Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. 12 april 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUK 1X99 — 2
natursköna Himmelstadlund, som det påstås
att direktionen lär vara betänkt på att hyra
såsom en fristad för klenare patienter, hvilka
behöfva mera stillhet och ro, en tanke, som
är väl värd att realiseras. Från den stora, på
andra sidan strömmen liggande Folkparken —
Norrköpings Djurgård — en härlig promenad-
plats, till hvilken man medels färja eller rodd-
båt lätt kommer öfver, har man en vidsträckt
utsikt öfver Bråviken och Kolmården samt
Vikbolandets slätter.
Men vi få ej dröja längre vid naturens skön-
heter, hvilka här i så hög och omväxlande
grad bjudas oss, utan gå i stället in för att
se, hvad mänsklig konst och energi i förening
med god smak här uträttat. Och det är san-
nerligen ej litetI
Inkomna i den särdeles lyckade hallen med
dess dekorativa tak- och väggmålningar, mötes
vårt öga strax af namnen Kneipp, Lahmann
och Ling, målade på fondväggen. Dessa tre
namn utgöra programmet för hela anstalten.
De representera det treeniga system, på hvil-
ket behandlingen här hvilar: vatten-, luft- och
solbad samt gymnastik, se där de mäktiga
krafter, som här, enade till ett, skola återskänka
din sjuka kropp dess forna spänstighet, gifva
förhöjd syrsättning i dina slappa organ, härda
dig mot förkylning och de nu så allmänna
katarrerna samt bota de reumatiska krämpor-
na, som binda dina lemmar. Kring dessa tre
stjärnor på den naturmedicinska himmelen läser
man den latinska sentensen : Naturam si se-
quemur åucem, nuriquam aberrabimus, det är :
Följa vi naturen, skola vi icke taga miste om
vägen.
Från hallen leda flere dörrar till kamrerar-
kontoret, direktörens rum, gymnastiksal, biljard,
promenadsalar och badrum, damernas till höger
och herrarnes till vänster, och, last but not least,
de trefliga, med utsökt smak och komfort in-
redda sällskapsrummen. Här har ingenting
sparats för att göra lifvet behagligt för kur-
gästerna, och det öfverträffar det mesta af hvad
vi i den vägen sett vid andra svenska brunns-
eller badorter. Hit är det också, som kurgäster-
na taga sina tillflykt för att medels läsning i
tidningar, tidskrifter och annan ganska rikhal-
tig litteratur eller under musik och samspråk
förkorta de stunder af dagen, som behandlingen
icke upptager. Här stiftas också mången bekant-
skap, hvars minne kanske räcker för lifvet,
vänskapsband knytas och måhända ännu öm-
mare band med ibland.
Det rum, man först kommer in i, är läs-
rummet, där en stor öppen, engelsk spisel ge-
nast ådrager sig vår uppmärksamhet, och vi
sjunka ned i en af de bekväma fåtöljerna,
som här finnas så godt om, taga en bok eller
en tidning i handen och känna oss riktigt at
home. Innanför läsrummet ligger den eleganta,
ljusa, trefliga salongen med sina empiremöbler,
sitt piano samt sina smakfulla fönster- och
dörrdraperier. Isynnerhet tilltalande äro dessa
båda rum om aftnarna, då det elektriska ljuset
får kasta sina strålar från de vackra kronorna
i taken. Hela anstalten såväl som restauran-
ter, hotell och några villor hafva elektrisk be-
lysning.
Innan vi lämna sällskapsrummen, återstår
att se de båda skrifrummen, herrarnes med
brun skinnmöbel och damernas, ett litet för-
tjusande rum i grönt och gult samt ordnadt
med chevaleresk uppmärksamhet, dit man kan
draga sig undan för ätt skrifva ett bref, hvila
sig och läsa — Idun.
Vid en badanstalt, som är öppen året om,
såsom här är fallet, är det af stor vikt att
hafva trefliga sällskapsrum, dit kurgästerna
kunna taga sin tillflykt under ruskiga och kalla
höst- och vinterdagar samt de långa, mörka
kvällarna. Saknaden af det egna hemmets
komfort blir mindre kännbar därigenom. Att
detta också med största hänsynsfullhet tagits
i betraktande, se vi af hvad jag redan nämnt.
Detta i förening med ställets skyddade läge
och den milda, rena och behagliga luften gör
kneippvattenkuranstalten till en i alla afseen-
den lämplig kurort för sjuka och konvale-
scenter.
Men nu måste vi vända vår uppmärksam-
het åt anstaltens själfva kärnpunkt, badinrätt-
ningen. Vi komma då först in i en stor, väl
uppvärmd promenadsal (det är fruntimmersaf-
delningen jag nu går att beskrifva, herrarnes
är alldeles lika), där kurgästerna gå sig varma
före och efter behandlingen. Åtskilliga motions-
apparater finnas här också att tillgå för samma
ändamål. Från promenadsalen kommer man
in i badrummet, ett stort aflångt rum med af-
klädningshytter, vattenslangar, badkar och an-
dra till behandlingen hörande förnödenheter.
Detta badrum skiljer sig från allt, hvad vi
i den vägen hittills varit vana att se, och vi
finna snart ett helt annat system än det gamla
vanliga här tillämpas. Innanför badrummet
ligger ett mindre, där de hälsobringande in-
svepen fås. Här står säng vid säng alldeles
som på ett lasarett, men med den skillnaden,
att här inga karbol- och sublimatånger förpe-
sta luften, som dessutom, tack vare den ut-
märkta ventileringen, alltid är god och ren.
Förestånderskan på fruntimmersafdelningen är
den af alla kvinnliga kurgäster omtyckta och
afhållna syster Sigrid Liljedahl, som, efter att
förut hafva varit sjuksköterska på Sofiahem-
met, tillika med föreståndaren på herrafdel-
ningen, herr Gösta Linderstam, i Wörishofen
genomgått sin kurs i den kneippska behand-
lingen. Hon biträdes af andra unga damer,
hvilka med lif och lust ägna sig åt sitt kall
och alla äro älskvärda och förekommande. Det
säger sig själft, hur angenämt det är att få
mottaga behandling af personer med bildning
och omdöme. Här på Kneippbaden är behand-
lingen så varsam och mild, och ingen nykom-
ling på lifvets stig kan svepas med större om-
sorg och omtanke än de stora barnen här af
sina snälla sköterskor. Också hafva dessa svep,
som man i början ser så snedt på, en utom-
ordentligt god verkan.
Att närmare beskrifva den kneippska kur-
metoden hvarken kan jag eller tillåter utrym-
met. Den, som intresserar sig för saken och
sin egen välfärd, komme hit och se. Faktiskt
är emellertid, att den, som genomgått en kall-
vattenkur här, icke ångrar sig, utan i stället
prisar den såsom mild, välgörande och behag-
lig. Här ha varit yrvädersdagar med 12 gra-
der under fryspunkten, men aldrig har man
hört någon af de till mer än ett’ hundratal
uppgående kurgästerna klaga öfver begjutnin-
garna eller half- och sittbaden och det, ehuru
temperaturen i vattnet icke öfverstigit 3°. Tvärt-
om har jag under min vistelse här aldrig sett
belåtenheten större än just en sådan ruskig
dag. Det var som om den härdande kuren re-
dan gjort verkan, så att man föga aktade
Bores afkylningsförsök.
Den kalla behandlingen är dessutom af så
kort varaktighet, endast några sekunder, att
man knappt hinner erfara någon köld, men i
stället inträder en behaglig, värmande känsla
efteråt. Många hör man, som tycka, att en
kallvattenkur under vintern för t. ex. reuma-
tiska och giktfulla personer är en ren galen-
skap, men de, som så tycka, känna icke den
metod, som här användes, och kunna därför ej
ana, hvilka resultat som i dessa och andra fall
här ernås.
För dem, som önska få en klarare inblick i
den kneippska kurmetoden, vill jag rekommen-
dera den af läkaren här, d:r Johan Bergqvist
utgifna lilla boken: »Luft- och Solbad samt
Kallvattenkur såsom hälsomedel», samt den af
honom öfversatta »Kneippkuren» af d:r Th.
Thorson.
Och nu till luftbaden. Vi kila då hastigt
uppför trappan, där dessa af hvarje kurgäst
mest omtyckta bad serveras. Vi komma in i
ett stort rum med afklädningshytter längs ena
väggen och en temperatur af 18—-20°. Utan-
för detta rum är ett annat lika stort, men-en-
dast hälften så varmt, och bredvid detta ligger
»taket». Man börjar nu med att i blotta lin-
net eller en simdräkt promenera omkring i det
varma rummet vissa af läkaren föreskrifna
minuter, till börja med endast 2—4, och först
sedan man efter ett par dagar blifvit van här-
vid, företager man en hastig vandring ut i det
kallare rummet, där fönster och dörrar (vinter-
tiden endast dörren ut till taket) stå vidöppna,
så att luften fritt får strömma in. Sedan man
sålunda under två à tre veckor vant sin nakna
kropp vid dessa rätt betydande temperatur-
växlingar, tillätes man slutligen att komma
ut på det platta taket, där man omgifves af
höga väggar men i öfrigt är ute i det fria,
med endast himmelen öfver sig. Hela denna
härdningsprocess går så försiktigt tillväga och
under strängaste kontroll, att aldrig någon olä-
genhet däraf uppstår, tvärtom mår man utom-
ordentligt väl däraf. Själf har jag varit ute
i sex graders köld och yrväder, utan att känna
annat än en högst behaglig verkan däraf. Då
temperaturen sjunker under —6°, släppes in-
gen ut på taket, fastän man nog skulle vara
hågad därför. Läkaren själf går ogeneradt ut
i —-10°, men så har han tränat sig en längre
tid. Särskildt angenämt är det på taket, då
snö fallit. »Det är som att gå i gräddskum,»
hörde jag en dag en af de luftbadande utropa,
då hon med sina bara fötter trampade i den
nyfallna snön, men det är helt visst mycket
behagligare, och det blir en reaktion därefter
af allra angenämaste art.
Man är nog färdig att se något löjligt i dessa
slags bad, men får man vara ett par veckor
här, så får man ögonen öppna för dessa bads
djupa betydelse, och man ser i dem det egen-
domligaste af hela kuren. »Deras verkan är,»
— jag vill här citera dr Bergqvists egna ord -—
»högst afsevärd, synnerligast under vintertiden.
De öka i hög grad förbränningen i kroppen,
höja ämnesomsättningen och bidraga kraftigt
till afskiljandet af gifter ur blodet och väfna-
derna. De hafva sålunda en blodförbättrande,
härdande och hudstärkande förmåga.»
Nu till hvad som
eljes plägar vara det
första för hvarje kur-
gäst, besöket hos lä-
karen. Yi styra då
våra steg till villa
Medici eller, som den
här kallas, villa Dag-
mar. En ny läkar-
bostad är under upp-
förande, så att den
nuvarande är blott
tillfällig. Vi stiga
in och mottagas, då
vår tur kommer, af
, . , / , DOKTOR JOHAN BERGQVIST.
kneippvattenkuran-
staltens vänlige och
artige öfverläkare. Redan vid första samtalet får
man förtroende för honom, och man känner, att
man med största lugn kan lägga sinlekamliga väl-
färd i hans händer. Hvad han bjuder, det göra
vi, och det han förbjuder, ty han är försiktighe-
ten själf, se vi aldrig åt. Här finns icke mer
än en mening och det är, att en vänligare,
hyggligare och skickligare läkare kunde »kneip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
