Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 21. 15 mars 1899
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3 — IDUN 1899.
ögonen skymdes af tårar och det ljuslockiga
hufvudet föll ned mot hennes på bordet hvi-
lande armar. I ett ögonblick var han vid
hennes sida, och vid hans bröst grät hon bort
sin vrede. Det blef ändå en scen, som pigan
fick bevittna, då- hon kom in, men det blef
ingen skandal!
Det var första striden och den följdes af
många. Nu ha de halfvuxna barn kring sig,
äfven de med samma uppbrusande, lättrörda
sinne, och hett går det ofta till mellan sköl-
darna. Jag är en alltjämt gärna sedd gam-
mal tant i deras hem, jag har sett dem genomgå
pröfningar och bekymmer, och ännu i dag ha
de intet öfverflöd i yttre mening. Men blott
du kommer in i deras hem, möter dig en doft
af kärlek och harmoni, allt talar om bildning
och förfining, från den näpna jungfrun, som
i sin koketta, klädsamma, hvita mössa vänligt
hälsande öppnar dörren, till första blick in i
deras lilla vackra salong, tillika mannens ar-
betsrum, där hustruns kärlek ordnat de vack-
raste palmerna kring hans skrifbord, på hvil-
ket det blomglas han under förlofningstiden
gaf henne ännu aldrig saknat blommor.
Visst korsa replikerna hvarandra häftigt,
visst »brinner det ofta i knutarna», och visst
flamma ögonen nu som den där gången, men
friska, renande vindar brusa genom hemmet,
enformighetens tyngd, likgiltighetens dimma
lägger sig aldrig öfver sinnena, och kärlek
värmer där först och sist.
Dm.
»I DET LYCKLIGA BIARRITZ.»
NÅGRA STÄMNINGSBILDER AF
THEODOR LINDBLOM.
K
UNG OSCAR kunde knappast ha valt
en härligare plats för hvila och natur-
njutning än den lilla fridfulla stad på grän-
sen mellan Frankrike och Spanien, dit han
nu styrt sin färd. Och för resten, hur är det
man säger? »Hembygden drar.» I dessa nej-
der stod vår dynastis vagga. Bernadottes
födelsestad, Pau, där ännu anspråkslösa frän-
der till vårt kungahus bygga och bo, ligger
ej så alldeles aflägsen från Biarritz i departe-
mentet Basses Pyrénées, där den är hufvud-
orten.
Öfver de kuster, där det lilla Biarritz döljer
sig mellan splittrade, fantastiskt formade
klippor, strömma Atlantens rena, milda vindar
och starka, breda vågor. Intet annat än hori-
sonten stäcker fantasiens flykt mot oändlig-
heten, och evigt sjunger hafvet sin rogifvande
sång mot sandstranden eller mot stenblocken.
När kung Oscar nu kom till Biarritz,
mötte han våren. I april månad förra året
passerade jag staden, och då log redan som-
maren i dess täcka trädgårdar och dess ljus-
gröna accasiaalléer. Den 20 serverade man
smultron vid table d’hôten i hotellet, och det
fanns folk, som redan tagit sitt första bad på
plagen. Under själfva vintern sjunker tempe-
raturen sällan under 10 à 12 grader öfver
nollpunkten. Vid jultiden går man ännu i
enkel rock, och på kaféerna serverar man
naturligtvis under bar himmel. Det gör man
ju vid den tiden t. o. m. i Paris.
*
Biarritz har haft sin historia, långt innan
dess nutida storartade utveckling började, och
det blef en af det moderna badlifvets central-
punkter. Denna historia går tillbaka ända
upp till elfte seklet. Kring dess stränder, nu
bebyggda med kolossala hotellpalats och magni-
fika privatvillor, låg då kringströdd en baskisk
fiskarestad med torftiga hyddor mellan väldiga
magasin. Ty hvalfångsten i Biskayagolfen var
på den tiden utomordentligt gifvande, och de
företagsamma, idoga baskerna hade stigit ned
från sina berg för att samla rikedomar af haf-
vets näring. Kring gamla hamnen, där nu
barnen och de mera försiktiga badgästerna
plaska vid stranden innanför det fatala »snöret»,
koncentrerade sig ett kraftigt pulserande stor-
fiskelif. De talrika trankokerierna utmed den
strand, där numera det mondäna badlifvet
utvecklar sig i allt sitt koketteri och all sin
lyx, förpestade luften- med kvalmiga dofter.
I små primitiva dockor lågo fångstfartygen
med sina harpuner och sitt grofva tågvirke.
Men fiskarestaden blomstrade, om än den
dryga tributen till biskopsstolen i Bayonne
tryckte befolkningen ganska hårdt.
Det hela behärskades af en borg med tin-
nar och krenelerade höga murar, slottet Ferra-
gus, som beskyddade hamnen och kusten mot
strandhugg, och af hvilket man ännu på höj-
den finner några ruiner. Denna höjd, som
lik en udde af ett enda jättestenblock djärft
skjuter ut i hafvet, har i grå forntid fått ett
namn, Atalaye, hvilket tyder på en arabisk
invasion äfven i de baskiska provinserna, se-
dan urminnes tider så oafhängiga. Den är
nu förvandlad till en promenadplats, med
några af hafsvinden obarmhärtigt piskade träd
och en del bänkar. Ett enkelt träkors reser
sig ytterst på spetsen, och när fiskaren ur sin
lugna hamn ror ut i bränningarna, gör han
inför denna frälsningens symbol sitt andäktiga
korstecken.
Dessa bränningar, mot hvilka nutiden vetat
så väl skydda sig, och som nu, i sin vilda
skönhet, utgöra ett af de mest gouterade nöjen,
dem främlingar från världens alla kanter söka
här, skulle bereda denna blomstrande fiskare-
stads undergång. En dag kommo olyckan
och förödelsen. En naturrevolution utbröt,
som jagade det rasande hafvet in öfver stran-
den. Icke ens klippan kunde motstå brän-
ningarnas oerhörda kraft. De splittrade berget
och slungade det i småstycken ut i oceanen,
där de ännu ligga kringspridda och gifva åt
denna Biskayavikens strandremsa ett så pitto-
reskt utseende. Det säger sig själft, att icke
heller staden kunde motstå detta naturens
våldsdåd, och af det medeltida Biarritz åter-
stodo, efter denna katastrof, endast några torf-
tiga hyddor och fem eller sex små båtar, som
voro hänvisade till det lilla fisket.
*
Sedan dess ha biarritzborna veterligen aldrig
jagat hval i Atlanten, utan deras fiskerinäring
har inskränkt sig till att fånga makrill, flun-
dror och hvitling, ett stycke utanför den far-
liga stranden, dit de fly, så snart floden kom-
mer. De få fiskarne ha åt sig byggt en hamn,
som med sina små dammar och dockor er-
bjuder åt deras båtar ett säkert skydd. Öfver
detta lilla system af fiskarehamnar, som med
sina inhägnader och små hängbroar erbjuder
en mycket målerisk anblick i det starka sol-
ljuset, har kung Oscar från sina fönster i
det storståtliga, denna trakt behärskande Grand
Hôtel en förträfflig utsikt.
Men ett ännu mera rörligt och färgbrokigt
lif skulle han få bevittna från sin våning i
det ytterst eleganta hotellet, ifall han komme
att dröja kvar, tills själfva badsäsongen i maj
tar sin början, eller ännu bättre till dess den
står i sitt flor i augusti. Till höger, nedanför
Grand Hôtel, utbreder sig nämligen den stora
»plagen», den breda och ganska långsträckta
strand, med sitt stora byggnadskomplex för
afklädningsrum, å hvilken stora världen badar
under bar himmel. Detta badlif måste ses i
all sin glödande kolorit under denna varma
himmel, som mångdubblar hvarje föremåls och
landskapets färgverkan. För att förstå det,
måste man dessutom inandas den tillvarelse-
fröjd, som sjunger i luften och jublar in öfver
stranden från den solglittrande Oceanens blå-
gröna vatten.
Familjerna så godt som bo halfva dagarne
på plagen. I flerfärgade och, hvad damerna
vidkommer, ofta utomordentligt dyrbara och
eleganta kostymer begifva sig man, hustru
och barn eller större eller mindre sällskap af
bägge könen ut i vattnet, afvaktande brän-
ningarna. När den breda, mäktiga vågen ru-
sar in öfver stranden, störta de sig handlöst
i dess stolta, svala sköte. Den sköljer med
ett fräsande ljud öfver dessa, ofta till hundra-
tals människor, som trädt i dess väg. Det
blir ett skrik och ett larm, skratt och glada
utrop. Ett ögonblick står man som bedöfvad.
Så torkar man det bittert salta vattnet ur
ögonen, ser sig om efter sitt sällskap och tar,
under glam och gamman, några steg längre
ut för att möta nästa störtvåg. Då man
tröttnat på denna muntra kamp med elementet,
går man upp på stranden, sträcker ut sig i
sanden och låter den glödande solen på några
minuter torka sin lekamen. Och så börjas
det igen.
De gamla, de fega eller de lata, som icke
våga en dylik ungdomlig dust med oceanen,
slå sig ned i dessa otaliga på plagen upp-
ställda tält, hvilka antingen tillhöra enskilda
eller äro att hyra. Och ett gladare, friskare
skådespel skulle de aldrig kunna få åse från
någon teaterloge i världen.
*
Biarritz’ rykte som Frankrikes och en af
världens förnämsta friluftsbadorter daterar sig
från tredje kejsardömet. I början af 60-talet
hade redan ansenliga engelska och spanska
kolonier blifvit bofasta här, då Napoleon III
lät för kejsarinnan Eugénie uppföra det prakt-
fulla slott, af hvilket Idun redan meddelat
en bild. Kejsarinnan älskade Biarritz med
passion, och hon drog naturligtvis med sig
hit hela det aristokratiska Frankrike och det
Paris, som älskade att sola sig i det kejser-
liga hofvets glans. Den franska kolonien
växte år från år och blef den dominerande.
Men sedan kom landsolyckan, fångenskapen,
landsflykten, och den bedårande kejsarinnans
slott stängdes, de tjusande festernas larm tyst-
nade, den yppigt grönskande parken grodde
igen och förföll. En dag gick slottet under
klubban, och det är nu i restaureradt skick
förvandladt till ett monumentalt hotell för bad-
gäster under namn af Palace Hôtel.
Men det glammande och brokiga lifvet på
plagen tystnade, lyckligtvis för Biarritz, icke
samtidigt med festbruset i kejsarinnans slott.
Om än icke den franska kolonien blef den
dominerande, fortforo dock parisarne att upp-
söka denna hälsobringande strand, att här
bygga villor och taga initiativ till ständiga
förbättringar. Tack vare dylika impulser, äger
Biarritz sedan åtskilliga år en af de yppersta
thermer som existera i världen, det i mohrisk
stil uppförda varmbadspalats, af hvilket vi
ock meddelat en afbildning. Det är att för-
moda, att kung Oscar kommer att begagna
sig af dessa varma saltbad, då årstiden ej
tillåter honom det älsklingsnöje han hvarje år
plägar söka vid västkusten, bad i öppna sjön.
På franskt initiativ har äfven det ståtliga
casinot uppförts. I visst afseende represen-
terar det en skuggsida i världsbadorternas lif.
Det är här man finner spelsalarne, som mo-
raliskt och fysiskt årligen kräfva så många
ofEer, och Biarritz står icke efter vare sig
Baden-Baden eller Boulogne-sur-Mer i egen-
skap af spelhelvete. Men denna skugga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0167.html
