Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1899 / 9 (1887) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 29 april 1899 - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 9 — IDUN 1899.
Det är dock icke blott inom det skönas värld
vi påträffa namn, som återfinnas i Stockholms nations
album, äfven åt vetenskapen, kyrkan och statslifvet
har nationen skänkt målsmän af första ordningen.
När »Den svenska äran bröt sig nya banor i tankens
obesökta land», fick man bevittna, huru
Melanderhjelm beräknar himlafärden
För månens skifva, för planetens ring.
Den man, som vid detta sekels, början kallades
af vårt blödande och styckade fosterland till hjälp
i nödens stund och förde det in på en ny, sundare
lefnadsbana, ägnad åt fredens och folkförbrödringens
lugna värf, fick i Magnus Brahe en uppriktig vän
och varmhjärtad hjälpare, under det att Anders
Lindeberg äger betydelse såsom en af förelöparne
till ett friare samhällsskick i vårt land. Mången
stjärna har slocknat i sin tändning. En tidig död
kallade Kristian Claëson bort från en knappast på-
börjad lifsgärning. Sent skall dock den ungdom,
»som betraktade hans framgångar som sina egna»,
förgäta hans minne.» — Detta blott för att påpeka
några få exempel. Flere andra kunde anföras, men
de nämnda må vara tillfylles. Här gäller det ock
i hela sin vidd, att:
Härförar’n ensam vinner icke slaget,
De djupa leder vinna det med honom.
Som bilder till 250-årsjubileet meddela vi en
exteriör och en interiör från nationshuset.
DEN LILLE KONUNGEN I DET
LILLA KONUNGARIKET.
N
ÄR FRU ANNA NORRIE — vår nordiska
Yvette Guilbert — sistlidne höst gaf sin in-
tressanta konsert af gammalfranska sånger
härstädes, sjöng hon bl. a. Bérangers muntra och
intagande chanson: »17 était un roi cl’ Yvetot, peu connu
dans l’histoire».
Den klingade så naiv och sagolik, den där be-
rättelsen om den lille kungen, som inte tog den
ringaste notis om sin
suveräna ställning, utan
lefde ett sorglöst lif med
sin kära Jeanneton. Och
man fick vidare det in-
tryck, att Yvetot godt
kunde varit Soria Moria
slott, som ligger östan
för solen och västan för
månen.
Men det nämnda
konungariket är alls in-
gen myt — tvärtom 1
Dess existens är lika
verklig som furstendö-
met Monacos, och äfven
den nuvarande »regen-
ten» svarar, som synes
konungen af yvetot. af porträttet, fullkomligt
mot Bérangers dikt.
Den lille pysens namn är Claude Martin Gigues
d’Albon, men han föredrager att kalla sig »Claude
III, konung af Yvetot». Hans fader, markis d’Albon,
borde såsom den egentlige pretendenten nu varit
Yvetots härskare, men han afstod från sina anspråk
till förmån för sonen.
Upphofvet till detta egendomliga konungadöme
skall, enligt historien, hafva varit en viss Ansfred,
med binamnet »Vildhjärnan», som år 1066 åtföljde
Wilhelm Eröfraren till England. Tapper krigare
och lustig sällskapsbro-
der, vann denne Ans-
fred konungens synner-
liga ynnest och uppma-
nades af honom att ut-
bedja sig en förläning
eller något därmed jäm-
förligt såsom lön för sitt
välförhållande.
Ansfred förklarade
därvid, att hans anspråk
voro så stora, att de
näppeligen kunde till-
fredsställas: han begär-
de hvarken mer eller
mindre än att, i likhet
med Wilhelm Eröfraren,
blifva regent öfver ett
rike.
Konung Wilhelm utsåg då åt Ansfred landom-
rådet Yvetot i Normandie, hvarefter den tappre
riddaren under öfliga ceremonier kröntes till »konung
af Yvetot».
Det lilla »riket», inbäddadt i Nord-Frankrikes
yppiga fruktträdgårdar, ligger vid stora landsvägen
till Havre, fem mil från Rouen.
Den nuvarande tioårige fursten bor hos sin fader,
antingen i. hans hôtel vid rue Cambacérès i Paris
eller på slottet Auvages i departementet Rhone.
De Yvetot’ska regenternas gamla slott raserades
till grunden af revolutionsmännen 1793.
Litteratur,j
NATT JÄMTE ANDRA DIKTER AF ANNIE
QUIDING ha i dagarne utgifvits på Hugo Gebers
förlag. Den unga författarinnan, som genom sin,
just i detta nummer af Idun afslutade, prisbelönade
roman »Hvidehus» fäst alla litteraturvänners in-
tresse vid sig, dokumenterar sig här som en högt
begåfvad diktarinna äfven i bunden form. Den
långa inledande dikten »Natt» har erhållit utmär-
kelsen af ett hedersomnämnande af Svenska Aka-
demien och gisslar -— inom ramen af ett nattligt
samspråk på pariserboulevarden mellan en modern
tidningsreporter och ingen mindre än Mefisto själf
— på ett skarpt satiriskt sätt fin de siéclets ihåliga
otro och lyten. Annie Quiding synes aldrig
dikta endast för diktningens egen skull; det ligger
städse något allvarligt manande under, som hon vill
ha sagdt. Som ett enda litet prof tillåta vi oss till
sist anföra följande korta, men sköna lilla dikt:
GUDSUPPENBARELSEN.
Gud, hur töcken hölja dig
För vår spända tankes aning
Och för foskarblickens spaning,
På den sällsamt dunkla stig,
Där vårt vilsna släkte går,
Dock i glad som sorglig timma
Då och då vi varmt förnimma
Trycket af din hand kring vår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>