Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. 15 april 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3 — IDUN 1899.
tyngsta arbetet och lämnar det s. k. petgörat,
som nog förefaller honom enformigt och tråkigt,
att utföras af kvinnliga händer. Det har fram-
kastats den förmodan, att om kvinnorna få sin
vilja fram att utbildas i trädgårdsyrket, de efter
slutad kurs skulle stå utan verksamhet, emedan
ingen skulle vilja ha dem i sitt arbete. Utom det
att denna sak såsom opröfvad ej kan påstås,
är det ej sagdt, att så många af de kvinnliga
trädgårdsmästarne stanna, som man säger, på
öfverblifna kartan och behöfva träda i tjänst
hos andra; ifall en bråkdel af dem gör det,
torde kunna ställas i utsikt det, som är verk-
lighet i andra länder, och hvarpå jag är i till-
fälle anföra såsom exempel en tidningsnotis
ur Aftonbladet för 6:te mars i fjol; den lyder
så här:
>Kvinnliga trädgårdsmästare. I trädgårdsinstitu-
tet i Swanley i England mottagas kvinnliga elever
och utbildas till konstträdgårdsmästare. Hafva de
väl afgångsbetyg från detta institut, hafva de sedan
icke svårt att få platser ; så t. ex. hafva två af de
utexaminerade kvinnliga eleverna fått anställning i
botaniska trädgården i Edinburgh ; två andra i träd-
gårdarne i Kew nära London, flere af de öfriga
hafva fått platser på stora adelsgods ; ja, efterfrågan
på kvinnliga trädgårdsmästare är så stor i England,
att den ännu ej kan tillfredsställas. De flesta af
dessa kvinnliga trädgårdsmästare tillhöra de bildade
klasserna. — —>
Det har visat sig, att, oaktadt studentexa-
men och andra lärdomsgrader uppnåtts af
kvinnor, de dock icke tvekat att knyta det
äktenskapliga bandet och, hvad mer är, sådana
kvinnor ha blifvit riktigt duktiga hustrur; jag
vill tro, att om en kvinna utbildat sig i träd-
gårdsyrket, skall hon ieke därför bli sämre
kvalificerad för äktenskapet, utan tvärtom ; blir
hon bosatt på landet, så får hon vanligen god
användning för sitt vetande, och kommer hon
att bo i en stad, så har den tid, hon användt
till trädgårdsarbete, ej varit bortkastad, ty den
har tillfört hennes kropp en spänstighet och
styrka, som endast den välgörande rörelsen i
fria naturen kan skänka ; om hon för den hem-
giften i boet, bör hennes blifvande make ej ha
skäl att beklaga sig. —
Sedan ofvanstående blef sagdt, har Fredrika
Bremer-förbundets trädgårdskommitté haft gläd-
jen emottaga löfte om flere platser för kvinn-
liga trädgårdselever; om till denna framgång
lägges den omständigheten, att de nu i arbete
varande trädgårdsarbeterskorna ständigt gifva
prof på flit, ordning och allvar samt själfva
vitsorda den fysiska styrkans märkbara till-
växt, så synes det mig, som om den kvinn-
liga trädgårdssaken nu lagt en grund, på hvil-
ken i framtiden vidare borde kunna byggas.
Maria Bolin.
Till detta kan redaktionen slutligen göra
det fägnesamma tillägget att -— enligt till
oss ingången underrättelse — fru S. Swartling,
f. von Hofsten, i Örebro till sommaren ämnar
öppna den första trädgårdsskolan för kvinnor i
vårt land, å egendomen Riseberga vid Fju-
gesta järnvägsstation på Svartåbanan.
fflLL VÅR ÄRADE LÄSEKRETS rikta vi en vörd-
sam uppmaning att ihågkomma Idun med in-
sändande af fotografier och teckningar, som kunna
vara af intresse för vår illustrationsafdelning. Alla
hafda kostnader ersätta vi naturligtvis tacksam-
mast.
» VALDEMÅRSSKATTEN
VALDEMARSSKATTEN : FÖRSTA AKTEN.
TECKNING AF TYCHO ÖDBERG.
S
ISTLIDNE LÖRDAG ägde å k. teatern den länge
motsedda premieren af Andreas Halléns opera
>Valdemarsskatten» rum. Salongen erbjöd en lys-
ande anblick, fylld, som den var, af en distingu-
erad och festklädd publik. I k. logen märktes kron-
prinsen, prins Pierre af Oldenburg, prins Carl med
sin gemål samt prins Eugen.
Redan då det korta förspelet steg som böljebrus
ur orkesterdjupet, rådde hos auditoriet den anime-
rade stämning, som ofta är de lyckliga premiärernas
varsel.
Och att ïYaldemarsskattens» première var i hög
grad lyckad, därom kunna vi komma öfverens.
Första akten -— på visst sätt en prolog till den
egentliga handlingen — visar oss ett vildt strand-
sceneri, med Ägirs döttrar sörjande sin förlorade
skatt af ädelt guld. Af danakungen Valdemar,
hvilken, på väg till Visby, om hvars rikedomar han
hört mälas, skeppsbruten slungas upp på stranden,
och som kring sin arm bär det strålande Niflunga-
guld, genom hvars kraft klenoderna kunna återfås,
taga de löfte, att han mot en stor belöning skall
bringa dem skatten tillbaka från Visby kloster.
Andra akten är en tjusande midsommarbild från
Ung-Hans’ gård utanför
Visby, där folket är sam-
ladt till fest. Rykten
mäla, att kung Valde-
mar är i annalkande
med en krigshär. Detta
förmår emellertid ej stö-
ra festen. Då anländer
den till vallareman för-
klädde Valdemar, delta-
ger och segrar i en lek,
hvarvid han vinner Avas,
Ung-Hans’ dotters hjär-
ta. Han ber henne i
hemlighet, att hon, vid
en viss signal, skall öpp-
na stadsporten, och Ava,
berusad af kärlek och
troende sig i främlingen
se en himlasänd räd-
dare, lofvar att uppfylla
hans önskan.
Tredje akten försig-
går på Visby torg, som
fylles af danska krigs-
knektar, hvilka Ava ge-
nom sitt ofrivilliga för-
räderi släppt in i sta-
den. Ava smädas och
förbannas af invånarne.
Nu låter Valdemar på
torget framsläpa de tre
vinfaten och bjuder fol-
ket att, såvida stadens välfärd är dem kär, inom en
timme brädda faten med guld och ädla stenar. Ska-
rorna lyda knotande. För att fylla det tredje fatet
fordras klostrets skatt, som äfven hämtas, trots ab-
botens varning. Valdemar bländas af det myckna
guldet och besluter bryta sitt löfte till hafvets
makter.
I fjärde akten inmuras Ava för sitt omedvetna
förräderis skull i jungfrutornet. Innan hon dör, ber
hon till himlen om hämd på den, som vållat hennes
ofärd. I en vision ser hon nu Valdemar lida skepps-
brott. Då anropar hon Gud om nåd för sin fäder-
nestads bödel, hvarvid Valdemar finner räddning på
en klippa, men skatten sjunker ned till Ägirs dött-
rar, där den lyser med bländande glans.
Denna romantiska och verkningsfulla operadikt
bäres af en alltigenom melodifager musik, som städse
finner de lyckligaste uttryck för handlingens olika
skiftningar. Bland verkets många skönheter må
särskildt nämnas det bedårande vackra mellanspelet
i andra aktens frestarscen, då Valdemar hycklar
kärlek för Ava samt den därpå följande duon; vidare
de karaktärsfulla dansmelodierna samt tredje aktens
mäktiga slutkör, då folket gripes af raseri och för-
tviflan öfver danakungens våldsdåd.
Det utförande, som kom operan till del, var allt-
igenom förträffligt. Priset togs dock utan gensä-
gelse af hr Forsell, som, såväl lyriskt som drama-
tiskt, presterade någonting helt enkelt mönstergillt
i Valdemar Atterdags roll; därnäst utmärkte sig
fröken Thulin i Avas roll och hrr Ödmann, Lund-
qvist, Södermann, Bergström _ och Sellergren i sina
respektive mindre partier. Äfven representanterna
för Ägirs döttrar, fröknarna Hutting, Hallgren, Linde-
gren och Edström förtjäna att nämnas. Uppsätt-
ningen var lysande och tidstrogen och hedrar både
regissör och dekorationsmålare och ej minst — k.
teaterkassan, hvilken frikostigt låtit slantarna sprin-
ga, Diktaren, komponisten och de medverkande ar-
tisterna hyllades af den förtjusta publiken med ett
tjugutal inropningar. »Valdemarsskatten» äger så-
lunda alla förutsättningar att bli en repertoaropera.
Vi äro i vårt dagsnummer i tillfälle att meddela
våra läsarinnor några liffulla o afbildningar af de
märkligaste scenerierna. — A första teckningen
återgifves första aktens kustparti, i det ögonblick,
då Ägirs döttrar varseblifva den bland klipporna
uppslungade danakungen. Den större bilden fram-
ställer midsommarfesten hos Ung-Hans, med Ung-
Hans’ boning till höger och Visbys krenelerade mu-
rar och torn i fonden. »Valdemarsdansen» pågår
som bäst och den förklädde konungen har just ge-
nombrutit de dansandes ring och gripit Avas hand.
Den tredje teckningen återger den dramatiska
brandskattningsscenen å Visby torg; följda af Val-
demar Atterdags skarpa blick och af krigsknek-
tarnes hotelser, kasta borgarena sina skatter i de tre
vinfaten. På den sista bilden slutligen mötas våra blic-
kar af den hemlighetsfulla sjöbottnen, där Ägirs dött-
rar gunga mellan vajande alger, medan Valdemars
snäcka ligger krossad mot Svarthällens klippor och
den ur fartyget utrunna skatten skimrar i magisk
strålglans.
Samtliga teckningarna äro utförda för Idun af
den kände artisten Tycho udberg, som från opera-
salongens halfskymning, under repetitionernas oro,
fästat bilderna på papperet med sitt snabba och
säkra ritstift.
VALDEMARSSKATTEN: TREDJE AKTEN. TECKNING AF TYCHO ÖDBERG.
mS:É-
W’M
mm
w-m
i ’...
te
«
wm
mm
f!
/•»ail» ’ a.H:
gm-M
- 9 6
=
» JS.«
I tt t,
ej ©
: Ô §5
3 OŒfÇ
Ö
is
■U)
5=0
- c
■*’= —
■2= o
8 ®
At CD
-O © BN
-3 ><
(ÖT3 £=
c c (u
55m
°c5
>
fl
fl
S
æ ä
8*
J" *
ta s
. s
a fl
X, «3
o:
& J8
»S ^
® I
§L «<s
□ ta
fl A
cS
fl
M
:fl
’Ö
fl
fl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
