och
Kleopatra, omgestaltade, förvandlade efter en
genialisk parisiskas nyck — se där den napo-
leonska tidens modeform! Eller må man be-
trakta modetidningarna från åren 1818 till
1828! Hvilken mängd af förtjusande, indivi-
duella motiv! Så graciöst, så luftigt, så kokett
— och dock så helt och hållet grande dame!
Helt visst utvecklade sig hos den tidens kvinnor
deras individualitet kraftigare än någonsin,
buren af de stora händelser, som utspelades
inför deras blickar. Dock har det äfven se-
nare gifvits skeden, då våra kvinnor på ett
medvetet konstnärligt sätt fasthöllo sin typ.
dockelegansen, så vilja vi därmed på intet
sätt öfva propaganda för den sorts extrava-
ganta modedamer, som « tout prix vilja vara
originella. Hvad vi eftertrakta är individuali-
tetens samvetsgranna vårdande, den fria ut-
vecklingen af medveten gratie, kort sagdt, ett
af konstnärlig känsla uppburet helt. Naturen
har gifvit våra kvinnor mycken skönhet; må
de därtill lära sig att vara sköna på ett per-
sonligt sätt.
(För idun efter »die zeit».)
Men om vi nu göra front mot den tomma A’ Bl0mb0rff foto’ IIALLWYLSKA PALATSET: HVARDAGSSALONGEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
