Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 15 mars 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 4 —
•Ka* mxåm
MZ2
»s^:v. -
mildras af de lugnande och lyftande natur-
intryck man erfar, då man, flyende feber-
atmosferen och det all beskrifning trotsande
kosmopolitiska lif, som utvecklas där inne,
uppsöker en plats på terrassen, som vetter mot
Atlanten.
Nedanför utbreder sig oceanens oändlighet,
och blicken går in i drömmarnes tysta, stora
rike. En bäfvande, men lycklig längtan fyller
själen, och man hör en dämpad melodi från
de breda vågornas orkester, som spelar vid
stränderna, kring klipporna, kring stenblocken.
Natten närmar sig. Knappt har man sett
konturen af ett skepp teckna sig mot den
svafvelgula horisonten och ett rödt eller grönt
ljus glimma på vattnet, förr än mörkret faller
öfver hela taflan.
Men alltjämt spelar hafvets orkester.
Då får man lust att höra dess toner på
närmare håll.
Man tar vägen fram förbi de stora hotellen
genom en nätt, liten stadsdel, där ljusen re-
dan begynna tindra i fönstren, och slår in på
en bred chaussé, bélyst af det elektriska lju-
sets månsken.
’ Snart hör man oceanens sång starkare och
starkare. En hängbro, och under den skum-
mar det hvitt. En bränning slår upp öfver
bron och dess skum sköljer ditt ansikte. Fram-
för dig stiger plötsligt en spöklik jettekontur
upp ur hafvet, ur det oändliga mörka. Där
öfverst tronar madonnan.
Det är »jungfruklippan» — Rocher de la Vierge.
I århundraden ha bränningarna tumlat kring
denna skrofliga, fantastiskt formade klippa,
utan att kunna rubba den, och folket, som
bor bakom i den trefna, på bergshöjderna
uppkrupna staden, sofver lugnt, ty det vet,
att så länge den heliga jungfrun vakar där
öfverst på klippan, stadens bålverk mot denna
sida af oceanen, skall hon hålla stånd mot
naturens starkaste våld.
Det är därför man med sådant lugn hör
stormarnas och bränningarnas vilda sång i
det lyckliga Biarritz,
TVÅ HÄDANGÅNGNA STORMÄN.
HJALMAR NATHORST.
T
VÅ STORMÄN på det praktiska arbe-
tets område ha de senaste dagarne skör-
dat: Hjalmar Nathorst gick först hädan, strax
efter följde Jean Bolinder. Bägge hade nått
en hög ålder efter en rik lifsgärning.
F. d. professorn och föreståndaren för Al-
narps landtbruksinstitut Hjalmar Otto Nathorst
ailed den 7 dennes i Lund, 7 7 ^j> år gammal.
Professor Nathorst har utvecklat en mycket
betydande verksamhet i syfte att föra vår landt-
hushållning framåt. Och det är icke blott
som landtbrukslärare och som flitig författare,
utan äfven genom mångfaldiga initiativ, råd
och rekommendationer i fråga om privata landt-
JEAN BOLINDER.
hushållningsföretag, som han anvisat vägen
för vårt jordbruk in på nya banor.
Han var också ovanligt väl utrustad för
denna sin lifsgärning. Hans far, J. T. Nat-
horst, var sekreterare i- landtbruksakademien
under tjugu år och räknades som en af de
främste banbrytarne för en ny riktning. Och
den nu aflidne hade därjämte haft till lärare
Edvard Nonnen, det rationella landtbrukets
grundläggare i Sverige.
Hjalmar Nathorsts lärareverksamhet börja-
des vid Väderbrunns landtbruksskola i Söder-
manland, fortsattes vid Dagsholm på Dal, och
från 1861 till 1886 var han föreståndare för
Alnarps landtbruksinstitut.
Han var fader till arktikern professorn A.
G. Nathorst — porträtterad i Idun n:r 14 —
hvilken nu planerar expeditionen för Andrées
efterforskande.
En ännu högre ålder, 86 år, hade grund-
läggaren af de nu världsbekanta Bolinderska
verkstäderna, ingeniör Jean Bolinder, uppnått,
då han den 9 dennes gick hädan. Till-
sammans med sin för sju år sedan aflidne
yngre broder, Carl Gerhard, anlade han år
1845 den affär, som sedan skulle få en så
ingripande betydelse för hela vårt industriella
lif. Jean Bolinder räknas särskildt till för-
tjänst, att han hos oss åstadkom väckelsen
till träbearbetning med maskiner och sålunda
kan anses ha gifvit upphof till hela vår nu så
storartade mekaniska snickeriindustri. Fler-
talet af våra stora norrländska sågverk äro
också — hvad maskinerna angår — utgångna
från »Bolinders», och Bolinders spisar — ja,
dem känner hvarje svensk husmoder!
Jean Bolinder deltog mycket flitigt i Stock-
holms kommuns angelägenheter och var med-
lem af stadsfullmäktige samt flere dess af-
delningar ännu mot slutet af 80-talet. Han
var dessutom ledamot af Vetenskaps- och Landt-
bruksakademierna samt af styrelsen för Tek-
niska högskolan.
E. Bergman foto.
SVEASALEN FÖRE BRANDEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
