Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 8 mars 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 IDUN 1899.
är härligt I Du — kan du förstå, hur det kännes att
skjutsas hit och dit, att anses som en halfidiot, att
föraktas och beles af alla, då man känner här,»
han slog sig häftigt för pannan, under det han ta-
lade, »känner här, att man har både vilja och för-
måga, bara man hade kunskaper och medel. Att
känna, hur det arbetar här inne, hur det våndas,
vill fram till klarhet, men hur det stannar vid ett
oklart, ofruktbart famlande af brist på kunskaper,
ljus och uppmuntran. Ack •— det brände, hamra-
de härinne! Tankar, idéer föddes, och tillsist arbe-
tade mina händer ut dem, dessa utskrattade, klum-
piga händer», han skakade dem i luften så häftigt,
att Betty vek undan. »Allt bättre och bättre blef
det, allt finare, allt vackrare, och slutligen tvang
jag dem, som hånat mig, att berömma mitt arbete.
Det var seger! Men för allt detta,» tilläde han plöts-
ligt i stilla, ödmjuk ton, »för allt detta tackar jag
först Gud och sedan Erik.»
Då Betty sagt, hvad som så länge legat henne
på hjärtat och sagt, mer än hvad som egentligen
passade för en ung dam att säga, kände hon stor
lust att brista i gråt, men hennes tåreflöde hejda-
des af Jannes ordflöde, hvilket blef allt häftigare
och häftigare, under det att hon stod och såg upp
på honom med strålande ögon och blossande kin-
der. Var detta väl »Janne stackare» •— »olycksfå-
geln». »Hur ståtlig stod han ej där, med hufvudet
stolt tillbakakastadt och ett uttryck af innerligaste
kärlek upplysande de klumpiga dragen.
»Förlåt mig,» sade han vekt, i det han tog hen-
nes darrande händer i sina, »förlåt mig, att jag be-
drog er.» — »Om du reser tillbaka till det gamla
countriet som en rik karl, då hänga de sig på dig,
smickra och krumbukta,» sade Erik, och Erik har
alltid rätt. »Nej, res hem du och låtsa vara
fattig och stupid, och då lär du dig snart känna,
hvad folk går för.» — »Ack, Betty, hur vänlig var
ej du mot mig, vandringsmannen, landstrykaren,
»Janne stackare». Törs jag — får jag tro, att din
ovänlighet på sista tiden vuxit fram ur — ur en
sann tillgifvenhet?»
Hon försökte rodnande draga sina händer ur
hans.
»Hur — hur kunde du? Hur kunde du?» stam-
made hon.
»Banna mig sedan, men hör, hvad jag har att
säga till mitt försvar först. Jag rymde ifrån er,
därför att jag dunkelt kände, att jag kunde blifva
min egen lyckas smed, blott jag fick tillfälle därtill.
Ingen trodde mig om något godt, och jag växte ju
upp som en okunnig halfidiot. Mina händer voro
klumpiga och otympliga, jag kunde ej teckna, ej be-
räkna. Min tunga var klumpig äfven den, jag kunde
ej uttrycka mig, ej förklara, hvad jag menade. Jag
blef otålig, när folk ej förstod mig, butter och tvär
öfver den orättvisa, som vederfors mig. Den enda,
som förstod mig, var smeds-OUe, och han berättade
mig om sin son Erik, som just varit en sådan där
stackare som jag, men som därute i främmande
land arbetade sig upp till en aktad ställning. Så
låg jag i sömnlösa nätter och vände och vred mig
i brännande tankar och planer, och så mognade
beslutet att rymma. Hade jag bedt om lof, hade
man skrattat ut mig. Sämre än här i Sverige, kun-
de jag ju ej få det därute i Amerika. Jag begaf
mig i väg, först till Göteborg och smög mig om-
bord på en emigrantångare, där jag gömde mig bak-
om säckar och balar, tills vi redan voro ett godt
stycke till hafs.
Då hungern ansatte mig, kröp jag fram, och det
var ej utan, att de först hade lust att kasta mig
öfver bord, men jag bad så vackert, att de skulle
vänta därmed, och sedan försökte jag göra mig nyt-
tig på allt sätt, isynnerhet i maskinrummet. Och
kapten klappade mig och kallade mig en duktig
pojke, och då vi hunnit fram till New-York, gaf
han mig respengar till Chicago och sade, att jag
ärligt förtjänt dem. Jag letade rätt på Erik, och
han, som själf slitit ondt i sina dagar, tog hand
om mig. I tre år fick jag gå i lära och sedan —
ja, sedan utförde mina händer, hvad min hjärna
utarbetat för länge sedan. För några år sedan slogo
vi oss på velocipeder, togo patent på dem och nu
— ja, nu är jag ägare af omkring åtta hundra tu-
sen kronor, hvilka jag placerat därute i goda papper,
så det blir nog rätt bra med tiden.»
Betty hade blifvit helt blek.
»Janne — vi få visst lof att gå nu,» stammade
hon, »se, det har slutat att regna och solen skiner.»
»Strax — men hör först.»
»De bli’ kanske oroliga, öm vi dröja så här,»
och Betty skyndade mot den öppna verandadörren.
»Tag dessa först, Betty,» och den oförbätterliga
Janne tog en hel knippa gula rosor ur vasen, som
stod på bordet, och räckte dem mot henne.
»Janne, är du tokig, vi äro ju i ett främmande
hus,» ropade Betty ängsligt och tog honom häftigt
i armen.
»Huset är mitt och allt, som hör hit.»
Men detta var för mycket för Betty, hon sjönk
ned i en låg korgstol och brast i gråt.
»Jag köpte villan af en herre i Göteborg, den
där gången jag köpte de här fina kläderna, och,
Betty, tycker du om villan och — och vill taga mig
på köpet — så — så ...»
Men här började Janne stackare stamma och
rodna och mumla. Stackars karl, tydligen fann han
det svårare att fria till en söt flicka, än att taga
patent på världens finaste velocipeder.
lJjur notisboken
U’ÖRELÄSNINGAR FÖR SJUKSKÖTERSKOR.
-I- Drottningen emottog före sin afresa till utlandet
uppvaktning af professorerna J, Berg, Tigerstedt,
Edgren och Almqvist samt Sofiahemmets instruk-
tionssköterska, syster Valborg Nordin, hvilka därvid
fingo öfverlämna de af dem på drottningens upp-
maning å Sofiahemmet hållna föreläsningarna, i tryck
utgifna på Norstedt & Söners bekostnad. Nämnda
arbete blef af drottningen med så mycket större
fägnad emottaget, som därigenom för Sofiahemmets
sjuksköterskeelever i hög grad underlättas deras
utbildningsarbete och detsamma otvifvelaktigt äfven
IHylin & CM
f FABRIKSAKTIEBOLAC ^
i -—= KONGL. HOFLEVERANTÖR. ––– Ë
i UTSTÄLLN1NGSTVÅLAR: \
\ Viol, Hyacinthe, Heliotrope, Syrén m. fl. Ë
Ê THEA-ROS-PARFYM M. fl. i
: prisbelönta vid i8gy års utställning med \
\ GULDMEDALJ [
E Försäljcs i våra butiker E
E 8 I^egfering-sgfatan — Yeaterlå.ngfgfa.tan 10. E
E A. T. 64 69. A. T. 24 97. E
E samt kos alla finare parfymhandlare i riket. E
lär blifva de äldre sjuksköterskorna till väsentlig
nytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
