Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 10 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 2 —
» >-n
VÅRBILD 1899.
H
AN KOM I SOLSKEN en vårlig stund
och sjöng så gladt uti naken lund.
Om vår, som kommer i blomsterskrud
med ljus och. värme, han gaf oss bud.
Han sjöng om vårbäck i silfverglans,
om pil och vide med gullgul frans.
Om hvit konvalje och blå viol
han sjöng — han mindes dem se’n i fjol.
Om munter flykt uti solskensbad,
om rede bäddadt bland gröna blad.
Om liten maka, som fått hans tro,
om kärlekslycka i eget bo.
I hopp och längtan han sjöng om allt.
— Men våren dröjde–––Det blef så kallt.
FRÅN TERRASSEN.
tänker sig rätt väster ut (London har dock
ungefär samma breddgrad som Leipzig), är ett
slättland med en ointressant natur och ett
dåligt klimat, mycket sotigt och rökigt öfver-
allt. Förhållandet är dock, att här visserligen
finnas trakter, som kunna kallas slättland, men
på det hela är det den vida mindre delen af
landet. Hertfordshire (förkortning: Herts) t. ex.
skulle jag vilja jämföra med Jönköpingstrak-
ten hvad kuperad natur beträffar; betydliga
höjder och dalgångar, genomslingrade af floder,
långa branta backar öfverallt. Och dock är
detta landskap alls ej något af de verkligt
bergiga, som t. ex. Cumberland, Northumber-
land och Westmoreland, att ej tala om Wales,
som är ett Norge i mindre skala.
Sveriges insjöar! Ja, dem saknar man, isyn-
nerhet det första året eller så; men man fin-
ner snart stor ersättning i de ståtliga träden,
de »engelska almarna» framför allt -— helt
olika dem i Sverige och andra länder, hvilka
här kallas »Dutch elms» — samt i den här-
liga friska grönskan! Ja, Irland är ju än grö-
nare, men hvar finnes annars ett land så grönt
-— och hela året om — som detta Öland?
Fuktigheten i luften ger också en lätt blå för-
toning, perspektiv och
bakgrund, som man
saknar när man läm-
nat England.
För öfrigt finnas
nog många insjöar i
England, fastän ej öf-
verallt som i Sverige.
Så de härliga sjöarna
idets. k. »Lake Coun-
try» (insjölandet) i
Westmoreland och
Cumberland. Så de
s. k. »broads» i Nor-
folk, mycket liknande
de svenska insjöarna.
Floder finnas ju öf-
( verallt, fastän de flesta
äro obetydliga, jäm-
förda med de sven-
ska, och i alla herre-
sätens parker finnas
s. k. »ornamental la-
kes» — konstgjorda
insjöar.
Att England ej har några skogar, är ju
också ett vanligt antagande. Ja, ej sådana
skogar som uppe i Norrland, ej skogar af själf-
sådd tall och gran; men nog finnas skogar
af löfträd, och det härliga skogar ändå! En
gång var hela landet täckt af sådana. Här
i trakten kan man åka timtals genom skog af
ek, alm, lind m. m., här och där blandad med
planterade tall-, gran- och lärkträd. I sådana
skogar hålles mycket villebråd: harar, skogs-
dufvor, rapphöns, kaniner, fasaner m. m., som
väl vaktas och skjutas under de därför be-
stämda tiderna. Därtill komma ju de stora
sträckor af landet, som upptagas af herresäte-
nas parker.
Häromdagen talade en ung svenska och jag
om, hur litet begrepp man i Sverige har i all-
mänhet om Englands naturskönhet. »Jag sä-
ger åt dem därhemma,» sade hon, »ja just,
kom och se!» Detsamma säger jag, men för
dem, som så ej kunna göra och ha lust att i
ett kommande nummer följa undertecknad på
en liten tur per tricykel, skall jag också i
bilder, återgifna af min åtföljande kamera,
visa några bitar af Hertfordshire’s natur, ett
par herrgårdar och några af dess pittoreska
byar och stugor.
Den sista bilden framställer undertecknad
»starting» på sin »trike» vid Hillside’s »front
door» för en dylik liten tur.
Anna Fleetwood-Derby.
Och sången tystnar — med gäckadt hopp
ej glädjesånger man stämmer opp —
En snöstorm hviner kring land och fält,
och sångarn skälfver af köld och svält.
Med stelnad vinge från frusen kvist
han faller döende ned till sist.
Du vårens härold, din sångarlön
det bief en graf i den kalla snön.
Den vår du drömde så vackert om
du fick ej se. — Du för tidigt kom.
Fanny Chrysander.
KVINNLIG OSJÄLFSTÄNDIGHET.*
I
DUNS fråge- och svarafdelning är nyttig i
många afseenden, ej minst i det, att den
lär oss kvinnor ödmjukhetens sköna konst. Här
ha vi, sena tiders feminina barn, så stolta i
hågen gått och inbillat oss, att vi ändtligen
börjat få en smula fasthet i vår andliga rygg-
rad, en spirande förmåga till själfständigt tän-
kande och ett grand mod att stå för hvad vi
anse vara sant och rätt. Men så kasta vi en
blick på Iduns fråge- och svarafdelning och
förstå, att allt detta stora nya ännu är så
långt, långt ifrån en hel del af oss.
Se, Iduns fråge- och svarafdelning är icke
något oviktigt, något att icke räkna med, den
är tvärtom väl värd att fästa afseende vid, ett
fullt korrekt uttryck, som den torde vara för
hvad det kvinnliga Sverige i allmänhet intres-
serar sig för och bryr sin hjärna med. Och
hur förkrossande många små kvinnosjälar titta
icke i denna afdelning fram med en hjärtans
enfaldig liten fråga, och hur många besläkta-
de kvinnoandar nicka icke med glad förståelse
tillbaka och gifva ett lika enfaldigt litet svar!
Hvilket famlande är det icke och hvilket
ängsligt undrande och spörjande ! »Hur skall
jag bära mig åt? Hur skall jag gå? Och stå?
Kan jag ha bruna skor? Hur skall jag tycka?
Hur tänka? Är det opassande att vara hvit-
klädd, när man är hela tjugunio år och ogift?
Skall jag gifta mig med en fattig yngling, som
jag älskar, eller med en rik gubbe, som jag
afskyr? Kan jag gå ensam med en herre på
gatan?»
Har man litet fantasi, kan man mycket lätt
för sin inre syn framkalla den anslående bil-
den af alla dessa helt säkert utmärkt hyggliga
frågarinnor — en lång rad om vajande rön
påminnande damer, hvilka icke ett ögonblick
falla på det orådet att vara sig själfva en
smula lag och följa sitt eget tycke, utan som
fråga till höger och vänster för att af första bästa
kråkvinkelsbo få en tillsägelse, hvarefter de,
fria från allt eget ansvar, gladeligen kunna
sig rätta och packa.
Och de fråga inte förgäfves. Där finnes
genast till hands en mängd kvinnor, alltför
villiga att blanda sig i andras angelägenheter
och bestämma öfver deras handlingar. »Ni
skall gifta er med den rike. Tänk på fram-
tiden! — Tjugunioårig flicka kan inte vara
hvitklädd. Hvarför ej följa med tiden? Låt
de unga vara unga ! — Det är oanständigt att
promenera ensam med en herre.»
Och så vidare.
* Vi ha ej velat undertrycka följande ampra in-
lägg, ehuru det verkligen synes oss väl strängt mot
en del af våra »frågare och svarare». I åtskilligt
har Stade dock otvifvelaktigt rätt, hvadan hennes
ord nog förtjäna beaktas. Skulle de — som vi för-
moda — gifva anledning till några bemötanden,
stå våra spalter gärna öppna.
»min trike och jag». REDAKTIONEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
