Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 22 april 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLCJSTRERAD UTI DN ING
OCH
FOR • KVINNAN HEnnET
■ ^
r4ÉÊàf
N:r 32 (607). LÖRDAGEN DEN 22 APRIL 1899. 12:te Årg.
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR:
Idun .......... .................................................. kr. 5: —
Iduns Modetidn.med plan-
scher OCH HANDARB. ___ » 5: —
UTGIFNINGSDAGAR :
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE :
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
BYRÅ OCH EXPEDITION:
KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ÖPPNA KL. 10—5.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL-
DELES SÄRSKILDT förmånl. VILLKOR.
Stockholm,
Iduns Modetidn. utan pl. > 3: — LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE.
Redaktionssekr. : JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 1646. Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
K
vinnoporträtt från det
MODERNA FRANKRIKE AF
THEODOR LINDBLOM: MADAME
SEVERINE.
»Je crois à ce magnétisme qui s’exerce
à travers le temps et la distance, qui
abrègel’un, supprimel’autre; à l’influence
de ce vouloir ardent dont s’imprègne
l’atmosphère entre le but et l’effort; qui
les rapproche fatalement, sans qu’on
ait rien fait qu’hypnotiser son rêve.»
Séverine.
C
ITATET, som jag hämtat nr madame Sé-
verines nobla och af en djup känsla upp-
burna bok, »Pages Mystiques», kunde
möjligen komma någon att föreställa sig, att
jag här går att presentera någon slags modern
Sibylla, en spiritistdam, som i de anförda or
den augifver en sammanfattning af sin lifs-
åskådning. Långt därifrån. Den franska för-
fattarinna och journalist, af hvilken Idun i
dag meddelar en bild, ådagalägger i hela sin
utveckling, i allt sitt författareskap en nykter
och sund världsåskådning, en klar tanke, en
skarp blick för verkligheten och det praktiska
lifvets kraf. Den citerade satsen, utgör en-
dast ett uttryck för den sympati med hvil-
ken hon omfattar hela sitt släkte liksom lif-
vets och naturens alla skiftande företeelser, ett
förtydligande af hennes starka rapport med
allt det stora, det ädla, det goda, som ström-
mar genom världen.
Utan att ni behöfver vara spiritist, älskvärda
läsarinna, kan ni därför mycket väl tänka er,
att ni i dag stiftar en personlig bekantskap
med den så mycket omtalade, omskrifna och
omtvistade madame Séverine, och detta helst
som hon, när hon lämnade mig sitt porträtt
för Idun, medsände en hälsning till dess läse-
krets.
Det är nu ungefär ett år, sedan jag såg
henne första gången, denna lilla graciösa,
intagande kvinna med det guldröda håret
och de pärlhvita tänderna, en »vraie parisi-
enne de Paris». Där nere i Palais de justice
lyste hon upp likt ett solsken med sitt glitt-
rande leende mellan de allvarsamma, svarta
advokatroberna, på de långa bänkrader, där
hon satt bland de skäggiga, mörka journali-
sterna. Man behöfde icke se henne, man
kände detta ljusa, varma, allt omstrålande leen-
de öfver allt i salen. Troget satt hon därpå
sin plats hvarje dag under dessa zolaproces-
sens stormuppfyllda veckor, följde med för-
handlingarnas minsta detaljer och gaf följande
morgon i sin tidning, La Fronde, en klar spiri-
tuell, af psykologisk skärpa genomträngd re-
sumé öfver det som passerat. Alltid var hon
i första ledet. Labori, Zola, Clemenceau, Ana-
tole France, alla märkesmännen på revisions-
sakens sida trängdes omkring henne för att
trycka hennes hand. Hon ville afsiktligt, kan-
ske rent af ostentativt markera sin plats i
striden.
— Ni vågade ganska mycket under de da-
garne, madame! sade jag till henne, när en
gång samtalet föll på hennes tappra kamp för
ett år sedan.
— Åh, monsieur, jag är van att våga nå-
got. Men i alla fall, när jag tänker på den
tiden, så förvånar jag mig ofta öfver, att vi
kommo undan med lifvet. Jag förvarar i mitt
»museum» ett par sönderrifna klädningar från
slagfältet, ty jag var bokstafiigen midt i ba-
taljen.
Madame Séverine gaf verkligen en karak-
täristik af sin utveckling i dessa ord: »jag är
van att våga». Mycket få kvinnor ha i så
hög grad och i den bemärkelse som hon bru-
tit sig sin egen väg genom lifvet.
Säges det icke som en tämligen allmängiltig
sats, att det är omständigheterna som forma
människan? Madame Séverines karrier veder-
lägger satsen, ty snarare kan det sägas, att
det är hon som skapat de omständigheter,
under hvilka hon ville verka sin lifsgärning.
I hennes själ verkade sedan den späda barn-
domen en impuls, revolten, så vanlig i mo-
därna kvinnokaraktärer, hvilka behärskas af
intelligensen, och det är denna impuls, som
ledt henne i hennes själfuppfostran till en re-
volutionens äkta dotter.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
