Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 26 april 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 4 -
-4*
.Sw*
ggg^Tfaj
-.- •. - 1
f/s. \
f:■’■?**£•
A. Blomberg foto.
PRINSESSAN KARADJA I SITT .HEM I_STOCKHOLM.
Att uttala ordet »féminisme» föreföll mig
till en början något motbjudande. Det har ej
den mest sympatiska klang här i Frankrike.
Men m:e Séverine adopterade det genast. Och
hon hade många komplimanger åt den skan-
dinaviska féminismen — »så vidt hon kände
den» — tilläde hon ärligt. Hon fann den
nordiska kvinnans skaplynne mera ägnadt för
analysen än den romanska kvinnans mera
passionerade temperament. Hon beundrade
klarheten, skärpan i den kvinnliga tanken i
»les pays du Nord». Men hon trodde, att
teoretiserandet, som ligger till för våra kvin-
nors intelligens,’ icke lämpar sig för en frukt-
bärande kvinnorörelse i de romanska länderna.
— Våra kvinnor måste, yttrade hon, först
och främst lära sig inse, att sträfvandet för
»deras likställighet med mannen» bör byggas
på en ekonomisk grundval. Jag kämpar med
våra socialister för att inom vissa yrken be-
reda kvinnorna lika hög arbetsförtj’änst som
männen. I princip erkänna de det, ja bevars,
men — — — På vår tidning, La Frondes,
sätteri t. ex. ha vi lyckats genomföra denna
grundsats. Vi ha endast kvinnliga sättare, och
de äro lika högt betalta som de manliga. Detta
är, ser ni, ett argument som tar, och det bör
för resten tills vidare enligt min mening vara
en häfstång för kvinnorörelsen i de romanska
länderna.
— Kanske äfven i de nordiska, tilläde j’ag.
— Je n’en sais rien, monsieur, svarade
hon leende. Men hvad jag tror man vid den-
na rörelse öfver allt i världen väl litet tar i
betraktande, det är att kvinnans mål j’u lik-
väl icke är att utveckla sig till man, utan till
kvinna i ordets högsta och bästa bemärkelse.
Jag afskyr dessa kvinnor, som icke vilj‘a lära
sig eller vara husmödrar, som förlorat sitt fäste
i hemmet.
HOS PRINSESSAN KARADJA.
I
ORDET PRINSESSA ligger mer än i någon
annan kvinnotitel en sagans musik, en
»klockklang från legendens i hafvet begrafna
städer». Bland de få svenska kvinnor, som
äro berättiade till detta romantiskt fagra epitet,
märkes Mary Karadja, änka efter förre mini-
stern i Sverige och Holland, prins Karadja
pascha.
Likt prinsessan i sagan äger prinsessan
Karadja ett slott — östan om solen och vä-
stan om månen, det är uttydt: 2,000 fot öfver
hafvet i de skog- och mineralrika Ardennerna
uti storindustristaten Belgien.
TILL UTFÄRD ! » VY FRÅN BOVIGNY.
djupast beror på en absolut oafhängighet i
karaktären? Man förvånar sig dock öfver, att
den, som år 1887 åt den på Hôtel de Bade
i Paris mördade general Seliverstoffs baneman
Paktlowski beredde tillfälle till flykt och varmt
försvarade honom, tre år senare i pressen käm-
pade en dust för hertig Philippe, att den, som
beskyddat kommunarder. och andra af ett hårdt
dömande samhälle utstötta individer, icke ge-
nerat sig för att träda inom skranket för en
general Boulanger och bans älskarinna under
deras pröfnings och sorgers dagar.
Lösningen af dylika motsatser ligger i den
äkta, den djupa kvinnligheten — hemlighe-
ten i den öfvertygelse hennes artiklar utöfva
på den allmänna oppinionen består däri, att
de äro skrifna med ett barmhärtigt hjärta.
Hon skulle kunna fylla ett rum med dessa
skrifvelser från fattiga, öfvergifna varelser i
världsstadens öken, hvilka dagligen massvis
komma henne tillhanda med böner om ett upp-
rop för lindrande af nöden, och när hennes tid
ej är upptagen af det arbete, hvarmed hon
själf förtjänar sitt dagliga bröd, befinner hon
sig på ströftåg i alla hörn af Paris för att
själf öfvertyga sig om de verkliga behofven
hos alla dessa tusen hjälpsökande. Ofta in-
flyta på hennes vädjan i de stora tidningarna
betydande summor, men häromdagen såg jag
i Le Journal en liten notis, undertecknad Sé-
verine, hvilken lät som en ödmjuk bön från
en mycket trött nfänniska.
»Jag ber,» skref hon, »att någon tid få
slippa de böneskrifter jag eljes så gärna mot-
tager. Till »Louise» har jag fått 125 francs,
till »Fattig moder» 300 francs, till »Denhjälp-
lösa vid Temple» 90 francs. Dessa summor
få hämtas hos mig, men nu kan jag ej på en tid
besvära denna tidning med att få införda dylika
vädjanden, och själf behöfver jag litet hvila.»
Men liksom hade hon ångrat sig öfver nå-
gon hårdhet, som hon begått, tillfogade hon:
»Inom kort skall jag försöka skaffa hjälp åt
dem, hvilkas skrifvelser ej blifvit besvarade.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
