Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 1 april 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 2 —
men då hon snart fann, att frakterna af detta
arbete blefvo så godt som inga, emedan bar-
nen, i följd af mödrarnas okunnighet, ej er-
höllo någon uppmuntran i hemmen, uppstod
hos henne tanken på att bringa till stånd en
trädgårdsskola för kvinnliga elever i förening
med undervisning om sätten att tillvarataga
och tillreda trädgårdens alster. Med kraft och
energi grep hon sig an med förverkligandet
af denna tanke, och väl inseende, att all-
mogens döttrar hade svårt att utan ersätt-
ning offra sin bästa arbetstid, beslöt hon att
begära understöd af allmänna medel. Genom
beinedling af senator J. Gripenberg, som varmt
intresserade sig för saken, lyckades hon ock
att af statsmedel erhålla ett årligt anslag af
1,400 mark, nämligen 600 mark att utgå med
75 mark till en hvar af åtta elever, 400 mark
till underhåll af trädgårdsskolan och samma
belopp till hushållsskolan; och så rustad öpp-
nade hon sin skola den 1 maj 1893.
Efter tre år ökades antalet ordinarie elever
med fyra och statsanslaget höjdes med 700
mark, hvarjämte kursen förlängdes från fem
till sex månader. Förutom de ordinarie ele-
verna har årligen ett stort antal extra elever
åtnjutit undervisning vid Haapavesi trädgårds-
skola, och med 1897 års kurs hade från sko-
lan utgått ej mindre än 75 elever, såväl stånds-
personer som allmogedöttrar, hvilka med lust
och glädje deltagit i undervisningen och alla
därmed åtföljande arbeten med ett resultat
beträffande deras hälsotillstånd och utveckling
i kroppskrafter, som vida öfvergått de djärf-
vaste förväntningar.
Från och med år 1898 har statsanslaget
blifvit höjdt med 1,800 mark att utgå under
3 år, och exemplet af prostinnan Pöyhönens
framgångsrika verksamhet har framkallat ytter-
ligare tre trädgårdsskolor för kvinnliga elever
inom Finlands landamären, alla ordnade efter
samma plan, d. v. s. förenade med hushålls-
skola; och Haapavesi trädgårdsskola har dess-
utom med anledning af den alltjämt stigande
efterfrågan på kvinnlig arbetskraft såväl till
lärarinnebefattningar som till andra platser
inom trädgårdsskötselns område blifvit utvid-
gad med en särskild afdelning för sådana
elever, hvilka, sedan de genomgått skolans
vanliga kurs, vilja ytterligare utbilda sig i
trädgårdsyrket.
Prostinnan Nora Pöyhönen har genom sin
här ofvan i korta drag skildrade fosterländska
verksamhet gjort ett betydelsefullt inlägg i
det arbete, som i våra dagar pågår för vid-
gandet af kvinnornas verksamhetsfält, i det
hon i sitt hemland visat dem vägen till ett
arbetsområde, för hvilket man hittills tämligen
allmänt varit van att betrakta kvinnokraften
såsom allt för svag och otillräcklig; och där-
igenom har hon ock gifvit ett föredöme, väl
ägnadt att mana till efterföljd äfven utom
hennes eget lands gränser.
O. Tamm.
UPPSTÅNDEN ÄR HAN VORDEN!
O
CH DET VAR NATT ... I samlad krets,
den sista,
förräderiet står beredt att rista
det mörkaste bland skriftens många blad.
Men fridens röst ej tystnat. .. Låt oss vandra
i nattens stillhet genom Zions stad,
där torn och spiror vimla om hvarandra,
kolonner löpa sirligt rad i rad.
I oansenligt hem bland Kristi vänner
syns mästarn och de tolf, hans följesvenner,
uti en sal, beprydd för sällsynt gäst,
en måltid fira, påskalammets fest.
Symbolen faller vid förbundets ord:
»O, kommen till den nya tidens bordi
Till minnets altare vill jag er kalla
till möte, folk och släkten, alla, alla!
Där vill jag värma, gifva rolös tid
försonlighetens stillhet och min frid.»
Och det var natt.. Den Helige än dröjer
i bön försänkt vid Oljebergets fot.
Hans ande, mättad utaf kvalen, höjer
en vädjan . .. men förgäfves .. . och han böjer
i lydnad ned sitt hufvud, utan knot.
Han är så ensam människones son,
de få förtrogna slumra långt ifrån,
och endast träden, himlarna och jorden
förnimma lijärtékvalen, böneorden.
Hur blottas icke släktets tunga ve
i offerstunden i Getsemane,
då all barmhärtighet syns undanskjuten!
Men han, som ej af några skulder vet,
har öfvervunnit — dödens udd är bruten
af andans vapen: undergifvenhet.
I vindar susen, susen vänligt sakta;
I gröna kronor, tröttnen ej att vakta
det skönaste som finns i minnets haf:
en kärlek, som ej kräfde, endast gaf!
Och det vardt natt, fast dagens sjette timma
helt nyss i middagsklarhet syntes glimma
i guldgult vid oliveskogens bryn.
Men dagen flydde, då den gudasände
i dödens bönesuck ånyo vände
från jorden upp till hemmet ofvan skyn.
Hans värf var fylldt.. . försoningen bröt fram
som nådens frihetsbud till Adams stam,
och synagogans förlåt sönderrifves,
i det att världen all en frälsning gifves.
Hvad var Messie lif? Ett nit att ena
fragmenten uti människans natur
af Gudens bild — och bärga den utur
det tomma intet, hon var dömd att tjäna,
och så i stela fibrer gjuta glöd
vid lydig kärlek, offervillig död.
Och det blef dag ... Uppstånden är han vorden!
Se, ljusa änglar stå vid grafvens dörr
med ljufligt budskap såsom en gång förr,
då julbebådelsen klang öfver jorden.
Till högre syften, lifvets lif i anden
det nya Salem vinkar ofvan skyn.
Där svinna, såsom dropparne i sanden,
båd’ tid och minnen; ty med vidgad syn
odödlighetens lott stått upp ur grus
att skåda högre klarhet, större ljus.
Helene Malmquist.
HEMKÄNSLA.
O
RD ÄRO understundom så fattiga, helst
när det gäller att ge uttryck åt något
af det bästa och renaste, vårt hjärta vet och
känner. Hvad som djupast och vackrast rör
sig hos oss, blir oftast outtaladt. Sant är det
sagdt, att »de fagreste Kvad er de udigtede».
Hemkänsla! — Kan du säga allt, som lig-
ger häri? Det blir så underligt varmt någon-
städes inom dig, inte sant, men du har svårt
att ge form åt den stämning, som griper dig.
Du finner inga ord. Likväl ser jag på dig,
hvad du känner och tänker.
Där sol och glädje värmt oss, där framtiden
hägrat för oss, där lycka lett emot oss — där
är vårt Eden. Allt, som där finnes, blir oss
kärt, osägeligt kärt. Det kan vara än så oan-
senligt i andras ögon, för oss dröjer därikring
nästan som en gloria. Hvarför? Ty vi skåda
allt, som hör detta vårt Eden till, i kärlekens
förskönande dager. Vi ville icke byta bort
det mot all världens härlighet.
Det är så hägnadt och varmt där hemma.
Brasan lyser där långt vackrare än annorstä-
des, solen skiner klarare in. — Ack, jag kan
icke säga, hur det är — och du vet det ändå.
Du vet, att ingen fläck på jorden är så här-
ligt god och glad som den, där vårt hjärtas
fristad är. Vårt hjärtas fristad, ja. Dit nå
ej tviflets stormar, orons vågor, där är det så
stilla lugnt. Där kan väl finnas sorg, men
den är ren — och glädjen väger ändå alltid
långt öfver, den barnsliga, vackra glädjen.
Denna hemkärlek är icke en själfvisk känsla.
Nej, den vidgar i stället vårt hjärta. I den
mån, vi själfva erfarit hemmets ljufva lycka,
måste vi ju känna djupare för dessa, hvilka
stå utanför, hvilka aldrig haft hemortsrätt i
en sådan solig boning. Vi skulle vilja sträcka
dem alla vår famn, vi skulle vilja gifva dem
något med af vår rikedom. Och själfva värmda
af sol och vår, kunna vi äfven värma andra.
Med ljus blick och trofast hand skola vi kunna
gå dem till mötes — och det skall förvisso
varda välsignadt!
Men jag vet, det kan komma tider, när
äfven vi stå hemlösa, när porten stängs för
oss till paradiset, när vi ej längre få vandra
den kända, kära vägen till vår tankes under-
land. Då skall dock minnet glädja det sorgsna
hjärtat och lifva den trötta blicken. Tack-
samheten för hvad som varit skall förgylla
upp de mörka stunderna. — Det solomgjutna
hemmet, de gamla torftiga rummen, grandun-
gen, smultronställena —- allt skall träda fram
för oss just som vi sågo det. I verkligheten
få vi kanske aldrig skåda det mer — och
skulle vi ens vilja det? Vi förstå väl, hur
diktaren kunnat sjunga så:
»Jag vill ej se, hur främlingshand
har härjat i det fagra land,
där trolsk min framtid hägrat.»
Bättre, långt bättre att minnas allt, som det
i vårtid var.
Hem — hemkänsla — ljufliga ord! Du tor-
kar förstulet bort en tår. — Tack, bättre ut-
tryck kunde ej gifvas häråt.
Adi.
QKANDINAVIENS ERKÄNDT FÖRNÄMSTA MO-
U5 DEBLAD ÄR IDUNS MODETIDNING, som för
helt år kostar endast 5 kr. för planschupplagan, 3 kr.
för den vanliga upplagan. Prenumerera pä prof från
det nya kvartalet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
